Bygglov – ambassadör (225)

Villkoren för bygglov avskräcker Redigera inlägg

Jo, nog har kommuners bemötande betydelse alltid!

För lite mer än ett år sedan sökte jag bygglov för att bygga om kontoret. När bygglovet kom var det förenat med en lång radda av villkor; handikappanpassning, ventilationsanläggning… ja, jag såg framför mig hur jag fick lägga ner mina planer. Budgeten raserades totalt.

Trots att jag genom yrket är van vid myndighetsspråket var det som om luften gick ur mig. Hur fasiken skulle jag ro detta i land!????

Min räddning var att anlita en expert. Per Håkansson, ÖBFK, blev kvalitetsansvarig och skötte alla kontakterna med kommunen. Han hittade lösningar på hur vi skulle kunna genomföra projektet till rimliga kostnader. Han talade de kommunala tjänstemännens språk och hade erfarenhet av liknande projekt. Utan honom hade det nog inte blivit något nytt advokatkontor. Utan ombyggnation – ingen expansion.

Sedan ombyggnaden blev klar har vi nyanställt tre personer. Men kommunens formella språk och krav hade kunnat stoppa alltihop.

En fråga man kan ställa sig är om det skall ställas lika höga krav vid ombyggnationer på landsbygden. Risken är att företagare inte vågar satsa där. Kommunens krav fördyrade bygget avsevärt. Om ombyggnationen hade gjorts av en fastighet med mer attraktivt läge hade värdehöjningen blivit större. Här har kostnaderna blivit avsevärt högre än värdeökningen. Med bankernas belåningsvärde innebär det att det saknas tillräckliga säkerheter. Det leder till problem att låna pengar. Kanske också något att tänka på om vi vill ha en levande landsbygd.

Hur skulle kommunen kunnat agera? Ja, varför inte kontakta oss och höra om de fick komma ut och hälsa på. De kunde t ex sagt ”Vad kul att du vill expandera och skapa fler arbetstillfällen. Nu finns det ju ett regelverk vi måste följa – men vi kan väl se hur vi skulle kunna lösa det på bästa sätt – för vi vill verkligen stötta våra företagare och underlätta för dem att skapa fler arbetstillfällen.” Istället kom det bara ett brev … vars innehåll inte var särskilt uppmuntrande. Varför kunde kommunen inte ha skickat med information om möjligheten att söka landsbygdsutvecklingsstöd? Tänk om kommunen regelmässigt i kontakterna med företagare hade haft företagens bästa för ögonen istället för att agera som en kontrollmyndighet.

Vill vi ha en levande landsbygd tror jag att det krävs nya grepp! Varför inte en statlig garanti vid om- och nybyggnation av näringsfastigheter på landsbygden?

Jeanette, här fick du min storry.

Kommentarer