Så sitter jag på tåget igen. Cykelväskorna fyllda av ärtor, bönor, zucchini och klänningar.
Hos min älskade finns ingen klänningstid. Han har gett mig ett par riktiga cykelbyxor.
De ljusa sommarkvällarna har vi avnjutit från cykelsadeln. Den ena vägen vackrare än den andra. Vi upplever med alla våra sinnen; lukten av höst från moget korn, rosendoft, smaken av hallon och smultron som vi plockar längs igenväxta vägar, fågelsång från lärka och en mängd fåglar vars namn ännu inte finns i min värld, den ljumma vinden mot huden.
Då och då blir vi omkörda av bullrande bilar och motorcyklar. Doften är aldrig angenäm.
När min älskade jobbar har jag fullt upp; i växthuset skall det rensas, bindas upp och skördas. På cykelavstånd finns bad och bibliotek. Jag läser om ätbara vilda växter, plockar, torkar och bereder.
Kostymer och klänningar får hänga oanvända i garderoben på obestämd tid. Det är ett annat liv nu.