Det blev en sen kväll innan jag kom i säng. Mitt liv står nerpackat i bananlådor hos mina föräldrar. Allt gick så snabbt.
Det är dags att släppa det som varit – men jag ger mig tid att gå igenom det som finns.
Igår hittade jag en låda med dagböcker och texter. Tänk, jag hade ingen aning om hur mycket jag hade skrivit.
Där fanns ett block från 2001 där jag skriver att jag vill bli författare. Tänk – att det skulle dröja ytterligare 13 år innan jag tog min dröm på allvar.
När jag läste mina texter tyckte jag så synd om mig själv. Som jag kämpade. Så mycket motgångar jag upplevt.
Men vad jag också kunde se var att smärtan fördjupade texterna. De flöt med en lätthet.
Så – för att enkelt kunna återvända har jag lagt upp några av texterna med rubinen Författardrömmar och tidsinställt till förmiddagar.
