Tystnad

Jag ser polariseringen som det stora hotet. Som någon skrev ovan (avstår från att citera) är en stor del av befolkningen inte högutbildad. SD:s argumentation är mer tilltalande för dem än krav på definitioner mm. (En jämförelse kan göras mellan Hillary Clinton (PK) och Trump (SD)). Detta vill jag belysa – vilket jag tyckte att era kommentarer förtydligade. Men som jag redan frågat mig – varför engagerar jag mig. Och ni gav mig svaret. Så – nu blir det paus från FB. Ni lyckades övertala mig att det är bättre att hålla tyst. (Mitt svar på FB efter att jag raderat citat.)

När jag ser ett problem brukar jag fråga mig om jag kan påverka det eller inte. Om jag kan påverka gör jag en handlingsplan. Om inte är det bättre att helt lämna. Efter ett tag gör jag samma övervägande igen.

I frågan om polariseringen kom jag fram till att jag skulle försöka förstå varför icke-rasister väljer att rösta på SD och sedan få politikerna att förstå för att kunna göra något åt det.

Istället blev jag själv anklagad för att vara rasist.

Vid flera tillfällen har jag ställt mig samma fråga – göra något eller strunta i det. Idag fick jag svaret och lämnar därmed frågan för att helt ägna mig åt det som är viktigast (och skälet till att jag försökt få politikerna att vakna) – Miljön!

 

Vad menar du med PK?

På högstadiet valde jag det svåraste uppsatsämnet i biologi; “Människan som social varelse.” Det gav mig ett fågelperspektiv på mänskligheten som jag haft kvar sedan dess. Gymnasiets filosofiuppsats fick rubriken “Människans förtryck av djuren.” Att Björn Ranelid gav uppsatsen betyget fem är jag fortfarande stolt över.

Min nyfikenhet har samma synvinkel när jag söker svar på frågorna “Vem tände bålen?” och “Varför ökar stödet för SD?” Jag ser mig inte som delaktig utan betraktar det som händer ur ett fågelperspektiv – vill få andra att se de strukturer som jag tycker mig se. Om jag läser äldre blogginlägg och dagboksanteckningar kan jag se att jag fått rätt i mycket. Tyvärr har jag varit “före min tid” och fått utstå en hel del kritik.

Min älskade frågade varför jag lägger tid på det här och jag berättade om “Ja till Österlen”, “Qlarabesked” och mycket annat jag engagerat mig i. Idag tränar jag på att inte göra något impulsivt och alla engagemang är totalförbjudna för all framtid. Ordet är min enda ventil, men under morgonpromenaden funderar jag varför jag delar med mig av mina tankar och reflektioner. Det vore så mycket enklare att spara alla ord i dator och byrålåda.

Och nej, jag kommer inte att kommentera just nu. Kanske jag gör det i framtiden – när jag reflekterat. Alltför ofta händer det att jag delar något spontant och får utstå kritik – det är inte vad jag behöver just nu. Just därför borde jag nog sluta dela, tystna som så många andra gjort.

Den 23 februari kl 15.52 la jag upp följande:

“Det finns också en stark folklig vrede över att medier och politiker väjer för att säga sanningen om hur det förhåller sig med kriminaliteten bland invandrare.” Här har vi en av anledningarna till SD:s framgångar. PK har bidragit till att SD fått fler väljare genom beskyllningar om rasism.

Här hade jag tidigare citerat kommentarer på mitt inlägg för att visa fokus hur polariseringen fördjupas. Emellertid blev stämningen upprörd och skribenter uppmanade mig att omgående ta bort deras kommentarer. Någon menade att det var straffbart att citera FB-kommentarer på en blogg. En tanke som faktiskt inte slagit mig.

Här hittade jag vägledning kring citat – och nej – jag bryr mig inte om att redogöra för skälen till att jag citerade. (Och jag väljer mina strider istället för att utröna om jag hade rätt att citera eller inte. Ansluter mig helt enkelt till de fega som tystnar istället för att ta strid.) Istället får den som är intresserad av bakgrunden till det här inlägget läsa kommentarsfältet i inlägget från den 23 februari 2017 kl 15.52. (Om nu inte skribenterna tagit bort sina kommentarer.)

Nedanstående är svar på de många uppmaningar jag fick på FB att förtydliga vad jag menade med PK.

Istället för att lägga tid på att argumentera väljer jag att njuta av solen. Men jag tror att ni som finns mellan PK och SD förstår vad jag menar när jag försöker sätta fingret på polariseringen. (Läs även här.) I citaten ovan är fokuset på definitioner tydligt.

Nej, jag hade inte funderat på begreppet PK när jag skrev. För min skull behövs ingen definition – jag har satt det som en bokstavskombination för att symbolisera en av två ytterligheter. På ena sidan finns PK och på den andra SD. Däremellan finns massor av förvirrade väljare som inte har en aning om var de ska lägga sin röst i nästa val. Och DET är vad jag vill belysa. Polariseringen har tagit fokus på den viktigaste frågan: Miljön.

 

 

Sanningen

Var och en har sin egen sanning. Lika sant som att en krumelur kan betraktas som en sexa eller en nia – beroende från ur vilken synvinkel man ser den.

På samma sätt kan våldsdåden i Malmö betraktas där 3,4 personer/100.000 invånare mördades 2016. Under samma tidsperiod mördades 28 personer/100.000 invånare  i Chicago. I Europa toppades “mordlistan” av Tirana i Albanien med 6,7 mord/100.000 invånare så ur europeiskt perspektiv – vad klagar vi på?

Att något hänt i Malmö kan dock inte förnekas. 2011-2013 begicks 1,9 mord/100.000 invånare (motsvarande siffra för Göteborg och Stockholm var 1,3 enligt Sydsvenskans undersökning).

Nyårsfirandet på Möllevångstorget ledde till diskussioner om förbud av fyrverkerier. Precis som om den som köper illegala vapen skulle avstå från illegala fyrverkerier som redan idag kan beställas från bl a Polen. Att notera bristen på blonda personer i det filmade nyårsfirandet är så klart rasistiskt. Lika rasistiskt som när Katerina Janouch uttalade sig i tjeckisk TV om no-go-zoner och mediaeliten kastade sig in i en definitionsdiskussion. Statsministerns uttalande om Katerina Janouch: ”Det är en person som gör ett, enligt min uppfattning, väldigt konstigt uttalande. Respekten är stor för den svenska och nordiska modellen, att vi kombinerar produktivitet med jämlikhet, bra arbetsvillkor för företagare med produktiva och effektiva företag och en välfärd som bidrar”.

Lövén är en statsminister som är mer intresserad av att tillfredsställa fackets löne-krav än att verka för att de som anländer till Sverige kommer in på den svenska arbetsmarknaden. Han är ledare för en sk feministisk regering som böjer sig för patriarkala sedvänjor och hånar kvinnors kamp för jämlikhet.

Nej, jag är inte SD-anhängare och jag tror inte att etniskt ursprung är avgörande för om en person blir brottsling. Däremot är jag helt övertygad om att den som inte kommer in på arbetsmarknaden och kan bidra till sin och familjens försörjning är i riskzonen för att hamna i kriminalitet eftersom arbetsmarknaden ofta är steget in i samhället. Så länge skattebetalarna skall försörja nyanlända menar jag att alla fina kalkyler (som visar att invandringen bidrar till bättre ekonomi för Sverige) är fantasifoster. När jag lyssnar till Isabell Allendes “Inez – min själs älskade” hittar jag paralleller till Inkaindianerna som lurades att lämna ifrån sig guldet till spanjorerna.

Visst vore det önskvärt om vi alla (som Fredric Reinfelt sa) skulle “öppna våra hjärtan”. Men det räcker inte med vackra ord. Fredric Reinfelt, Mona Salin och många andra som säger sig tycka det är kul att betala skatt har redan genom sina handlingar visat att de sätter sig själv först.

Från en “FB-vän” i Ryssland som planerade en Sverige-resa fick jag i morse följande meddelande: “Reading about something wrong in Stockholm with “refugees” (actually parasites)… But you are close to Malmo, isn,t it?.. Still thinking about my crasy trip… But my friend refused going… “. Han skickade även en länk.

Visst trampade Trump rejält i klaveret när han uttalade sig om Sverige. Samtidigt blir Lövéns uttalanden återigen löjeväckande när upplopp äger rum i ett invandrartätt område bara några dagar senare.

Det som oroar mig mest är att de som styr Sverige tycks sakna verklighetsförankring. Var och en har sin egen sanning – men att blunda för misslyckanden och motverka fri åsiktsbildning är en farlig väg. Det skapar grogrund för politiker som Trump. Det finns väljare som känner sig förda bakom ljuset av politikerna, som tappar förtroende för vackra ord när politiker i handling skor sig själv, väljare som vill ha ledare som sätter säkerheten i det egna landet främst. Som gräver där de står, ser till att sjukvård, skola och polisväsende är dimensionerat efter befolkningens storlek. Som ser det egna landets medborgare som sina uppdragstagare istället för att använda skattemedel för att få lysa internationellt.

Jag gillar verkligen inte Trump – men avslutar ändå med att citera honom medan jag funderar på hur jag skulle spendera de skatter jag betalar – om jag själv fick välja.

“Några har kommit med onda avsikter. De flesta har inte det, gissar jag, men vi kan inte ta några risker.

Trump säger också:
– Vi har tagit emot tiotusentals personer. Vi vet ingenting om dem. De kan säga att de blivit kontrollerade, men ingen har kontrollerat dem för de har inga papper. Hur kan man kontrollera någon när man inte vet något om dem och de inte har några papper?”

7 tips för att överleva februari

Februarimörkret får depressionen att våga sig fram ur hörnen. 2002 och 2014 var min energinivå för låg för att kämpa emot.

Det enklaste sättet att tanka energi är en resa till solen. Här är 7 andra sätt:

  1. Dagsljus – allra helst på morgonen. Minst 30 min promenad. (Allt om vetenskap,  Kostrådgivarna.se, Hälsoliv)
  2. Fysisk aktivitet – enklast är morgonpromenader (både ljus, motion och gratis). En tur till simhallen är inte heller så dumt. Passa på att ta med en bok till bastun och dröm dig bort till varmare platser. (Centrum för idrottsforskning, FYSS, Läkartidningen). Eller varför inte cykla till jobbet? (Då får du både dagsljus och motion – samtidigt som du sparar pengar. Cykelfrämjandet.) För min del har yogan varit en räddning (här får man dessutom fokus på antingen.)
  3. Det finns flera studier som bekräftar att naturen förebygger stress. (Epochtimes, Stresscoachen, ICA-kuriren). Även mitt i vintern är det skönt med en skogspromenad.
  4. Fysisk närhet hjälper kroppen att bilda må-bra-hormoner. Det finns studier som visar att regelbunden massage leder till mindre stress (SvtNyttigt.eu, Friskvårdsmagasinet). Lever du i en bra relation är sex en riktig hälsa-boost (Expressen, Ny teknik, Kurera).
  5. Goda relationer är viktiga för hälsan, någon att prata med. (Ny teknik, tommypa.se, improve.me). Lever du i en relation som dränerar på energi finns det kanske någon annan i din omgivning att tala med. Om inte – boka tid hos en samtalsterapeut, psykolog etc. (När livet känns svart är det inte läge för att bryta upp från ett dåligt förhållande. Men det är viktigt att kunna prata om sin situation.)
  6. Dra ner på socker och gluten. Fyll istället på med mat som förebygger depression; lax, ärtor och gröna blad. D-vitamin finns som kosttillskott (Måbra, Kurera, Expressen, Må bra, Utorska sinnet, Svenska dagbladet)
  7. Och tänk efter vad du tycker är riktigt roligt. Oavsett hur mycket du har att göra – avsätt tid för att ha roligt!!! Den dag du inte kommer på någonting som är roligt kan du redan ha passerat gränsen.

Depression är en livsfarlig sjukdom.

För tre år sedan passerade jag gränsen och tappade kontrollen. De sju punkterna betraktar jag som läkarordination. Alkohol, kaffe, socker och gluten är bannlyst. Träning och dagsljus en nödvändighet.

Förändringar

Det är dags för något nytt. IMG_0683

Så jag började med att klippa mig kort.

Nästa steg är hemsidan. Vad ska jag ha den till?

Mitt nya liv handlar om skrivande. Samtidigt vill jag inte radera allt som ligger där. När jag går in och läser finns det många intressanta texter.

Idag har jag börjat något nytt på hemsidan också.

  1. Att förklara juridiken under häxprocesserna
  2. En ordlista med svåra ord och förklaringar gällande häxprocesserna.

Gå gärna in och titta under rubriken “Skriva” och sedan “Fakta trolldomsprocesser”

Mer än tacksam för ev. kommentarer!!!

Mata småfåglar

Fågelmatning

En hackspett, 12 koltrastar, 18 talgoxar och blåmesar, en tita, en nötväcka, otaliga pilfinkar och gråsparvar, en trädkrypare och några blyga bofinkar besöker oss dagligen. Att mata småfåglar och ge dem vatten är min viktigaste uppgift vintertid.

Tankarna har jag hos Skrivaren och Marit. Veronica Grönte rekommenderade boken Enneagrammet för att fördjupa karaktärerna. I den läste jag om “Femman” – “Jag undersöker”. Ju mer jag läste desto mer träffande var det:

“De söker ensamheten, trivs med sig själva som sällskap och känner sig sällan ensamma.”

“Men Femmans självvalda ensamhet kan leda till isolering om hon inte är vaksam på tendensen att i alla lägen dra sig undan.”

“Då femman blir känslomässigt pressad eller känner att hennes gränser överskrids isolerar hon sig ännu mer…. En mental verklighetsflykt blir följden, hon mister sin inre balans och översköljs av orealistiska idéer. Femman blir pladdrig och kan uppfattas som respektlös, både i förhållande till sig själv och till andra.”

“Femman strävar efter att skapa ett eget utrymme där hon får vara i fred för att i lugn och ro ägna sig åt kunskapssamlandet, pyssla om sina samlingar och känna sig trygg i sitt oberoende.”

“Femmans dödssynd är girighet…. “ger jag blir jag tom”. Då Femman börjar ifrågasätta dessa övertygelser börjar hon också klättra uppåt på utvecklingsstegen.” 

“Att våga dela med sig av sig själv – av sin tid och sin kunskap – tillhör Femmans utvecklingsväg, en väg som öppnar upp för andra att få del av Femmans visdom.”

Enneagrammet började jag läsa för att kunna utveckla karaktärerna i “Trolldomsprojektet”. Istället hittade jag nycklar jag saknat om mig själv!

På morgonpromenaden funderade jag på hur jag skulle kunna dela med mig och kom att tänka på bloggen. I många år har den känts viktig för mig utan att jag förstått varför. Kanske är det dags att skriva utifrån en annan målgrupp här.

De senaste åren har jag inhämtat kunskap om skrivande och trolldomsprocesserna. Kanske skulle jag dela med mig av insikterna här?

Mitt stora projekt har varit att leva mer klimatsmart. Även här skulle jag kunna dela med mig av tips och kanske inspirera andra. Frågor att diskutera med försäkringskassan.

 

Brev från försäkringskassan

I det längsta väntar jag med att öppna post från försäkringskassan. Orden tycks omöjliga att sova på varenda gång. Om en vecka bär det av till Ystad. Det gick inte längre att vänta.

Klockan fem hade jag redan legat vaken länge. Nu, två timmar senare, har jag gett upp. Det är fågeltomt utanför fönstret.

Hur skulle du beskriva

– ditt hälsotillstånd?

Tröttheten finns där fortfarande. Sover middag flera gånger i veckan. Infektionskänslig. En enkel förkylning gör mig helt däckad. Värken börjar dock avta. Små saker leder till oro. Klarar inte krav, “måsten” eller konflikter.

– din sociala situation?

Har isolerat mig då sociala kontakter kräver SÅÅÅ mycket energi. Kan vara helt slut i flera dagar efter att ha träffat människor. Alla engagemang är avvecklade.

– dina intressen och fritidsaktiviteter?

Lever helt efter att må bra; cykling är en stor del av livet. Yoga och trädgårdsarbete. Matlagning har blivit ett stort intresse – särskilt att skapa mat av det som växer. Skriva.

Hur tycker du att din sjukdom har påverkar din förmåga att söka arbete, studera eller arbeta?

Med läkare och psykologs godkännande har jag gått kortare skrivkurser. Studier på heltid är en omöjlighet i nuläget då jag inte klarar hela dagar utan middagsvila. Veckan efter en skrivkurs är jag helt utslagen.

Min hjärnfunktion är inte vad den varit. Glömmer fortfarande. Har svårt att göra mer än en sak i taget. Blir lätt stressad. Svårt att minnas saker.

Vilka möjligheter tror du finns hos både dig själv och din omgivning, för att din arbetsförmåga ska kunna förbättras?

Rastlösheten bor i kroppen – VILL bli frisk, men samtidigt vet jag att min största fiende är detta driv. Det driv som inte ser några gränser – som fortfarande är övertygad om att det går att göra det omöjliga möjligt.

Länge var jag övertygad om att jag var bipolär, en oro som jag tagit upp med olika läkare. De säger att det är min personlighet, inget sjukdomstillstånd. Något jag måste lära mig leva med. Och här är det svåra. Hur lär man sig leva med ett driv som är så starkt att jag kan köra fullständigt slut på mig själv.

För att överleva de här åren har jag varit tvungen att ha ofarliga projekt. Trädgård har varit ett sådant. Men även här får min älskade stoppa mig. Odlingsytorna har växt. Helst skulle jag gräva upp hela gräsmattan.

Ett annat “projekt” har varit skrivandet. Här har min älskade återigen stoppat mig. Det har blivit kortare kurser, skrivretreat i Älvdalen. Det “maniska” lurar dock bakom hörnet. På skrivretreater behöver jag de andras struktur; Frukost och “morgonsnack”, kvällens avslut vid kakelugnen. Efter det går jag och lägger mig. Trots att jag försöker lyckas jag inte själv hålla en sådan struktur. “Jag ska bara…” får tiden att försvinna.

Utanför skrivkurser och skrivretreat blir det inte många ord skrivna. Dagsljus är högprioriterat – långa morgonpromenader, tid i trädgården. Dagsljuset lär vara viktigt för att förebygga depressioner. Några timmar på eftermiddagen försvinner när jag sover middag. Mitt på dagen har jag min egen “arbetsträning” – att laga middag. Mycket tid ägnas åt att leva klimatsmart: sopsortering, ta till vara det naturen ger – torka äpplen och jordärtsskocka, göra äppelmust, plocka och torka örter. Biblioteket har blivit en favoritplats. Där lånar jag böcker om trädgård, ätliga växter och om 1600-talet. Böcker som bläddras i, som inspirerar.

Småfåglar, humlor, bi och fjärilar är mina uppdragsgivare.

Kanske kommer aldrig min arbetsförmåga förbättras så att jag kan anpassa mig till ett vanligt liv. Kanske måste jag anpassa livet efter den jag är.

Positivt tänkande – se möjligheter – anstränga mig lite till – anpassa mig. Ledord genom livet. Ändå har det gått snett. Eller kanske därför?

Två gånger har jag varit sjukskriven för utmattningsdepression. När jag tittar tillbaka tror jag att jag hade den första redan 1991-92 – när jag satt ting.

Läkarna säger att det blir värre för varje gång. Kanske kommer jag inte överleva en fjärde depression. Är det värt att riskera livet för att förbättra arbetsförmågan?

Finns det någon annan väg?

Kan frågan delas upp i två delar:

Vilka möjligheter tror du finns hos dig för att din arbetsförmåga ska kunna förbättras?

Här känns det som att jag gjort allt som står i min makt. Via sjukvårdsförsäkring har jag regelbundet gått hos en psykolog med psykodynamisk inriktning – precis som läkarna på psykiatriska kliniken rekommenderade som alternativ till el-chocker. Jag har tagit mig tid att bearbeta. Att bli frisk har varit mitt fokus sedan de där dagarna i februari 2014.

Vilka möjligheter tror du finns hos din omgivning för att arbetsförmågan ska kunna förbättras?

Någon arbetsplats finns inte att gå tillbaka till. Att börja ett nytt arbete tar massor av energi – även om det så är för bara några timmar.

Nattens dröm kommer till mig igen. Om jag minns rätt återkom den inte bara en gång. Gång på gång upprepades historien.

Jag och tio personer är på stranden. En av barnen hittar en liten gris – den är inte större än en “plastgris” som man leker med. Det märkliga är att grisen lever. “Upphittaren” vill ta grisen med sig. Jag säger att vi ska fundera på det efter som “upphittaren” är envis. Jag lämnar någon form av välsignelse till grisen. Sedan delas gruppen. Jag är med halva gruppen och vi går till den väntande bussen. När bussen ska köra fattas de som hittade grisen. Bussen kör tillbaka till sanddynorna. Där är de två som vill ha grisen med sig – men de slukas av sanden och deras ansikte krymper ihop.

När jag skriver ner drömmen är det inget särskilt med den. I nästa dröm berättade jag om händelsen som en spökhistoria. Åhörarna levde sig med i historien. I drömmen njöt jag och mindes känslan av läger med Ungdomens Röda Kors när deltagarna andäktigt lyssnade på mina spökhistorier framför elden eller i tältet.

Gång på gång upprepades historien som berättelser i olika former. Det var som att hitta hem. Den ordlösa kommunikationen med lyssnarna.

Till slut kunde jag inte sova längre. Kan drömmen ge någon insikt?

Förkylningstrött

I mer än en vecka har näsan runnit och tröttheten förföljt mig. Det är som om mitt batteri fortfarande aldrig når upp till fulladdat. Många timmar har det blivit i soffan, halvslumrande. Mycket skrivit har det inte blivit – men tack vare Vinterskolan har mina förkylningströtta tankar haft något att sysselsätta sig med.

Ute skiner solen.

Snödropparna är på gång – och jag ska ut – på en långsam promenad.

Men istället för att dra på kängorna har jag hängt på Nordiska museets digitala arkiv. Vilken guldgruva!

Porträtt föreställande Lars Larsson Eld, adlad som friherre Eldstierna, född 1623 på Borg i Borgs sn, Östergötland, landshövding i Östergötland 1693, död 1701 i Linköping och begraven i Borgs kyrka

“Porträtt föreställande Lars Larsson Eld, adlad som friherre Eldstierna, född 1623 på Borg i Borgs sn, Östergötland, landshövding i Östergötland 1693, död 1701 i Linköping och begraven i Borgs kyrka.” Digitalt museum

På Wikipedia hittade jag en bild av Landshövdingen över Kopperbergs län, Gustaf Duwall.

Gustaf Duwall, landshövding i Kopparbergs län. Bild från Wikipedia.

Gustaf Duwall, landshövding i Kopparbergs län. Bild från Wikipedia.

Fortfarande letar jag information om hur domaren och notarien var klädda september 1668 i Älvdalen. Det får nog bli ett besök på Nordiska museet nästa gång jag passerar Stockholm.

Om du ena stunden förfasar dig över SD och dess framfart och andra stunden delar texter av Teodorescu och Janouchs, hur tänker du då?

Det behövdes tanketid för att svara på frågan Matilda Pyk ställde i mitt Facebookflöde. Först när jag såg den här filmen hade jag svaret.

Sociala medier bidrar till en polarisering. Genom vad du gillar och vad du läser på FB styrs de artiklar som visas i ditt flöde. (Exempel: Försvarar du regeringens integrationspolitik får du fler artiklar i ditt flöde av samma åsikt. Anser du att integrationspolitiken misslyckats förstärks din åsikt genom de artiklar som dyker upp i ditt flöde.)

När SD kom in i riksdagen var jag förfärad. Hur kunde ett rasistiskt parti få så många röster? Jag ville förstå.

Sedan dess har allt fler röstat på SD och jag börjar förstå varför. Samtidigt ser jag hur polariseringen fortsätter att öka. Oförståelsen för motståndarsidans argumentation gör klyftan avgrundsdjup. I flera av mina inlägg har personangrepp och rasistiska inlägg förekommit i kommentarsfälten.

På FB sätter Annie Lööf fingret på något viktigt: “Samtal. Prat. Stå i matkön. Hälla upp mjölk i kaffekoppen. Öppna dörren på väg in åt varann. Ta upp ett papper om någon tappar. Rösta på samma politiska förslag emellanåt. Hälsa hej och hejdå i korridorerna. Till och med skratta tillsammans. Sitta vid samma bord i alla utskott, alla parlamentariska beredningar och samlingar. Prata om hur familjen mår, senaste tågresan eller den senaste debatten. Allt det där gör jag med alla partier och partiledare, inklusive med Jimmie Åkesson och SD ….Det vi däremot INTE gör – det är att kompromissa och förhandla. Där drar jag gränsen men fortsätter givetvis att prata. Hyfs, kallas det. Så är jag uppfostrad och så uppfostrar jag min dotter.”

Så hur kan jag både vara motståndare till SD och dela artiklar av Alice Teodorescu?

“En majoritet av svenskarna tycker att Sverige utvecklas åt fel håll och att viktiga samhällsfunktioner fungerar dåligt. Av opinionsföretaget Ipsos undersökningar framgår att förtroendet för såväl polisen som försvaret är anmärkningsvärt lågt och dessutom fallande (DN 21/12-2016). Men också att 4 av 10 instämmer med i påståendet ”traditionella partier och politiker bryr sig inte om människor som mig själv”, liksom att drygt var femte helt eller delvis håller med om att ”vi behöver en stark ledare som är beredd att bryta mot reglerna”.

Alice Teodorescu vågar sätta fingret på det SD:s väljare tycker men som de etablerade partierna vägrar lyssna på. Genom att avfärda kritiker som rasister förstärks polariseringen. De väljare som befinner sig i klyftan tvingas att välja sida om de inte ska rösta blankt. Den viktiga klimatfrågan kommer i skuggan av polariseringen. Effekterna är förödande för människans framtid.

Många kommer avfärda dessa ord som rasistiska, de kommer hänga upp sig på formuleringar, på fakta fel. Och jag skulle kunna vända och vrida på orden i det oändliga, ja – kanske så länge att jag tystnade.

Men oavsett faktafel och bristande formuleringsförmåga tror jag att det går att tyda min oro. Polariseringen är farlig. Att avfärda kritiska röster som rasister bidrar till polariseringen.

Länkar och citat:

“Släng inte ur dig rasist så fort någon ställer sig kritisk till invandringspolitiken som förs eller invandringen i stort. Att en medmänniska har en annan uppfattning än dig om hur invandring bör ske på bästa sätt är inte ett skäl för dig att polarisera debatten och stämpla en medmänniska som rasist. Och tro inte att ditt hjärtas storlek på något sätt ökar i kvadrat bara för att du försöker demonisera människor genom att kalla dem rasister.”, Metro den 19 januari 2017. 

 

Skrivretreat

Jag behöver sol och siktar på cykling på sydligare breddgrader. Därför har jag inte någon möjlighet att delta i det skrivretreat som Susanna Alakoski och Mats Söderlund arrangerar i Ystad i slutet av januari. 

Istället har jag bokat tågresa till Älvdalen den 13 mars. Gnistrande snö och molnfri himmel brukar ge en rejäl solinjektion.

IMG_6387

Det finns fortfarande lediga rum på Tre Björnar – bara att boka hos Tini och Lennart om du också behöver tid för reflektion, skrivande eller bara-vara. Något program har vi inte (därför heller inte någon kursavgift – bara resa, kost och logi).

Långa promenader, tid att skriva, åka sparkstötting om dagarna. Kvällen har vi högläsning ur våra texter.

Inga krav, ingen planering. Bara ett lugn, egentid och samvaro med skrivande människor. (Vill man kan man äta lunch på hotellet och köpa till Tinis närproducerade frukost – då blir det rena lyxvistelsen.)

Här hittar du blogginlägg från mina tidigare besök i Älvdalen.