Skrivkurs för Veronica Grönte

”Författaren skapar en bild med sina ord (utan förklaringar). Läsaren fyller ut tomrummen med sina egna erfarenheter.”
Med svarta skrivplattor i knäna, fötterna på träklossar sitter vi på stolar i en halvcirkel. I mitten står Veronica Grönte. Det är tack vare Skriv2016 jag sitter här. Den här helgen är mitt pris. Om mina kurskamrater vet jag inget mer än namnen.

img_0323

”Huvudkaraktären har en inre längtan som inte skall skrivas ut – bara finnas mellan raderna.” Vi får ett ”Karaktärsschema” att fylla i. Jag väljer att fylla i det utifrån ”Häradsskrivaren”. Det är inte min huvudkaraktär, får jag veta, men jag är nyfiken på honom.

”Bordsskick? Vad brukar karaktären ha med sig/bära på? Talanger? Svagheter? Framtidsdrömmar? Hemlighet? Tro/andlighet/religion?” Frågorna är många och tiden är kort. Helgen är lekfull och vi fyller i. När min fantasi är slut drar jag några ”inspirationskort”. Skriver ner orden som dyker upp i mitt huvud.

Efteråt ger vi respons två och två, samlar upp i nya korta info-pass.

”Lär känna din karaktär för att kunna skapa trovärdiga dialoger, kläder mm. En hjälp kan vara Enneagrammet.” En av kursdeltagarna intygar att enneagrammet är när hon utmejslar karaktärer och jag antecknar boktitlar.

Ny skrivövning: ”Gestalta din huvudkaraktär i 11 meningar. Måla upp en bild av din karakträ så att den som lyssnar på texten kan förstå vem karaktären är. Berätta inte allt. Ställ dig i dörren och titta på din huvudkaraktär som är i rummet. Tänk dig att du filmar några sekunder. En stumfilm.” 11 frågor ska besvaras med en mening vardera. Varje svar ska visa en ”bild” av sådant som är typsikt för karaktären.

Det är svårt. Min text blir skitkass. Eller – det är nog inte ens en text – mer en massa nedslängda stödord av det jag ”ser”. ”Vad hänger på väggarna?” Jaså, ska det hänga något där? Hm, På väggen, bredvid spegeln, hänger en tavla med Jesus på korset. ”Hur rör sig karaktären?” Ingen aning. Men jag blundar och fyller i första tanken. Han möter sin blick i spegeln, stryker håret ur pannan.

Efteråt är det respons i nya par. Till vår hjälp får vi frågor som den som ger respons ska besvara. ”Vilket är ditt starkast intryck av texten.” ”Hur uppfattar du huvudkaraktären? Ålder, egenskaper, intressen, familj, religion/andlighet.”

Att ge respons är häftigt. Den korta texten skapar så många bilder i mitt huvud. Energin i rummet är magisk när jag delar med mig vad jag ser och författaren lyssnar, texten utvecklas, karaktären mejslas ut.

Men det som händer när jag får respons på min text är obeskrivligt.
”Jag fick en fin bild, ser en vacker man framför mig. Medelålders, plikttrogen. Han har ingen nära familj. Kanske kommer han från ett annat land. Jag tänker militär. Han brottas med ovanor, men vet vilka etikettsregler som gäller. Han är inte fattig. Har en behaglig attityd till andra människor. Jag tror inte att han är mer religiös än någon annan på den tiden. Kanske är det 1800-tal där man är allmänt religiösa och går i kyrkan. Han är mån om sitt yttre och att bli tagen på allvar. Det finns något ensamt över karaktären. Jag upplever disciplin. Ordning och reda. Gestaltningen av en historisk tid är klockren; hästhovar, sockenstuga. – Inledningsmeningen ger väldigt mycket. ”Skär av=dramatiskt”. Den berättar även mycket om honom; att han är mån om sitt yttre, militärisk bakgrund – men jag tror inte att han är militär. Snarare advokat eller statstjänsteman. ”Doppar pennan i bläcket.” Jesusbilden på väggen skulle kunna tyda på präst – men han är för snygg och fåfäng för det. – Den starkaste bilden är hur han ser ut. Jag ser en mörk man framför mig med halvlångt hår, välrakad, blanka skor.”

Att så mycket kunde tolkas in i några nedslängda stödord är kursens starkaste upplevelse. Att jag dessutom fick med mig massor av tips om dramaturgi, schema att fylla i och responsfrågor som min älskade kan använda på mina texter är bara bonus.

Nu väntar jag bara på information om när Tove Folkesson ska ha kurs på Capellagården
. Sedan ska jag boka in en sommarkurs i Småland med Veronica Grönte. Antingen blir det en fortsättningsvecka eller en arbetsvecka. Toves kurs får avgöra.

2 svar till “Skrivkurs för Veronica Grönte“

  1. Så glad att du kom till skrivarkursen, Annika och att den betydde så mycket för dig och ditt skrivande! Nu ser jag fram emot att vi möts på nytt till sommaren!

    Varma hälsningar, Veronica

    1. 🙂 Det är jag som är tacksam för att jag fick möjlighet att delta! Dina redskap är verkligen fantastiska!

Kommentarer är stängda.