Varför rider ”påskkärringen” på en kvast?

Uppe på Skånes högsta punkt testade jag och Anna hur det var att sedda. Jag placerade en lång gren mellan benen och pressade pannan mot dess topp. Den andra ändan av grenen trycktes mot marken. I denna ställning blev staven en kanal mellan jorden, vulvan och ”det tredje ögat” (staven lämnade verkligen kvar ett tredje öga i pannan när jag var klar). Med stöd av staven kunde jag kundalini-vagga in i min kroppsrytm medan jag fantiserade om trummors rytmiska dunkande. Det är inte svårt att föreställa sig hur völvan gned vulvan mot staven som kanske var smord med flygsalva. (Här kan du läsa mer om flygsalva.)

Var det denna völvastav som omvandlades till en kvast? Eller var det så att kvinnorna dolde de magiska stavarna genom att binda björkris runt dem och använda dem som kvastar? Hade björkriset någon symbolisk betydelse? Byttes kvastens björkris på våren? Ja, frågorna är många och det verkliga svaret lär vi aldrig få veta. Men spännande är det att fantisera.

Hur flög man till Blåkulla?

I förhören berättas om många olika farkoster. De vanligaste är att man smörjer en kviga, men det berättas även hur människor används som riddjur. När rätten frågade Gertrud om hon alltid flög på kvigor svarade hon: ”Nej, utan undertiden på en slipstens kräckie, slipstensås, sopkvast, såstång etc. dock allt med sadel på.” I samma del av förhöret förnekar Gertrud att hon skulle ha ridit på andra människor. (Däremot berättar hon hur Märet i Lillhärdal ridit på Gertruds far och att han därefter blev svårt sjuk.)

Gullichs-Anna berättar att hon rider på en björn. Den berättelsen är så utförlig att jag valde att ta med den i Oväsen i Älvdalen.

Men sopkvastar tycks även ha haft andra magiska egenskaper. Både Erik Eriksson och Hans Hansson berättar hur sopkvastar lagts i sängen och förvandlats så att man inte kunde skilja kvasten från en levande människa. På så sätt upptäckte inte de andra i huset om man var iväg på nattliga färder till Blåkulla.

Hämtat från det extraordinarie tinget 1668

”sedan Gertrud haver sig bekänt, haver hon fått ingen makt varken rida på ko eller kalv, utan på kvastar och slipstens krikor, när hon då till sin husbonde till infernum åstad kommen är, då haver den onde för henne framkommit med en stor stör (och detta igenom sin lärarinnas Marits tillskyndan som Gertrud berättar) viljandes slå henne”

Enär hon i Pingsthelgen hos Länsmannen Lars Olofsson i Älvdalen satt i arrest, haver hon ock varit åstad som hon bekänner på en sopkvast, och skavit klockorna där sammastädes,”

”Något därefter har hon åter tyckt att en kom och väckte henne, har stått upp och klätt på sig, kallat på Satan, vilken haver kommit med sadel och betsel, hon tagit fram sopkvasten som stod på ugnstrappan, bägge begynt att smörja, lagt sedan på sadeln, han därmed försvunnit och hon farit åstad.”

Andra som berättar om hur de ridit på sopkvastar är

  • Den 14-årige Anders i Bälter-gården som efter mycket tvekan medger

Säger att Satan hade skurit honom i fingret och skrivit hans namn med blodet. Ibm att hans moder och han hade ridit på kalvar, kor, såstänger, kvastar och annat slikt.

  • Anna Jacobsdotter i december rannsakningen.

”Att hon var ute om natten och ropade åt Satan, vilken ock genast halp henne smörja en kvast, sadlade åt henne, halp henne på, och sedan hon hade mant honom bar det till vägs.”

Vill du veta mer om häxprocesserna?

På sidan www.trolldomsprocesser.se har vi sammanställt överskottsinformation från min research. Du hittar sidan här.

Går gärna med i FB-gruppen Nordiska trolldomsprocesser.

Vill du ha mer information om spännande tidsresor kan du prenumerera på Tidsresebyråns kostnadsfria nyhetsbrev som du hittar längst ner på den här sidan.

Fram till den 31 mars 2021 är det 2 till priset av 1 på Oväsen i Älvdalen om du köper den här.