Författare!

När får man kalla sig författare?

Är det när man har skrivit en hel bok? Är det när första böckerna står i bokhyllan? Eller är det när förlagsavtalet är undertecknat?

För mig är det när avtalet om utgivning är undertecknat.

Knappt ett ord har blivit skrivit den här våren.

Manuset skickades till förlag den siste januari och i mars började refuseringarna trilla in. Jodå, två antaganden också – från Hoi och Idus förlag. När jag fått dessa ringde jag upp Historisk media och frågade hur det gick. Jag fick veta att de diskuterat manuset en första omgång och var väldigt positiva. Men i slutändan landade det ändå i en refusering.

Fäbod trolldomsprocesser fäboden där häxprocesserna började
Gambodarna, hemfäbod för Åsen. Platsen där Gertrud Svensdotter, Hans Hansson, Erik och Anna tillbringade sommaren 1668. Sommaren mellan fjärdingstinget i juni och det extra ordinarie tinget i september. Platsen där frågorna från Maktens Män fick växa till fantasier som skulle leda till att tre hundra personer miste livet.

Länge och väl har jag gått och funderat.

Hoi förlag erbjöd ett flerboksavtal, samtidigt ska du själv finansiera “Bästsäljarpaket” och utgivning. Klart jag tvekade.

Å andra sidan om jag – som har skrivit boken – tvekar – varför ska då ett förlag vara beredd att satsa?

En annan fundering var det där med flerboksavtal.

Jag hade skickat med synopsis för sju böcker – nu ville de skriva flerboksavtal. Var jag beredd att binda upp mig för så lång tid framöver.

Lissle-Mats trolldomsprocesserna Gertrud gick över älven Häxprocesser älvdalen
Lissle-Mats och Gertrud kom i bråk om en brödbit. Under tiden de bråkade rymde getterna över till Lissle-ön. Det var Gertrud som fick hämta tillbaka dem. Efteråt berättade Lissle-Mats att hon gått på vatten med Satans hjälp.

Till slut kom jag fram till att det var rimligt att teckna avtal för tre böcker. Mitt liv brukar gå i femårsperioder – det skulle funka bra med tre böcker.

Förra fredagen fick jag se avtalet för första gången och jag lovade återkomma nästa vecka. Måndag var det full fart packning OCH möte om cykling i nationalparken. Något avtal hann jag inte titta på.

Livet är skört – hälsan kommer först

Sovvagnarna upp till Älvdalen var fullbokade så det fick bli liggvagn. Vet inte om det var inbillning, men jag tyckte att det var svårare att sova. Runt lunch kom jag upp till Älvdalen, gick till affären för att handla mat och blev så fruktansvärt trött att jag var tvungen att sätta mig och vila två gånger på vägen tillbaka. Efter att ha ätit la jag mig och sov. När jag vaknade var jag fortfarande helt matt, letade fram febertermometern. Den visade 39,1 grad!

Vi brukar samlas på kvällarna och diskutera våra projekt. Jag berättade om min feber. Susanne, som är sjuksköterska proppade i mig två alvedon och uppmanade mig att hålla koll på febern. Hon sa att det fanns läkarappar som kunde hjälpa till att skriva ut penicillin.

Trots att jag tog ny alvedon vid fem tiden på morgonen höll sig tempen över 38 grader. Under frukosten blev jag illamående och gick mot toaletten, men svimmade innan jag hann in. På vårdcentralen hade jag fått telefontid till kl 12.10. Susanne hjälpte mig boka tid till nätläkare – väntetiden dit var bara 20 minuter, men eftersom jag hade så hög feber fick de inte skriva ut penicillin till mig. Susanne insisterade på att köra mig till akuten i Mora. Under tiden jag pratat med nätläkaren hade hon lånat Tinis bil, förhört sig om tankningsrutiner och fått vägbeskrivning. När jag ville hinna duscha sa hon bestämt nej.  Jag tryckte ner necessären i ryggsäcken som fortfarande var packad med manus och dator sedan jag kom. Jag började bli orolig för min hälsa – riktigt rädd faktiskt. Började det inte göra ont där bak i ryggen – eller var det inbillning.

Provtagningen gick snabbt, men det skulle ta en timme innan svaren om blodprovet skulle komma. En timme gick, kanske två. Här någonstans kände jag hur febern började stiga, hur ryggen började värka, som att det var bråttom. Susanne hade observerat att jag hade blått band om handleden vilket tycktes betyda att det var ett lågprioriterat ärende. Något vatten hade jag inte fått med mig och jag började bli yr. När jag bad om vatten kom de med en sån där liten plastmugg som de har på toaletterna. Jag kunde få lägga mig på en brits i en större sal med andra som väntade.

När jag bad om mer vatten fick jag en kanna och jag släpptes in på ett eget rum. Strax därefter kom läkaren. Hur många timmar jag väntat har jag ingen aning om  – men det var som jag fruktat. Det hade spridit sig till en njurbäckeninflammation. Varför lär jag mig inte känna igen symptomen för en urinvägsinfektion? Kanske var det ett tecken för att det varit lite för mycket omkring mig den senaste tiden.

Penicillin och ingen träning.

Men framförallt – mycket lärdom.

Jag är en arbetsnarkoman som triggas av projekt på samma sätt som alkoholisten triggas av alkohol.

Från byvandring i Åsen den 18 maj 2019. Foto Annika Andebark

Söderåsdagen – aldrig mer engagera mig i ideellt arbete

Söderåsdagen var något jag hade tänkt ägna någon timme i veckan. Jag såg det som en praktik för att närma mig arbetsmarknaden. Det gick helt åt fanders.

Hjärnan sprutade idéer som aldrig förr. Jag tog på mig saker som ingen bett mig göra, och inte behövde göras. När kommunens kvarnar malde oändligt sakta under hösten (vi väntade från augusti-januari utan att Destination Söderåsen kunde säga att vårt förslag på dag – den 3 augusti – var ok för dem) kämpade jag på, försökte hålla ångan uppe. När gruppen med representanter från företag mm under flera veckor inte diskuterade annat än om det skulle kosta 200 kronor eller 500 kronor att få en länk till sitt företag på hemsidan deltog jag i diskussionen. (Förstår folk inte att bara den administrativa kostnaden för att lägga upp länken, ta kontakt med företagen, skicka faktura och bokföra överstiger 500 kronor).

Och jag letade nya vägar.

Möte med Söderåsjournalen och en fantastisk deal med hela mittuppslaget med Söderåskarta. Möjlighet att nå ut till alla hushåll i Klippan, Perstorp, Bjuv, Svalöv och Åstorps kommun för en kostnad som motsvarar annons i endast Klippan och Perstorps kommun. Och jag tänkte att det här är för bra för att vara sant. Det här erbjudandet måste väl alla företag jubla över och nappa på direkt.

Förutsättningarna för att finansiera denna större upplaga och hela mittuppslaget för kartan var att kommunerna köpte vars en helsida och att vi lyckades sälja två helsidor annonser.

Lätt som en plätt tänkte jag och berättade att jag kunde hjälpa till med annonsförsäljningen fram till dess att jag skulle åka upp till Älvdalen.

Trolldomsprocesser Häxprocesser Älvdalen Dalarna häxor trollkona trolldom
Gertrud klår upp Lissle-Mats medan getterna rymmer till Lissle-ön. Bilden är från Byavandringen i Åsen den 18 maj 2019. Foto: Annika Andebark

Det var inte alls lätt. Först träffade jag en av medlemmarna i Smaker från Söderåsen som tycket att annonskostnaden var alldeles för dyr. Sedan hade jag mailkorrespondens med en restaurang i området som inte ansåg att de behövde annonsera under sommaren för att de hade så mycket gäster då ändå. Ingen tycktes förstå att det inte bara handlade om annonsen utan att företagen tillsammans bidrog till en utvecklad besöksnäring. Många skulle spara tidningen eftersom den innehöll den unika kartan och dessutom kom att ligga ute på ställen folk passerar under hela sommaren.

Den enda som omedelbart nappade på annonsförslaget var Cykelhandlaren som tecknade en helsida omgående.

Det var den enda annons jag lyckades sälja innan jag lämnade Skåne. Ett stort nederlag – och jag ser nu hur mycket tid jag lagt på detta helt i onödan vilket troligen bidrog att trigga igång min arbetsnarkomani och de där idéfloderna igen.

När jag låg där i feberyran bestämde jag mig. Aldrig mer ideella projekt.

Här, vid Hommans äng, vadade Gertrud över älven för att hämta några förrymda getter. Det blev upprinnelsen till att tre hundra personer avrättades. Foto: Maggan Eriksson, 190518

Här i Älvdalen är allt så annorlunda. I mars träffade jag Marit och Tobbe en lördageftermiddag. Vi satte ihop helgens program. Marit marknadsförde det så framgångsrikt att vi redan fått följande publicering.

Fredagen den 17 maj 2019

Nästan helsida i Dalarnas tidning med hela helgens program

7.45 direktsändning i P4 Dalarna (lyckas dock inte lägga in länken här så det får bli den kortare varianten som kom med på nyheterna Intervju på P4 Dalarna )

Intervju med Svt Dalarna

Inslag om trolldomsprocesserna i eftermiddagssändningen på P4 Dalarna (2.10.30 in i sändningen)

Lördag den 18 maj 2019

Under lördagens ringde Svt eller Radio Dalarna och frågade varför jag påstod att trolldomsprocesserna började i Älvdalen och inte i Lillhärdal. Jag är ganska nöjd med min förklaring. För den som tror på Blåkulla började trolldomsprocesserna i Älvdalen. Men om man tror att processerna orsakades av psykologiska fenomen och sociala kontakter då började det i Älvdalen eftersom den rättegången ägde rum före den i Lillhärdal (som dessutom fick protokollet från rannsakningen i Älvdalen).

Radioinslaget plockades upp i P4 Dalarnas nyhetssändning. 

Söndagen den 19 maj 2019

Mora tidning var på plats vid minnesceremonin.

Svt Dalarna visade inslaget om trolldomsprocesserna i kvällssändningarna.

Efter minnesstunden kom en åhörare fram och lämnade en bok om Civilkurage. Han sa att det var vad jag talade om. Idag upplever jag att älvdalsbornas är stolta över den historia jag tagit fram ur mörkret. Foto: Maggan Eriksson

Bokutgivningen

Jodå, jag signerade avtalet från Hoi förlag när jag vaknade feberfri fredag morgon. Äntligen kallar jag mig författare – och det var i rättan tid. Två timmar senare var jag med i direktsändning i Radio Dalarna. Så mycket enklare att använda titeln författare än att börja förklara att jag håller på med research till en bok som inget förlag varit intresserade av än, men jo, den är klar, men jag vet inte när den kommer ut … eller om den kommer ut.

När?

Del 1 – Det stora oväsendet i Elfdahlen – 1668-1669

Boksläpp mars 2020 i Älvdalen

När jag åker söderut stannar jag gärna längs vägen för att berätta om trolldomsprocesserna och signera böcker. Skriv en kommentar om du är intresserad av att arrangera ett författarmöte hos dig.

Del 2 – Gustaf Erikssons äventyr i Dalarna – 1520- 1527

Boksläpp september 2021 i Älvdalen

Del 3 – troligen om Näftåget och erövringen av Särna

Boksläpp mars 2023

Jag gillar femårsplaner. Nu har jag mitt fokus.

Infektionen lärde mig att jag inte klarar av några spontana projekt. Det krävs planering och avgränsning för allt som kan trigga igång mitt beroende av arbete. Därför kommer jag inte åka land och rike runt för att hålla föredrag. Inte fara som ett jehu för att tillfredsställa andras önskemål. Min träning går ut på att säga nej utan att jag behöver motivera.

Min hälsa är skör. Oerhört skör för alla konflikter och stress.

Penicillinen var en stark sort som slagit ut alla bakterier i kroppen. Så snart kuren är klar börjar en lång återhämtningsperiod för att bygga upp kondition och tarmflora, det vet jag av erfarenhet. En period där sjukdom ständigt hotar runt knuten pga det dåliga immunförsvaret.

Efter minnesceremonin fortsatte diskussionerna i smågrupper. Kanske var detta mitt sista “föredrag”. Skillnaden är stor mellan att tala om en bok eller diskutera researchen. I fortsättningen vill jag inte behöva diskutera detaljer. Det är en ny tid. Foto: Maggan Eriksson

Föredrag

Det är med varm hand jag lämnar över föredrag och dramatiseringar till Rockdale. De har förstått det där med win-win. Kontakterna har varit oerhört smidiga. Vi träffades 1-2 timmar i mars och satte ihop ett tredagarsevenemang. Genomslaget i massmedia imponerar (trots att inte en enda krona spenderades på marknadsföring – däremot måste Marit Norin spenderat många timmar). De olika evenemangen besöktes sammanlagt av 200-300 personer.

Att delta Åsens släkt- och hembygdsföreningen byvandring var helt underbart. Här är en förening som bygger på generositet och delaktighet. Lurblåsning, kulning, fiolmusik, sång och korta scener ur Gertruds liv sprängdes in med faktafyllda föredrag av Anders Bergman. Han visade oss platsen där Gertrud vadade över till Lissleön, brunnen där hon hämtade vatten och inte minst ett jorddragningshål. Hur många känner till var dessa fanns i naturen?

I fem år har jag letat ett nytt sammanhang. I helgen hittade jag min livsuppgift. Jag tror aldrig de som var med kommer förstå hur mycket det här betydde för mig. Jag är så fylld av tacksamhet till så många.  Kvinnan som jag träffade på sopplunchen, som föreslog att jag skulle komma till Katarinasalen – och som även var med på helgens evenemang. Lurblåsaren som tackade mig – men där jag är större tack skyldig. Det var han som spelade Tägt-Johannas vallåt på mitt första föredrag om trolldomsprocesserna. Då när en av Tägt-Johanna ättlingar började sjunga på älvdalska. Maggan som spred evenemanget till alla i sin adressbok och sedan agerade fotograf genom hela helgen. Tini och Lennart som stöttat mig alla år. Marit och Tobbe som är lika tokiga som jag och direkt nappade på mina idéer … och många många fler. Jag är så oändligt tacksam! Började jag se på mig själv med stolthet igen.

Tack alla som ställde upp och arrangerade helgens evenemang!

Och tack alla som kom!

Efter att ha levt i fem år med de trolldomsanklagade var helgens evenemang en svårslagen upplevelse. När jag tänker på hur nära det var att jag inte hade kunnat medverka inser jag att hälsan måste prioriteras ännu högre. Jag har sex böcker kvar att skriva – och nu vet jag att ni är många som vill läsa dem!

Tankens kraft

För ett år sedan var dödsångesten så stark. Kontakten med Iris Rönnqvist räddade mig.

“Livsviljan är förstås a och o. Att veta att man behövs likaså. Att vara tacksam och glad varje dag man vaknar till och planera för den är positivt. Att oroa mig för cancer på nya ställen gör jag inte utan säger till min hjärna att nu får det räcka med den jag har. Säga att jag har fullt upp med att hålla koll på den. Hitta ett sätt att leva som innefattar en bra diet och bra tillskott parallellt med cytostatikan är positivt för kropp och själ. Jag nöjer mig med att hålla cancern under kontroll – i väntan på att den tröttnar och ger sig av. Kronisk? Möjligen? Men så är ju andra sjukdomar också. Varför är man rädd för cancer? Dör man? Finns det annat som kan innebära att man dör? Är man rädd för smärtor, läkarbesök, sociala förändringar? Jag är inte rädd! Att komma över rädslan gör man genom att analysera sig själv och sin situation. Komma fram till att man måste leva här och nu så länge man kan och orkar! Allt ordnar sig till sist! Cancer, cancer, cancer… ordet är inte farligt! Jag förgyller min tillvaro med trevliga möten, restaurang och caf’ebesök med trevliga vänner. Ältar inte cancer hemma – här finns den inte. Vi kan väl ses i Ystad och ta en fika Annika?” – Iris Rönnqvist

Tacksamhet

För ett år sedan tog jag de här bilderna. Då trodde jag att döden var nära.

Här kan du läsa inlägget som jag skrev efter beskedet att ett födelsemärke innehöll Malignt Melanom. 
Om du klickar på “Hudcancer” ovan under rubriken frå du upp fler inlägg om hudcancer.
Narciss Cassata

Den 6 maj 2019 besökte jag hudläkaren Kerstin Öhrsmark igen. Den här gången hittade hon inga misstänkta förändringar. Vi tog bilder på de födelsemärke vi ska vara observanta på. (Jag lägger dem längs ner så jag hittar dem.)

Vänta inte med att kolla dina födelsemärken. Malignt Melanom utvecklas snabbt. Jag hade tur!

Nu undersöker vi våra kroppar var sjätte månad (inte oftare för då reagerar man inte på förändringarna).

Den liljeblommande tulpanen Ballerina doftar.

I år är Cassata och Ballerina redan överblommade. Parallellerna mellan klimatkrisen och Malignt Melanom är skrämmande.

Här Ballerina tillsammans med Spirea

Hittade en länklista med bra trädgårdsbloggar. 

Mina födelsemärke

Jag tillhör dem som inte brydde mig.

Jag älskade solen och brände mig ofta. Det händer inte mig.

Men det hände mig. Och jag hade tur. Idag har jag förändrat hela mitt liv – kosten, sättet att vistas i solen – allt. Det är märkligt att det skulle behöva ett cancerbesked för att jag skulle göra den förändringen.

190506 – födelsemärke på höger sida fram, ungefär där revbenen slutar. Kanten är oregelbunden, jag ska vara observant på eventuella förändringar. (ca 9 mm)
Malignt melanom
190506 – ryggen vänster sida, ca 9 mm. Även här ska jag vara observant på förändringar. Växer det? Ändras färgen? Ändras kanterna?
Malignt melanom
190506 Det här födelsemärket sitter invid ärret från det bortopererade. Även detta är ca 9 mm. (Ärret anas till höger)

 

 

Tre tips till Destination Söderåsen

Söderåsen har så otroligt mycket att erbjuda som cykeldestination.

I går cyklade vi på temat “Söderåsens gruvor” – en runda som så småningom kommer erbjudas via Travelshop.

Vägarna finns där redan. Likaså informationsskyltarna i Skromberga och två gruvmuseum.

I Ekeby sover Skrombergaverken sin törnrosasömn. En spännande plats med bra informationsskyltar.

För att göra det riktigt bra behövs följande

  1. Gör en separat cykelbana på sträckan från Ekeby kyrka till avtagsvägen till Geddsholmen. I övrigt går Sverigeleden på bra vägar med relativt få bilar.
  2. Byt ut skyltar om återvändsgränd till skyltar om att det går att cykla även om det är återvändsgränd (jo, det finns redan några sådana på sträckan – men på de flesta ställen är det felskyltat vilket gör det svårt för en besökare.)
  3. Se över underlaget på cykelbanor och övergångar mellan väg och cykelbana. Om du väljer att cykla en väg som är utmärkt som cykelväg förväntar du dig bra underlag. Här har Bjuvs kommun mycket att lära.
Sverigeleden är enkel att följa och går längs trevliga vägar – förutom här mellan Ekeby kyrka och Geddsholmen. Vägrenen är bred och cykelupplevelsen som helhet skulle vinna mycket på en separerad cykelbana några hundra meter.
Den här skylten om återvändsgränd är missvisande – det går hur bra som helst att ta sig fram med cykel. Finns många exempel på hur dessa skyltar använts fel i Bjuvs och Åstorps kommun.
Bjuv har fått cykelbanor genom samhället – ett hån mot cyklister. Ofta används cykelbanan som bilparkering. Det finns inga genomtänkta övergångar utan det skumpar rejält när cykelvägen går upp på trottoar etc. Dessutom är underlaget riktigt dåligt. Absolut inte en cykelväg för barnfamiljer.
Utanför Findus har cykelbanan nyligen fått nytt underlag – GATSTEN! Hur tänkte man här?

På www.cyklat.se hittar du fler bilder från Söderåsens gruvor (det blev en förkortad variant då vi avstod från att cykla via Nyvång. Hela turen beräknas bli cirka 75 km – helt perfekt med elcykel.)

Länkar

Här finns tips om hur Söderåsen kan utvecklas till en cykeldestination.

Juni-utmaningen #redovisamilen

I april 2014 lämnade jag bilen. Mina föräldrar erbjöd sig låna ut pengar till mig så att jag kunde köpa en egen bil – men jag bestämde mig för att pröva leva utan. Snart var det sommar och jag kunde cykla.

Sommaren gick och det funkade utan bil – kollektivtrafik för längre sträckor – och cykel för kortare.

Det blev vinter och jag bestämde mig för att se om det gick att leva utan egen bil. Jag kunde ju faktiskt låna om jag behövde en.

Nu har det gått fem år – och det är en obeskrivlig frihet att slippa äga bil. Dessutom sparar jag massor av pengar. Då och då händer det att jag lånar Cykelhandlarens bil eller får skjuts till tåget, men det är förvånansvärt sällan.

Under juni kommer jag anteckna bilmil och tvinga mig till att förklara på bloggen varför jag tog bilen/fick skjuts.

Är du på?

Bestäm en tidsperiod – en månad, semestern, en vecka, en helg.

Skriv upp alla bilfärder du gör (som passagerare eller förare).

Motivera varför det var nödvändigt att använda bilen.

Använd gärna #redovisamilen

Visste du …

… att av svenskarnas alla fritidsresor står semesterresorna bara för 1/3. Läs mer här

… att korta bilresor drar mer bränsle och sliter hårdare på bilen. Läs mer här

… att den största delen av microplasten i naturen orsakas av bilarna. Läs mer här

Cykelinfluencer

Minns du när jag började vLogga om cykling för lite mer än ett år sedan.

Någonstans fanns en vision om att inspirera fler att cykla.

Kommentarerna har varit få, likaså gillamarkeringarna – i jämförelse med andras konton. Men jämföra ska man ju inte göra. Det är ju inte för gilla-markeringarna jag gör det.

Ändå blev jag så där barnsligt glad över några saker som hände i helgen. Sedan bara fortsatte det den här veckan.

Först berättade Cykelhandlaren om en kund som besökt affären.

“Jag ser allt ni gör. Det är fantastiskt bra – sluta inte.”

Sedan fick jag den här kommentaren när jag delade helgens inlägg på Jönssons cykelaffärs FB-sida.

Vilken härlig runda och underbara foton.
Duktig fotograf och berättare.👍🏼
Roligt att läsa.

Alltså, de kommentarerna. De måste sparas här som guldkorn. De lär behövas någon av alla de där grå dagarna när värdelösheten sitter på min axel.

Idag har jag klurat på inläggen som gäst hos Plånbokssmart. Början är svårast – det blir en omarbetning av det här inlägget från mitt instakonto.

Vad är ”sustainable” för dig?
.
Frågan fick jag i helgen när jag gästade @sustainableinfluencers instakanal
.
Jag har valt att fokusera på tre områden.
.
🌀 minskade fossila utsläpp
🌀 ökad biologisk mångfald
🌀klimatsmarta investeringar
.
”Ingen kan göra allt – men alla kan göra något.”
.
Jag försöker att inte jämföra mig med andra utan med hur jag levde innan jag låstes in på psykiatriska kliniken.
.
Då pendlade jag till arbetet 6 mil om dagen. På helgerna körde antingen jag till Cykelhandlaren eller han till mig. En resa på 270 km tur och retur. Jag tog bilen ner till Willys för att handla, bilen till Friskis o Svettis för att träna. Köpte kläder för om i fall att och att livet var så stressigt. (Använder fortfarande av strump- och underklädeslagret från den tiden.) Sminkade mig dagligen, fransk manikyr på naglarna (fastän Sonen hatade doften av nagellack när vi åt frukost.) Köpte massor av halvfabrikat och färdigmat för att hinna allt jag skulle. Slarvade med sopsorteringen för det var så mycket enklare (i mitt hetsiga tempo var tid en bristvara). Flyttade ett antal gånger 2008-2010 och hann inte leta loppisprylar. Var tvungen att fixa inredning snabbt. Skäms fortfarande över hur jag denna period handlade nytt. Flög till Stockholm för att delta i Regelrådets möten – ibland så ofta som en gång i månaden. Reste utomlands några gånger om året – både på kurser och semester. Januari 2013 var vi på Dominikanska republiken med all inklusive- jodå – så jag har levt det livet också.
.

Den 13 februari 2014 låstes jag in på psykiatriska kliniken. Mina krafter var slut. Jag orkade inte leva. .
Att stilla sig var inte lätt.
.

Min hjärna var slut – kommer aldrig att bli som förr.
.

Jag är skör. Saknar skal. Måste vara varsam.
.

Klarar inte stress. Påverkas av billjud så att jag mår dåligt av att cykla invid en bilväg.
.

Går sällan på fester, teater, konserter och konstmuseum. Min hjärna har svårt att ta in för mycket intryck.
.

Numera föredrar jag fåglarnas morgonkonsert och solens kvällsföreställning.
.

Livet är annorlunda men jag vill aldrig byta tillbaka.
@klimatklubben.se #klimatsmart#sustainabletravel #greenmobility#levahållbart #cykla #rapsfält

I helgen var jag gäst på Sustainable influencers insta-konto. Du hittar några av klippen under “Guest Posts”.

Sedan klurar jag lite på det där med samarbeten. Första kontakten är tagen med Sweden by Bike och Travelshop. Tänker att de skulle kunna sälja mina cykelrundor. Då skulle det bli enklare för den som vill ut och cykla att boka boende med en länk från min sida.

Men först behöver jag fixa till sidan med någon kartfunktion likt den här som jag hittade på UtiSyd. Så himla snygg sida förresten.

Vill du se mer från cyklingen på Österlen i helgen hittar du det här.

Varsamhet

Varje dag tränar jag på att vara varsam

Varsam med tiden

Varsam med mig

Tänker mig en allé som visar vägen, med möjligheter att stanna upp, kika ut mellan träden. Plocka några blommor – men återvända till vägen.

När energin återvänder är det så lätt

Ta på sig nya projekt

Jag har svårt att vara lagom

Mina hjärna är vild, har så många idéer, de ploppar upp fastän jag inte vill. Min impulsivitet tar mig på nya vägar, vägar jag inte valde.

Ständigt närvarande är viljan

att vara tillags

göra det som förväntas av mig

Nu tränar jag en ny syn på mig själv. Att skapa utrymme för ett författarskap. Då finns det inte tid till några projekt. Inte tid för annat. Då behövs det tid för reflektion, för varande, för orden. Författare och influenser – men inte en sån som svarar på en massa grejor – en sån som delar ord och upplevelser från våra cykelturer.

Här kan du läsa om helgens cykling på Österlen.

 

En enda lång cykelsemester

Våren är som en enda lång cykelsemester med alla sina röda dagar.

Först var det påsken, som vi tillbringade på Rügen (och nej – jag har inte hunnit göra inläggen än. Det finns en hel anteckningsbok med klotter, kanske blir det inlägg när vLoggarna är klara, eller till hösten, eller inte alls. Vi får se. Men cyklingen var helt fantastisk.)

Väntar på bilfärjan till Rügen

Kort därefter var det första maj och vi begav oss till Hallandsåsen. Det inlägget finns nu på cyklat.se.

Hallandsåsen 190510

Det är nyttigt att komma ut och se hur det är att cykla på andra platser i världen – men varje gång vi kommer hem konstaterar vi att de bästa cykelförutsättningarna finns i Skåne. Det är bara en cykelinfrastruktur med bilfria uppmärkta cykelvägar som saknas. Det behöver verkligen inte vara svårt. På Rügen bestod de flesta cykelvägar av stigar, markvägar etc. Besökarna uppmanades att lämna bilarna på hotellet och ta sig runt till fots eller med cykel. Vilken skillnad på upplevelse!

Med skyltar kan besökare använda gömda grusvägar och stigar (som det är nu vet man inte vart de leder). Fler vägar kan stängas av för obehöriga motorfordon. Grusvägar kan asfalteras och bli attraktiva för landsvägscyklister. (På cyklat.se har jag börjat sammanställa vägarna ner för Söderåsen – många av dessa skulle kunna locka långväga landsvägscyklister att förlägga träningsveckor här – om de vore asfalterade. I nuvarande skick är de livsfarliga att använda nerför.)

vår bokar bok vårgrönska

Nu är jag igång och planerar inför helgens cykling.

Vi har bokat besök hos specialistläkaren Kerstin Öhrsmark i Baskemölla på måndag för att kolla födelsemärken. Det skulle ta en evighet att ta sig dit med kollektivtrafiken – så det blir bilen till Ravlunda där vi ska sova två nätter på Farmors Lycka. (Det här har jag sett fram emot länge. Jag besökte Ravlunda Gård tillsammans med ägaren när hela gården var förfallen efter att ha stått obebodd i säkert 40 år.) Nu såg jag på FB att tulpanerna blommar på Österlen, så kanske går cykelturen till Lunnarp.

Efter läkarbesöket kör vi via Center Syd bara för att kunna äta på Peggys – en av restaurangerna på vår topplista.

Resans koldioxidutsläpp

Från Billesholm till Baskemölla är det 126 km respektive 145 km via Center Syd. Det gör totalt 271 km.

154 gr * 271 km = 41.723 gr koldioxidutsläpp eller 41 kg.

Å andra sidan skulle vi inte ha åkt till Österlen om det inte vore för att Kerstin Öhrsmark är en av Sveriges bästa på att upptäcka hudcancer. Genom att kombinera läkarturen med en cykelsemester anser jag att cykelsemestern blir koldioxidfri.

Likadant tänker jag med restiden. Det tar 1 timme och 49 minuter att köra till Baskemölla enkel resa. Men eftersom vi ändå skulle ha kört till Baskemölla räknar jag inte den tiden. Så genom att kombinera cyklingen med en nödvändig resa blir det 100% upplevelsetid!

Därför räknar jag inte in körkostnaden heller i resans pris.

Av svenskarnas alla fritidsresor står semesterresorna endast för en tredjedel av koldioxidutsläppen. Två tredjedelar kommer från allt det andra – bilturen för att kompletteringshandlar, resan till gymmet, resan till barnens fotbollsmatch, turen för att köpa en glass på helgen.

Den som vill vara en klimatsmart fritidsresenär bör inte bara tänka på att göra medvetna val för utlandsresorna till sommaren, utan även för andra fritidsresor. Av svenskarnas alla fritidsresor står semesterresorna för en tredjedel. – Resten är till exempel resor vi gör till fritidshuset, när vi åker till gymmet eller för att fika. Vi tenderar att fokusera på semestrar, men det gäller att se på helheten och även skärskåda hur ofta man tar bilen när man gör kortare resor, säger Lena Hiselius, trafikforskare vid Lunds tekniska högskola.

 

Tack för att du finns!

För 22 år sedan skrek du tills du somnade av utmattning, vaknade och skrek igen. Sedan sov du dig igenom spädbarnsåren. Vaknade, åt, studerade din syster, somnade. Det var hon som fick ditt första skratt. Medan du ammades satt hon i mitt knä och vi läste sagor. Skötbordet flyttade vi ner på golvet så hon kunde vara med och byta på dig. Kanske fick du din starkaste anknytning med henne istället för med mig.

Du var alltid glad. Du var alltid frisk, stark och stor. Du följde normalkurvan för dem som var födda 1996. Och du fick börja skolan ett år för tidigt.

För dig gick allt med lätthet. Du var intresserad av det mesta, älskade faktaprogram på TV, analyserade och tillämpade. Du förvånade din lärare som berättade hur du efter introduktionen av en ny kurs kommit till henne och fört ett resonemang om ämnet som motsvarade högsta poäng trots att kursen nyss startat.

Läsa läxor var däremot inget du slösade tid på. Fotboll och handboll – och dataspel. En vinnarvilja som tog dig till att bli en av Skånes bästa målvakter fastän du egentligen ville spela på mittlinjen. En envishet som gjorde dig till en av Sveriges bästa – kanske världens – inom det dataspel du ägnade dig åt. Jag vet egentligen inte för här någonstans gick du in i din värld och jag stod oförstående utanför, mest irriterad över det som jag tyckte var ett spelberoende. Konflikterna var många.

Idag är jag oändlig tacksam över att vi hittade tillbaka till varandra. Återigen är du fylld av porlande skratt. Över dina framgångar gläds jag mer än jag någonsin gjort över mina egna.

Du har dig själv att tacka för allt. Du och din syster har inte haft det lätt – men det är i motvind drakarna lyfter. Svårigheterna har gjort dig stark och stabil. Du har en eftertänksam klokhet kombinerad med sprudlande spontan energi och mod.

Tack för att du finns!

Tack för att du är du!

Sköna maj välkommen!

Finns det någon vackrare månad! Nu är dofterna som intensivast, hägg, syrén, raps. Den här månaden vill jag bara vara ute. Överallt vill jag hinna cykla – Söderåsen med bokarna som slår ut, Bjäre, Österlen. Om jag ska tips om en enda cykeltur i maj får det bli Kullaturen.

I år kan du cykla Kullaturen antingen den 25 eller 26 maj. På Kullaturens FB-sida hittar du mer info. På bloggen finns ett inlägg från förra året. 

www.cyklat.se hittar du tips på fler fina cykelturer i maj.

Kullaturen is an experience in taste and views. It starts at Kullasparris. Aspargus is best really fresh. I bought much at the place.
Foxtrot den 8 maj 2018

Att göra

  1. Sätt tidig potatis. Dela och plantera om kryddor
  2. Så på friland (morot, rödbeta, dill, majrova, portlak, palsternacka, grönkål, bondböna. Sätt gul lök.
  3. Så sockerärt mm på friland.
  4. Avhärda förkultiverade plantor.
  5. Rensa jordgubbsland.
  6. Plocka fläderblom till saft
8 maj 2018

Och så ska jag prova att steka maskrosblommor.

Helt otroligt! Under de två sista dagarna har min grupp ”Ogräsmat – kan man äta sånt?” fått ca 200 nya medlemmar https://www.facebook.com/groups/ograsmat. Många inom förskola/skola! Välkomna! – På en fortbildningsdag i Årjäng för förskolepersonal stekte vi ”maskrosbiffar” på stormköket! Man hade sedan gjort det i barngruppen och barnen trodde att det var köttbullar! -Hur gör man då? Jo, plocka utslagna maskrosor. Lägg dem i lite vatten med några droppar ättiksprit i för att få bort den lilla beskheten. Kanske finns det också några rapsbaggar på blommorna och då måste ni snabbt rädda dem, för de kan inte simma! – Häll bort vattnet efter ca 10 min och krama ur vattnet ur blommorna. Lägg dem sen i en plastpåse, som innehåller lite vetemjöl kryddat med salt och lite vitlökspeppar. Håll ihop påsen och skaka den. Då blir blommorna panerade! Stek dem sen på stormköket (eller i en stekpanna). De får då en värmechock och drar ihop sig och mjölet ger dem en brun stekyta och de ser lite ut som köttbullar! -Hur smakar de då? Friskt av de gula strålblommorna och lite kålsmak av det gröna, men gott! Prova!

Karin Riedel