När slutade vi äta vilda växter?
Detta är en återkommande fråga hos Cykelhandlaren och jag har fått tillfälle att fundera över svaret många gånger.
Trots att min farmor hade växt upp under fattiga förhållanden minns jag aldrig att hon använde vilda växter i matlagningen. Varför?
Utrotades kunskapen om vilda växter så effektivt under häxprocesserna?
De första människorna var jägare och samlare. De levde av vad Moder Jord gav. De samlade frön och växter. Hur undvek de giftiga växter? Kanske förvärvade de äldre generationers kunskap? Kanske hade de en förmåga att känna vad de behövde just för tillfället.
Med kristendomen kom klosterkulturen till Sverige. I klosterträdgårdarna odlades växter för medicinska ändamål. Några av dessa spreds utanför klostermurarna och kanske även kunskapen om deras botande egenskaper. Kanske fanns en nedärvd tradition utifrån förvärvad erfarenhet.
1527 reformerades Sverige och klostren drogs in till kungen. Munkar och nunnor jagades bort från klosterträdgårdarna och tog kunskapen med sig. Att det ända fram till häxprocesserna i slutet av 1600-talet fanns en djup kunskap om ätbara växter framgår av protokollen från häxprocesserna. När försvann då denna?
De kloka gummorna konkurrerades ut av apoteken som också odlade medicinska vätskor. Långt in på 1700-talet anklagades kvinnor (ofta jordemödrar) för trolldom.
Något svar på varför min farmor inte tog tillvara brännässlor och kirskål får vi inte något svar på.
Hörde talas om en bok i dag som heter ”Thus spoke the plant” av Monica Gagliano.
Hon är en forskare som undersökt sambanden och symbiosen växter har och det förändrade hennes liv.
Tänker absolut köpa boken!
Tack för ditt och Annas Vilds arbete ni gör! Följer med spänning och nyfikenhet
Stort tack för boktips! Berätta gärna när du läst!
Har en stor bokhög att gå igenom som jag kommer dela med mig av här framöver!
Stort tack för att du följer vårt arbete – tillsammans sår vi frön till förändring.