Föredrag i Falun

Fängelse häxprocesser trolllkonor häxor
Idag inrymmer rådhuskällaren i Falun en restaurang. Vilken spännande miljö!

I går höll jag föredrag om trolldomsprocesserna i Rådhuskällaren i Falun – den plats där de trolldomsanklagade hölls i fängsligt förvar i väntan på domen.

I sju månader fick de vänta. Fyra kvinnor fick tillbringa ännu längre tid där. De fördes tillbaka hit efter att avrättningarna ägt rum i Märbäck.

In september 1668 seven person come from Älvdalen to this place. They waited until april 1669 before they know the trials decision

Innan föredraget börjar känner jag in lokalen. Jag vet så mycket mer nu än förra gången jag var här. I boken har jag utgått från att de förvarades i olika utrymmen, men när jag tittar på lokalerna känns det som om det bara är ett litet rum som använts för förvaring av fångar.

Rådhuset i Falun häxor trollkona trolldom häxprocess häxa

Föredraget har 37 åhörare och de försöker tränga sig in i det lilla rummet – men alla får inte plats där samtidigt eftersom det står ett bord mitt på golvet. Hur var det då? Fanns det plats att ligga ner?

Det är svårt att föreställa sig hur trångt det måste ha varit när nya trollkonor anlände. Av korrespondensen förstår jag det som att situationen var ohållbar. Vid tillfälle ska jag försöka ta reda på hur många trollkonor som förvarades här som mest.

Annika Andebark

En kreativ dag med många spännande möten. Ett embryo till en ny idé håller på att växa fram. Vi får se vart det leder. Något jag kan avslöja redan nu är att det så småningom kommer vLoggar från Falun. Vilka cykelleder! Nu ska jag bara övertala Cykelhandlaren om att byta ut höstens planerade tur till Bodensjön mot Falun i början av september. Tror ni jag lyckas?

Länkar

Här kan du läsa mer om Falun

Här hittar du bakgrundsfakta till föredraget från igår

Fängelset i Falun

När det här inlägget publiceras befinner jag mig i Rådhuskällaren i Falun. För exakt 350 år sedan förvarades de trolldomsanklagade här.

Flera har skrivit och frågat om de får komma och lyssna, men eftersom intresset från Inner Wheels medlemmar har varit ovanligt stort är det inte möjligt den här gången. Istället kommer jag undersöka om Rådhuskällaren är intresserade av att arrangera fler föredrag under källarvalven.

I det här inlägget kommer du hitta historiska fakta. Jag kommer även dela några klipp på Youtube där jag berättar om platsen. Så snart jag hinner kommer det här inlägget uppdateras med klippen.

Hur såg det ut i Falun 1668?

Falun fick sina stadsrättigheter 1641 och var den näst största staden i stormakten Sverige. Intäkterna från Koppargruvan finansierade Sveriges många krig.

Kristine Kyrka vid Stortorget var 13 år (färdigställd 1655). Där låg även Rådhuset som färdigställts 1653. Rådhuset var en våning högt och i östra delen var förvarades fångarna i det som kallades “Kistan”.

Rådhuset var inte lika långt som idag – så Kistan bör ha legat strax öster om byggnadens mitt. (1749 förlängdes rådhuset i båda ändar.) På ovanvåningen drevs ett utskänkningsställen som kallades “Stadskällaren”.

Hur såg det ut i Kistan?

Det vet vi inte så mycket om – men jag skulle tro att planlösningen var ungefär som nu. När jag har skrivit scenerna till boken har jag inspirerats av fängelsemuseet i Gävle.

Hur var det att sitta i Kistan?

En stadstjänare bodde i rådhuset och hade i uppgift att bevaka fångarna som förvarades i källaren i väntan på straffets verkställighet.

Det fanns inga enskilda celler utan fångarna levde med andra fångar. De var inte heller isolerade från omvärlden. Den som hade tur fick mat inkastat från släktingar och vänner. Andra fick klara sig på den snålt tilltagna peng från hemsocknen. Via fångvaktarna fick de köpa mat och ved, det är inte svårt att tänka sig att fångvaktarna tog ut ett överpris.

Den tidens straff var annorlunda än idag. Skamstraff, kroppsstraff (som spö, risslitning, gatlopp) eller dödsstraff var vanliga. Att sitta i Kistan betraktades inte som ett straff. Vanligtvis handlade det bara om några dagar i väntan på domen.

För de trolldomsanklagade från Älvdalen blev det en sju månader lång väntan på Hovrättens dom. Fyra av kvinnorna fördes till avrättningsplatsen där de fortsatte förneka och fördes sedan tillbaka till fängelset. Hur länge de fick sitta där vet man inte. Det finns anteckningar om att Kerstin i Kettisgården skulle ha suttit ett år i Falun.

Utdrag ur “Dit du icke vill”

Fakta om fängsligt förvar kring 1668

När pågick trolldomsprocesserna i Dalarna?

I september 1668 inleddes tinget i Älvdalen där 12 personer dömdes till döden. Detta var den första rättegången i det som kom att kallas “det stora oväsendet” som ledde till omkring 300 avrättningar innan lögnerna hysterin fick ett slut i Stockholm 1676.

Enligt en artikel i Dalarnas tidning från 27 april 2011 skulle den sista “häxavrättningen” ägt rum på Käringberget i Leksand den 6 februari 1671.

Vad jag kan se dömdes ingen för trolldom vid tinget i Falun. Däremot förvarades de dömda i Falun i väntan på hovrättens dom.

Här kan du läsa det material som jag utgår från vid föredraget om Trolldomsprocesserna i Älvdalen.

På sidan www.trollkona.se lägger jag upp filmklipp och länkar för att du lättare skall hitta bland all den research jag sparat på min blogg.

Vilka var de trolldomsanklagade som förvarades i Falun?

Enligt ett inlägg på Dalarnas kvinnohistoriska förening skulle tolv kvinnor ha förvarats i fängelset i Falun i väntan på hovrättsdomen.

Vad jag förstått har någon skriftlig sammanställning över vilka som förvarats i Falun inte bevarats. Från de handlingar jag har tagit del av har jag kommit fram till följande:

I september 1668 anlände sju personer från Älvdalen

Gyris-Marit och Knåpar-Elin dog i fängelset. Mats Mickelsson avled under fångtransporten till Märbäck.

Jag har antagit att Ris-Anna, Marit Matsdotter och Kettis-Lasse fördes till Falun. Argumentet för detta är att det saknas uppgifter om att Kettis-Kerstin och Bälter-Marit utsatts för tortyr vilket skulle kunna bero på att de var gravida.

I december 1668 dömdes sex personer från Älvdalen att missta livet

Utifrån tidigare resonemang antar jag att två av dessa förts till Falun: Bond-Elin och Brita Mickelsdotter. (Eftersom rätten bad för Pell-Marit och Brita Andersdotter antar jag att de fick vänta på straffet i Älvdalen).

Den 24 augusti 1669 avrättades de som dömts av trolldomskommissionen i Mora. Den stora skillnaden mellan att bli dömd av tinget och trolldomskommissionen var att den anklagade slapp vänta på hovrättens avgörande. Domen verkställdes direkt.

Hur kunde det här hända?

Det är en lång historia som jag har delat upp i sju böcker. (Den första är inskickad till förlag – så håll tummarna för att inte bara hybridförlagen vill ge ut den.)

Det begränsade goda

Samma fenomen som vi ser idag.

Nån-annan-ismen

Genom Notariens och Domarens samtal har jag försökt gestalta den nån-annan-ism som även präglar vår samtid.

Polarisering

Mellan de som ville fria och de som ville fälla fanns en tyst massa. Prästfrun i Gävle fick ta konsekvenserna av sin mans ställningstagande för de trolldomsanklagade.

Förklaringar i historiska händelser

Som sagt – det finns material till sex böcker om historiska händelser som ledde till trolldomskrisen …

Älvdalen trolldomsprocesser
Foto: Håkan Olsén

Vet du något om hur 1600-talets fångar förvarades i fängelserna? Tveka inte – skicka ett mail eller lägg en länk här.

På sidan Nordiska trolldomsprocesser hittar du information om kommande föredrag. 

Lämnar Älvdalen för den här gången

Idag lämnar jag Älvdalen för Falun

För 350 år sedan förvarades de trolldomsanklagade i Falu stenhus i väntan på Hovrättens dom. De fick vänta länge – från september till april.

I kväll ska jag hålla föredrag på samma plats.

Vill du se en film?

Här kan du se bilder från när jag besökte Rådhuskällaren 2015. 

Här hittar du fler länkar om Fängelset i Falun

Snötyngda grenar
Böjda, men inte brutna
Bidar tiden, väntar

Vad spelar det för roll?

Kanske gjorde jag min sista flygresa i februari. Tidigare har jag rättfärdigat två, och sedan en flygresa om året med att vi gör så mycket annat för klimatet. Jag har rättfärdigat med att vi köpt obligationer i Soltech och aktier i Loudspring. Investeringar som med råge minskat de utsläpp som flygresan orsakar. (Här kan du läsa mer om klimatsmarta investeringar.)

Jag har försökt övertyga mig själv om att vi behöver flyga till Kanarieöarna för Cykelhandlaren bara kan vara ledig på vintern och då semestrar vi i närmaste värmen.

Jag tröstat mig med att vi inte längre flyger över Atlanten eller till Asien och jag har accepterat att vi nog aldrig kommer till Nya Zeeland som vi drömde om.

Men det hjälper inte. Flygskammen finns där hela tiden. Jag skäms för  inläggen som jag skrivit på cyklat.se – även om avsikten var att inspirera till att man inte behöver resa till andra sidan jordklotet, att jag ville visa att med cykel hittar du häftiga resor på hemma plan. Men när jag räknar på olika nyckeltal blir jag förfärad över hur mycket koldioxid en enda flygresa orsakar!

Mitt klimatlöfte för 2020 är att hitta klimatsmarta upplevelser.

Det är inte lätt. Inte om du vill ha med din egen cykel. Kanske går det inte ens att planera en resa med cykel på tåget ner till södra Europa. Kanske får vi bara acceptera att vi måste ta dagen som den kommer – stanna på en plats och invänta ett tåg där vi kan få ta med cykeln – eller cykla till en tågstation där det finns möjlighet att ta med cykeln.

Vad jag vet är att detta kräver planering och kreativitet.

Det finns så många fantastiska upplevelser som inte leder till enorma koldioxidutsläpp. Som resan till Älvdalen med tåg.

Drömresa till hösten

Tänk att kunna åka sovvagn ner i Europa och ha med packningen på cykeln. Tänk om man kunde få ha cykeln i kupén.

Vi drömmer om att cykla runt Bodensjön i månadsskiftet september-oktober, men har bara tio dagar – maximalt fjorton till vårt förfogande.

Drömresa till vintern

Januari-februari är den tid Cykelhandlaren kan ta semester. Då kan vi vara borta i upp till tre veckor. Är det tillräckligt varmt för att cykla i södra Europa då?

Hittade ett hus i södra Italien som jag skulle vilja hyra en vecka.

Nu behöver jag all hjälp jag kan få att lyckas med tågbokningarna. (Förutom det där med värmen handlar det mest om lathet att vi inte tar tåget.)

Alla tips mottages tacksamt!

Mötet med Greta Thunberg på Mynttorget berörde mig på djupet. Här kan du läsa mer.

Länkar från fredagens klimatstrejk

Greta Thunberg är min idol!

Över hundra länder strejkar med Greta Thunberg

Här demonstrerar tusentals med Greta Thunberg i Stockholm

Andreas Magnusson ännu en av mina idoler!

Andreas Magnussons tal under klimatstrejken 15/3 2019 i Falun

🎤 "Nu tar vi ungdomar över och leder er i rätt riktning och det är riktningen som kommer att se till att Parisavtalet efterlevs." – Andreas Magnusson

Publicerat av Anna Holm Söndag 17 mars 2019

Greta Thunberg är inte ensam i sin kamp. Jag fick kontakt med Andreas Magnusson via Klimatklubben och har följt hans blogg. Han har ett genuint klimatengagemang.

Intervju med Andreas Magnusson i Expressen

Intervju med Andreas Magnusson i Sveriges radio

Andreas Magnusson var en av dem som stod bakom debattartikeln i bl a Aftonbladet

43 min in i programmet finns ytterligare en intervju med Andreas Magnusson

På hans instagramkonto finns filmklipp från besök i Strasbourg

Mina

Varför lyssnade ingen redan 2010?

Vimeo

Globalt

The Guardian 

Hur går vi vidare?

Omställningsnätverket

Forskare om klimatkrisen

Det finns olika scenarier och antaganden, men slutsatserna är desamma: Vi behöver planera för en värld där vi i princip inte använder stenkol, olja eller naturgas. Vi behöver också utveckla metoder för att ta bort koldioxid ur atmosfären. Och detta utan att överutnyttja skogar och andra ekosystem vilka fyller väsentliga funktioner för biologisk mångfald och som naturliga kolsänkor.

Ju längre vi avvaktar med att kraftigt reducera utsläppen, desto snabbare måste minskningen ske. Varje år som vi ligger kvar på fjolårets utsläppsnivå blir det med andra ord allt svårare att genomföra. I praktiken skjuter vi det nödvändiga arbetet framför oss samtidigt som vi förvärrar problemet.

Dagens nyheter

Mer forskning och fakta

Uppsala initiativet

Sceptical science

Minoriteten har makten

Naturskyddsföreningen – Svar på talet om klimatet

Dålig luft skördar flest liv

Klimatkompensaton döljer skadligt beteende

Snöinspiration från Älvdalen

Min favoritplats där många textfragment fötts.

Duvor flaxar i flockar

upp till skorstenen

trängs

seglar

en och en

ner mot snön

För att tillsammans

fly mot himlen

planlöst segla

återvända

Dalarnas folk är som trädets grenar

sega med en obändig kraft

Gång på gång har de tyngts av pålågor

uthärdat

bidat tiden

för att återigen stolt räta sig

 

Få har brutits under tyngden

Alla har varit redo att dra nytta av de möjligheter som flaxat förbi

Inget högmod

de visste sin plats

inget annat önskat

än friheten

 

Vintern tömmer förråden

Vintern tynger ner grenen

böjer den tills den brister

tills de inte orkar mer

men när våren kommer släpper trycket

Den som uthärdar vinner

Besök på museet i Älvdalen

I started my day with a morning-walk.

Det är fortfarande magiskt vackert i Älvdalen, även om älvdalningarna börjar längta efter våren.

På morgonpromenaden fotograferade jag hundägare i motljus.

“Men är det inte du Annika?” Hörde jag en röst säga. Det visade sig att jag träffat båda när jag höll föredrag på Tallbacken i september. Jo, nog kunde de vara intresserade att arrangera föredrag i maj också.

Since 800 years after Christ they produce iron in Älvdalen. Amazing history!

Efter en snabbdusch och frukost vandrade jag ner till Porfyr- och Hagströmsmuseet där jag skulle träffa Marit Norin på Happy-Älvdalen. Vi hälsade som hastigast på varandra när jag var i Älvdalen i november. Idag skulle hon guida på museet, men vi skulle säkert få en pratstund också. Jag tog med kamera och dator för att kunna skriva några rader om museet.

Do you know that Elvis Presley use guitar from Älvdalen?

Det är märkligt ibland när man möter en människa, hur samtalen flyter så lätt, hur man tänker lika.

Timmarna på museet löste sååå många knutar i skrivandet. Plötsligt vet jag vad nästa bok ska handla om – Järnbärarland!

Till lunch kom Marits mor och moster. De skulle utforma texter till en ny utställning om Långö Liebruk. Med sig hade de både so-soppa (ja, när de uttalade det lät det som so/sugga – men det visade sig betyda storkok) och fastlagsbullar.

Som den självklaraste sak i världen bjöd de på mig också. Det finns en generositet i Älvdalen som jag verkligen uppskattar!

Det blev samtal om böckerna de skrivit, om barkbröd och trollkona.se. Och supergoda fastlagsbullar! Hembakade från grunden!

Här i Älvdalen känner jag mig lika hemma som jag en gång gjorde på Österlen, även om jag bara är här tre-fyra gånger om året.

Vill du läsa mer om Porfyr- och Hagströmsmuseet hittar du det här. 

Fler snöbilder från Älvdalen

Över himlen hotar snön. På jorden har ljuden tystnat.

Det är som om jag har lättar att skriva här på bloggen än i skrivböckerna. Om om orden här är mer flyktiga.

Tänker att jag inspireras.

Att bilderna och dofterna bevaras inuti mig, att orden kommer när de är mogna.

Sparar bilderna som minneshjälp. Här är platsen där Länsmansgården låg. Samma uppförsbacke då som nu. Träden är lika även om de är nya.

Björkens grenar bockar

fogas till underkastelse

under snöns börda

Snön tynger ner trädens grenar

Några förmår resa sig av egen kraft

skaka av sig förtrycket

några behöver hjälp

en vindpust

en knuff från fågelvingar

och när de reser sig 

kommer tyngden rasa

De flesta förmår resa sig

gång på gång

år efter år

De hårdaste bryts

de som inte förmår böja sig för överheten

de förmår sällan resa sig igen

De formbara reser sig

Overkligt vackert i Älvdalen

Hittills har jag inte skrivit ett enda vettigt ord – men jag har njutit av otroliga vintervyer.

Hur många foton jag tog i går har jag inte räknat, men jag kommer dela upp dem i flera inlägg – annars är det ingen som orkar titta.

Här kommer bilderna från när jag gav mig ut omkring klockan nio. Och nej, det är inte jag som redigerat bilderna. Det var ännu mer magiskt i verkligheten.

Nästa resa till Älvdalen

Den 19 maj 1669 avrättades sex personer för trolldom i Märbäck.

Den 14-20 erbjuder jag samma föredrag som i september 2018 om någon vill arrangera mötesplatser.

Tre evenemang om trolldomsprocesserna i Älvdalen

Föredrag om trolldomsprocesserna

Det händer så mycket märkliga saker i Älvdalen.

Tini vet att jag älskar att berätta om trolldomsprocesserna. Om det är möten på Tre Björnar när jag är här brukar hon därför fråga om de vill att jag ska komma och prata.

Eftersom jag har allt mitt material i datorn krävs ingen förberedelsetid. I kväll satt Welests medlemmar vid tre bord. När de hämtat kaffe bad jag om någon minut och gav dem i uppdrag att enas om en fråga vid varje bord om trolldomsprocesserna i Älvdalen.

En man hade kommit senare och satt ensam vid ett bord. Jag slog mig ner hos honom och det visade sig att det var han som hade ritat minnesstenen som jag fick se skisser av för några år sedan. (Om den kommunala debatten kan du läsa här.)

När mackorna och kakan var uppäten berättade jag hur jag hamnade i Älvdalen 2014 och frågade det första bordet vad de hade för fråga.

Märkligt nog brukar de frågor som uppkomma ge en bra helhetsbild av trolldomsprocesserna. Utmaningen ligger i att hålla tiden. Från nu har jag ytterligare en utmaning – att begränsa antalet namn, men det är svårt. Det är så många inblandade och jag vill visa att det här faktiskt hände på riktigt – det är inte några påhittade människor. Jag vet så mycket mer än som kommer stå i boken.

Nåja, jag höll tiden, avslutade sekunden innan klockan slog åtta. Efteråt fanns det några kvar som hade frågor. En var mannen som ritat minnesstenen.

“Man skulle kanske ordna en crowfounding…”

“Självklart! Kanske kan man även hitta sponsorer.”

“Ja, det skulle man nog …”

Det har tagit år av samtal, men allt fler börjar nu bli stolta över sin historia. Det är dags att de som anklagades för trolldom får upprättelse!

Länkar

Sidan trollkona.se är nyckeln in i all min research

Tankar om hur destinationsutveckling, nedtecknade september 2018

Här kan du läsa mer om Kulturföreningen Welest

Peder Svarts krönika

I första boken utgör citat från brev och minnesanteckningar skelettet i berättelsen. I bok nummer två tänkte jag använda citat från Peder Svarts krönika.

Det visade sig vara svårare än jag tänkt. Datumangivelserna tycks inte stämma med vad jag läst i annan litteratur.

Nedan följer citat ur Peder Svarts krönika som är viktiga för den berättelse jag skriver på. Genom att anteckna dem här är de lätt tillgängliga samt kan sammanfogas till en del av en större historia genom tidslinjen på www.trollkona.se.

1521

I juli kom Staffan Sasse till Gustav med

“60 rättsinnige Tyske knekter, ville sig ock som hjältar uppräktelige beviste. De hade en ganska stor förfarandet uti krigshandel, fiendener hade sedan fast mindre framgång och mod. Samma Staffan Sasse hade tillförne varit på Åland när de Svenske bestallade Castelholm, bör till att försaka Kung Cristierns folk Slottet av. Men det lyckades dem intet, ty där vore gamle förfarne krigsmän uppå.

witchcraft trolldom häxprocesser häxa trollkona
In september 1668 there was a trial in Älvdalen. 12 person was sentenced to death, accused of witchcraft. The trial was in Sockenstugan beside the church.

In Julio kom Seffrin Norby in till Stäkeborg Slott med 16 skepp och jakter, gjorde sin flit att förjaga de Svenske ifrån beställningen, gav sig i land vid gamla Slottet. då hade Arffued Westgöte icke mere hos sig än 38 Hovmän, och Kalmarne Niels den ock med honom var hade 3 rotar Knekter där han var Hövisman före, dem han kallade sine Fransoser, ty han hade givit dem en fördelt klänning halv valbar och annan halv parten av grönt kläde.

In Augusto kom Herr Götstaff själv ned till Östergötland, drog först till Suderköping och så till Stäkeborg i lägret, handlade med Arffued Westgöte och det folk han under sin befallning hade, tackade dem att de sig så uppräktelige bevisa hade gjort Seffrin Norby så manligt motstånd, och lät dem bekomma deras betsolning.

Älvdalen is like a fairy tail. This is the way from Loka.

Herredagen i Wastena om vilken förre berört är gick fort, han begyntes 24 dagen Augusti det är S. Bartholomei dag vilken då föll på 10 Söndag efter Trinitatis. Dit komme ganska många av alle Ständer där i Göterrijket, vore ganska glade av den lycke och seger Herr Göstas hade inlagt i Vpland, begynte ropa på honom och begäre att han ville tage sig uppå Konunganamn, vare deres Furste och Konung, de ville gärna känna honom där god före, svärja honom ed och lydno som en Konung i sin hyllning tillhörer. Men Herr Göstas sade där kort nej till, och att han icke hade tagit detta krig före uti den mening eller orsak att han någentid tänkte stå efter något Konungavälle eller namn, utan heller utav rätt ömko och varkunnsamhet över sitt fattiga fädernesland, över det övervåld och tyranni de Svenske övergick, och hade än förstått vidare när han uti det oredige fängelse i Danmark stadder var, hur dem var än nu hundretdubbelt mere sådant av Konung Cistern och de Danske ärnat.

1523

Emot Pingesdagane följ alla Riksens Ständer endräktelige till och begärde en Herredag, den blev beramat att hållas skulle om Pingesdagen i Strengnäes, ändock Staden var föga bygd efter han blev avbränd för tre år tillförne. Där hade M. Cnwt (på den tiden Domprost i Westrårs) en latinsk oration, den allt gick på den grunden, att de Svenske måtte kora sig en Konung, att detta väldige berömmelse Konungariket icke nu länger skulle hållas för någons ladugård eller red kyrka, och icke vara försvarslöst, bliva ryckt och kitt hit och dit mer än anor Konungerike &c. Och efter de hade nu förnummit och sett för ögonen, vad gåvor, vad lycke, förstånd och visdom &c den Allsmäktigeste Gud hade denne ädle Herre Herr Göstas Rikesens Hövitsman med begåvat, där till, efter han ock var utav den höglovlige de gamle Göters och Sveers Konungars blod och stomme, kunde ingen likare, skickligare och bättre där till finnas &c. På denne mening följ ock endräkteligen alle Rikesens Ständer, begärandes med mycken knäfall och många tårar att han samma ok och borde med Konunga namn och Majestät, dem alle till gode bistånd och försvar ville värdigas nådeligen sig uppå taga. Var ock då där tillstädes med Påvans Legat Joannes Magni Gotus den nu nyligen i denne dagar var kommen i landet ifrå Rom. Han hade ock ett vidlyftigt tal till Riksens Ständer, rådandes dem allvarlige till det samma, att de icke skulle avstå förr än Herr Göstas hade dem deras bön bejakat. Bad ock om den samma samtliga med dem. Till vilket Herr Göstas svarade, att han ville så mycket bedja dem, som de hade honom besitt, att de ville honom här uti hava förskonat, och äska en annan där till av de gamle Riddare eller Riddermäns män där då tillstädes vore, som vore Herr Ture Jensen, Herr Holger Carlson, Herr Niels Booson &c, efter han nu allredo var trött och nödig av sådant tungt arbete, sade ytterligare att vemsomhelst de där till väljandes borde den där av den Svenske Ridderlige adel vore, honom ville han gärna svärja sin sannfärdige lydno med huldskap och manskap och all trohet. Men de Svenske stode intet av med deras begäran, som ock icke rådeligt var och ingen ringe makt uppå låg. 

Så lät han sig det dock avböjda, följde deras vilja efter, dock mere av ömkemål och varkunnsamfet över sitt förlamade och förtryckta fädernesland, än av nåder synnerlig list han kunde hava till slik tre och högt stånd, ty han hade väl rede förnummit (som han ock sade) att det hade mera galla än honig med sig. Strax vore då alle Riksens Ständer honom sin ed efter Sveriges lagbok tillsättandes honom ock med uppräckta händer huldskap, torskar och manskap med all underdånighet. Han svor ock dem sin ed som seder är i Konunga hyllning. Allt så i det helige Trefollighets namn blev han hyllad utropad och hälsad för Sveriges och Götes &c utvald Konung. Och detta skedde den fjärde dagen i Junii. Då begynte han först bruka Konunglig titel och skrev sig ut allt så. Göstas med Gud nåde Sveriges och Götes &c utvald konung

Efter Eriksmäss bufördes korna till fäbodarna – så även idag.

Så drog då strax Kung Göstas med hela hopen i Strengnäs hade varit åt Stockholm. Var på några dagar i handel med dem Staden innehade genom sänningebud och brev, till dess de komme då väl överens. 

Linnéa och “grisöron”

Tisdagen därefter som var S. Johannes Baptiste afton red Kung Göstas in i Stockholm genom Söder port, blev där undfången och intagen med process, stort prål och solennitet som den saken tillhör. Blev hälsad av allt folket för Sveriges Furste, Regent, Nådigeste Herre och Konung

Brindbergs fäbod

Ibland andra besparingar och mödosamt Kung Göstas på den tiden hade, kommehonom tillhanda något brev, dem hans Fougter upptagit hade, vilket Herr Peder Synnanwedhter hade utskrivit, uti ville var ganska mycket flärd, spott och lögnaktige bränningar, de Hans Majestät något vore för när. Varför drog Kung Göstas om Moremässone till Westrårs. Och söndagen där näst efter tog han med sig Rikesens Råd så många där då tillstädes vore, gick upp i Kapitel huset dit alle Kaniner och förbemätle Electus församlade vore, bar honom sin obeständig skrivelse under ögonen. Varför kunde samme Herr Peder Synnanwedher icke inleda sig a crimini less maiestatis, det är får ett stycke förräderi. Dock var Kung Göstas honom så nådig att han icke tog honom vid halsen, utan allenast försköt honom ifrån det ämbetet och biskops stånd. Men M. Cnutt domprost föll allt för hårt i försvar för honom, av vilket konung Gustaf kunde märka att emellan dem var något hemligt förbund emot honom. Varför förstått han honom och framledes av sitt stånd, och när kaniner sig mycket besvärade, att för brist de hade på personer kunde de ingen veta så skicklig de de måtte välja till biskop, gav konung Gustaf dem råd att de skulle välja en lärd man Petrus Magnj den var stadd i Rom och hade där inne S. Birgitte hus till vilket han dit förstockad var ifrå Wastena kloster. Vilket ock så skedde, de skrevs både honom och påven till därom.

1524-1525

Herr Peder Synnanweder och M. Cnutt om vilka här förra berört är, vilka Kung Göstas hade avstött ifrån deras ämbete för deras högfärd och styvhet skull, begynte stämpla det ont var emot Konungen, ändock han hade dem benådat och tillsagt, att dem skulle intet skada, allenast att de ville låta sig benöja med nedrigare stånd än de åstundat hade. Vilket de ingalunda ville, utan strax efter Epiphanie drogs upp i Dalarne gjorde där ett skändligt uppror emot Kung Göstas. Hade sitt lägre på några veckor hem till Herr Jacob i Mora, handlade med alle flit med Dalekarlaner, hetsade dem till uppresning emot Kung Göstas att fördriva honom av Riket. Men Gud lagade det så att deras förräderi kom dem själve över huvudet. När de förnummen att Kung Göstas fick mere medhåll hos en part av Dalekarlarner, än de hade, packade de sig med Herr Jacob i Mora och flere deras anhang åt Nörge. Och gåva sig somme till Ärkebiskop Olof i Tröndheem och somme till Fru Ingiard på N givandes så före att Kung Göstas hade dem fördrivit för Luthers lärdoms skull.

Tiondehärbret i Älvdalen – en av Sveriges äldsta träbyggnader.

 

Våren 1525 höll dalkarlarna ett möte i Stora Tuna socken och uppsatte där ett brev, där de klagade över att kungen låtit fängsla Kristina, Nils Sture och Jöns Karlsson, och i stället satt tyska och danska före detta fiender till fogdar, att de ansåg sig fria från sin tro och lydnad, om inte missförhållandena rättades. Dalkarlarna skall även ha haft kontakt med Søren Norby, som skall ha haft kontakter med Kristina Nilsdotter, Sten Sture den yngres änka om ett giftermål.[2]

Brevet framlämnades till kungen vid det riksmöte han anordnat i Västerås maj 1525. Där lyckades han dock få alla närvarande parter att lova honom tro och lydnad

Citatet hämtat ur wikipedia

I norr är bergen Blå

På sidan 89-93 i senaste upplagan beskriver Peder Svart hur Kalmar slott intas sommaren 1525. Enligt andra källor skulle slottet ha överlämnats mot fri lejd, men Gustav Vasa ändå låtit avrätta soldaterna.

När nu Konungen hade detta uträttat i Stockholm, och hörde att det stod ganska illa till i landet, som förberett är, allmogen var svårligen reser och förargade av det svärmerit, finge en ond vilja till Konungen för han icke ville hålla all den gamla Guds Tjänstene vid makt som fäder och förälder hade hållit före dem, visste ock intet åtskilja emellan den rene Guds ords lärdom, och förberedde slemma svärmeri där företaget var, icke var heller någon den dem där om ville, eller tätteliga kunde undervisa, ty hade Konungen icke liten vånda förr än han kunde stilla det bullret. Dock skedde det icke förr än många år där efter förleden. Så tog han ock före där efter att rida sin Eriksgata över hela RiketDock ändade icke samma härfärd förr än året där efter om Påske tid. Vilket han mest gjorde för den sak skull han ville genom samtal och burspråk, personliga talandes vid allmogen stilla deras upproriske sinne de hade sig företagit till det svärmeri som de sporde begynt vara i Stockholm. Men det kunde dock föga hjälpa. Ty här var så mycket ogräs som alle rådde honom ont till.

1526

Om Eriksmässan där näst efter kom Kung Götstaff till Vpsala med ganska stor makt. Han hade väl 2 000 Hovmän som alla rede i sitt orden uti blankt harnesk. Så en väldig fänike knekter. Då höll han ett ganska nogsamt burskpråk med allmogen på gamle Vpsale höga. Ibland annat klagade han där över att här vore för många laga och onyttige präster i Riket, item vart kloster fullt stoppat med munkar, vilke alle där vore föga annat än som en ohyra, de där förtärde yppersta grödan av landet. Spred fördenskull om de icke hölle likt han måtte mönstra dem. De där lärde vore och duglige till att predika, dem ville han väl försörja med god underhåll. Men de andre onyttige brödsäckar måtte väl se sig om, och nära sig uti sin ännesvett som Gud befallt hade, och i deras rum läte komma fattiga, sjuka, halta, blinda och förlamade människor, föda och fordra dem till deras nödtorfter &c. Då ropade allmogen, att de ville behålla deras munkar och hava dem oförjagade, efter de skulle själve föda och fordra dem. Så lät han då blivit där vid den gången.

Uppsala slott

Sidorna 104-105 ägnas åt att beskriva Nils Stures begravning och hur Daljunkern manade Dalekarlarne till uppror. På sidan 108 beskrivs hur Gustav Vasa mötte sin moster, Kristina Gyllenstierna, och bad henne skriva till Daljunkern att hennes son Nils Sture var död. Men upproren i Dalarna fortsatte.

Så förstockade då Kung Göstas en god krigs här dit upp. De togo med sig av bergzlagen mycket av allmogen, dock ingen annan än dem, som välvilliga medfölja ville. De komme in till Börstads färjo, där lade hinna andre sig på hin annan side gen mot ganska starke. De sköte många skäktor och pilar över älvene var till annan. Då komme Rettwijcks män på denne sidone om älvene. Men desse fruktade i förstone att de skulle ock vara fiender. Så hade de från Rettwijck sin bud till denna, läte dem förstå att deres mening var föröka och styrka Kung Göttstaffs hop, och ville med honom uppsätta liv och blod. De låte mot var annen i någre dagar, att de måtte få lejde och gisslan för 15 män, dem de över dit till dem förskicka ville. Vilket också skedde…

I förhandlingen begärde dalkarlarna

  1. Daljunkern skulle få fri lejd ut ur landet
  2. “Därnäst att det de hade företagit skulle vara förlåtet och en övertalad sak”
  3. “Till det tredje, att icke någen ny tro eller Lutheri måtte dem bliva påfört
  4. “Till det fjärde, att Konungen icke skulle draga så mång främmande och utländske sätt med uthackat och brokot kläde &c”
  5. “Till det femte, att han skulle bränna upp eller eljes avliva dem som åte kött om fredagen eller om lögerdagen &c.”

Gustav Vasa lovade obrottsligt hålla punkt ett och två. Han bad dem att inte bekymra sig om punkt tre och fem för det hade de inte förstånd till.

Till det fjärde svarade han att han intet ville bliva mästrad av dem, hure han skulle kläda sina Dravanter och Hovgesin. Han måtte ock rätta sig efter andra potentater, Kejsaren, Kunder och Furstar, att vi svenskar äre icke mere svin eller getter än de.

Så hade Dalekarlaner nu icke anor råd utan de måtte giva sig till freds och låta sig här med nöja. Så blev freden bejakad på både sidor, satte sig ock alla bönderna neder på både sidor, och Kungens krigsfolk drog ock tillbaka sin borgeläge igen.

Vintern tillförne och allt till denne tid slog Kung Götstaff sig i någen vänlig handel med Ärkebiskop Olof i Tröndhem, sökte honom mycket med bud och brev, och ibland annat fordrade flux där uppå att han ville göra som en vän och överantvarda Herr Peder Synnanweder och M. Cnuut uti hans tjänares händer. Upptäckte ock för Ärkebispen vad deras rätte sak var, hur mång tusen mark honom var i händer levererat av Riksens penningar, där han aldrig sedan ville göra någet besked uppå, sedan vad grovt förräderi och uppror de både samtliga hade drivit här i Sverige &c. När Ärkebispen det hörde, ville han intet ytterligare giva sig i försvar för dem, utan tillstadde välvillige att Kung Götstaffs tjänare togs dem där fängslade och förde dem in i Swerige. In Augusto fördes de genom Vpsale och åt Stockholm. Var och en kommen i kimpone med dock genom ringa brott, benämnd Herr Peder Matthei, han kallades ock Herr Peder Sölffköparen &c. Denne var mycket välkommen hos Synnanwederen (när han var i sin välmakt) för sitt  larver och tikörtning. Hans brott var allenast, att han av oförstånd hade fört något Synnanwedrens brev till hans vänner här i Riket. Denne var icke heller med dem av Riket, utan blev hämtad till deras följe sedan de vore dragne igenom Vpsale. Så blev de alle tre införda i Stockholm med en fastelagen och vore iklädde gamle utnötte och slarvota korkåpor, ridandes återåvoge på sultna hästar. Peder Synnanweder med ena halmkrona på huvudet och ett söndrogt träsvärd vid sidone. M. Cnuut med en näver biskops skruv. Och en stor hop i larve kläder hölls sig vare deras bilöpare. De ropet till folket vem de mötte, och sporde, om de något hade sett Kung Götstaff eller visste vart han hade tagit vägen. Ty där var kommen en ny Konung, Herr Peder Kanseläder Synnanväder, han ville gripan. Genom norra port blev de införda, och på den ena långgatan söder och den andre norr, på det sista in uppå stora torget och uppå kåken, där måtte de dricka bödeln till. Borde dock där mycket rim uppläses om deras färd. Komme ock somme av rimmen på det grundet ut, att de visa män hade heller velat bliva uppenbara förrädare, än gilla Doktor Morten Luthers lärdom. Dessa rim vård med mycket skratteri framförda med fastelags åthävor och aktion &c. Sedan fördes de i fängelse där de blev förhållen utöver Julen och in på annat året.

1527

På ytterste daganer uti Distings marknaden bleve Synnanwederen och Sölffköaren förde till Vpsale. Den 18 Februarij hölls rättegången över dem upp i den gamla Salen, där om prästmötet plägade drickas prästegille. Där såte för rätta både andlige och världslige väl till än 15 eller 16 tolfter. Konungen klagade dem själver an, lät där uppläsa över 60 Synnanweders brev, ville där alle vore fulle med spott, spe och förräderi. Blev så oftabemälte Herr Peder Synnanweder efter Sveriges beskrivna lag dömd till en förrädere till stegel och hjul, såsom den där avtog sköld förer emot sitt Fädernesland. Blev avrättad och uppsatter (då klockan var emellan 12 och 1 efter middag) på den högste backen söder från Staden. Men den tredje nämligen Herr Peder Sölffköparen blev benådad. Om Odensdagen där näst efter blev ock M. Cnuut i like måtto havd för rätta, dömd, avhuggen och uppsatt på hjul vid Stockholm.

Så straffade ock Gud landet på detta år med en gräselig hunger. Folket hade intet till bröds taga utan barkekakan, och de där kunde få köpa angöra eller mäsk, tyckte sig vara mycket lycksaliga. Uti Raden och allestädes i Skärgården svalt något folk ihjäl. Orsaken kan man förnimma haver varit, att Gud ville låta dem förstå honom misshagade att de så harmliga gjorde Guds lärdom motstånd, och beskrivande och fördömde samma lärdom som förr än de finge höran eller visste vad han var, allenast utav ett rykte det Satan blåste dem över.

Fastän kungen skaffade spannmål från Livland som han

sålde ut efter mönstrings vis, först ett härade så annat, först ena sockn så andra, på det ingen skulle köpa på prång, och dyrkat sedan för de fattiga, utan att var måtte bekomma för sig, där han (för den förfärliga hungeren) med hustru och barn måtte bliva behållen igenom. Men folket var så argt, otacksamt och olydogt, att de viste Konugenom på den tiden platt ingen tack därföre.

Härutav kom (som förberört är) att allmogen i samma Östergötland, Småland och Westergötland vore ganske olydige. När Kungens Fouter handlade med dem, eller drev han ock själv till, vart det allt anammat med flin och spott. Detsamma gjorde de ock i Dalarne. De vore än då slemmare än hine andre. Konungens Foutar finge som knappast talat tu eller tre ord med dem förr än de bude dem hugg. Hälsinganer och meste parten av Norlanden vore icke mycket bättre. Därför nödgades Konungen tänka till att späka några landsändar, och tvinga dem till lydno.

Konungen kallade allt sitt mesta krigsfolk både sitt eget och hela adelen tillhopa, både av Finnland och Swerige, mönstrade dem Kyndermässe tid i Westrårs. De vore väl tillhäst och fot vid 12 eller 14 tusen. Drog så med dem rätt upp åt Dalarne. Skrev dem så till både Östre och Västre Dalarne, att de skulle möte honom var man vid Thuna, vad de heller ville med örligshär, eller ock med underdånighet måtte råda före, Var de ock icke ville möta honom där, då ville han gästa dem hemma så att dem skulle svida efter. Han fick dem ock för sig i Thuna, hade dem i en hop och ställde sitt krigsfolk och fältskötte allt kring om dem. Där blev ett hårt burspråk. Moens Brynteson förde mest ordet på Kungens vägna. Sporde dem till vad dem vållte? Vad de där till hade för orsak, att deras rätta Herra och Konung, den de så ofta hyllat och svurit hade huldskap och manskap så skänneligen föraktade, det hans Nåde eller hans befallningesmän måtte platt ingen lydno eller hörsammat hos dem hava, item om de hade rede förgätit vad nåde Hans Majestät gjorde med dem för de uppror de honom gjort hade i Herr Peders Synnanweders och Dalejungkarlens tid. Dalekarlaner svarade dock endeles töraktigt och sade, att de tackade Konungen, att han hade tagit dem till nåder för de tu upproren, men sedan visste de sig intet illa hava gjort. Herr Moens sade, det ju vara illa nog gjort, att hava ett förrädeligit och olydogt hjärta till sin Herra och Konung. Detsamma hade ock visst de, vilket där med bevisas kunde, att så ofta Hans Nåds sänningebud eller befallningsmän komme där upp, vore de strax redebogna att lyfta yxene upp i högt, spänna arborste, slita på dem de slemmaste ord de lärt hade, och tala spotsligen om sin Herra och Konung. Vilket är emot Sweriges beskrevne lag, den där innehåller, att ho som förtalar en Konungens Råd än sider Konungen själva, have förverkat liv sitt. Därföre måtte de förlåta sig där fritt uppå, att med mindre Hans Nåds majestät rätt nu dem allt sådant benåda ville vore de värde, att Hans Nåds Majestät skulle så låta stöta dem i vanmalet, att icke en fot skulle komma igen upp om Börstads färjo. Så rede Ridderskapet till Konungen där han höll ibland (dock uti sitt fulla körits blank till hand och fot) både honom att han ville låta åtskilja den allmogen, ställandes sina vänner Retwijckz karlar och flera de obrottslige vore på en särdeles plats, låtandes ock de andre bliva för sig särdeles på en plats. Konungen svarade och befallde utmönstra av hopen Dalejungkarlens överste Råd, och många andre som hade brukat sin skamlösa och förflugna mun uppå honom. Lät dem där av Rådet dömas efter Sweriges lagbok. De begärade skriftermål, den blev dem ock efterlåten. Blev så strax där avrättade i ringen. När de andre det råge att blodet begynte rinna, kom annat ljud i skällona, fruktade svårligen om livet, begynte skria och gråta, fölle uppå knä, tiggde och beddes för Guds skull nåder av Konungen, lovade bättring, och efter en ganska lång förhandling, bekomme de nåde och vänskap. Svore Konungenom på nytt huldskap och manskap &c. Alltså kom Kung Götstaff Dalekarlaner till späkt och lydno den gången.

 

Här kan du läsa mer om Peder Svarts krönika

Om biskop Peder Svart (svenskt biografiskt lexikon)

Om Gustav Vasas krönika 

Källkritisk granskning av Gustav Vasas äventyr i Dalarna

Gustav Vasa – revoltören som byggde en nation (Populär Historia 1 maj 2017)

Massor av information om Gustav Vasa och hans tid!