I går fick jag nyhetsmail från Mpiyo och insåg att det var hög tid att göra något åt min värkande kropp. Merethe var fullbokad flera veckor framöver, men det fanns en tid i eftermiddag, som jag bokade.
Vader och lår var fulla av ”knutor”. Aj, aj, aj vad det gjorde ont när Merethe masserade och gned med ”kopparna”. Hon berättade att koppningen får igång bindväven. Hon lät kopparna sitta och fortsatte massagen av axlar och nacke. Jag kände hur det spirade av liv där ”kopparna satt.
Nackdelen med massagen var att jag skulle ta det lugnt i kväll – absolut inte ge mig ut på ett träningspass över åsen.
”Elcykel? Då behöver jag ju inte anstränga mig.”
Merethe höll med om att rörelse var bra, så länge jag inte ansträngde mig. (Hon berättade att man kunde simma efter en massage, för simningen är mycket skonsammare.)
Medan min älskade rullade ut sin vanliga cykel fick jag testa ”Svea”. På displayen satte jag den lägsta effekten, ändå reagerade den direkt på första tramptaget. Nästan som en häst som ville stegra sig.
Det blåste en kylig motvind och min älskade fick kämpa på rejält. Själv trampade jag på pedaler utan motstånd trots att jag cyklade med lägsta effekt. På grusvägen var det riktigt skönt med fjädringen.
Många vändor tillbaka och väntan blev det i uppförsbacken. Söderåsen är väldigt brant från Åvarps hållet. Men med elcykeln kändes INGENTING.
Måste erkänna att det är roligare att cykla vanlig cykel. Elcykel är mer för transporter, man får inte den där utmaningen som en vanlig cykel ger när man känner varenda uppförsbacke.
I nerförsrullet jämförde vi den vanliga cykeln med elcykeln. Elcykeln rullade minst lika bra.
Medan vi cyklat hade vinden vänt. Min älskade fick cykla 2,8 mil i motvind, så för hans del kändes det väldigt mycket längre idag.
”Skitkass, ett riktigt fiasko!”
Men med elcykel finns det varken motvind eller uppförsbackar.
Inlägget har skrivits i samarbete med Sven Jönssons cykelaffär, Billesholm.