Urgamla högtider

Finns det något bättre än att resa i tiden?

I skrivandet är den historiska forskningen de bärande väggarna. Däremellan fyller jag ut med fantasi. Att fördjupa mig i historiska böcker kan jag hålla på med hur länge som helst. Jag älskar att hitta nya samband, se historien ur nya vinklar. Därför följer jag Anna Vilds grävande med stort intresse. I går laddade hon upp en film om Älgfolket som knöt samman fler trådar i min research.

När kristendomen kom till Norden gjordes de urgamla traditionerna om. Uråldriga ceremonier fortsatte att firas men med nya rubriker.

I Peder Svarts krönika berättas om hur Gustav Vasa höll burspråk vid Eriksmäss i Uppsala. Eriksmäss inträffade den 18 maj – men det står även nämnt den 19 maj. 1753 ”försvann” 11 dagar när Sverige övergick från julianska till den gregorianska kalendern (något jag skrivit mer om här). Så om man följer årstidernas växlingar skulle det motsvara 7 maj idag.

Tidigare har jag läst att korna fördes till hemfäboden till Eriksmäss. Skulle Eriksmäss kunna ha någon koppling med det som i årshjulet kallas Beltane? Det talas också om att papegojskjutningen äger rum runt Eriksmäss. Och även pingsten ligger anslutning till detta.

Henrik Ågren har skrivit en artikel (som du kan läsa här) om varför Gustav Vasa vid flera tillfällen väljer att hålla burspråk i Gamla Uppsala i samband med Eriksmäss. Han kommer fram till att anledningen är att så många människor samlas där. Är grunden en betydligt äldre tradition.

Ytterligare belägg för denna teori hittar jag i artikeln ”Vintern och sommargrevens tid” av John Granlund som publicerades i RIG (Tidskrift utgiven av föreningen för svensk kulturhistoria i samarbete md Nordiska museet och Folklivsarkivet i Lund) 1948 häfte nr 2.

Nåväl, jag lär inte komma längre i de funderingarna. De bärande väggarna är resta – nu är det dags att fylla ut med fantasin.

Utsikt från tingshögen i Gamla Uppsala där Gustav Vasa talade till folket.