Strängnäs

Den 6 juni 1523 valdes Gustav Vasa till kung i Strängnäs. Så klart jag behövde besöka denna plats!

Efter våra upptäckter i Tuna och Uppsala utgick jag ifrån teorin att platsen var vald för att visa makt. Om min teori stämde skulle platsen ha varit betydelsefull även innan de patriarkala religionerna. Och visst fann vi spännande ledtrådar (som får ett eget inlägg).

Nedan samlar jag citat om kungavalet 1523. Så här skriver Peder Svart:

”Emot Pingesdagane följ alla Riksens Ständer endräktelige till och begärde en Herredag, den blev beramat att hållas skulle om Pingesdagen i Strengnäes, ändock Staden var föga bygd efter han blev avbränd för tre år tillförne. Där hade M. Cnwt (på den tiden Domprost i Westrårs) en latinsk oration, den allt gick på den grunden, att de Svenske måtte kora sig en Konung, att detta väldige berömmelse Konungariket icke nu länger skulle hållas för någons ladugård eller red kyrka, och icke vara försvarslöst, bliva ryckt och kitt hit och dit mer än anor Konungerike &c. Och efter de hade nu förnummit och sett för ögonen, vad gåvor, vad lycke, förstånd och visdom &c den Allsmäktigeste Gud hade denne ädle Herre Herr Göstas Rikesens Hövitsman med begåvat, där till, efter han ock var utav den höglovlige de gamle Göters och Sveers Konungars blod och stomme, kunde ingen likare, skickligare och bättre där till finnas &c. På denne mening följ ock endräkteligen alle Rikesens Ständer, begärandes med mycken knäfall och många tårar att han samma ok och borde med Konunga namn och Majestät, dem alle till gode bistånd och försvar ville värdigas nådeligen sig uppå taga. Var ock då där tillstädes med Påvans Legat Joannes Magni Gotus den nu nyligen i denne dagar var kommen i landet ifrå Rom. Han hade ock ett vidlyftigt tal till Riksens Ständer, rådandes dem allvarlige till det samma, att de icke skulle avstå förr än Herr Göstas hade dem deras bön bejakat. Bad ock om den samma samtliga med dem. Till vilket Herr Göstas svarade, att han ville så mycket bedja dem, som de hade honom besitt, att de ville honom här uti hava förskonat, och äska en annan där till av de gamle Riddare eller Riddermäns män där då tillstädes vore, som vore Herr Ture Jensen, Herr Holger Carlson, Herr Niels Booson &c, efter han nu allredo var trött och nödig av sådant tungt arbete, sade ytterligare att vemsomhelst de där till väljandes borde den där av den Svenske Ridderlige adel vore, honom ville han gärna svärja sin sannfärdige lydno med huldskap och manskap och all trohet. Men de Svenske stode intet av med deras begäran, som ock icke rådeligt var och ingen ringe makt uppå låg. 

Så lät han sig det dock avböjda, följde deras vilja efter, dock mere av ömkemål och varkunnsamfet över sitt förlamade och förtryckta fädernesland, än av nåder synnerlig list han kunde hava till slik tre och högt stånd, ty han hade väl rede förnummit (som han ock sade) att det hade mera galla än honig med sig. Strax vore då alle Riksens Ständer honom sin ed efter Sveriges lagbok tillsättandes honom ock med uppräckta händer huldskap, torskar och manskap med all underdånighet. Han svor ock dem sin ed som seder är i Konunga hyllning. Allt så i det helige Trefollighets namn blev han hyllad utropad och hälsad för Sveriges och Götes &c utvald Konung. Och detta skedde den fjärde dagen i Junii. Då begynte han först bruka Konunglig titel och skrev sig ut allt så. Göstas med Gud nåde Sveriges och Götes &c utvald konung”

Domkyrkan är bygd på en bronsåldersgravplats

Bernd Bomhouwer och Herman Plönnies från Lübeck beskrev kungavalet så här:

”6 juni. Gustavs val (till konung). Lördagen åtta dagar efter Kristi Lekamens fest, det var den sjätte dagen i månaden juni, har riksrådet tillsammans med fullmäktige från grannländerna, från den stormäkteige och ärofulle riksföreståndaren herr Gustavs hela rike, endräktigt korat honom till konung.”

Roggeborgen

Göte Göransson har i Gustav Vasa och hans folk refererat de tyska rådsherrarna så här:

”Klockan 8 enligt vad säljaren (kyrkouret) visade hölls en härlig mässa till den Helige Andes lov, som inledning till valceremonien. Efter mässan gick Gustav Vasa till sitt gemak, troligen i Roggeborgen. Så samlades herredagsmännen, riksrådet och lagmännen på kyrkogården där lagmännen talade för sina respektive lagsagors representanter … Resultatet, enhälligt ja, meddelades Gustav Vasa. – I Prästgillesstugan inför Laurentius Andreae och resten av församlingen svor den knästående Gustav kungaeden. Därefter svar varje lagman kungen trohet.

Nästa dag, söndagen den 7 juni, samlades Gustav och riksrådet i Prästagillesstugan tillsammans med lübeckarna. Man inväntade den procession av präster som tågat från domkyrkan för att hämta kungen. När sakramentet, den heliga hostian, kommit fram placerades den på kungens huvud av ärkedjäknen och man återvände till kyrkan med kunglig ståt och pompa. Framför kungen gick den tyska och den svenska adeln med de två lübeckherrarna på var sin sida och med hela riksrådet som följe.

När kungen steg in i domkyrkan stämde kören upp Te Deum Laudamus och man skred fram till högkoret. Därnest förkunnade Laurentius Andreae den nyvalde kungen som Sveriges konung. Gustav satt med riksrådet till vänster och lübeckarna till höger. Så följden mässa om den Heliga Trefaldighet till tacksägelse och efter mässans slut steg kungen upp i predikotornet på norrsidan av kyrkan för att tala till menigheten.”

Roggeborgen till vänster, utsikten över havet rakt fram.