Göran Lambertz drar ut rättsväsendets patriarkala strukturer ur skuggorna

”Inget ont utan att det har något gott med sig.” – Det gäller bara att se saker ur nya synvinklar. Göran Lambertz presskonferens får mig att minnas de patriarkala strukturer som jag upplevde under mina år inom rättsväsendet.

När Anna Vild citerade debattartiklar var det som att öppna en kran. Minnen och känslor från min tid inom rättsväsendet flödade. När jag berättade om den kultur som jag upplevt både i domstolsväsendet och advokatvärlden föll pusselbitar på plats. Samtalet med Anna fick mig att se saker ur nya perspektiv.

”Han sa att han blir ”kladdig” när han är berusad.”

Är det någon skillnad på att ”kladda” eller ”tafsa”?

Betyg och omdöme från tingsmeriteringen är avgörande för juristens framtida karriär. Insikten om detta och uppväxten på ett lantbruk gjorde mina kvällar sena på tingsrätten. Fram till våren 1993 delade jag de sena kvällarna med en kollega. Redan då började jag få kroppsliga symptom på att något var fel. Märkliga utslag på händer, armbågar och fötter. Svullnad på huvudet bakom örat. Idag har jag många minnesluckor från tingsrättstiden och endast fragmentariska känslor finns kvar.

En sådan känsla är från när jag busspendlade i början av min anställning. Jag upplevde mig förföljd av en äldre man. Han satte sig nästan alltid på sätet bakom mig i bussen. Till slut bad jag min pojkvän köra mig till en busshållplats längre bort så att jag gick på efter den här mannen. Då kunde jag välja platsen framför ett redan upptaget säte.

Den två timmar långa bussturen ägnade jag åt att läsa, men slumrade också till. Vid ett av dessa tillfällen kände jag något vid mitt öra. Jag ryckte till och såg en hand instucken mellan sätena. När jag sov hade passagerarna på sätet bakom mig stigit av bussen och den äldre mannen hade flyttat till sätet bakom mig. Nu hade han stuckit in handen mellan sätena och kladdade på min kind.

Rättsväsendet

Efter detta skaffade jag ett övernattningsrum på arbetsorten. Nackdelen var att jag kunde jobba hur länge som helst om kvällarna. Det var inte ovanligt att en av domarna också arbetade länge och kom in på mitt rum. Som ung notarie (jag var inte 25 år fyllda) hade jag svårt att hantera situationen. I minnesbanken finns bara en känsla av att vara inträngd i ett hörn, men jag har inget konkret. Det var min kollega som berättade att jag vid ett tillfälle hade drämt näven i bordet och rutit ”Vad säger du? Nu får det vara nog.”

Vad som orsakade detta utbrott hos mig har jag ingen aning om, men jag vet att jag kände mig trängd.

Nu vill jag vara tydlig med att det enbart handlade om en enda domare – alla de andra var korrekta.

Ändå inser jag hur tiden som tingsnotarie färgade mig.

Bakom dörren hade de manliga notarierna kavajen hängande. I skrivbordslådorna en hel uppsättning slipsar. För deras del var det som att ta på en förhandlingsklädsel. Men vi tjejer?

Jag vet att jag tog upp den diskussionen och att det uttrycktes att vi förväntades vara snyggt klädda. Jag minns hur mitt klädkonto steg (framförallt pga alla nylonstrumpor). Kjolen fick gärna vara kort – men inte alltför kort. Det fick en kollega höra.

På något sätt formades jag in i en känsla av att ytan var viktig, att den förväntades av rollen.

Alkohol som orsak?

Om alla utom en var korrekta i arbetslivet så hände något när de fick alkohol i kroppen. Tafsa eller kladda? Jag ser inte skillnaden, men det ryktades om flera av domarna som skulle haft affärer med olika notarier. Hur mycket sanning som låg i detta kan jag inte uttala mig om, men en sen kväll i samband med advokatdagarna upplevde jag oinbjudet tafsande.

Tre trevliga advokater från Halmstad bjöd med mig till Operakällaren. Samtalen var på en intellektuell nivå, det fanns inget sexuellt – bara akademiskt. Senare på kvällen anslöt fler advokater till vårt bord. En av dem slog sig ner bredvid mig. Jag hade aldrig sett honom förr och hann aldrig tala med honom förrän hans hand letade sig uppför mina lår. Jag blev bara chockad, lyfte diskret bort hans hand.

Vad fick denne man att tro att tro att jag skulle vilja ha hans hand på mitt ben? Trots att det gått minst åtta år sedan händelsen är jag helt säker på att jag inte gjort någonting för att bjuda in honom till min kropp. Hur ska man kunna lita på rättssystemet om inte ens juristerna kan styra sina lustar? Hur påverkar det rättstillämpningen om ledamöterna i Högsta domstolen anser att det är ok att ha sex med en berusad, betydligt yngre person som tidigare på kvällen avvärjt alla närmanden?

– Jag hade sagt det till henne. Hon hade avvisat mina kramar. Jag tafsar inte, jag kladdar lite med kramar och pussar på huvudet och kinden så där, hon hade avvisat det på det sätt som man kan förvänta sig, det gör hon helt adekvat, sa Göran Lambertz.

Läs mer

210201 – En kvinnocentrerad världsbild

Inför boken Vrede i Älvdalen har researchen fört mig till makarna Liljeroths forskning. Kan det ha funnits ett matriarkalt samhälle?

210123 – Starka kvinnor

111113 – Att vara försvarare

Det fanns en tid när jag älskade uppdrag som försvarare.

111015 – Sexuellt ofredande

Från många förordnande som målsägandebiträde för unga tjejer som penetrerats under fylla eller när de sovit vet jag att de flesta målen läggs ner. Det handlar inte om rättsväsendets patriarkala strukturer utan helt enkelt om att ord står mot ord. Oavsett rättspraxis skulle en sådan rättegång leda till att försvararen kommer göra allt för att bevisa att förövaren är oskyldig. Vad som behöver förändras är de patriarkala strukturerna inom rättsväsendet. Göran Lambertz förvirrade förklaringar om skillnaden mellan att kladda och tafsa gör mig urförbannad.

8 svar på ”Göran Lambertz drar ut rättsväsendets patriarkala strukturer ur skuggorna”

  1. Kent Gunnarsson skriver:

    Vilken vacker, fin intervju, uppskattar er tydlighet och klarhet.

    1. Åh – tack!!!! Vad glad jag blir!!! Det blev en hel massa samtal till slut. Det sista fortsatte i 40 minuter – vem vet – kanske blir det en föreställning med premiär på Skärtorsdag 2022?

  2. Jag blir bara förbannad – och äcklad – när jag läser om de här olika händelserna! Fy fasen alltså! Jag är själv väldigt tacksam över att aldrig ha blivit utsatt i någon liknande situation och förfasad över hur många andra som blivit det. Nej fy alltså! Jävla gubbslem! (sorry språket…)

    1. Ja, det är en märklig värld vi lever i. För min del hade jag förträngt dessa minnen …

  3. Jag blir så jädra förbannad när ”folk” utnyttjar sin ställning och makt för att få sin vilja fram! När några av dessa även ska upprätthålla lagar och regler blir det faktiskt extra snuskigt…. Om karlskrället inte klarar av att bedöma intresset hos en kvinna – hur kan då bedömning ske så klart inom yrket? Gubbskrällen!!

    1. EXAKT! Göran Lambertz har dessutom suttit i Sveriges högsta domstol. Hur har hans inställning påverkat rättspraxis när han var verksam?

  4. Det är fint när man kan vända på steken och se vad vi kan lära av det här. Ingen idé med hat, det föder bara mer hat.

    Ja, herregud vilka normer vi anpassar oss till … Med kläder, beteenden och slemmiga gubbars beteenden. Och jag håller med dig: spelar fan ingen roll om man använder ordet kladda eller tafsa. Fel är det oavsett. Och patriarkala strukturer behöver ändras i princip överallt!

    HEJA HEJA DIG!

    1. TACK! Ja, de här samtalen väckte något i mig. Var det slutar vet vi inte än. Har lovat mig själv att tona in på det och blogga om det här under april. Spännande är det att se vad som kommer upp.

Kommentarer är stängda.