Planetens framtid

DN KULTURDEBATT DEN 7 AUGUSTI 2017

Sverker Sörlin om klimathotet: Nu skrivs en ny historia om planetens framtid

IMG_1643

På DN läser jag en lång artikel om klimathotet och antropocen.

“Mer och mer kommer vi att inse att stora delar av det regelverk som styr våra samhällen bygger på principer från kapitalismens barndom som är helt i strid med hållbarhet. Varför ska vi ge skattesubventioner till dem som köper nya apparater och kasserar gamla som fungerar? Varför ska vi inte kraftfullt belöna hållbar design och bestraffa ohållbar? Varför ska samhällen vara neutrala inför hållbarheten på produkter och tjänster? Ställda inför hotet om ”en obeboelig planet” kommer vi att behöva tänka djupt annorlunda om samhällets drivkrafter så att alla arter, nationer och samhällsklasser kan leva väl under antropocen.”

I morgon kommer vi cykla i bensinångor. Veteranbilar från hela Skåne samlas och spyr ut sina avgaser på sin färd. Länge hänger molnen kvar. Att veteranbilar inte är belagda med någon form av miljöavgift är ofattbart.

Lika ofattbart som att skattepengar kan användas till rökning.

Varför är kostnaden för arbete så hög att det är ekonomiskt försvarbart att köpa nytt istället för att reparera? (Visserligen har mervärdeskatten sänkts för bl a cykelreparationer, men arbetsgivareavgifter och skatt gör att det fortfarande är billigare att köpa lågprisvaror från utlandet där arbetskraften är billigare.)

Varför betalar inte flyg, båtar, lastbilar för den miljöbelastning de innebär? (Om frakterna blev dyrare skulle det bli förmånligare att handla lokalt producerade varor. Dessutom skulle fler köpa kvalitet istället för slit-och-släng som snabbare hamnar på sopberget.)

Varför är nytt normen? Är BNP verkligen ett bra mått?

Sverker Sörlin hänvisar till David Wallace-Wells artikel ”The uninhabitable earth” i New York Magazine där han skriver att ”Delar av jorden kommer med stor sannolikhet att bli obeboeliga, andra fasansfullt ogästvanliga, redan i slutet av det här århundradet”. “I sin maratonessä berättar han i detalj om hur människors kroppar i slutet av 2000-talet bokstavligen kommer att koka av hetta i tropikerna och Mellanöstern, om havsnivåer som stiger flera meter, om hur Kolkata och Karachi blir obeboeliga, Miami och Amsterdam står under vatten, hur jordar blir obrukbara och matkris härjar.”

I David Wallace-Wells artikel förutsätter han att människan fortsätter i gamla hjulspår. Men vad händer om vi tillsammans gör en förändring?

“Människor påverkar nu jorden så mycket att vi blivit dess största verkande kraft. Jag kallar det ”mänskligheten som summa”. Men var och en påverkar olika, vi nu levande mest, de rika allra mest. De som ska leva i framtiden måste påverka jorden oändligt mycket mindre än vi och i skonsammare former. Men det är vi som lever nu som måste börja omvandlingen, och de rika måste minska mest. Det går inte utan en viljeakt.

Sverker Sörlin ser bevis för att människan vill förändra situationen. På marknaden finns ny teknik som gör en förändring möjlig.

Cleantech Invest 

Analyserar “hur dess portföljbolag förbättrar jordens ekosystem. Traditionellt har stora företag mätt ekologiska fotavtryck d.v.s. hur mycket (eller lite) utslöpp deras egen verksamhet ger upphov till. I denna nygjorda analys, har Cleantech Invest istället fokuserat på sitt ekologiska handavtryck d.v.s. hur mycket växthusgaser och vattenanvändningen minskas i världen, genom att slutkunder använder deras produkter.”

Simris Alg

“Fiskolja och fiskmjöl står för den absolut största fångsten ur världshaven, i volym räknat. Fiskolja är råvaran för cirka 95 procent av den omega-3 som säljs i världen, en snabbt växande marknad inom livsmedel, kosttillskott, läkemedel och foder.”

Heliospectra

Världsledande belysningsteknik som effektiviserar odling.

Cortus Energy

Har utvecklat ny teknik inom biogas som kan producera energi

SolTech Energy Sweden

Varför inte utnyttja fönster och tak för energiutvinning?

I årtionden har” historiker “skrivit viktiga böcker om ”naturens död” och ”ekologisk imperialism”. Nu skriver de alltså om hopp. På ett europeiskt historikermöte i Zagreb i juli mötte jag också en ovanligt stor mängd paneler som handlade om hur kriser och utmaningar tagits om hand och till slut lett till förbättringar.”

 

Spår av 1600-talet

I torsdags reste jag till Lund för att ta en fika med dottern och ägna tid åt mitt skrivprojekt. På Stadsbiblioteket sprang jag över “Skånska krigets verkningar i Landskronatrakten 1676-1679” av Lars-Åke Götesson. Boken fängslade mig. Tänk så lite vi vet om vår egen historia!

Klimatvidrigt

Klimatvidrigt

När dottern slutat jobbet tog vi en fika på Expressohouse. Det blir det inte fler gånger. Tänk så mycket förpackningsmaterial till ingen nytta!

Tack för ert engagemang!

IMG_1655

På Facebook är jag med i några olika skrivargrupper. Historiska romanförfattares gille är min favorit. I gjorde jag följande inlägg:

Skrivstopp igen. Var gång jag sätter mig med protokollet från trolldomsprocessen 1668 dyker det upp nya funderingar. Delar blogginlägg med länkar till info (om det är fler som håller på med 1600-tals processer).

Med tacksamhet läser jag kommentarerna från författare:

Ann Maria Neverdal Intressant och fascinerande det här. Jag har tänkt mycket på det. Kommer fram till att allt var suggestivt och att det inte fanns någon rim och reson. Grupptryck enkelt uttryckt. Var det till någon hjälp?

Pia de Lerigon Har du läst Agneta Nyholm Winqvist bok Där mörker möter ljus. Ni skriver om samma saker.

Birgitta Stillman Verkar otroligt idag men helt förståeligt,faktiskt logiskt, med då-tidens kvinnosyn, tro och referensramar. Det är otroligt starka krafter som sätts igång när makt utövas på ett katastrofalt sätt. (jämför Kevin-fallet) Intressant att studera frågorna till svaren! Antagligen ledande. Uppfattningen var också att om du erkände hade du en garanterad plats i paradiset, inledningsvis fick ingen avrättas mot nekande, men det följdes inte alltid. Ändrades efter hand. Men tortyr eller “pinligt förhör” användes ofta “till gagn” för den åtalade . Det skulle hjälpa denne komma till himlen vid erkännande. Brottet var också av sådan art att det ansågs nödvändigt med tortyr. Satan skulle ta över världen. (Faktiskt samma argument som vid Guantanamo) Den kristna reformerta kyrkan och staten hade som huvuduppgift att krista befolkningen och utrota trolltron som bestämdes vara Satansverk. Ankarloo beskriver detta mkt bra i sina böcker.

Och så klart blir jag nyfiken på dessa författare. Mer om Pia Lergion hittar du på hennes blogg. Birgitta Stillman har nyligen utkommit med boken Förbannelsen. Även den en bok att på min “vill-läsa-lista”. Kanske skulle jag lägga upp en sida med alla böcker om trolldomsprocesser som jag har på min “vill-läsa-sida”. Faktaböcker som jag använt mig av har jag redan lagt upp här.

I fyra år har jag studerat protokollen från september 1668, försökt tränga in i personerna. Jag har valt ut två kusiner – Marit (18-19 år) och Anna (16 år) – som förhåller sig helt olika genom processen. Marit står fast vid sin oskyldighet – trots tortyr. Det finns ingenting som tyder på att Anna utsatts för tortyr. Ändå är Anna en av dem som har utförligast berättelser om Blåkulla. Hon anklagar flera andra för att ha varit i Blåkulla. Jag kan förstå att hennes farmor, Gyris-Marit, erkände för att slippa tortyr och säkra en plats i himlen. Men Anna – vad får henne att erkänna? På min blogg har jag försökt beskriva dåtidens processrätt. Jag har funderat på paralleller till IS-krigare. Men ännu har jag inte hittat en förklaring som känns rätt.

Birgitta Stillman Detta är jätteintressant! jag tror att förklaringen finns i att vi är olika. Varje människa har sitt psyke och sätt att hantera farliga situationer. Också när det gäller att få “kickar” av att skapa uppmärksamhet för sin egen person, (ser vi också dagligen på Sociala medier.) Hon gjorde sig till huvudperson genom att berätta och fanatisera, kunde på så sätt vara med och styra. ( jämför Gävlepojken) Undvek kanske också tortyr genom att vara utredningen behjälplig. Gamla oförätter till dem hon anklagade kom på plats. En kortsiktig strategi! Kanske hoppades hon bli skonad, det kunde finnas förlåtelse och botgöring. Riset och katekesläsning! Trolldomsbrott var vanliga då, hon kanske kände sig skyldig för något hon faktiskt gjort. Hon kanske var psykiskt labil, lättpåverkad av tidsandan, många vid den här tiden. Några tänkbara förklaringar, men du kanske redan lagt dessa åt sidan.

Nej, Birtigga, jag har inte lagt dem åt sidan. Alla finns fortfarande kvar – men det känns som om jag ändå fattas bitar. Kom precis på det här om ramen för processen.

Samtalen på FB får nya insikter att fladdra förbi. För att hinna fånga dem ska jag tillbringa resten av dagen i trädgården.

Varför erkände Gullichs-Anna?

IMG_1658

Redan innan den rejäla uppförsbacken var orken slut, vaderna spände. Trampa, trampa malde mina tankar. Där och då fanns ingen ork att tänka på Gullichs-Anna. Men när uppförslutet avtog fanns genast tankarna på förhöret av Gullichs-Anna i september 1668. 

Utgångspunkten i trolldomsprocesserna var en ackusatorisk process (två jämbördiga parter där domstolen har en neutral roll – jämför svensk processrätt idag). De skadelidande var de bortförda barnen och Gud (som trollkonorna vänt sig ifrån). De skadelidande företräddes av Länsman och Pastorn (den här vinklingen har jag inte tänkt på tidigare. Den får jag fundera på nästa cykelrunda.)

Huvudregeln var att kvinnor inte fick föra talan inför domstol. (De företräddes av husbonde eller förmyndare). I trolldomsmål fick de dock uppträda inför rätten. Först 1697 blev det officiellt tillåtet för kvinnor att vittna (men det förekom redan tidigare).

Om Gullichs-Anna varit offer för ett brott skulle hennes far ha fört hennes talan inför domstolen. Men när det gällde ett av lagens allvarligaste brott förväntades hon föra sin egen talan. Rättegångsombud var inte tillåtet, så någon hjälp fanns inte att få.

När jag studerar dåtidens rättegångsförfarande blir vikten av rättssäkerhet tydlig.

Omedelbarhetsprincipen tillämpades inte. Därför kunde uppgifter som Länsman eller Nämndemän refererade läggas till grund för beslutet.

Hur jävsreglerna var formulerade har jag inte hittat – om det ens fanns några. När jag läste juridik tyckte jag att delikatessjäv var väldigt flummigt. Enligt RB 4:13 punkt 10 är det delikatessjäv “om eljest särskild omständighet föreligger, som är ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet i målet”. Om dagens jävsregler hade tillämpats skulle troligen nämndemannen från Loka varit jävig. (Han förhörde parter utanför domstolen och refererade sedan förhören inför rätten.)

Att gestalta förhöret av Gullichs-Anna är en större utmaning än vad jag hade trott. Hon får nog följa med på många cykelrundor innan det kommer ut någon text.

Flykt in i 1600-talet

Vildhallonen måste ha varit välkommen sötma på 1600-talet. Undrar om stoppade direkt i munnen eller bevarade dem för vintern på något sätt.

Vildhallonen måste ha varit välkommen sötma på 1600-talet. Undrar om stoppade direkt i munnen eller bevarade dem för vintern på något sätt.

Utanför regnar det. Efter en veckas kliande knottror på fötterna håller jag på att bli tokig. Min hud är som en varningsklocka. Förr gav stressiga situationer prickar på fingrar och händer.

Funderar på vad som utlöste prickarna på fötterna. Nedsatt immunförsvar efter hostan? Samtalet med Försäkringskassan som drog upp det gamla? Tillbakablickande genomgången med psykologen förra veckan då journalen skulle uppdateras? De konstiga inläggen på min FB? Eller kanske ett hopkok av alltihop.

Jag vet inte.

Det enda jag vet är trolldomsprocesserna blivit min tillflykt. Jag flyr in i dem så som jag en gång grävde ner mig i arbete när jag mådde dåligt. Fast inte på samma sätt. Orken räcker endast kortare stunder.

Återigen funderar jag över Gullichs-Anna. I Helenas genomgång av karaktärerna skriver hon bl a så här;

“Fundera dock över scenen där Anna sitter vid bordet med Anders och de andra (i dokumentet Början). Här är det nämligen något svårt att förstå vad som händer. Att de skojar med varandra är klart, men har Anna verkligen berättat att hon varit i Blåkulla? När jag sedan läser dokumentet Gullichs-Anna förstår jag bättre att det faktiskt är så. Jag funderar dock på hur logiskt detta är. Hon som är så religiös, har hon verkligen berättat att hon varit i Blåkulla? Och är det inte farligt att berätta något liknande i den situation hon befinner sig? I ditt mejl (och senaste dokument) bekräftar du att det faktiskt är så, att hon även enligt protokoll angett att hon åkt till Blåkulla. Här tror jag du bör försöka få fram orsaken till detta lite tydligare, så att det här inte framstår som allt för ologiskt. Fundera på hur du kan göra det. Kan du rent av ange en orsak i någon replik i texten? Har hon blivit ”medtvingad”? “

Anna förhördes en hel dag. Gång på gång läser jag förhöret. Skriver ut det. Markerar stycken, letar bra citat. Försöker förstå. Vissa delar känns summariska, som en uppräkning. Det finns likheter med åklagarens sakframställning i dagens rättegång.

På bloggen samlar jag information som jag hittar om trolldomsprocesserna.

I trolldomsprocessen var det Länsmans uppgift att förbereda brottmålen och han fick referera vad som förekommit inför tinget.

År 1668 tillämpades inte någon omedelbarhetsprincip. Hur rättegången exakt gick till är svårt att utläsa eftersom de styrande inte lyckats enas om nya lagar. Karl IX hade förvisso låtit trycka upp Kristoffers Landslag (en omarbetning av Magnus Erikssons landslag från omkring 1350) så nu tillämpade alla domstolar samma lagtext (till skillnad från före 1609 då lagtexternas avskrifter kunde ha olika lydelse).

När vi är ute och cyklar brukar jag “spela upp” olika scener. Särskilt i motvind och långa uppförsbackar är det bra att förflytta sig till ett annat rum. I helgen ska jag låta förhöret av Gullichs-Anna spelas upp. Vilka delar av protokollet är hennes ord. Vad är Länsmans och Pastorns återberättade historier? Hur väl stämmer de överens med Annas verklighet?

Mitt liv är märkligt. Fortfarande är kontakten med människor så tröttande att jag undviker social samvaro. Istället umgås jag med personer ur det förgångna.

Fredagslycka

IMG_1643

“Den som har gjort sin läxa – det vill säga synopsis, research och så – behöver inte vänta på någon ”inspiration”. Det står redan klart vad arbetet ska bestå av och det är bara att sätta sig ner och skriva. Hårt arbete, timme efter timme, dag efter dag, vecka efter vecka”, skriver Dag Öhrlund på sin blogg

För att ta en juristexamen behövs det “sittfläsk”. Kan skriva vara som att plugga juridik?

I kväll kom mail från Lektör Helena;

“Du ÄR verkligen på rätt väg! :) Jag tror bara det gäller att du själv vågar lita och tro på att det här verkligen är så bra som det är!
Det du skriver är fantastiskt bra – och det känns verkligen roligt att få följa med dig på den här resan.”
Nu svävar jag på moln och skrev följande rader till Helena:
“Det här utlåtandet var ett av de mest värdefulla jag fått!!! Eftersom karaktärerna bygger på historiska dokument är det en utmaningar att få dem levande. Här sätter du fingret på vad jag kan förstärka och vad som redan fungerar. Det sista är såå viktigt . annars är risken stor att jag petar sönder det. (Det är anledningen till att jag helst skickar texterna till dig innan jag känner mig klar.)”

 

Till lektören

Under åren har jag investerat mycket i min hälsa; yoga, psykologsamtal, reikihealing, massage, trädgårdstid. Just nu är lektörsutlåtandena det som ger störst effekt. Efter veckor av totalstopp i skrivandet skickade jag iväg en liten text igår. Även om jag inte skrivit så mycket så känner jag mig nöjd och längtar tills jag får utlåtandet i början av nästa vecka.

Känner tacksamhet för dem finns runt mig och stöttar skrivandet. Framförallt Helena och Tove. Men även människor jag aldrig träffat, som Maria på museet i Dalarna.

IMG_1631

Kvällsmaten består fortfarande av körsbär och hallon. Nytt på menyn är mogna krusbär.

Cykling och tanketid

Äntligen satt vi på cyklarna igen! Juli har bestått av hosta, halsont och trötthet. Alla dessa cykeldagar som ersatts av återhämtning.

Jag inser hur viktig cyklingen är för mitt skrivande. Omgiven av naturen växer bilder fram som jag delar med min älskade. Han bollar tillbaka oändligt med frågor som jag inte tänkt på. Som den här med svälten. “Men om de kunde fiska hade de väl alltid mat.” Det har han ju rätt i. Men ändå finns det många skildringar av hur ont de hade om mat när skörden slog fel.

Skrivandet har också fått mig att bättre ta tillvara naturens skafferi.

Den senaste veckan har kvällsmaten bestått av körsbär.

5 liter vildkörsbär blev sylt - med kärnor.

5 liter vildkörsbär blev sylt – med kärnor.

Kärlek

IMG_1615

9 liter hallon i hinken, minst en halv liter i magen – och massor av körsbär från vilda och planterade körsbärsträd. I kväll fick jag vara tyst när vi plockade. Rösten är borta.

Det är märkligt vilket genomslag FB har. Tack för alla värmande meddelanden! Mindre än ett dygn låg de obehagliga kommentarerna där. Ändå var ni många som såg, som stöttade. Och jag sparar orden här som Guldkorn. För det märkliga är att det i slutändan blev något positivt av det inträffade.

“du har så lätt att kritisera dig själv. Men se istället hur snabbt leden kring dig slöts upp. Denna Eva blev bara pinsam.” 

Kanske var det en fejk-profil. Kanske ångrade sig individen och raderade sin profil, för jag lyckas inte se den bland våra “gemensamma vänner” längre.

Ändå ligger de där orden och gnager. Högfärdig – vad är det egentligen? Jag vet inte, men jag inser att människor kommer att reta sig på mig oavsett vad jag gör, vad jag säger – så varför springa runt och försöka vara andra till lags. Det kommer alltid finnas den som hittar fel på mig oavsett hur mycket jag anstränger mig. Det viktigaste är att jag älskar mig själv – och där hjälpte verkligen era ord mig att hitta tillbaka till kärleken som jag fann på Capellagården.

“Jag ser dig som en väldigt intressant person. Ödmjuk, intelligent och framåtsträvande.”

“Stå på dig Annika, låt inte någon belackare tysta dig.”

IMG_1627

Tacksam!!!

IMG_1556

Sonen ringer och frågar hur jag mår. Han var en av alla dem som reagerade på inlägget, som brydde sig, som stod upp för mig. Och jag känner mig SÅÅÅÅ tacksam!

Nu ska jag skaka av mig obehaget. Jag har fått mycket av vad jag “känt” bekräftat. Ibland är det bättre än den subtila känslan som man inte kan ta på. Personen är blockerad, konversationen på FB borttagen – men jag låter inlägget finnas kvar här ett tag till. Funderar på om jag borde dölja det.

Bloggen är min anteckningsbok, en plats där jag samlar tankar, bokideér, textfragment. Det finns så många böcker i mitt huvud som jag vill skriva, men lyder Mats Söderlunds råd att bara fokusera på ett skrivprojekt – sålla bort allt annat.

Från en företagarvän får jag följande meddelande: “Blir så beklämd, det är den här typen av människor som gör att man som arbetsgivare bränner ut sig.”

På måndag beger jag mig till Universitetsbiblioteket igen för att fortsätta researchen om Dalarnas sommarvägnät. Böckerna jag beställde i måndags har kommit. Det är en ny tid nu. Arbetsgivare blir jag aldrig igen. Idag har jag insett vilken rik erfarenhetskälla jag har att ösa ur för framtida böcker.