Utmattning och depression

Bönor

I går låste jag upp dörren till mitt guldkornsskafferi. Knarrande gled den upp. Burkarna var dammiga och etiketterna svåra att läsa. Det fanns en tid när jag kände varje burk, när jag dagligen gick ner i förrådet – skruvade av ett lock och fyllde mig med starka, positiva känslor.

Där, bland de mest använda burkarna, finns känslan av att få tingsrätten att ogilla åtal. Där finns doften av framgång, andras beundran. Innehåll som kunde fylla min trötta kropp med styrka så att jag stolt kunde gå rak i ryggen i alla lägen.

”Det krävs en stark person för att pressa sig så hårt och så länge” läser jag på Newsner. De där burkarna var min drog som hjälpte mig att pressa mig själv till bristningsgränsen.

Den "grekiska trädgården" i slutet av juli.

Den “grekiska trädgården” i slutet av juli.

“Så en person som drabbas av utmattningssyndrom är en person som har kämpat hårt länge. Det är inte någon som har legat på sofflocket och tagit genvägar. Det är ingen lat person som nyttjar ett system. De har slitit länge. Allt för länge.”

Jag kopierar in texten – vill rista in den i mitt medvetande – så att den kan döva den där skammen som fyller varje cell. Skammen som jagar mig längs Hamngatan när jag ska till psykologen, skammen som gör det svårt att ens kontakta människor som var viktiga för mig då.

“En person som insjuknat brukar som sagt var ha väldigt svårt för att acceptera sin diagnos och känner ofta enorm skam över att ha blivit drabbad. De känner sig svaga och icke kapabla. Och kan också bära på en känsla av ”att jag borde vetat bättre”. Det finns rädslor för vad andra skall tycka och tänka. Rädsla för att någons skall tycka att man är lat och inte bidrar.”

Tulpaner på Sofiero våren 2016

Tulpaner på Sofiero våren 2016

Igår besökte jag Sofiero med mina föräldrar och jag sparade varenda sekund i en stor guldkornsburk. Några foton tog jag inte – för jag hade lämnat systemkameran hemma – ville bara vara – ha fokus på nuet – att jag faktiskt orkade. Det är inte längre min kropp som är svag. Den orkar efter många träningspass på cykel och regelbunden ashtangayoga. Nej, det är hjärnan som fortfarande är skadad. Kanske den aldrig återhämtar sig.

Tulpaner på Sofiero

Sofiero våren 2016

Mor och far fotograferade flitigt, så de kan nog skicka några foton.

De bästa stunderna är inte middagarna som har förberetts i timmar och planerats i dagar. Guldkornen är att vara närvarande i nuet – tillsammans njuta av de små detaljerna – varandet.

 

Guldkornsburken bär jag fortfarande med mig. Kanske jag borde fördela innehållet i flera behållare – några att spara i källaren och några som jag kan bära med mig i bakfickan tillsammans med mobiltelefonen.

Trädgårdstid 2

IMG_0331

När solen skiner är det som att vara vid medelhavet. Men mer klimatsmart än att resa.

Rödbetor, västeråsgurkor, skärbönor, brytbönor – tillväxten är god i trädgårdslandet och jag plockar, rensar och fryser in. På kvällarna plockar vi tomater, äpplen, björnbär och hallon – äter och sparar. På samma sätt som människan gjort i tusentals år – innan vi fick för oss att äpplen från Holland och sugar snaps från Sydamerika skulle smaka bättre än det som växer utanför husknuten.

Hur många barn har förstått var maten kommer ifrån?

Hur många barn har förstått var maten kommer ifrån?

I lördags kom syskonbarnen på besök. Tillsammans plockade vi ägg, äpple, tomater och bönor. Smultron och hallon stoppades direkt i munnen. Äpplena blev must. På menyn fanns ägg i alla dess former; kokta, vaniljsås, glass.

IMG_0362

Amiralsfjärilar älskar frukt.

Vi vuxna diskuterade mina FB-inlägg. Debatten har blivit polariserad där du anklagas för att vara rasist om du ifrågasätter flyktingmottagandet. Själv tycker jag att det är helt vansinne att bara för att du påstår att du är under 18 år ska du kunna beredas plats på HVB-boende där dygnskostnaden är upp till 1.900 kr. Jag har slutat bemöta kommentarer som “Förordar du, som jurist, omvänd bevisbörda? Fler områden du kan tänka dig det på?” 

Lika vansinne tycker jag det är att människor åker från Rumänien för att sitta och tigga utanför svenska affärer. Vad är det för livskvalitet? Och ur miljösynpunkt vore det mycket bättre att hjälpa människor på plats. “Det är ju naivt att tro att en femma i en mugg utanför ICA skulle påverka klimatet. Hur kan för övrigt något vara överordnat medmänskligheten. Om vi inte har medmänsklighet behöver vi inte heller någon planet att leva på. Jag vill inte leva på en planet utan medmänsklighet. Det skulle innebär att du bara existerar, men inte att du verkligen lever och lever lyckligt.”

Debattklimatet på FB får mig att dra paralleller till 1600-talets trolldomsprocesser. Så jag ger mig ut i trädgården för att gräva ner tulpanlökar medan intrycken får singla ner i mitt medvetande likt gulnande höstlöv. Kanske de förmultnar till fin mylla där mina berättelser kan gro.

 

Trädgårdstid

Bakterierna i jorden och dagsljus lär vara bra för den psykiska hälsan. Därför har jag lovat mig maximal trädgårdstid under årets varma månader. Städning och sortering är bannlyst.

IMG_0320

Prylarna jag rensade ut för ett år sedan ligger fortfarande olämnade i kartongerna. I det här blogginlägget påmindes jag att det är dags att prylbanta.

När höstregnen kommer ska jag kolla igenom lådorna en sista gång. På Erikshjälpen kommer prylarna göra större nytta än i skåp och garderober hos mig.

Resursslöseri

Nästan sex mils söndagscykling. Solvarma björnbär från vägkanten. En delad räkmacka i Mölle. Med förfäran ser jag hur mängder av mat lämnas kvar på tallrikarna vid grannborden.

Trampandet ger tid för tankar. I huvudet formuleras texter som aldrig kommer på pränt. Jag har hoppat av karusellen och lever inte längre för att prestera och konsumera.

I min nya värld är miljöfrågan viktigast. Det är inte klimatsmart att rumäner åker genom Europa för att tigga utanför affärerna. Präglad av min farmor (som återanvände plastpåsar) fick mina barn det mesta begagnat; leksaker, böcker, barnvagnar, kläder och cyklar. Idag ser jag med förfäran hur mina skattepengar används till inköp av nya kläder och cyklar på rekvisition. I Hammenhög har Rotary startat en “Gåvobutik” – ett föredöme för hur nyanlända kan hjälpas utan att tära på jordens resurser – samtidigt som delaktighet och engagemang skapas.

Det är lättare att “öppna hjärtat” när det gäller andras pengar än att avstå från sina egna. Vid tillfälle ska jag utveckla mina tankar kring de reaktioner som Jonas Anderssons debattinlägg väckte på min FB.

Hammenhög är ett föredöme på många områden tänker jag. Där får barnen vara med och odla sin mat. Frukosten av nyskördade bär är uppäten och det är hög tid att jag ger mig ut i odlingen.

Nyskördade hallon

Att hjälpa

Det fanns en tid när jag ville göra gott. När jag ville hjälpa människor att lösa konflikter, att komma in i arbetslivet.

Omgivningens förväntningar var större än jag orkade med.

Påfågelsöga

Påfågelsöga

Nu hjälper jag fjärilar, humlor och bi.

Kravlöst.

Medan jag planterar kyndel och salvia fladdrar det och surrar i lavendel och solhatt.

Den viktigaste frågan

I trädgårdslandet sväller zucchini och bönorna hänger i klasar. Bland bladen gömmer sig västeråsgurkor tills de är sprickfärdiga. Plommon, smultron och sockerärtor åker direkt i munnen. Resten av skörden släpar jag in för inläggningar och infrysningar.

Där i grönskan reflekterar jag över en av bilderna som skapades på senaste skrivkursen “Människorna går som zombies med huvudet böjt över mobilen”. Jag funderar över vad som engagerar människor.

I lördags la jag upp en länk till Sundsvalls tidning med kommentaren “Tänk om alla asylsökande fick del av detta brev”.

Den första kommentaren var “Det är naturligtvis bra att lära sig hur det svenska samhället fungerar, men tyvärr sätts allt fokus vad gäller sexuella trakasserier och kvinnoförnedring på vad ett fåtal asylsökande tonåringar gör. Självklart ska de lära sig att beteendet inte är acceptabelt, men vad gör vi åt alla de män som är födda i Sverige och som varje dag förnedrar kvinnor på olika sätt? Ska varje man i Sverige ha ett sådant här brev, för vi vet ju inte vem som gör vad? Det är ju samma sak som att ALLA ASYLSÖKANDE ska ha ett sådant brev. Alla asylsökande är inte sexförbrytare!”

Jag svarade “Nej, men flertalet asylsökande är en kostnad för svenska skattebetalare. Tyvärr har vi erfarenhet av asylsökanden som erbjudits praktik för senare anställning. Tyvärr ser de inte någon anledning att arbeta då ersättningen är densamma oavsett om man arbetar eller inte. (Nu gäller detta även svenskfödda – men det är ju vad brevet handlar om.) Vi ser också hur ensamkommande får nya cyklar som sedan vansköts så att de efter kort tid lämnas på service – i jämförelse med andra kostnader är det inte mycket – men som förälder skulle jag ha reagerat.”

Mitt inlägg fick bl a dessa kommentarer “Fokusering på asylsökande är tröttsam och osakligt. Den är till och med rasistisk, enligt min uppfattning.”, “För mig ser det ut som påståenden från främlingsfientliga element, som du tror är fakta.”, “Vore bra om man tar reda på fakta innan man uttalar sig. Så svårt är det faktiskt inte.”, “listan kan bli lång tillmånga män om jämställdhet oavsett etnisitet.”.

Bakgrunden till mitt svar är att vi verkligen vill hjälpa nyanlända in i samhället. Vi är på den tredje, han var här några dagar förra veckan. I går kom han inte pga tandvärk, idag pga sjukdom.

Inlägget fick på kort tid 39 delningar och 95 gillamarkeringar.

I går la jag upp en länk till DN med följande citat: “Vad kan man som privatperson göra om man vill bidra till en bättre miljö?
– Vi brukar utgå från fyra B:n bilen, biffen, bostaden och börsen. Bilen står för transporter att man kan cykla och åka tåg i stället för att åka bil och flyga. Biffen står för att man kan äta mer vegetariskt. Bostaden handlar om att se över elen och värmen i sitt boende och när det gäller börsen kan man exempelvis se över vilka fonder man sparar i. Nästan alla har ett pensionssparande och ett telefonsamtal till banken för till att de fonder man sparar i stöttar förnybar energi istället för fossila bränslen kan göra skillnad.”

Hittills har det fått en delning och fyra gillamarkeringar.

Detta bevisar min tes – flyktingströmmarna tar fokus för den absolut viktigaste frågan – miljön!

Vad kan jag göra? Bilen är avskaffad. Nu fokus på biffen – zucchinibiffar 😉

Zucchinibiffar

Skördetid

Skördetid

2 zucchini
1 röd lök
1 förpackning fetaost (gärna krämig sort)
2 ägg
mjöl
vitlök
salt
peppar

Gör såhär:
Riv zucchinin, lägg den i ett durkslag och häll över lite salt, låt den stå och rinna av ett tag.
Finhacka löken och fetaosten.
Pressa ur vätskan ur zucchinin och blanda ihop rivet med löken och osten.
Pressa i vitlöken och krydda med peppar.
Knäck i äggen och blanda om, tillsätt lite mjöl i taget tills smeten blir lite formbar.
Klicka i i oljad stekpanna och låt biffen steka några minuter på varje sida tills den fått yta.
Ät som de är eller med klyftpotatis och tzatziki

Back in Skurup

Skurups folkhögskola

Längs bygatan lyser hortensian när jag promenerar upp till de låga tegelbyggnaderna. Fantasy och Science Fiction – en helt ny genre för mig.

Kvällens övning (att skriva en scen inspirerad av Rederiet, Steampunk och Western) resulterade sex sidor anteckningar om Carl Carlsson Gyllenhielm och vad han kan ha tänkt om flottans utveckling.

Efter fem timmar gav jag upp.

Det är som om jag saknar språk för futuristisk teknologi.

Bland påfågelsöga, daggkåpa och lavendel hittar jag mina ord. I morgon hoppas jag att de bär mig till magiska världar.

Vad tror jag på?

Så länge jag kan minnas har jag haft min barnatro. Jag vet inte var den kom ifrån. Kanske var det söndagsskolan.

I Lund knäppte jag händerna över tentan och bad Fader vår innan jag ögnade igenom frågorna. Det fungerade och jag trodde att jag fick hjälp av någon. Jag har nog alltid känt det som att någon finns med och beskyddar mig, hjälper mig.

Idag lever jag nära naturen och har börjat fundera över vad människor trodde på innan kristendomen kom, ja innan asatron.

Det finns arkeologiska fynd som tyder på att “Moder Jord” tillbads och vördades.

Nu har jag begärt utträde ur svenska kyrkan. Första Mosebok 1:26-31 var det avgörande:

Gud sade: “Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. De ska härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden.” Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem. Gud välsignade dem och sade till dem: “Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg en under er. Härska över havets fiskar och himlens fåglar och över alla djur som myllrar på jorden.”

Gud sade: “Jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med för i sin frukt; detta skall ni ha att äta. Å markens djur, åt himlens fåglar och åt dem som krälar på jorden, allt som har liv i sig, ger jag alla gröna örter att äta.” Och det blev så. Gud såg att allt som han hade gjort var mycket gott. Det blev kväll  och det blev morgon. Det var den sjätte dagen.”

Kristendomen, Judendomen och Islam – alla har de en gemensam skapelseberättelse.

Naturreligionerna vördar naturen. Där är människan inte överordnad, inte satt att härska. För att komma tillrätta med miljöförstöringen måste vi ändra vår grundläggande syn på människans roll.

 

Mina dagar tillbringar jag i naturen, i trädgården, med jorden. Dofter, ljud – känslan av att vara en del av universum. Inte bättre, inte klokare än humlan som pollinerar. Inte vackrare, starkare än koltrasten som letar maskar.

Har jag någon religion? Behöver jag någon religion?

TACK!!!

Capellagården

Capellagården

Tack för alla grattisröster!

Alla de som ringde men inte kom fram.
Alla de som skickade sms och meddelande på FB
Ala de 218 som tog tid av sin dag att skriva på min tidslinje.

Till er vill jag verkligen säga tack. Stunden med internet är kort – så förlåt att jag inte har ägnat tiden åt att trycka gilla. (Men jag scrollade igenom på mobilen innan jag somnade i natt.) Istället fick veckan former som jag varken hunnit se eller känna.

Men allra störst tack vill jag säga till de 22 röster som lekte bland tulpanträdets lotusliknande blommor, dallrade över solvarm Ölandssten i en gratulationssång lika vacker som veckans gemenskap. Stort tack för den sången och en magisk vecka som ledde mig till magiska platser som jag inte visste fanns i mitt inre!

TACK!