Bröderna Johannes och Olaus Magnus

I veckan talade jag med en filmproducent om att bygga historier. Han berättade att han började med miljöerna och stämningen innan han la på replikerna. Det stämmer med hur jag jobbat med Vrede i Älvdalen.

Länge har jag jobbat med vilka scener som ska finnas med. Det är händelser som omnämns i Peder Svarts krönika men som kan få en annan betydelse när de läses parallellt med Marie-Louise Flembergs bok om Kristina Gyllenstierna.

I onsdags ägnade vi oss åt Olof i responsgruppen. Jag fick höra att Olof var intressant, men otydlig. Sedan dess jobbar jag intensivt med att mejsla ut Olof. Det har lett till nya scener och att jag kommit fram till att synen på religionen behöver få större utrymme i berättelsen. Därför lägger jag nu till en lista i inlägget om karaktärerna där jag delar upp dem i katoliker och protestanter.

Hela tiden upptäcker jag nya saker om dessa människor. Det förvånar mig hur få människor det faktiskt var i toppen. Dagens insikt är att Olaus Magnus (som skrivit om sina upplevelser på Stockholms blodbad och även är den som gjort de kända bilderna från medeltiden i Norden) var bror till Sveriges siste katolske ärkebiskop. Antagligen har jag läst det många gånger förr, men just nu föll hör vissa bitar på plats. Det är som om det knyts väldigt många röda trådar genom romanen dessa dagar.

Johannes Magnus

Född den 19 mars 1488 i Linköping och död den 22 mars 1544 i Rom

1506 utnämnd till kanik och studerade sedan teologi hos den blivande påven Hadrianus VI i Leuven, Belgien.

Citat ur wikipedia

Som ung var han Sten Sture den yngres ombud i Rom, och 1523 valdes han till ärkebiskop i Uppsala, dock utan att få den nye påven Clemens VII:s godkännande förrän 6 maj 1524, ett år efter utnämningen, och detta med förbehållet att påven ville undersöka föregångarens öde. Sanningen var även den, att Johannes Magnus inte följde en helt klar linje i kampen mot lutherdomen; dels var han god vän med Gustav Vasa, dels tilltalade utsikterna till en nationskyrka hans fosterlandskärlek. Hans Brask krävde att han skulle införa inkvisitionen1524, men Johannes Magnus kom till landsmännens och kungens försvar. Gustav Vasa lär ha utnyttjat honom hänsynslöst, och använt hans osäkra roll i båda läger för att driva igenom sin vilja. Johannes Magnus var därför den förste som anförtroddes att översätta Bibeln, detta för att inte väcka misstankar i Rom om reformationen, men arbetet kom inte till stånd då han begav sig till Lübeck på ett politiskt uppdrag. Det blev i stället Olaus Petri som genomförde detta. 1526 förhandlade han vad som brukar benämnas, egenmäktigt om äktenskap mellan Gustav Vasa och den polska prinsessan Hedvig, vilket antas ha varit en misslyckad strategi i ett försök att rädda kvar katolicismen som statsreligion i Sverige.

Enligt Svalenius sid 103 besökte Johannes Magnus biskopen i Trondheim i samband med sin norrlandsresa i början av 1526. Biskopen var den som beskyddade Peder Jacobi och Mäster Knut. Efteråt sattes han i arrest av Gustav Vasa ”Din nåd och vår nåd rymmas ej under samma tak”,

1531 delegerade han ärkebiskopssysslan till Hans Brask för att resa till Rom.

1533 smordes han av påven till svensk ärkebiskop, men då hade redan Laurentius Petri utnämnts till luthersk ärkebiskop i Sverige.

1554 (efter Johannes död) lät brodern trycka hans verk

Historia de omnibus Gothorum Sveonumque regibus, eller Historia om alla göternas och svearnas konungar

Olaus Magnus

Född i oktober 1490 i Skänninge och död den 1 augusti 1557 i Rom.

1514 blev han magister efter studier i Linköping, Västerås, Rostock och Köln.

1518–1519 reste han genom Norrland och sålde avlatsbrev på uppdrag av Arcimboldus.

1520 vistades han i Stockholm och blev vittne till blodbadet. (Han hade då varit kanik i Uppsala och Linköping. Kring 1520 utnämndes han till kyrkoherde i Stockholm.

1523 domprost i Strängnäs och fick i uppdrag att resa till Rom för att få påven att godkänna hans bror som ärkebiskop mm. I Rom informerade han Vatikanen om läget i Sverige där Olaus Petri sedan 1520 förkunnat Luthers lära.

1527 uppdrog Gustav Vasa åt honom att förhandla om ett förbättrat handelsläge med Nederländerna.

Reformationen gjorde att bröderna flydde till Danzig.

Danzig blev han inspirerad av sin portugisiske vän Damianus à Goes att studera sitt fädernelands kulturhistoria och kuriositeter, och erhöll ekonomiskt bistånd därtill av biskopen Johannes Dantiscus. Möjligen träffade han Copernicus där.

Han begav sig till Venedig 1539 där han fick bo hos patriarken Hieronimo Quirino vilken intresserade sig för Olaus Magnus studier av Sverige. Genom patriarkens frikostighet och sitt goda minne kunde Olaus Magnus cirka 1540 skapa kartan Carta marina, som föreställer Norden.

1544 Efter broderns död utnämnde påven honom till svensk ärkebiskop

han hade föresatt sig att återinföra katolicismen i Sverige, men bodde kvar i Rom. Där utnämndes han av påven till föreståndare för Birgittahuset, där han sedan 1549 också hade sin bostad. Han anlade i Birgittahuset ett tryckeri och utgav därifrån bland annat sin brors och sina egna stora historiska arbeten.

Historia om de nordiska folken översattes inte till svenska förrän 1909.

Lämna ett svar