Bevisbörda

Några ord från min studietid som jag ofta fick upprepa för klienter var ”Att ha rätt är inte det samma som att få rätt”. För att  rätt måste du kunna bevisa att du har rätt.

Ofta kan det vara avgörande vem som har bevisbördan. Dvs vem är det som måste bevisa när ord står mot ord.

I en tvist där A säger sig ha betalt och B påstår att betalning inte erlagts är det A som måste kunna bevisa att A betalt.

Den senaste tiden har bevisfrågan diskuterats i samband med brott begångna av papperslösa. När åtalade personer uppgett att de varit 16 år har åklagaren inte kunnat bevisa motsatsen. ”Tingsrätten ansåg att åklagaren inte ”klarlagt” att den åtalade var äldre än vad denne själv uppgivit. Därför utgick domstolen från att han var 16 år och dömde honom till ungdomsvård för grov misshandel.”skriver expressen den 17 februari 2016. ”Fallet gäller en person som för svenska myndigheter uppgivit att han är 16 år. Han åtalades, misstänkt för att i fjol höst ha skurit en flicka i ansiktet på ett asylboende.”

Tingsrätten har gått på den misstänktes uppgifter, dvs åklagaren har fått bevisbördan för den åtalades ålder.

Hur mycket bevis ska man då lägga fram för att bevisbördan ska ha fullgjorts? I juridiken finns det olika nivå på beviskrav; skäligen, göra sannolikt är några ord som uttrycker hur mycket bevisning som krävs för att bevisbördan ska gå över till motparten (här: vilken bevisning ska åklagaren prestera för att den misstänktes advokat ska behöva bevisa motsatsen?)

I landskapslagarna på medeltiden skrev man ner hur man dömt i olika fall och gjorde dessa allmänna. Idag är lagar mer generella – och det blir upp till domstolen att avgöra när beviskravet uppfylls. Det innebär att du inte vet i förhand hur det kommer att sluta. Domstolarna sneglar på hur andra har dömt i liknande fall – kollar rättspraxis.

Tingsrättens dom kan överklagas till Hovrätten. Hovrättens dom kan överklagas till Högsta Domstolen. För att inte det ska ta alldeles för lång tid innan man har en laga kraft vunnen dom (dvs en dom som inte längre kan överklagas) prövas inte alla mål. Först måste prövningstillstånd beviljas. En anledning till att bevilja prövningstillstånd är att rättspraxis saknas.

I det här målet har Svea hovrätt ändrat tingsrättens dom. ”Den ”tilltalades uppgift om att han är under 21 år framstår som obefogad vid en prövning av åklagarens bevisning, främst i form av utländska rättsvårdande myndigheters identifiering av honom”, heter det i det nya avgörandet.”

Citatet från expressen (jag har inte läst domen) visar att hovrätten fortfarande lägger bevisbördan vad gäller åldersbestämning på åklagaren, men de sätter beviskravet lägre än tingsrätten gjorde. Dvs åklagaren behöver inte längre prestera lika mycket bevis för att få rätt.

Hur skulle utgången ha blivit om lagstiftningen ändrades vad gäller papperslösa? Vem är det som har lättast att prestera bevisning gällande den misstänktes ålder? Den som kommer till Sverige eller åklagaren?

En ändrad bevisbörda skulle antagligen minska statens kostnader vad gäller hem för ensamkommande flyktingbarn. Dessutom skulle det troligtvis leda till fler utvisningar.

Jag är övertygad om att vissa kommer att tolka det här inlägget som rasistiskt. Men tro mig – min avsikt är inte att värdera människor av olika nationalitet.

Det som har oroat mig sedan valet 2010 är den polarisering som skeri Sverige. Med Internet är det lätt att sprida rasistisk propaganda. Men det finns också upprörande exempel på hur ett fåtal individer missbrukar systemet.

Enligt en artikel i Dalademokraten från den 18 februari i år kostar en plats för ETT ensamkommande flyktingbarn 1.900 kr per dag. Det är 693.500 kr på ett år!!!! Hur många timmar får man för detta i sjukvården? Hur många munnar skulle kunna mättas i Afrika?

Det är dags att lyfta blicken – se över lagstiftningen – för att få en rimlighet i flyktingmottagandet. Risken med polariseringen är annars att SD får ett ännu större inflytande över svensk politik. Vilka följder skulle det få?

Avslutningsvis citerar jag en artikel från Karlskoga tidning från den 6 februari i år. ”Ni kanske inte har märkt det själva, men ni har tagit SD:s ord och gjort dem till era. Nej, nej, ni är förstås inte rasister, ni är ju bara oroliga…. 

Eftersom ERA BARN tar med sig dessa värderingar när de går till skolan, fotbollsträningen och ut på stan. Det har de ju lärt sig, att de där jävla invandrarna ska man akta sig jävligt noga för. Muslimer allihop, och alla muslimer våldtar ju och slåss, det har ni ju sagt.

Så vad tror ni händer?

Killen från Syrien som kommer ny till lågstadieklassen där ditt barn går. Hur kommer han att bli bemött? Det är ganska troligt att det är ERA barn som vänder honom ryggen på skolgården för att han har fel hårfärg.”