Den 11 decembris continuerade tinget närvarande H. N. Landshövdingen välborne herr Gustaf Duvall etc. Än förehades denna Marit vidare och frågades om hon hade avhänt någrom något mer än det hon i aftons bekände. R. Svarade sig hava en gång med Elin varit inne uti pastoris i Älvdalen härbärge, och Satan blåst i nyckelhålet och därmed for förrän upp, Elin farit och snokat omkring, men ingenting tog hon eller Marit därifrån, ehuruväl hon såg på allt det där inne var.
I somras hava de farit till be.de pastoris fäbodar på Spjut Lasses i Östermyckeläng ko, där Elin haver tagit flöter uti en bytta något större än en stäva, och istället för de borttagna flöterna slog hon i kärnan igen en hop blå mjölk. Bemälda bytta haver Elin satt på ett stycke bräder, vilket hon tillika med Satan smorde, och så bar det till vägs, Satan föråt, brädet med mjölkbyttan därnäst och Elin samt Marit därefter. Eljest bekänner hon sig hava med Elin varit inne i alla de härbärgen där äro i Gåsvarv, men ingenting hava där flerstädes varit något till bästa än hos Mats, som de kunde taga. Marit bekänner också att så framt hon icke hade uppenbarat sig så har Satan lovat henne hon skulle bliva alldeles fullärd i denna konsten till Tjugondedagsnatten. Berättar ock Marit att i aftons då hon gick hädan ifrån tingsstugan och gick om Bond Elin i vägen haver Elin begynt bannas på henne därför att hon hade för tingsrätten sagt osanningar på henne, ehuruväl Elin då intet var inne, utan examen med Marit skedde privatim och inom lykta dörrar, och haver Elin sagt om du mera bekänner på mig så skall jag bekänna på din moder att hon haver lärt mig.
Q. Vem hon haver sett i Blåkulla?
R. Knås Elin i Gåsvarv Erik Jönssons hustru, och hennes dotter Marit, Bäcke Mickels hustru i Blyberg Kerstin Nilsdotter, hans dotter h. Brita Meite Nilses hustru, samt denna Nilses tvenne döttrar [fol. 76r] Kerstin och Brita. Kerstin haver i höstas gått till Hälsingland att tröska, utan något pass av pastore, emot all vanlighet å denna orten och bekänner Marit sig sedermera hava sett henne två resor i Blåkulla med tvenne hälsingegossar. Dagen tillförende förrän pastor reste hit, är be.da Kerstin hemkommen ifrån Hälsingland. Item haver hon ock sett Mickels Anna Mickel Matses hustru i Loka, samt en hop av byabarnen i Östermyckeläng.
Q. När hon var senast i Blåkulla?
R. Om söndagsnatten, i morgon natt 8 dygn sedan.
Vid Sim. Judæ tid begynte denna Marit att bekänna detta om sig och berättar, att hon några resor haver farit åstad till Blåkulla, sedan dock mestadels med trug av Satan. När hon intet ville fort, haver Satan skjutit henne för sig, så att hon intet har sluppit honom förrän hon måste följa. Men allt sedan haver där i Blåkulla varit bara mörker, haver där ingen sett, men likväl hört sorl av folk, uti en kammar[e] haver hon sett en grop lika såsom full av tjäru som haver stått och kokat, däruti folk vore, men icke sett mera än bara kullen av huvudet och fingerändarna och händerna som de höll upp, pipandes och gråtandes, varav Satan med en stor gaffel stoppade neder dem; berättade att Satan hade velat hava henne där neder och tog efter henne, men hon stack sig genom dörren tillbaka undan. Uti den gräskittan där deras kor, kalvar etc. tillförende ginge, såg hon intet annat än glöd. Satan själv sett gruvligen styggt ut, havandes ormar i håret och runtomkring sig allestädes i kläderna. Berättade också att hon en gång sedan hon hade uppenbarat sig haver varit i kyrkan där i Blåkulla, och sedan Satan hade predikat utav predikstolen (som var högt upp under valvet) haver han gått omkring i kyrkan och examinerat sina åhörare vad de av hans predikan hade lärt, och då han kom till henne spörjandes vad hon hade av hans predikan lärt, och icke svarade honom, tog han henne i håret och luggade henne.
Eljest bekände hon att Mats Mickelsson på Åsen hade en gång predikat där i Blåkulla förrän hon bekände sig, dock icke gjort så lång predikan, som Satan själv.
[fol. 76v] Karin Jacobsdotter
Infordrades Karin Jacobsdotter Bond Elins dotter i Östermyckeläng, vilken på tillfrågan bekände sig hava varit åstadtagen inatt av sin moder till Blåkulla, och sade att hon icke visste förrän hon satt på kon som tillredd var och så bar det upp igenom skorstenen.
Berättar att där i Blåkulla icke var så vackert som det haver tillförende varit, Satan sett styggt ut, och haver sagt åt henne hon skulle intet säga av denna färden, sade sig där hava fått varken mat eller dricka. Och att hon hade sett Nisse Elin i Garberg samt Hed Anna ibm, som voro ljusstakar där, ståendes på huvudet, såsom om Gyris Marit i förra rannsakningen förmält är. Karin tillstod ock att hon hade ridit på samma ko med sin moder upp till Gåsvarv, där Satan var åstad hos Lid Erik efter hans en rödfläckot ko Tyre kallad och tillredde åt Karin dädan de åter foro till Östermyckeläng, varest de voro inne hos Mait Juga där hennes moder tog upp hans barn Anna, Olof och Mats dem de bägge hjälptes åt att tillreda, satte dem på sin ko och åter foro därifrån till Frost Olof ibm, där Elin tog hans barn Anders om 6 år och Marit om 8 år, dem Elin och Karin hjälptes åt att tillreda, sedan satte dem på den kon Karin red på, och därmed foro de åstad till Blåkulla. Bekände ock Karin att hon hade sett där sin syster Anna en gång som snarast, sade att Satan hade sagt åt henne (Karin) att hon åter inatt skulle fara dit igen, och att hon skulle taga Skogs Matses ko till att rida uppå ifrån Östermyckeläng, men om skjutsfärden sedan ifrån och till Östermyckeläng skulle modern Bond Elin själv hava bekymmer.
Karin berättar sig hava sett där i Blåkulla Meite Nilses hustru, tvenne deras döttrar Kerstin och Brita, Meite Nilses svärmoder, Bäcke Mickels hustru Kerstin Nilsdotter, Siur Brita i Gåsvarv, Hede Anders Olssons hustru (den hon på en lång tid förrän inatt intet haver sett) Knås Marit ibm kulla, och hennes moder Knås Elin, Pelle Marit, och sin syster Anna Jacobsdotter sade hon sig som snarast hava där sett, Bäcke Mickels son, Anders Mickelsson i Blyberg, Håll Anna änka ibm.
Vidare bekände Karin att Satan hade i somras uti Blåkulla givit henne en liten svart bok, däruti hon hade lärt något litet läsa, således: Fader vår; jag tror på en djävul etc. Säger sig hava gömt henne i fähuset. Pastor i Älvdalen Hr Lars berättade att i förlidna måndags morgon haver hennes fostermoder [fol. 77r] varit i fähuset med ljus att igensöka b.da bok, men fanns ingenstädes.
Smörjehornet haver hon vid pass Olsmässotiden fått av Satan där i Blåkulla.
Bäror säger hon sig intet kunna göra eller hava haft, men tillstår sig hava haft en röd fågel så stor som en tropp den där haver dragit till henne åtskilliga matvaror mjöl, korn, kött, ärter etc. Samma fågel stundom gjort sig såsom folk, stundom såsom en liten docka, haver ock talt med henne, och förmant henne det hon icke skulle äta upp allt det hon drog hem till henne, utan föra det med sig till Blåkulla, det hon ock sade sig hava gjort, därutav Satan hade givit henne en del, och bekänner att han mestadels giver dem hälften hem med sig utav det de föra till honom. Förb.da fågel sade hon gemenligen hava haft sitt tillhåll på ugnen.
Bekänner sig två gånger hava varit hos Lid Erik Matsson i Gåsvarv och mjölkat hans kor, en ko var gången. Mjölken haver Satan tagit sin kos, vilken henne alltid haver följt. Uti kammaren där i Blåkulla nekar hon alldeles sig hava varit.
Bond Elin
Därnäst förehades hennes moder, Bond Elin, Jacob Anderssons hustru i Östermyckeläng, den där högeligen förmantes till att bekänna sanningen och tillstå det hon visste i sanning vara. Men då därpå frågades om ock hon icke hade varit åstad till Blåkulla, förnekade hon det alldeles, hon visste icke utav sådant, sade sig icke kunna ljuga på sig själv. Evad med henne för händer hades, så stod hon ändå där uppå att hon intet visste av slikt trollskap. Inkallades därför hennes barn Karin och Anna, Karin vittnade på henne, allt det hon tillförende hade bekänt, men det halp intet, Anna, som i aftons mycket tvetalig var, ropades ock fram, vilken först frågades om hon inatt var åstad till Blåkulla, därtill Anna i begynnelsen nekade, men sedan sade hon ja och bekände att Pelle Marit och hon redo båda på en ko, sade att hennes moder hade fullkomligen varit där med.
Pelle Marit framkallades vilken ock tillstod detsamma, näml. att hon inatt haver varit till vägs åt Blåkulla, åstadtagen av denna Bond Elin.
[fol. 77v] Denna Bond Elin nekade allt stadigt och framgent, och uträttade hos henne inga goda ord eller något lockande, lät alltså hans nåde Landshövdingen slå trähandklovar på henne. Medan sådant påstod voro alla förberörda barnen omkring henne, så väl hennes egna som de andra, budo henne i Jesu namn bekänna så sluppe hon lös, hon visste väl själv att hon nekade emot sanningen, och därför måste hon nu detta lida. När nu både barnen och andra länge hade varit ihop med henne, bekände hon omsider sig vara skyldig uti detta, och att hennes läromästarinna haver varit Bland Anna, den där för 11 år sedan haver om en natt kommit in till henne och bedit henne följa sig till bröllop, det hon ock straxt gjort haver, stod upp och klädde sig. Emellertid var Bland Anna bort i prästgården och tog pastoris moders en större oxe, och då hon kom igen följdes de åt till vägskälet vid grinden på Hedekarlheden, ledandes Satan oxen, där de begynte med deras vanliga kringspringande och kläderna upp över huvudet ropandes åt fanen att han skulle taga dem, vilken omsider åter viste sig och tog till att smörja oxen tillika med Bland Anna, sadla etc. och sedan de hade satt sig på och mant Satan till att föra sig, bar det till vägs åt Blåkulla. Att hon fulleligen stadde sig i tjänst hos Satan, gav sig honom till kropp och själ, åt drack, dansade, var i kammaren och där såg vackra ståtliga sängar etc. Däruti kom hon alldeles överens med de andras berättelse.
Vid pass tredje gången hon for åstad till Blåkulla, fick hon hornet av Satan uti ovanbe.da korsväg, och sedan kunde hon fara åstad när hon ville allena.
Tillstår att hon vid nästlidna julhögtid första resan hade åstad sin äldsta dotter Anna, den andra dottern Karin påsktid därefter, sonen Anders vid pass den andra stora böndagen, och det minsta barnet Kerstin (som i fjol vid Jacobsmässetid då föddes) så snart som hon orkade gå uppe sedan hon det fött hade, varest Satan döpte det om uti sin kyrka i sitt namn och sig tillhanda.
Vid andra stora böndagen tog hon till Blåkulla med sig Trot Erik Perssons barn i Östermyckeläng Brita och Mats, och bekände att hon i somras ofta hade dem med sig.
Vid samma tid haver hon ock haft med sig Frost Olofs son Anders (på sitt sjätte år) och Frost Olofs dotterdotter Bäcke [fol. 78r] Matses dotter på sitt 8de år.
Elin bekänner nu att hon ock inatt haver varit åstad till Blåkulla med båda sina döttrar Anna och Karin samt Pelle Marit (den hon tog åstad) ridandes alla 4 på Lasse Larssons vita ko här i byn [=Kråkberg?], upp till Östermyckeläng vid Älvdalens kyrka, där hon tog Frost Olofs och Bäcke Matses barn med sig, och en annan ko hos Lid Erik som de redo på somliga av barnen.
Efterkr[ivna] säger hon sig hava avhänt deras säd, mjölk och andra ätande varor, näml.
för Mats Hansson i Gåsvarv i höstas tagit 1 spann korn, för Krång Olofs Brita kött uti hennes härbärge, hos Jon Nalle soldat något litet mjöl, hos Grund Lasse ett stycke av en kaka, i pastoris fäbodar haver hon varit och där tagit flöter och ost, men kan intet minnas huru det fördes dädan. Item några resor i pastoris gård. Sådant haver hon fört med sig till Blåkulla åt Satan, vilken haver givit henne något därav hem med sig igen. Uti Älvdalens kyrka säger hon sig ofta hava varit, farit in genom fönstret, varit i sakristian, Satan och hon varit neder i källaren, tappat vin, skavt tvålen av vinånor, därmed hon var överstruken, skavt mässkläder, varit i klockstapeln och skavt klockorna, allt detta hava de lagt i smörjehornet, förutan vinet det de hava haft uti påsar, och fört det till Blåkulla.
Elin bekände ock att hon hade haft sitt horn hit med sig ifrån Älvdalen, och sade sig hava gömt det uti stugan där hon låg inatt. Därför fördes hon tillika med länsman dit att hämta det, men det fanns intet mera, ehuru granneligen de därefter sökte.
Sedan var pastor H. Lars Elvius hårt ihop med henne ensides och examinerade henne om hon hade legat i sängkammaren med Satan, vilket hon dock alldeles förnekade, och sade kort nej därtill.
Efterskr[ivna] berättade hon sig hava sett i Blåkulla Bäcke Mickels hustru Kerstin i Blyberg, hennes dotter Maite Nilses hustru Brita, denna Britas döttrar Kerstin och Brita, Nisse Elin allenast en gång inom dörren, Knås Elin, Per Hanses Kerstin på Åsen, Ris Anna och hennes dotter Marit Matsdotter, Mats Mickelsson ibm, Bälter Matses hustru ibm etc.
Elin berättade ock att medan de äro i Blåkulla, få de intet gå så långt fram som de vilja, somliga förmanar Satan ock att de ingen annorstädes skola se än på deras egen näsa, så länge de där äro, på det att de icke skola se och känna vem där är.
[fol. 78v] Mats Larsson i Karlsarvet, Lars Matssons son
Mann Lars Matssons son i Karlsarvet Lars Matsson be.d, en gosse på sitt 14de år framkallades, den där efter förmaning bekände sig hava varit till Blåkulla åstadtagen om lördagen näst efter första stora böndagen i år, av Brita Andersdotter, Anders Jacobssons dotter. Berättades att Brita om lördagen 2 eller 3 timmar efter middagen haver kommit till honom och bjudit honom till bröllop. Mats gladdes däråt att han skulle komma till bröllops, därför han ock lovade följa med.
Om natten haver Brita kommit till honom, och hade honom upp, satte honom på en liten kalv och sig själv med, och rätt som det då skulle bära till vägs upp genom skorstenen haver han vaknat. När han kom dit haver Satan skurit honom i vänster lillfingret, hållandes han handen bak ryggen så länge, med blodet skrev Satan hans namn i en stor svart bok med svarta blad uti, vilket Brita uppnämnde.
Sedan kommer hans berättelse uti allt överens med de andras, utav den förra rannsakningen. Vid pass 3 gånger for han således förrän han fick smörjehornet, men haver aldrig farit allena eller för sig själv, utan alltid på samma kreatur som Brita. Kommer ock uti det överens med de andra som vid denna rannsakningen examinerade äro, att alla kreatur, kor, kalvar etc. som de rida på, vände buken upp, därpå sadeln lägges och fastspikas.
Bekänner ock Mats att emellan första och andra stora böndagen for hon med honom en gång om veckan, emellan andra och tredje böndagarna 2 gånger, och efter 3dje böndagen 3 gånger, men mot Mickelsmässotiden mest var natt. Hans berättelse om Satans kyrka, hans predikan, hans examine efter predikan, och att han luggade honom i håret, då han intet visste minnas, vad han hade lärt av predikningen, är ock allt ett med de andras.
Samma gång han fick hornet haver han ock fått en bok med svarta blad uti, men säger sig icke hava lärt där utur mer än 3 bokstäver att finna näml. a, b och c, den fjärde näml. d haver han länge hållit på att skola lära känna igen, men haver intet kunnat fatta. Om den stora byggningen som folket timrar uppå utmed ett högt berg i Blåkulla, refererade han även det samma som i förra rannsakningen omrört är, och berättade att han såg Mickel Mickelsson i Dysberg, sittandes högt uppå byggningen och skulle lyfta en stock, huggan- [fol. 79r] des med yxan i stocken och skulle därmed lyfta till, då haver yxan i hast lossnat och han därmed fallit baklänges neder av byggningen och stocken efter, stocken fallit på honom då han kom neder i marken, varutav han illa haver jämrat sig, men Satan stått och skrattat däråt. Denne Mickels son Lasse haver han ock sett i Blåkulla. S. Andreæ dag haver Mats bekänt sig för kyrkoherden om denna färden, och samma natt haver Brita haft honom åstad igen, men då haver allting varit styggt, och i stugan mörkt, istället för mat på bordet såg han intet annat än (reverenter dictum) hästdynga, spånor, klossor och annan obekvämlighet, vilket de åto, som sutto vid bordet, alla de han såg varit svarta, med horn i huvudet, såsom ock Satan själv haft horn och långa klor, golvet varit hett där han stod på så att han som nogast kunde stå där. Berättade att Satan skall hava sagt åt honom att han trodde icke honom därom att han skulle uppenbara detta eftersom han var en sådan skamper och snabb gosse. Om onsdagsnatten näst därefter haver åter Brita kommit till honom och ville hava honom med sig, då haver Mats bedit att Jesus Kristus skulle bevara sig ifrån henne, han ville intet följa henne, därmed hon
ock haver försvunnit. Men litet därefter tyckte han att en kom och tog uti honom, då han än begynte läsa, och så slapp han.
Bäror förnekar han sig alldeles hava haft eller kunna göra, men Brita berättar han haver 5 stycken.
Efterskrivna säger han sig hava sett i Blåkulla: Mats Mickelsson sedan han fördes till Falun; Lok Anna, dock icke sedan extraordinarie tinget var i Älvdalen, Känne Karin Nilsdotter i Blyberg, Feet Anders Britas Marits mormoder, en blind gammal käring, (den där också haver varit ljusstake där), Anna Göransdotter i Väsa, kulla, Mickel Mickelsson Dysberg, hans son Lasse, Elin Olsdotter i Karlsarvet, Olof Nilssons dotter, Mats Matssons i Karlsarvet dotter Anna, Britas syskon Marit och Anna Andersdöttrar, And[ers] Hanssons son i Karlsarvet Anders på 5te året, Jon Rasmussons son Olof på 9de året och hans halvsyster Anna på 4de året.
Med Brita berättar han sig hava varit i sin faders härbärge och tagit bröd och en torr gädda. Hos Jon Jacobsson i Karlsarvet hava de tagit något brännvin och litet korn. Uti kyrkan i Älvdalen haver han ock tillika med Brita varit såsom ock inne i sakristian, Brita varit [fol. 79v] inne i källaren och tappat vin. Eljest hava de ock skavt klockorna etc.
Om kammaren i Blåkulla vet han intet att berätta.
Brita Andersdotter i Karlsarvet, Anna Matsdotter ibm
Sedan framställdes Brita Andersdotter i Karlsarvet, Anders Jacobssons ibm dotter, om sina 20 år, såsom förment är på vilken högeligen arbetades att komma till egen bekännelse, såväl med trogna förmaningar som med övertygande av de barnen som hon förfört hade, men hon nekar alldeles sig veta utav detta, sade sig likväl tycka att hon något sådant hade drömt, att hon i en sådan stor stuga haver varit, där allehanda folk vore. Och ehuruväl Lars Matssons son Mats, som av henne förförd är omständligen stod och tygade på henne alltsammans, så kunde hon ändå icke få fram någon bekännelse, utan allt var för henne såsom ett mörkt tal vad henne tillspordes och med henne handlades, och begynte omsider på att gråta och jämra sig.
Mats Matssons dotter i Karlsarvet Anna Matsdotter, ungefär sina 9 eller 10 år, den där bekände, att denna Brita haver förfört henne och haft henne med sig till Blåkulla, vittnade på henne med alla omständigheter huru hon hade burit sig åt med henne, och att hon haver med Satan varit i hans kammare, men alltfort var Brita uti detta främmande sade underligt det, att hon varken kunde neka eller jaka till detta. Dock bad hon esomoftast att Gud skulle upplysa henne. Pelle Marit blev också inhämtad, vilken sammaledes överbeviste henne omständligen det hon hade sett henne i Blåkulla. Mats Larsson förde på henne huru såsom Satan hade förmant henne att om något skulle henne påkomma, så skall hon fara till honom, då skulle det väl bliva gott. Än vittnade Mats på henne, vad lärdom hon hade givit honom och de andra barnen, näml. att där (i Blåkulla) var den sista levande Guden, den skulle de tro på etc. Brita svarade sig varken ja eller nej kunna säga därtill.
Lars Matsson i Karlsarvet gossens fader vittnade att om fredagen för Andersmässodagen, var han hos Olof Nilsson i Karlsarvet och sämskade skinn, då voro dit församlade alla bybarnen, och skulle där vaka tillsammans, undantagandes Jon Rasmussons son Olof. Som bäst de sutto, begynte det braka i taket, på den ena sidan då haver Lasse sagt, ja Gud nåde oss nu barn, här står intet väl till, och då barnen sågo sig omkring, blevo de varse taket vara upplyftat, på den ena sidan, där Brita stod och koxade in, men han (Lasse) såg ingen. En stund därefter hörde han åter att det [fol. 80r] brakade till i röstet, och då barnen sågo dit, blevo de varse Brita där seendes in. Någon stund därefter följde Lars barnen ut, och då de kommo i förstugan sågo de henne där ståendes, men Lars såg henne intet, Lars med barnen gingo ut och gingo så sedan in igen, hörde den natten intet mer till henne eller någon annan. Sedan haver hon om natten tagit ovanbe.de Jon Rasmussons son Olof med sig till Blåkulla, det gossen om morgonen därefter bekände. Dagen efter som var om lördagsaftonen voro hos denne Lars Matsson församlade dessa efterskr[ivna] Ebriel Röen soldat, Selje Hans Hansson, Nils Jonsson och Anders Hansson, dit kom ock Britas syster Anna, vilken de begynte allesamman att förmana till att bekänna om denna resan till Blåkulla, men hos henne kunde de intet uträtta. Något därefter kom ock Brita dit, då övergåvo de Anna och togo ihop med henne, vilken omsider således svarade ja, Gud nåde mig så visst att jag tycker det jag haver farit dit. Lars åter förmante henne att hon skulle komma ihåg sig väl och säga det hon mindes, då haver Brita gått till Lars, viskat åt honom, sägandes här är en inne som jag icke kan bekänna före, bad alltså Lars att han skulle visa ut Feet Anders Brita änka, det ock Lars gjorde. Sedan hon då var utgången sade Brita, kanske jag kan icke bekänna medan jag haver dessa kläder uppå mig, då haver Lars frågat henne om hon ville hava andra kläder på sig, och därmed klädde han av henne var klut av hennes egna kläder, sättandes andra på henne, och sade, kan du nu bekänna? Därtill svarade Brita ja, Gud förbarme sig över mig arma syndare så illa jag haver gjort att jag haver förfört dessa små barnen, seendes på dem, sagt till Larses hustru, kära min gudmoder förlåt mig och giv mig till; då gick Larses hustru till henne och räckte henne handen, sägandes sig vilja förlåta henne, och Brita lovade henne hon skulle aldrig fara denna färden mera. Än haver hon bekänt samma gång att Marit Matsdotter Ris Annas dotter på Åsen haver varit hennes leksyster i Blåkulla. Sedan hon alltsammans hade bekänt, haver hon däröver varit mäkta glad och sagt att hon icke torde gå hem till sin moder, utan begärde kläder till låns av Lasse på det hon genast kunde följa honom åt kyrkan, efter det led till den tiden, det ock Lasse gjorde. [fol. 80v] Medan de nu höllo på att laga sig till om söndagsmorgonen, kom Britas moder dit och var mycket sticken. Då hon kom in, sade hon var äst du Brita? Dottern svarat, jag är här; än frågat, huru fara de med dig här? Dottern svarade, de fara intet illa med mig, du måtte intet, moder, taga så hårt vid dig, de hava talt så vackert vid mig räckandes åt henne ett rågbrödstycke som hon hade i handen och som hon hade fått av Lasse, och ville giva henne, men modern haver svarat, jag passar intet på det. Modern haver äntligen velat hava henne hem med sig, men Lasse sagt att hon skulle icke lyda henne nu, utan följa sig till kyrkan. Då hon omsider gick på dörren haver hon sagt, I må göra huru I vilja, vi vele tro på den Guden, som vi hava och I få tro på Ljoten (id est Satan), därpå svarade Lars att han och de allesamman som voro därinne, ville tro på den Guden, om vilken deras kyrkoherde dem lärer, och undervisar, hon måtte tro på vem hon ville, därmed gick hon sin kos hem igen, och Lars samt hans sällskap med Brita gingo åt kyrkan. Uti vägen haver Britas moder hint på dem och brukat smädeord på dem kallandes Lasses hustru Brusäta; item nappat Lasse i kläderna, men ingenting sagt, och då Brita kom fram till kyrkan lät pastor kalla henne in till sig, när Brita skulle gå ifrån henne, haver hon förmant sin dotter med dessa orden: När du kommer för prästen, så knäpp ihop händerna, nämn Jesum Kristum och kom ihåg det goda vi har lärt dig, så skall du väl värjas. Men när hon inkom hos pastorem och han begynte till att tala med henne, så förnekade hon allt det hon hos Lars Matsson bekänt hade, oansett pastor hade henne i förhör allt ifrån det ringde samman. Häruppå avlade han sin livliga ed å bok uti Brita Mickelsdotters And[ers] Jacobssons i Karlsarvet hustrus närvaro. De andra som tillstädes hava varit då detta är hänt, voro nu intet här, utan hava alla givit honom deras bomärken på en stor sticka, men i vägen då han gick hit haver han förlorat den, och visste intet vart den kom när hustru Brita hinte honom i vägen. Dock vittnade pastor herr Lars Elvius det han hade av deras mun hört deras bekännelse uti detta komma lika överens med Lasses. Brita kunde ännu på intet sätt komma sig till att bekänna något här utav allt detta, utan sade sig här utav alls intet veta.
Brita Mickelsdotter And[ers] Jacobssons i Karlsarvet
Brita Mickelsdotter Anders Jacobssons i Karlsarvet, ovanbe.da Brita Andersdotters moder hades in och både på ett sätt och annat förehades, då med lockande och trugande till att komma henne till egen bekännelse, men allt arbete anlades på henne fåfängt, hon sade sig intet slikt hava att bekänna med mindre hon skulle på sig själv säga sanningen.
Lars Matsson i Karlsarvet inkallades, den där upprepade för henne hela handeln, huru hennes dotter Brita Andersdotter hade bekänt sig hos honom, huru hon (Brita Mickelsdotter) om söndagsmorgonen kom sticken dit till honom och ville hava sin dotter med sig hem, huru hon brukade mun i kyrkvägen, och huru hon förmante sin dotter förrän hon gick in i prästgården, att ihågkomma det goda hon henne lärt hade etc. men det kunde dock intet gälla, en del förvände hon, och en del nekade hon till.
[fol. 81r] Feet Anders Britas Marit i Västermyckeläng
Därnäst förekallades Feet Anders Britas Marit och på det allrahögsta förmantes att bekänna in brott och det hennes samvete henne övertygade, vara skyldig till, men hon svarade i detta mål icke kunna till det ringaste känna sig skyldig, man måtte gå åt henne huru man ville, hon hade allt stadigt och framgent sin oskyldighet att förebära, villa lida allt det henne pålades, men kunde icke taga på sig det hon intet visste sin skyldig till.