Att vara författare

Den senaste veckan känns det som om jag mest gått runt och skrotat. Jag har en värkande rygg, så jag vågar inte ut och arbeta i trädgården. Istället har jag landat i allt som hänt sedan jag debuterade som författare. Och så har jag funderat på hur jag vill att framtiden ska se ut.

Den 13 februari 2021 är det sju år sedan jag lämnade allt. Om det är som folk säger att livet går i sjuårscykler börjar ett nytt kapitel nu. Vad har jag för drömmar för de kommande sju åren?

Virusangreppet på hemsidorna har fått mig att se över kanalerna i sociala media. De överensstämmer inte längre med den jag är nu eller den jag vill vara. Fortfarande har jag inte helt tagit avsked från advokaten som skapade en hel hemsida med juridiska råd och tips. Fortfarande finns den i menyn – men jag överväger att ta bort den därifrån och gömma den längre ner.

Sidan Trollkona kommer jag ta bort eftersom materialet finns mer lättillgängligt på www.trolldomsprocesser.se.

Cykla kommer jag fortsätta göra – men pandemin har gjort att allt fler upptäckt cyklingen – så någon cykelinfluencer behövs inte längre. All min klimatsmarta mat kan jag sprida via Tidsresebyrån (betydligt roligare dessutom att äta än att läsa). Och vi håller på med en sida om hur man bäst upplever Billesholm – så där kan framtida texter om Norra Albert användas.

Kanske är det dags att den här sidan blir min författarsida istället för den spretiga blogg den varit. Jag tar in tanken – den ska få mogna några dagar till innan jag börjar rensa menyerna.

(Riktigt nöjd över bilden jag lyckades skapa alldeles själv – och klistra in som tumnagel på youtubefilmen från Hois digitala författarsamtal.)