Just nu är naturen så makalöst vacker!
Vi fyller ryggsäcken med kokt ägg, tomater, skaldjur, en påse morötter och vatten.
Naturens ständiga skiftningar är ett skådespel minst lika spännande som uppsättningarna på Malmö Stadsteater.
Vi hittar ett fågelbo och sneglar genom kameran på äggen. Är det koltrastens ägg?
På ängen lyser smörblommorna och för mig i tankarna till Schweiz för 12 år sedan när jag besökte Christina. Vilka vandringar vi gjorde där!
Men åarna och bäckarna, fågelsången – och den orörda naturen – gör promenaden hos min älskade till en minst lika fantastisk upplevelse.
Just nu känner jag en obeskrivlig tacksamhet för att jag överlevde depressionen. Men märkligt nog känner jag också en tacksamhet för depressionen – särskilt när jag läser de gamla blogginläggen ”ambassadör”.
Depressionen gav mig möjligheten att åter upptäcka skönheten i det enkla livet.