Många cykelvägar följer hårt trafikerade bilvägar. Vi väljer hellre slingrande vägar där det är långt mellan bilarna. Då kan vi både prata med varandra, höra fågelsången och känna liljekonvalj och syrén.
I lördags hjälpte det inte att välja småvägar. Stora veteranbilar kämpade sig upp över Söderåsen och lämnade kvar moln av avgaser som hängde kvar länge. För mig är det ofattbart att innehavarna inte åläggs miljöavgift. Eller att det fortfarande finns arrangemang som de här:
Musik & Motorveckan i Älvdalen
Beatrice Rindevall skriver i ETCs ledare att största delen av mikroplasten i naturen orsakas av bilarna.
”Mängden mikroplastpartiklar från trafiken uppskattas till 13 500 ton per år. Långt därefter kommer granulat från konstgräsplaner med under 3 900 ton.
Hur mycket nedskräpningen står för finns det inga siffror på, men den är också en stor källa. Utsläppen från hygienartiklar, något som oftast får stor uppmärksamhet i media, står för i sammanhanget blygsamma 66 ton.”
En stor del av bilresorna är under en mil. ”Bränsleförbrukningen för tre kilometrar kan öka med 129 procent.” enligt Helsingborgs dagblad.
Trots att jag älskar sommarvärmen oroar det mig att temperaturen på jorden stiger. Enligt Johan Rockström har vi redan passerat stadiet när jorden orkar kämpa mot våra miljöförstöring.
Varför hör jag inte ungdomarna i miljödebatten? Om det är någon som tvingas leva med miljöförstöringen så är det de unga? Fattar de inte sambandet mellan flygresor och smältande isar, slängda sugrör och att man beräknat att år 2050 kommer det finnas mer plast än fisk i havet.
Skulle jag också kunna leva i min egen bubbla utan att bry mig?