Jultraditioner

”Annikas julkrubba Julen 1974” står det på lådan jag fick i julklapp av min gudmor, Siv. Den har följt mig sedan dess, trots att jag vid två tillfällen i mitt liv rensat bort det materiella. När jag var barn julpyntade vi inte förrän på lille julafton, men när fröken Ingrid började läsa ur ”Marias lilla åsna” fick jag plocka fram lådan med julkrubban.

Bland alla kaktusar i mitt fönster gjorde plats för stallet och ställde åsnan, Maria och Josef längst ut på fönsterkarmen. När jag kom hem från skolan flyttade jag figurerna och tänkte på vad fröken läst. Först på julafton tog jag fram jesusbarnet och la honom på plastremsorna i plastkrubban.

Julkrubban som jag fick i julklapp av min gudmor och faster Siv 1974, när jag var fem år, har följt mig genom livet.

I mitt eget hem fick julkrubban hedersplatsen på skänken i finrummet. De tre vise männen började sin vandring från fönstret i söder. Landskapet växte med speglar för fåren att dricka ur och allt fler änglar. Josef och Maria fortsatte sin vandring varje år. Dottern kompletterade landskapet med ytterligare tre visa män och en sagostad tillverkat av toalettrullar. Även pappersängeln blev en del av traditionen.

Inspirerade av julkrubban började vi även bygga en tomteby i ett annat fönster. En färgad julgransslinga petades in i keramikhus och doldes av bomull. Tomtar åkte skridsko över isarna och vandrade mellan husen. Varje år fick barnen ett nytt julpynt. Och precis som när jag växte upp skrev jag årtal under varje föremål.

Julen var en högtid för gemenskap. Redan i början av december började jag skriva julkorten. Vi skrev säkert hundra. Några av dem blev långa brev till människor jag bara hade kontakt med denna enda gång om året.

Köket blev en julstuga. Framför den knastrande elden vid köksbordet slog vi in julklappar, tillverkade julkort och målade porslinstomtar. Just dessa porslinstomtar var mitt käraste julpynt som togs fram varje år. Men i år hittade jag dem inte. Letandet ledde mot till julkrubban som legat nerpackad i lådan sedan jag lämnade Hammenhög 2014. Eftersom ingen av mina barn är konfirmerade packade jag aldrig upp den när vi bodde i Ystad. Var det ett tecken att jag hittade den just i år? Kan den inspirera i skrivandet om Kristina Gyllenstierna? Hela hennes tillvaro präglades av religionsutövandet.

Det har blivit en utmaning att återanvända material för julklappsinlsagning. Här en har jag använt pappret som transporteras med böckerna. Bandet är från ett nystan trasor som jag fått av Tini Björs på vandrarhemmet Tre Björnar. När jag var barn klippte min farmor trasmattor av alla gamla kläder. Även knapparna klipptes av och sorterades. Inget gick till spillo.

I lådan låg sakerna kvar som barnen tillverkat.

Nu sitter jag här och funderar på det där med jultraditioner. Finns det något nedärvt i oss som vi inte är medvetna om?

Behöver vi, liksom naturen omkring oss, gå i ide med vår familj under årets mörka månader. För det är märkligt av årets 365 dagar saknar jag aldrig familjen så mycket som just dessa dagar. I år ställde jag dessutom in julfirandet i Ystad pga dåligt väglag i kombination med den ökade smittspridningen. (Eftersom Cykelhandlaren träffar människor i anslutning till fyrverkeriförsäljningen har jag valt att, liksom förra året, sätta mig i karantän för att inte riskera smitta andra. Förhoppningsvis leder det till flow i skrivandet.)

Jag önskar dig en riktigt God Jul!

Ljuslyktorna har varit farmors. Väggdekorationen är inspirerad av Belinda Wigerfelts arbeten.

Hedniska jultraditioner

instagramkontot Haxanstradgard läste jag att följande jultraditioner är hedniska.

Granen

”Uråldrig magisk dekor är att sätta grantoppar runt huset vid fest och högtider.” (Häxans trädgård)

”I underjorden finns också i d e g r a n e n som kallats ‘de dödas träd’. Detta gestaltas i jul-stugan så, att man satte granen vid ingången tillhusets.k.jul-stänger, ochfrånTysklandkommersedanatt bära in granen i huset. Man lade julgåvor, som i de flesta fall riktade sig till b a r n e n , under granen och man ställde ibland julbocken där.” (dinstudio – se nedan)


Sädeskärven

”Sattes ut till vilda djur och väsen vid vintersolståndet för att säkra nästa års skörd”


Ringdans

”Före 1600-talet var dans likställt med ringdans. Den cykliska ringdansen har dansats vid olika högtider för att hälsa solen välkommen.”


Renen

”Rengudinnan dyrkades redan för flera tusen år sedan, och den flygande renen användes av nåjder för att resa till andra dimensioner, kanske med hjälp av flugsvamp”

Den här tomten fick jag i julklapp av min mormor 1976, det har min mor skrivit under trätofflorna. Och plötsligt är det inte bara en tomte – det är en liten bit av min mormor som finns med mig varje jul.


Tomten

”Har vaktat våra marker och hjälpt oss med djur och andra bestyr sedan långt före kristnandet. En av dom som störde sig på att folk blandade ihop Jesustron med tron på tomten var Heliga Birgitta.”

När jag var barn var varm julskinka min favoritmat. Fastän vi sällan äter kött var jag bara tvungen att ha en julskinka, men det är som om mina smaklökar vant sig av med smaken av kött. Sås, potatis och broccoli tilltalade mig mer i smaken.


Julbordet

”Runt vintersolståndet var den tid på året då förråden var som mest påfyllda. Att ge till dom som inget hade var också självklart vid jul. Äntligen skulle alla få äta sig mätta.”

Ordet jul

”Sverige är ett av få länder som inte kallar julen för något som har med Kristus födelse att göra. Ordet jul/jól har envist hängt kvar. Etymologin är oklar, men ordet kommer troligen från ett fornnordiskt ord för fest. Möjligen finns anknytning även till årshjulet. Fram tills för cirka hundra år sedan hette julfirande dessutom julöl, eftersom ölet alltid stod i centrum vid högtider.”

Mina funderingar

Om det är något som känns ursprungligt i vår kultur i samband med julen så är det cirkeln och stjärnan.

I bibeln är det stjärnan som leder till stallet. Stjärngossarna bär stjärnor på pinnar. Det finns pepparkakor med stjärnform och farmor bakade en sorts stjärnformad kaka med kokos. När du tittar upp på himlen är stjärnorna som små cirklar.

Nedan har jag sammanställt länkar och citat som jag fann när jag googlade om polstjärnan. Här tror jag det finns ytterligare ett embryo till något i det jag skriver.

Min mor hade alltid en halmstjärna hängande i köksfönstret. Hon hade köpt den på hemslöjden, men när jag skulle köpa en likadan kändes den onödigt dyr. Inför en auktion hittade jag en jullåda innehållande halmstjärna. Jag la lägsta budet – 50 kr – och fick den. Samma låda innehöll även en träskål med sked som dottern fick att leka med tills barnens farmor upptäckte vilket vackert hantverk det var. Precis en sådan nötslev hade de haft i hennes hem när hon växte upp.

Norrbottens museum

Natur i norr

Astrologins påverkan på kultur och folktro

Den samiska stjärnhimlen

Stjärnbilderna och deras inflytande på folktro och hedendom

Gammal folktro i det persiska riket associerade stjärnor med nyfödda spädbarn. Vanliga ”enkla människor” hade matta och svagt lysande stjärnor, medan större personer, såsom nya härskare eller kungar, föddes då en stjärna lyste starkt.

Indoeuropeiska spår i astrologin, av Hans Carling (när jag klickade på Tvillingarna -Vågen på den här sidan)

Vintergatan har sammanblandats med solbanan och därför ha de fyra iakttagbara solfesterna, (3) midsommar, 4) jul, 5) Mikael och 6) påsk kommit att likna varandra och Vintergatan med gemensamma, snarlika motivkretsar. Nu tänktes bergen och underjorden stå öppna. Dödingar, troll och tomtar, som annars färdas längs Vintergatan stiger ut i världen eller kommer hem till sina forna hem. Städer och gårdar sjunker ned i jorden, folk blir bergtagna eller kan tas ut ur bergen. De döda håller gudstjänst i sin gamla kyrka och sägnen ‘De dödas julotta’ förekommer såväl vid jul, påsk som midsommar.

I själva verket kan de flesta av våra sägner knytas till denna stjärnbild, Vintergatan, som bildar mittpunkten i kulten av de döda. Om de övriga stjärnbilderna någonsin haft lika stor betydelse, så har de i vart fall bleknat, ty mer än hälften av de sägner, som går att tidfästa i året är knutna till jul och föreställningar om troll, jättar i berget och dödingar.

Dessa stjärnor motsvarar88 Mikael (29 sept.) och höstdagjämningen och får därigenom, att man sammanblandat Vintergatan och solbanan betydelse också för julen, ty de har påverkat myten om Jesu födelse på flera sätt. Myten om Jesu födelse är ett förkristligande av myten om Horos’Zeus’, och Tors födelse av en underjordisk moder (Horos av IsisZeus av RheaThor av Jord.)

Denna myt har i kyrkan sammansmält med stjärnbilderna Krubban och Åsnorna så, att Jesus lades i en krubba, grek. faútny, fatnä, ( Luk. 2:7) vilket är samma ord som stjärnbildens grekiska namn fatnyú ‘stjärnbilden Krubban’. Till detta kommer, att katolikerna utan stöd i bibeln har sett en åsna och en oxe som stod vid krubban och föll på knä. Detta bör jämföras med stjärnbilden, tyjustinvidKrubbanstårpåstjärnhimlendebåda Åsnorna.89

Kräftans stjärnbild nämnas de Tre Chariterna. Dessa var dansande gudinnor och påminna om moirer och germanska nornor. Man erinrar sig att Mikael kallades ‘alla änglars dag’92, ty man menade att varje människa hade en skyddsängel, ungefär liknande n o r n o r , som beskrivs på samma sätt som moirer i ty, att de ger varje människa sin beskärda del av ö d e t . Somliga blir r i k a och andra f a t t i g a . Detta är också grundbetydelsen i grekiska moirer, ty moira betyder ‘andel’ och har givit återsken i folktron i det att man skulle äta ‘merafton’ (av ie. *moir- > got. maiz– ~ isl. meirr ~ sv. mer) vissa kvällar såsom Mikael och Gregorius.93

Julens seder är i folktro och kyrkokalender en avbild av JungfrunVågenVintergatan (=Hades), KentaurenStora BjörnslutBjörnvaktaren = Bootes, Norra Kronan, Bägaren och Korpen, Herakles och de stjärnsagor som är knutna därtill.

Stjärnbilden Jungfrun har en längd som motsvarar tiden 20 november – 20 december och bör jämföras med de föreställningar om barnafödande som finns under denna tid och framför allt med julens centralabudskapikyrkoåret;Jesu födelse.

De grekiska sagornas förhållande till stjärnhimlen är ofta väldefinierat och sagan om Zeus födelse berör åtminstone tre stjärnbilderidetattunderjordsgudinnan somföderbarnhar samband med Hades, underjorden, vilket motsvaras av Vintergatan som går mellan Oxen och Tvillingarna. Då Vintergatan och jorden eller zodiaken korsar varandra, tänkte man sig, att bergen och underjorden öppnades och det är säkerligen också därför, vi finner att kureterna framför sin vapendans framför hålans öppning i sagan om Zeus födelse.

Inne i hålan finnas två n y m f e r som ammar Zeusbarnet. Det är Helike (Stora Björn) och Kynosura (Lilla Björn); det är det andra.

Inne i grottan kan man också finna g e t e n (Capella) eller nymfen/geten Amaltheia som likaledes ammar Zeusbarnet. Antingen själv eller genom ymnighetshornet, Capella, som är den största stjärnan i Kusken, vilket är den tredje stjärnbilden.

Dessa stjärnbilder; HadesBjörnarna och Geten böra nu återfinnas i folktrons år kring Bartolomeus, den 24 augusti, såväl som vid jul för att bekräfta tesen om stjärnhimlens reflex på året.

2 svar på ”Jultraditioner”

  1. Inga Andersson skriver: Svara

    Jättefint julpyntat. Julkrubban, tomtarna mm ger många fina minnen från våra barndoms firande i Hammenhög och Övraby.

    1. Ja, jag har insett att det är vad julen handlar om. Familjen. Med tingen är det som om en liten del av mormor, farmor och farfar fortfarande finns med. Och att vi alltid träffade dem på julen. Tror det är därför jag saknar umgänget kring jul så oerhört mycket. Nästa år ska jag sätta mig i karantän innan jul så jag garanterat är smittfri!

Lämna ett svar