21 oktober 2001 (fortsättning)
I dag var vi på mulle.
Böjda gick vi genom bokskogens glesa grenverk. Framför oss öppnade sig en glänta. Mitt i gläntan sträckte en slank bok sina tunna grenar mot himlen. Barnen spanade mot toppen utan att finna några fågelbon. Våra blickar letade sig in bland buskarnas grenverk. De letade utan att finna. Blundande lyssnade vi efter skogens fåglar. Längre bort hörde jag en svag melodi. Skogens sus. En skällande hund.
Jack påstod att han hörde tjugo fåglar!
Vi hoppade över bäcken och fann ett mystiskt träd. Under trädets mosstäckta rötter skulle tomten kunna ha sitt bo.
Hoppande från tuva till tuva, trevande i spännande land.
Här bodde nog tomtar och vättar. Under träden fanns många bon. Trädens rötter, så täta mot marken, bildade små tält. Träden var vana vid vatten, det gällde att skydda sin stam. Stövlarna sjönk ner till skaften. – Hjälp, skrek Joanna – ett hål! Min stövel den tar mest in vatten! Detta är mer än jag tål.
Jag lyfte Joanna på ryggen, men hjälp vad vad vattnet blev djupt. Dett nådde mig nästan till knäet. Innan det geggiga var slut. Vi hoppade från tuva till tuva. Trevade med vandringsstav ut. Så nådde vi åter vår skogsplats. Där vi fick fick fika och leka till slut.