Du är inte ensam …

Vi är många som vill dra täcket över huvudet och somna om. Ja, kanske är det också vad vi ska göra. Gå i ide fyra år.

Jag har kämpat så oerhört hårt sedan jag fick klimatångest sommaren 2018. Många har blivit irriterade, tyckt att jag flackat, blandat in allt på en gång. Men jag har känt att det var nu eller aldrig.

Vi hade möjligheten att få en förändring. Vända utvecklingen.

Men vad händer?

Svenska folket röstar fram ett parti som går till val på sänkta drivmedelspriser.

Nåja, det var ju inte hela svenska folket som röstade på det partiet. Men med stöd i form av M, L och KD lär det ju bli deras politik som får styra.

Oavsett hur de kommande fyra åren kommer gå kan jag titta mig i spegeln och säga att jag gjorde exakt allt vad jag kunde för att påverka. Varje dag i mer än fyra år har jag ägnat mig helhjärtat åt att få fler att förstå klimatnödläget.

Många har blivit irriterade på mig. Några har skakat på huvudet när jag stått ensam med min skylt utanför kommunhuset i Bjuv. Och mer än en person har uttryckt att det inte går att samarbeta med mig för att jag rör ihop allting, vill för mycket, inte lyssnar in.

Men inget har kunnat vänta.

Jag har gjort exakt allt jag kunnat i mer än fyra år.

Men inget hjälpte … En sak har det dock gjort med mig. Om jag i framtiden får barnbarn och de frågar hur vi kunde se klimatkatastrofen komma utan att göra något åt det kan jag se dem i ögonen och säga att jag gjorde exakt allt som stod i min makt. Jag offrade mig så till den gräns att jag var nära att gå i väggen. Jag ägnade varje vaken timme åt att försöka påverka eller bygga de stiftelser som nu är på plats.

Jag kunde inte göra mer – ändå räckte det inte.

Under oktober kommer vi arrangera oktoberdagarna och de första Kvinnohistorier Förenar. Sedan går jag i ide i de kommande fyra åren.

Jag kommer inte läsa tidningar, förhoppningsvis kommer jag kunna hitta ett hållbart sätt där jag kan dela på sociala medier utan att engagera mig och kommentera det som händer.

Jag har redan slutat följa Klimatklubben. Och jag kommer inte kommunicera kring Kvinnohistorier. Även här har jag fått ovänner trots att jag gjort exakt allt och tvingats betala ur egen ficka när vi inte fått de projektmedel vi hade hoppats på.

Men det är slut nu.

Min energi är slut.

Mina ord kommer jag spara till min cykelpoesi.

För cykla ska jag göra.

Bara cykla.

För den som vill stötta det jag byggt upp är varje gåva till Stiftelsen Upplev Billesholm välkommen. Två gånger om året kommer jag kontrollera bankkontot och tillsammans med övriga styrelseledamöter besluta om hur medlen används på bästa sätt.

*** Stötta Insamlingsstiftelsen Upplev Billesholm ***

Din donation är viktig för vårt arbete Swisha valfritt belopp till 123 585 70 81

Inget mer.

Jo, skriva på mina böcker.

Men det är slut med alla affärsidéer nu.

I kväll ska jag och Cykelhandlaren träffa mig dotter. Ingen av dem vet det än – men jag kommer presentera ett förslag som gör att jag avvecklar mig själv ur alla projekt. Det är dags att vila.

I höst går jag i ide.

Lämna ett svar