Det var en märklig känsla att ha Dottern som lärare. Men när hon föreslog att jag skulle videoblogga fick hon ju också arrangera två dagars work-shop för mig.
Bild: Cissela Larsson
Efter att ha kollat första dagens filmer behövde jag träna på att hålla tyst när jag filmar. Vad passade bättre än en morgonpromenad ner till havet. Promenad och promenad. Dottern menade att det snarare var klättring.
Fortfarande är det mycket i min hjärna som inte funkar. Jag var så upptagen att leta efter stigen att jag tappade orienteringen.
”Men kan vi inte bara gå upp här”, försökte Dottern gång på gång.
”Nej, jag vet att det är här någonstans sa jag och stövlade på.” När jag så småningom vände mig om var hon borta. Hjälp! Jag ropade, men det enda som hördes var fiskmåsarna. Längs stigarna sprang jag tillbaka. hade det hänt något. Svetten rann längs ryggen. Då ringde telefonen. På displayen såg jag att det var Hon.
”Var är du?”
”Vid restaurangen …”
Här hittar du första inlägget från Bjärecyklingen med Dottern (sedan är det bara att trycka ”Nästa”.)