Klimatet behöver Modiga Människor

Svag svensk valuta, flygskam och klimatkrisen – skälen att cykelsemestra i Sverige är många i sommar. Men för att dra nytta av denna möjlighet behövs det modiga beslutsfattare som kan agera snabbt.

Tyvärr är de sällsynta.

I have never seen so many bikes. They are everywhere. And I love this bicyclefeeling!

För att hantera min klimatångest bestämde jag mig för att använda min frustration till något positivt. Jag såg Söderåsens potential som cykeldestination och ville under en enda dag visa världen hur mycket det finns att uppleva med cykel. Men ack så många motstånd på vägen.

Få var de företag som insåg att man måste bidra själv för att vinna något. Destination Söderåsen motsatte sig att Söderåsdagen skulle äga rum den 3 augusti och ville ha den under lågsäsong. När jag fortfarande inte fått klartecken i slutet av januari la jag ner många av de visioner jag haft.

Projektgruppen med representanter för Klåveröds vandrarhem, Friluftsfrämjandet och Force of Nature var helt underbar att jobba med! Klåveröds vandrarhem tog på sig uppgiften att få fram stigar som skulle sammanbinda Söderåsen. Eftersom en stor del av Söderåsen ägs av Stiftelsen Skånska landskap och Nationalparken behövdes 800 meter inom nationalparken. Men ack så svårt något så enkelt kan vara. (De delade ut kopior av föreskrifterna på mötet – men som gammal jurist såg jag genast att texten inte alls satte käppar i hjulet. Allt handlar om mod och vilja.)

Cykelförbud – men däremot tillåtet med betydligt mer platskrävande permobil. Underlaget gör ju inte direkt att man kommer upp i höga hastigheter med cykeln.

Nåja, nu har jag mitt bokkontrakt som kommer uppta mina närmaste fem år. Några inlägg blir det väl fortfarande på sidan cyklat.se – men kampen för en bättre cykelinfrastruktur är över. Givetvis kommer jag gärna och pratar upplevelsecykling för dem som vill höra – men inga fler ideella projekt. Min hälsa pallar inte att känna sig motarbetad. Jag är envis av naturen och när motståndet ökar har jag inga begränsningar för att nå mitt mål.

Från Stenestad längs slingrande skogsvägar till Åvarp var det så vackert vid Vegeå och Hallabäcken att jag var tvungen att ställa cykeln för att kunna njuta.

Det är en ny tid.

Mitt engagemang i Söderåsdagen begränsas till att jag kommer hålla en trädgårdsvisning  i Billesholm samt att försöka få tillstånd något med cykling i Dagbrottet. Eftersom jag behöver min tid till att redigera mitt bokmanus blir antalet vLoggar färre än planerat. (Det enda företag som tydligen förstått värdet är vLoggar är Ekeby möbelaffär – så en vLogg om Söderåsens gruvor med fika på Ekeby möbelaffär kommer det att bli.)

På onsdag lyckas jag förhoppningsvis lämna över mina påbörjade projekt till eldsjälar som kan driva några av dem vidare.

I Ängelholm prioriteras cyklister. Bra skyltar och många cykelvägar.

Kan detta inlägg väcka tankar hos beslutsfattare?

“We don’t have time” – det handlar inte bara om att affärsmöjligheter och intäkter som går förlorade – utan även om klimatet.

Med tanke på hur tiden rinner ifrån oss ville jag göra en insats som jag trodde var rimlig att klara av. Men när man inte ens kan enas om att göra en enda dag på Söderåsen – hur ska vi då kunna vända utvecklingen och rädda klimatet. Just nu känner jag mig lika pessimistisk om Cykelhandlaren.

Jag drar mig tillbaka i min bubbla. I trädgårdarna kan jag göra skillnad för humlor, bi, fjärilar och småfåglar. Genom att fortsätta skriva både om biologisk mångfald och cykling hoppas jag kunna inspirera någon att göra förändringar.

Älvdalen trolldomsprocesser
Foto: Håkan Olsén

Tacksamhet

Dagens tack går till Krister Persson på Örkelljunga kommun för att du lyssnade och förstod hur lite det behövs för att utveckla Örkelljunga till en cykeldestination. TACK! Jag kommer mer än gärna och berättar mer om mina erfarenheter om ni vill lyssna.

Här är några länkar att börja med.

Rügen

Här tillbringar familjer och kompisgäng ledig tid i cykelsadeln. Bra skyltning, bilfria cykelvägar där bästa vyerna reserverats för vandrare och cyklister. Långt ifrån alla cykelvägar har bra underlag – men skyltningen är fantastisk och som besökare tar man sig enkelt fram.

Nederländerna

Världens bästa cykelland. Egentligen är cyklingen ganska tråkig eftersom det är alldeles platt – ändå är det helt fantastiskt. Framförallt är det cykelinfrastrukturen och underlaget som imponerar.

Här kan du läsa en jämförelse mellan Söderåsen och Nederländerna vad gäller cykelinfrastruktur.

Malmö

De senaste åren har Malmö utvecklats till en cykelstad. Skillnaden i innerstaden är stor. 11 minuter in i vLoggen cyklar vi i Malmö

Mer från Malmö Lund

Ängelholm

Ängelholm har bra cykelskyltar – det hade de även innan Kattegattleden

Fler tips för bättre cykelturism

7 maj 2018

Dolda cykelpärlor

Tänk om beslutsfattarna kunde fatta vilka intäkter en satsning på cykelturism skulle leda till.

I en husbil kan du ha allting med dig. Med bil eller motorcykel passerar du snabbt igenom ett område. Men kan du locka cykelturister att tillbringa en längre tid i ett område kommer de antagligen både boka boende och köpa mat. (Visst finns det de som tältar – men upplevelsecykling blir allt vanligare där man vill unna sig bra mat och boende på turen.)

Vemmentorps sjön – en av de många sjöar och dammar som vi passerade på söndagens cykeltur

En av de platser som verkligen har mycket att vinna på att investera i några cykelskyltar är Örkelljunga kommun. Varenda gång vi cyklar där upptäcker vi nya vägar och imponeras över hur fin cyklingen är där. Det tycks finnas oändligt många asfalterade vägar. Skogen är varierad och landskapet precis lagom kuperat för att göra cyklingen rolig.

Här kan du läsa om söndagens cykling. 

Mera cykelglädje åt folket


I samarbete med Jönssons cykelaffär Billesholm med mer än 1 200 olika nya färdigmonterade cyklar i butik.

 

Jag delade förra inlägget om bilskam i FB-gruppen Cyklistbubblan. Vilket härligt diskussionsklimat och så många intressanta kommentarer.

Här är några:

Jag har bilskam fast jag inte ens har körkort. Men bara av att tillhöra samma ras som anser bilen vara ett smart transportmedel får mig att skämmas. Bygga om hela världen för att kunna ta sig fram med bil och göra den nästintill oanvändbar till andra aktiviteter som att gå, andas, lyssna på fågelsång och sånt. Så jag säger inte nej till lite mer bilskam!😀

Cykelhandlaren use his new bike for the first time – a handbuild Nishiki! Here waiting for the ferry in Trelleborg.

Jag skulle säga att cyklar på tåg, fler och bättre tåg med fler stopp skulle lösa allt för mig. Jag löser ALLA former av transporter i Sveriges största stad med lastcykel. Drömmen vore att kunna köra ombord en fullastad lastcykel på ett tåg och åka dit jag behöver med det jag behöver. Betalar gärna 5-10 gånger nuvarande platsbiljett. Men SJ tillåter än så länge ingen cykel så det känns avlägset ☹️

rent a bike
Kullaturen is 25 kilometer along the Kattegattleden. If you don’t have your own bike it’s possible to rent.

Definitivt skulle bilskam behövas. Verkligen ett slöseri att ensam åka bil i en storstad. Lågt hängande frukt i kampen för hållbarhet. Men jisses vad motstånd bilkulten gör. Sök din medmänniska med blicken, då visar sig i regel skammen, som finns där i kulissen någonstans. När jag cyklar försöker jag söka bilisters blickar. Forskning visar nämligen att man blir mer självmedveten av andras blickar.

Även i Klimatklubben diskuteras vårt förhållningssätt till bilen.

Jag tycker man skulle ta bort hälften av parkeringsplatserna på innerstadens gator och bredda cykel och gångvägar. Det skulle även göra att människor i innerstaden ägde färre bilar. Men behöver inte ha bil i innerstaden om man inte möjligen är rörelsehindrad. Jag känner familjer i Stockholms innerstad som har upp till 3 bilar för ett hushåll. Det är inte vettigt. Det är trångt om gatuutrymmet och om gångtrafikanter och cyklister får mer utrymme kommer fler välja det dessutom.

Alla transportsystem medför buller och tar mark i anspråk, samt skapar olyckor och orättvisor.

Ytan som bilismen och lastbilarna kräver är extremt stor i förhållande till den transportvolym som vägtrafiken utgör.

Detta medför svårigheter att klara av godtagbar dagvattenhantering och grönstrukturer i våra städer.
Ett miljöproblem som ofta glöms bort.

Bilismen tränger även bort gående och cyklister.
Här är det särskilt barn och ungdomar som blir drabbade.

När jag var liten cyklade mer än 70 procent av eleverna till skolan. Idag är det endast 15 procent.
Detta skapar hemska miljöproblem och särskilt vid skolorna för att föräldrarna skjutsar barnen till skolan.
Återigen är det barnen som drabbas mest av bilarna och dess avgaser och hårda framfart.

Hög tid att helhjärtat satsa på på gång- och cykeltrafik samt spårtrafik och annan kollektivtrafik.

I Ängelholm prioriteras cyklister. Bra skyltar och många cykelvägar.

Inaktiviteten som skolskjutsandet med bil av barn medför enorma hälsokonsekvenser för barnen. Inaktiviteten orsakar övervikt, koncentrationsproblem, högt blodtryck och diabetes i allt högre grad hos barnen.

Att inte uppmuntra barnen till att gå, cykla eller ta kollektivtraffik påverkar deras hälsa starkt negativt.
Endast 7 av 100 barn i Sverige rör på sig i tillräcklig grad. Det är en hälsokatastrof.

Life its good
I couldn’t say it better 🙂

Jag kunde inte hålla med mer! När jag var liten gick de flesta till skolan, eller cyklade. Som fotgängare i Stockholm känner man ofta att man är undanträngd, cyklister och fotgängare får ofta slåss om samma lilla yta.

Är vi på väg mot ett paradigmskifte där vi börjar ifrågasätta bilens roll?

Blir glad när rapport gör en positiv vinkling kring cyklar.  16 minuter in i inslaget intervjuas en familj som ska pröva klara sig utan bil i Linköping.

Nyfiken på cyklar?

Hur använder du din elcykel?

Vad ska du tänka på när du väljer cykel?

Vad är skillnaden på olika elcyklar?

Fler länkar

Är bilskam nästa trend?

Koldioxidutsläpp och nya trender (med massor av länkar till tidigare inlägg)

Är bilskam nästa trend?

Den frågan ställer sig Skånetrafikens trafikdirektör Linus Eriksson, men mer om det nedan.

För ett år sedan led jag av djup klimatångest. Tack vare Greta Thunberg, Klimatklubben och Sustainable influensers har jag lärt mig att hantera ångesten.

Ett annat viktigt steg var när jag formulerade min uppgift att verka för ökad biologisk mångfald och minskade koldioxidutsläpp.

Det går liksom inte att fokusera på allt samtidigt.

Nu har jag en avgränsning som jag klarar av att hantera.

När det gäller koldioxidutsläppen är kurvorna skrämmande. Här måste vi göra vad vi kan för att ändra kurvans riktning.

Under två dagar var jag med i FB-gruppen Bensinupproret 3.0, men vilken tråkig stämning. Istället för att hjälpas åt att tänka framåt fick jag skit för vinterns flygresa.

(Vi har resonerat som med “matsvinn”. Om du köper biljetterna i sista-minuten skulle platserna annars stått tomma. Eftersom vi huvudsakligen äter lokalodlad mat har jag haft ett resonemang om att det är bättre att åka dit maten finns än transportera maten till oss. Vår situationen är lite speciell eftersom Cykelhandlaren endast kan ha semester när det är för kallt att cykla i Sverige.)

Jag försöker fokusera på de positiva förändringar vi gör och tänker att ingen kan göra allt, men alla kan göra något. För några år sedan bestämde vi oss för att minska ner antalet flygresor till max en tur och returresa per år. Vi bestämde oss också för att alltid välja närmaste solsäkra värme (dvs Kanarieöarna istället för Thailand och Amerika). Min avsikt är inte att skambelägga utan att vi ska tänka efter. Vilka steg kan vi ta för att minska koldioxidutsläppen?

UPDATE OF MAY 6, 2019:The 415.09 ppm reading we posted for CO2 in the air at Mauna Loa on May 3 has been revised to…

Publicerat av CO2.earth Lördag 4 maj 2019

Bilskam?

Är bilskam nästa trend frågar Skånetrafikens trafikdirektör Linus Eriksson i en debattartikeln som publicerades i Sydsvenskan den 15 maj 2019. Samtidigt berättar han om flera positiva förändringar från den senaste tiden.

På bara några månader har resmönstret i Skåne förändrats. Enligt Swedavia minskade antalet flygresenärer på Malmö Airport med 11 procent årets första fyra månader. Under samma period ökade resandet med kollektivtrafik i Skåne med 1,8 miljoner resor. Regionbusstrafiken runt Lund och Kristianstad ökade med 10 procent, stadstrafiken i Malmö med drygt 7 procent, och Pågatågen med 4 procent.

Linus Eriksson delar med sig av många intressanta reflektioner kring att bilen blivit norm.

Konsekvensen är att 25 procent av städernas ytor tas upp av asfalt, parkeringsplatser och gator. Ytor som vi istället skulle kunna leva och umgås på. Enligt Naturvårdsverket står inrikestransporter för en tredjedel av Sveriges utsläpp av växthusgaser. Priset är global uppvärmning.

Och när jag läser att Skånetrafiken vill bli bättre kan jag inte mer än att jubla.

Vi på Skånetrafiken har bestämt oss för att bli bäst i världen på kollektivtrafik. Skälet är att Skåne har lägst sysselsättningsgrad i landet. En väl fungerande kollektivtrafik är en av de enskilt viktigaste faktorerna för att ändra på det. Kollektivtrafik möjliggör matchning mellan arbete, utbildning och boende utan att öka utsläppen. Det ger i sin tur konkurrenskraft, tillväxt och ökad skattekraft. En bilresa Helsingborg–Malmö ger lika mycket koldioxidutsläpp som 255 tågresor.

Passade på att testköra Nishiki Urban när jag sympatiserade med Greta Thunberg utanför kommunhuset i Bjuv idag.

#redovisamilen

Jag tror att många bilresor görs slentrianmässigt. Därför har jag utmanat mig själv att redovisa bil-mil under juni månad. Redan i maj har jag börjat så smått för mig själv. Att skriva upp och notera gör det lite jobbigare att ta bilen – och det är vad som behövs.

(Gällande flygresor tänkte vi byta flygresan mot tågresa till solen. Vi får se hur vi lyckas när det gäller att få med oss cyklarna och klara oss på fjorton dagar som är den tid Cykelhandlaren kan vara bort från affären.)

Länkar koldioxidutsläpp

Expressen kommer rapportera koldioxidhalten i atmosfären

Kommunal koldioxidbudget i Umeå

Höjd bensinskatt skapar möjligheter för en levande landsbygd

Skälet till att det går så sakta – Oljebolagens lobbyarbete?

Preems anläggning i Lysekil

Länkar biologisk mångfald

Kommuner slutar klippa gräset

Skogen tror att den ska dö

Sluta konsumera olivolja

Länkar om dagens globala klimatstrejk

Se inslaget på svt 

Enligt rörelsen planerades över 1 700 manifestationer världen över, och stora folkmassor marscherade genom såväl Lissabon som London.
– Vi är här som ett kollektiv, vi agerar mot klimatförändringar. Det är viktigt att delta, säger en demonstrant i Nya Zeeland.

Svt.se

Bra sammanfattning över vad som hänt sedan den 20 augusti 2018

Expressen

Göteborgsposten

 

Cortus Energy

Sedan våren 2015 har jag följt Cortus Energy. Många nyemissioner och en väldigt kapitalkrävande verksamhet. Flera affärer som varit så nära, men stupat på målsnöret. En unik teknik som kunde få avgörande miljökonsekvenser gjorde att vi ändå satsade.

Och vi aktieägare har funnits där. Plockat fram nytt kapital till varje emission. Trott på bolaget även om tvivlen funnits där.

Därför åkte jag hem tidigare än planerat från Älvdalen för att kunna vara med på aktieägardagen i Höganäs. Äntligen skulle jag få se anläggningen som jag knappt ens vågade tro skulle finnas på riktigt.

Cortus Energys anläggning i Höganäs

Men den stod där.

Och personalen var där. Ett härligt gäng som generöst delade med sig av sina kunskaper och svarade på frågor.

Det där tekniska ger jag mig inte in på att förklara – för oj vad det är många steg och termer – men det kan du säkert läsa mer om på Cortus sida.

Många tekniska begrepp var det – men jag skulle tro att du hittar det mesta på Cortus hemsida

Det viktiga för mig är att man snart är i hamn med en teknisk innovation som kan få avgörande betydelse när industrin ska gå från fossila bränsle. För här har vi faktiskt något så unikt som en klimatsmart teknik som funkar för stålindustri och en massa annat.

Och jag känner mig som en hjälte!

Några säger att det inte har någon betydelse vilka aktier du köper. (För när du köper säljer någon annan och det är säljaren som får dina pengar och inte bolaget.)

Men när du är aktieägare i ett bolag som Cortus Energy gör du faktiskt skillnad. Om bolaget inte får in kapital kan det inte fortsätta – dvs det blir konkurs – eller så blir det uppköpt.

Risken med uppköp är att förvärvaren inte alls vill fortsätta utveckla tekniken och så läggs det ner.

Så klart hade jag önskat att staten eller stora organisationer finansierade den här anläggningen i Höganäs – för det är snarare en forskningsanläggning som fortfarande prövar och justerar in. Men om de nu inte gör det så kan vi aktieägare se till att visioner förverkligas genom att vi tillsammans stöttar med kapital.

Visst – det är en superhög risk i Cortus Energy. Personligen skänker jag inte några pengar till välgörande ändamål, klimatkompenserar inte genom en massa märkliga projekt. Istället investerar jag varenda krona jag kan undvara i bolag som gör gott – som kan bidra långsiktigt till att lösa klimatkrisen.

Visst – risken är hög – men om jag konsumerat eller skänkt till välgörande ändamål hade jag inte haft något kvar. Här finns faktiskt möjligheten att dessutom tjäna en hacka. (Och jo, den senaste tiden har vi hämtat hem en del vinster. I senaste nyemissionen betalade vi 0,31 per aktie enligt mina anteckningar och i skrivande stund står aktien i 0,615.)

Sagt på aktieägardagen

januari 2017 – 12 anställda varav 4 i Köping

maj 2019 – 27 anställda varav 11 i Höganäs och 2 i Köping

 

Det är en ung organisation med vetgiriga och engagerade människor. De som söker sig till Cortus har ett brinnande miljöintresse i grunden och kommer till CE för att de vill göra skillnad.

 

Det är inte mer problem här än för andra maskiner som inte finns.

Det här svaret säger allt. Anläggningen i Höganäs är en innovation, något som kan lösa klimatkrisen. Att ha fått följa projektet är en ynnest och jag känner verkligen att vi som aktieägare fått vara med och göra skillnad.

Det som genomsyrade hela besöket är en personal som verkligen tror på det här, som gör sitt yttersta för att det ska funka. Dessutom är vi många aktieägare som finns här och stöttar. Efter den här dagen blir det snarare fler. Det var en positiv energi som kan ta det här bolaget hur långt som helst.

Klimatsmarta investeringar

Gå gärna med i FB-gruppen klimatsmarta investeringar där du kan lära mer och diskutera.

Här hittar du länkar till mina tidigare inlägg om klimatsmarta investeringar. 

Vad kan vi lära av historien?

På gymnasiet gick jag Samhällsvetenskaplig linje eftersom man fick läsa mest historia på den linjen. Det är ett ämne som alltid fascinerat mig. Inte det där med årtal – jag hatade att läsa läxor. Nej, det handlar mer om samband, hur det ena kunde leda till det andra.

Under de fem år jag studerat protokollet från Älvdalen har jag insett hur mycket vi kan lära oss av historien.

Var ägde avrättningarna rum? Det vet vi inte. Vi vet hur skylten fick sin plats, men ingen har studerat gamla kartor för att veta. Den muntliga traditionen säger att det var vid Mimmikulle avrättningarna ägde rum. Dit cyklade vi idag.

En yttre fiende

Hitler skyllde på judarna. I Älvdalen skyllde man trolldomen på Härjedalen. Kom inte flickan Gertrud till Åsen samtidigt som trolldomen började. Kvinnan från Klitten anklagades på decembertinget 1664. Gertrud kom till Åsen från Lillhärdal tidigare samma år. Nog var det hon som förde med sig trolldomen till Älvdalen.

När ortsbefolkningen överfaller tullkontrollanten i mars 1667 säger Länsman att folket är besatt av Satan. Det finns dokumenterat i de originalhandlingarna som Linda Ojas hittade.

När Lissle-Mats berättar om hur Gertrud har gått över Älven har sladdertackorna äntligen fått de stoff de behöver. Hur hade de agerat om Gertrud vore född i Åsen?

Mimmikulle ligger på en udde ut i Älven. Idag växer granar på Mimmikulle, men det är lätt att föreställa sig hur väl ett bål på Mimmikulle skulle ha synts ända från kyrkbyn.

De tystas ansvar

Det var de tolv nämndemännen som skulle fria eller fälla. Om de inte kunde enas fick minoriteten avgå. Några dagar innan dom meddelades avgick nämndemannen från Våmhus. Anledningen får vi aldrig veta.

Men tänk om det var så att en ville fälla och en fria medan de tio andra egentligen inte hade någon åsikt. Hur hade det blivit om de vågat ta ställning?

De tysta har alltid ett ansvar. Oavsett om det gäller att rösta i ett val eller stå upp för det som är rätt och riktigt. Genom att tiga ger du ditt stöd till majoriteten.

Vi har tur.
Varken Tini eller Lennart har varit på Mimmikulle, men dörren till närmsta hus står öppen och Lennart knackar på. Det är Maria som jag träffat många gånger förr på turistbyrån. Hon blir vår guide och berättar att rullstensåsen går från Mimmikulle och fortsätter ut i vattnet till en ö. Det är den ön jag fotograferat, eftersom Mimmikulle var full av granar.

Nån-annan-ismen

Lagläsarens uppgift var att läsa lagen – inte att fria eller fälla.

Nämndemännens dom skulle prövas av Kungliga Hovrätten – och det vanliga var att Hovrätten mildrade domen. Det är lätt att tänka att nämndemännen tänkte att Hovrätten fick avgöra, att det inte var deras ansvar.

Som tjänsteman är det lättare att bara ta ställning till sitt smala ansvarsområdet istället för att lyfta blicken och se de långsiktiga konsekvenserna av besluten.

Var avrättningarna ägde rum lär vi aldrig få veta. Men Mimmikulle har onekligen mer likhet med andra avrättningsplatser i Sverige än vad platserna i närheten av skylten.

Religiösa fanatiker

1608 gjorde Karl IX bibeln till del av svensk lag. Texten är formulerad för flera tusen år sedan. Hur såg världen ut då?

Det är intressant att reflektera över religionernas utveckling. Analyser av bronsåldershögar tyder på att äldre kvinnor hade högst anseende. Karin Bojs redogör i boken min europeiska familj för hur det under 500-talets folkvandringar kom en kultur söderifrån som hon kallar “bronsyxekultur”.

I nordisk mytologi beskrivs hur asar och vaner slöt fred genom utbyte av gisslan. Vanernas Freja var kvinnlig fruktbarhetsgud.

Tänk om naturreligionerna var matriarkala och de bibliska texterna skrevs som en patriarkal reaktion? Vad innebär det idag?

Utsikt mot Västermyckeläng från rullstensåsen ut mot ön.

Att se strukturer, hur det ena ledde till det andra, dra paralleller till vad som händer idag. Det gör att min kärlek till historia fortsätter växa. Idag är jag tacksam för att jag hamnade här i Älvdalen på en skrivretreat för fem år sedan.

Doften av hägg och vilsamma vyer. En härlig cykeltur fick vi även om vi inte löste gåtan om var avrättningsplatsen låg.

Länkar

Här kan du läsa mer om bokprojektet

Texter om avrättningen hittar du här

Moder Jord innan de patriarkala religionerna

 

 

1600-talets trolldomsprocesser

Hur ska jag någonsin kunna beskriva upplevelserna den här helgen? De finns med mig som en lyckokänsla, att jag äntligen nått i mål med det jag föresatte mig när jag lärde känna Marit Matsdotter, hennes mor Ris-Anna och de andra kvinnorna för fem år sedan.

De har fått sin upprättelse. Deras namn är inte längre glömda.

Owe Hållmark har gjort en levande skildring av Byavandringen i Åsen som du hittar här.

Byavandring i Åsen med Anders Bergman den 18 maj 2019. Ett mycket uppskattat arrangemang som förhoppningsvis återkommer i september.
Ingrid i Kettisgården berättade för mig att hennes svärmor berättat att det var här Gertrud hämtade vatten. Detta är den enda muntliga tradition jag hört talas om gällande trolldomsprocesserna.
Här började konflikten som ledde till att 300 personer avrättades i Sverige mellan åren 1669-1676.

Istället för att skildra aktiviteterna som ägde rum kommer jag dela med mig av vad jag planerade att säga på söndagens minnesstund (hur det blir i slutändan beror på stundens ingivelse).

Tidigare var jag advokat, sedan i fredags titulerar jag mig författare. Därför läser jag högt ur min kommande bok.

Som författare har jag stor frihet, men jag strävar efter att det jag skriver ska vara trovärdigt – och i vart fall inte strida mot några kända uppgifter.

När det gäller avrättningarna för 350 år sedan består uppgifterna av hur de skaffade virke, instruktioner om vilka som skulle avrättas och bekräftelser på verkställigheter. Jag har läst allt jag kommit över, den som beskrivit det bäst är Jan Guillou i boken Häxornas försvarare. Där kan du även läsa beskrivningen från avrättningarna i Mora.

Eftersom jag är författare och inte forskare som jag felaktigt titulerats, kommer jag att läsa högt ur min bok så som den ser ut idag. Den som vill se mer om avrättningarna kan se på min youtubefilm där jag besöker avrättningsplatsen med ett medium. När jag skrivit om en händelse lämnar faktan mitt huvud och det enda som finns kvar är texterna. Därför kan jag inte svara på hur det verkligen gick till. Jag kan läsa min text och hoppas att genom den att du får följa med till den här platsen för 350 år sedan.

Idag kommer jag ta er med till avrättningen genom Gullichs-Annas, Länsmans och Notariens ögon.

I den här fäboden tillbringade Gertrud, Hans, Erik och Anna sommaren 1668 efter att de hörts på Fjärdingstinget. Här fick de möjlighet att skapa en gemensam berättelse utan motsägelser tills de skulle höras på rannsakningen i september 1668.
Det är något speciellt att uppleva lokala toner ute på en fäbod. Lika fantastiskt att höra kulning och få svar via kohornet från skogen. Ljuden från 1600-talet.
Under tiden serverade Åsens hembygds- och släktforskningsförening kaffe.

Gullichs-Anna knäpper händerna och böjer nacken. 

”Åh, Guds lamm.” Utanför tonar kyrkklockorna ut, innanför studsar tonerna mellan de vitkalkade stenmurarna. 

Rösten brister och Anna torkar snoret med ärmen på ulljackan. Det var för folkets frälsning som rätten var beredd at offra henne. Hur många månader har de väntat på den Kungliga Hovrättens dom?  De senaste veckorna har det inte talats om annat. Och i dag kom Fogden till byn. Nu ska Gud ingripa som han gjorde när Abraham var beredd att offra Isak. Minstingen klänger på mor och Anna tar upp honom i famnen, kramar honom hårt, gnider läpparna mot hans hår. 

Kyrkan är fullsatt till sista plats. Varenda en tycks vara här för att få vetgirigheten stillad. Nu ska de få höra om hennes hjältedåd. 

Pastor Elvius tittar ut över församlingen. I sju månader har hon väntat och längtat efter Herrens heliga nattvard. Varför fick hon inte ta emot den längre? Var det tacken för att hon hjälpte Pastorn att sätta åt trollpacket? 

Pastorns öga fladdrar som en fjäril, stannar till utan att finna ro. Hur många är där i kyrkan? Ingen snarkar. Det är som om till och med hundarna utanför väntar på orden. 

”Så till dagens tillkännagivanden.” Sigillet är redan brutet.

Pastorn bläddrar i boken, vecklar ut dokumentet. Anna söker svar i hans ansikte, men Pastorns mun är sammanbiten, ögat fäst i dokumentet. Säg något då. Den lille klappar Annas kind, hon tar hans hand i sin. Den är varm mot hennes kalla. Pastor Elvius spänner käkarna och harklingen skär genom folkets andetag.

”Uppå de inkomna rannsakningar och domar ifrån Herredal, Älvdalen och Kråkberg…”.

Herredal. Anna rynkar pannan. Det var efter rannsakningarna i sockenstugan som hon och Gertrud åkte till Lillhärdal. Det måste vara Lillhärdal Pastorn menar. Varför läser han inte upp Älvdalen först? Anna sträcker ryggen, den lille gömmer ansiktet i hennes armhåla. 

”Knopar-Elin Knutsdotter om sina 70 år, 

som bekänner det hon över 20 år farit med trolldomsväsendet, 

är ock av rätten dömd ifrån livet.”

”Look-Anna, om sina 70 år, 

bekänner sig brukat trolldom vid pass 17 år, 

det hon först säger sig lärt av en lapp, men över 50 år brukat sign- och löfjeri”

”Lasse Pehrsson på Åsarna…” 

Pastorns ord dränks av sorlet. Lasse? Men rätten bad ju för honom. Anna vänder huvudet. Visst bad rätten för Gertrud, Lasse, Lill-Anna och henne? Det var därför de fick stanna i Älvdalen medan Marit och de andra skickades till Stenhuset i Falun. Huvud vajar från sida till sida som vallmoblommors frökapslar. Rummet snurrar. 

”Gullichs-Anna om sina 17 år, 

bekänner sig ha haft sin farmoder Gyris-Marit som sin läromästarinna, 

vilken också fört henne till Blåkulla för 9 år sedan, 

gett sig i Satans våld till liv och själ, 

bolat tre resor med satan, 

hon tillika med annat trollpack mjölkat kaplanen Herr Gustaf mm”

Satans anhang har straffats av överheten. I tre dagar ska Satan nedligga. Med hennes hjälp har han slagits tillbaka och ska aldrig mer uppkomma. Varför räknar de upp henne, hon som hjälpte överheten att föra folket på den rätta vägen? 

”Dessa skola androm slijkom till sky och varnagel halshuggas 

och sedan å bålet brännas”

Anders Bergman visade oss även något så ovanligt som ett jorddragningshål ute i skogen.

Gullichs-Anna lutar ryggen mot morfar, men värmen från hans kropp räcker inte och hon huttrar i den tunna linnesärken. Bortom älven är bergen blå. Kyrkbacken är full av människor, fler än på Fjärdingstingen, fler än på rannsakningen. Morfar säger att alla måste vara här, att det är som att gå i kyrkan. Hundar ylar, eller är det bara en? Viskningar stiger och nackar sträcks, som en tjock gröt glider folkmassan framåt. Länsmans ena stövelsula trummar mot kyrktrappan, pumpar en tyngd i bröstet tills det är svårt att andas. Fötterna är så kalla att hon förlorat känseln. 

”Herren Jesu ska hjälpa dig.” Morfars hand är skrovlig när han stryker hennes kind, så som han gjorde när hon var barn. Han sveper in henne i värmen under ulljackan, lägger armen om hennes kropp. Om hon blundar kan hon låtsas att de sitter på hästryggen, att han berättar om Jesu mirakler. 

Folkmassan delas som Röda havet en gång öppnades för Abrahams folk. Förbi prästgården rullar vagnarna. Gläfsande springer hunden vagnarna till mötes, hoppar upp så snart de saktar ner. Det måste vara Kettis-Lasses hund.

Här kan du läsa mer om Gullichs-Anna

På kvällen var det premiär för “Rannsakningen” på Porfyrmuseet. Här Pastor Elvius tillsammans med helgens fotograf Maggan Eriksson

Länsman flyttar tyngdpunkten från tårna till hälarna. Med benen brett isär står an stabilt även om yrseln skulle överfalla honom. Tveksamhet får han inte visa. Här från altaret har han god uppsikt över församlingen, och de ser honom. Bålen är förberedda. Bål för tretton personer har han förberett, men Mats Michelssons kropp är avlämnad på bålet. Han dog på vägen från Falun. De andra är här, står framme vid altaret. De unga med rödgråtna kinder de fyra som ännu inte erkänt med trotsiga nackar. Tolv barn ska risslitas, de är alla här. Han nickar åt Pastor Elvius att mässan kan börja. Pastor Elvius tar upp tonen, församlingen följer efter. Kyrkan är fullsatt till sista plats. Längst fram står de dömda. 

”Bekänner du att du har bedrivit trolldom.” Pastor Elvius vänder ansiktet mot Gullichs-Anna. ”Dina andra synder Gud den allra högste svårligen förtörnat, denna kristliga församling högeligen förargat och ditt samvete jämmerligen besvärat?”

Här kan du läsa mer om Länsman

Historiskt inspirerad buffé med smaker från Söderåsen på Dalgatan 118. Här kavelgris och messmörsröra. SÅÅÅ gott. På bordet fanns en kanna med björksav.

Luften är fylld av tårar. Gullichs-Anna är på väg hem till Gud. Hon sätter ena foten framför den andra. Ett steg i taget. Gud är nära nu, leder henne så som han en gång ledde Moses folk. Han håller sin hand över henne. Look-Anna går sakta, hon måste ta små, små steg för att inte trampa på hälarna framför.

Anna tittar på fötterna, sätter ena foten framför den andra, ett steg i taget. Gud kommer leda henne till sitt rike. Stövlar, ludor, näverskor, par vid par – uppradade längs hennes väg och där bakom fladdrande linnebyxor, skaften av spjut, grepar, störar. Runt henne ljuder gråt, men varför gråta? Pastorn sa att det är en glädjens dag för dem som bekänt. Hon får komma till Guds rike där inga bördor finns.

Hon ser bålet, förtränger bilden av döda kroppar. Hon är på väg till Gud, till hans rike, han håller sin hand över henne, kommer att finnas där i den svåra stunden. Maria hämtade Jesu kropp, men hur ska hennes kropp kunna hämtas. Ingen har sagt något om det. Hon sänker blicken. Myrstegen får vaderna att spänna.

Bredvid henne går Pastor NohrMoreus. För henne mumlar han böner.

”Mitt barn, tvivla inte, Gud kommer inte att överge dig i den svåra stunden.”

”Var finns min grav.”

Pastor NohrMoreus håller handflatan framför bröstet och orden forsar i ett otydbart mummel. ”Gud är med dig alla dagar intill tidens ände.”Anna pressar samman sina händer så att knogarna vittnar.

”Fader vår som är i himlen, helgat varde ditt namn, tillkomme ditt rike.” Gång på gång mumlar hon orden för att tränga undan alla tankar. Pastor NohrMoreus följer henne, leder henne. Orden tränger bort tankarna, tränger bort de höga rösterna utanför muren av män.

”Och förlåt oss våra skulder så som vi ock förlåta dem oss skyldiga äro.”

Kroppar värmer när ledet stannar.

Himlen är grå.

Vill stänga ute gråten, skriken, bönerna. Var finns Pastor Elvius röst bland alla röster? Hon hör den inte. Hon behöver höra om Gud, om hur han skyddar sina barn, hur han finns där. På nytt börjar hon rabbla fader vår, men orden hjälper inte.

”Pastorn?”

NohrMoreus böjer sig fram mot henne.

”Gud finns med dig alla dagar intill tidens ände. Han håller sin hand över dig, han låte sin sol lysa över dig och vare dig nådig.”

”Förlåter han alla mina synder?”

”Ja, den Store Guden har förlåtit alla dina synder.”

Nu är det inte bara regndropparna som blöter hennes kinder. Inuti henne rinner gråten från axlarna, ner i ryggen.

”Åh, led mig Gud.”

Människornas ansikten är allvarliga. De ser genom henne, bortom henne, som om hon vore en skugga. På rampen vid bålet står Pastor Elvius med vinden i ryggen. Prästkappan dansar framför honom, håret döljer ansiktet. Vid hans sida ligger Knåpar-Elin på knä, händerna knäppta i bön, höjda mot himlen.

”Den ene av förbrytarna som hängde där smädade honom och sade:

’Är inte du Messias? Hjälp då dig själv och oss.’

Men då tillrättavisade honom den andre:

’Är du inte ens rädd för Gud, du som har fått samma straff?

Vi har dömts med rätta, vi får vad vi förtjänar.

Men han har inte gjort något ont.’

Och han sade: ’Jesus, tänk på mig när du kommer med ditt rike.’

 Jesus svarade: ’Sannerligen, redan idag skall du vara med mig i paradiset.’ 

Vi ber nu alla för Knåpar-Elin att hon må stå fast i sin tro och få dö salig”. 

Mellan vadmalstyg anar hon folkhopen så långt hon kan se. Ur strupar växer bönen till ett rytande. Pastorn knäpper sina händer och börjar sjunga. 

NohrMoreus andedräkt är varm mot kinden. 

”Tänk nu på ingenting utan Jesus Kristus, som har lidit döden för dig. Tvivla inte. Han är förvisso med dig och ger dig bistånd.”

Yxan höjs mot himlen. Hon förmår inte blunda. Är hon redo att dö? Är man någonsin redo att dö? Yxan landar mot stocken.

Klockan 13 på söndagen samlades vi vid sockenstugan och lyssnade till kyrkklockorna. Därefter vandrade vi under tystnad till avrättningsplatsen.
För första gången såg jag blommor och stenar vid skylten.

Halsen är torr. Notarien pressar tungan mot gommen, fuktar läpparna och fäster blicken i dokumentet från Hovrätten. Det hjälper inte. Han vet att kvinnorna snart kommer lägga sig på knä bakom honom. Han ångrar att han tittat på de huvudlösa kropparna. Kommer han kunna glömma? Han vill vända sig om, förklara att den som inte erkänner får leva. Men det gör han inte. Istället pressar han tungan mot gommen för att få mer saliv så att han kan läsa upp deras domar. De domar folket vill höra. Domar som ska få kvinnorna att våndas och erkänna. Erkänna för vad då? Syndernas förlåtelse?

Ris-Anna, Gyris-Mats hustru på Åsen. 

Mot henne har åtskilliga som bekänt vittnat klart och omständligt. 

Men hon nekar alldeles. 

Bäran som sprang över golvet om natten och reste sig upp för henne, 

elden som av sig själv antände asken 

leder till misstankar om trolldom. 

Men hon fortsätter att neka.”

 

Marit Nilsdotter, Bälter-Matses hustru om sina 40 år. 

Mot henne finns vittnesmål 

att hon lärt av sin mor, Gyris-Marit, 

som dog i fängelset. 

Look-Anna har tagit Herrens Nattvard därpå 

att hon sett Marit i Blåkulla. 

Två av hennes barn bad med gråt och tårar henne 

att i Jesu namn bekänna. 

Hennes mor, Gyris-Marit, 

tillstod att hon sett Marit i Blåkulla. 

Men hon nekar alldeles.”

Utanför spetsgården är folkmassan som en flock blodtörstiga vargar. Vad gör de om kvinnorna inte erkänner? Klättrar de uppför bålet, som i hans drömmar? Kan de bryta genom spetsgården? Notarien ruskar på huvudet. I hans drömmar hjälper hötjugor inte mot vargar, men det här är ingen dröm. På bålet ligger sex huvudlösa kroppar. Look-Anna, Kettis-Lasse och Gullichs-Anna från den första rannsakningen och Bond-Elin, Marit från Östermyckeläng och Brita från Karlsarvet som rannsakades på ordinarie tinget i december. Han har själv läst upp deras namn och han måste fortsätta läsa.

Kerstin Persdotter, Kettis-Per Hanssons dotter, 

Mats Matssons hustru i Åsen om sina 30 år. 

Hennes egna barn och hennes bror Lasse, 

samt andra, har vittnat om att de sett henne i Blåkulla, 

men hon nekar enständigt.”

Genom rop och skrik ylar en hund. Den har ylat länge. Hunden från Kettisgården. Han följer ljudet med blicken. Var är barnaskaran. Gråter de nu som inför rätten? Han kan inte se om de gråter, men han ser hunden, hur barnen håller fast den. Ändå ylar den. Den har ylat sedan Kettis-Lasse gick upp på bålet. Den äldsta flickan håller spädbarnet, den lille Erik som det vittnades om att Kerstin låtit Fanen döpa Blåkulla. I spetsgården står männen, deras far, deras morfar – den en gång så mäktige Kettis-Per Hansson. På decembertinget var han inte så stursk när han satt i nämnden. Hur ska han göra om Kerstin inte erkänner, om hon blir fri? Han som dömt andra att mista livet för trolldom? Längs älven sprids trolldomsanklagelserna som en farsot. En trolldomskommission, en karriärsmöjlighet för en sådan som han. Det behövs skrivare i rättsmaskineriet. 

Notarien sväljer, räknar. Tre kvar. Eller två. Mats Michelssons döda kropp ligger redan på bålet. Död på vägen från fängelset. Ska han läsa domen ändå? Utan erkännande ingen nattvard. Ändå ska kroppen brännas på bålet. Men om han levt skulle han blivit fri. Fast inte fri. Han skulle förts tillbaka till Stenhuset i Falun. Borde inte kroppen begravas i vigd jord? Som åskmoln är folkhopen. De är nära nu. Hundratals, kanske tusentals är de. Notarien torkar pannan. Den är våt av svett. Skjortan klibbar mot kroppen. 

Matts Michelsson om sina 60 år, 

mot honom vittnade både unga och gamla 

att de sett honom i Blåkulla 

och att han där på åtskilliga resor predikat, 

men han nekar med förundran 

förebärande en stor fariseiska skenhelighet.”

Vid Avrättningsplatsen hölls en minnesstund för de trolldomsanklagade

Vi håller en tyst minut för alla de oskyldigt anklagade.

Vi håller en tyst minut för alla dem som tvingades att vittna.

Vi håller en tyst minut för Maktens Män som var fångna i nät av snåriga regler.

Vi håller en tyst minut för Kyrkans Män som var satta att predika tusen år gamla patriarkala påbud.

Vi håller en tyst minut för de Styrande Män som var oförmögna att hantera folket.

Efter en tyst minut spelade Lennart Danielsson Tägt-Johannas vallåt på horn. Den visa som kommit bli symbolen för projektet “trollkona”

Här kan du se när jag besökte platsen med ett medium och en av grannarna

Författare!

När får man kalla sig författare?

Är det när man har skrivit en hel bok? Är det när första böckerna står i bokhyllan? Eller är det när förlagsavtalet är undertecknat?

För mig är det när avtalet om utgivning är undertecknat.

Knappt ett ord har blivit skrivit den här våren.

Manuset skickades till förlag den siste januari och i mars började refuseringarna trilla in. Jodå, två antaganden också – från Hoi och Idus förlag. När jag fått dessa ringde jag upp Historisk media och frågade hur det gick. Jag fick veta att de diskuterat manuset en första omgång och var väldigt positiva. Men i slutändan landade det ändå i en refusering.

Fäbod trolldomsprocesser fäboden där häxprocesserna började
Gambodarna, hemfäbod för Åsen. Platsen där Gertrud Svensdotter, Hans Hansson, Erik och Anna tillbringade sommaren 1668. Sommaren mellan fjärdingstinget i juni och det extra ordinarie tinget i september. Platsen där frågorna från Maktens Män fick växa till fantasier som skulle leda till att tre hundra personer miste livet.

Länge och väl har jag gått och funderat.

Hoi förlag erbjöd ett flerboksavtal, samtidigt ska du själv finansiera “Bästsäljarpaket” och utgivning. Klart jag tvekade.

Å andra sidan om jag – som har skrivit boken – tvekar – varför ska då ett förlag vara beredd att satsa?

En annan fundering var det där med flerboksavtal.

Jag hade skickat med synopsis för sju böcker – nu ville de skriva flerboksavtal. Var jag beredd att binda upp mig för så lång tid framöver.

Lissle-Mats trolldomsprocesserna Gertrud gick över älven Häxprocesser älvdalen
Lissle-Mats och Gertrud kom i bråk om en brödbit. Under tiden de bråkade rymde getterna över till Lissle-ön. Det var Gertrud som fick hämta tillbaka dem. Efteråt berättade Lissle-Mats att hon gått på vatten med Satans hjälp.

Till slut kom jag fram till att det var rimligt att teckna avtal för tre böcker. Mitt liv brukar gå i femårsperioder – det skulle funka bra med tre böcker.

Förra fredagen fick jag se avtalet för första gången och jag lovade återkomma nästa vecka. Måndag var det full fart packning OCH möte om cykling i nationalparken. Något avtal hann jag inte titta på.

Livet är skört – hälsan kommer först

Sovvagnarna upp till Älvdalen var fullbokade så det fick bli liggvagn. Vet inte om det var inbillning, men jag tyckte att det var svårare att sova. Runt lunch kom jag upp till Älvdalen, gick till affären för att handla mat och blev så fruktansvärt trött att jag var tvungen att sätta mig och vila två gånger på vägen tillbaka. Efter att ha ätit la jag mig och sov. När jag vaknade var jag fortfarande helt matt, letade fram febertermometern. Den visade 39,1 grad!

Vi brukar samlas på kvällarna och diskutera våra projekt. Jag berättade om min feber. Susanne, som är sjuksköterska proppade i mig två alvedon och uppmanade mig att hålla koll på febern. Hon sa att det fanns läkarappar som kunde hjälpa till att skriva ut penicillin.

Trots att jag tog ny alvedon vid fem tiden på morgonen höll sig tempen över 38 grader. Under frukosten blev jag illamående och gick mot toaletten, men svimmade innan jag hann in. På vårdcentralen hade jag fått telefontid till kl 12.10. Susanne hjälpte mig boka tid till nätläkare – väntetiden dit var bara 20 minuter, men eftersom jag hade så hög feber fick de inte skriva ut penicillin till mig. Susanne insisterade på att köra mig till akuten i Mora. Under tiden jag pratat med nätläkaren hade hon lånat Tinis bil, förhört sig om tankningsrutiner och fått vägbeskrivning. När jag ville hinna duscha sa hon bestämt nej.  Jag tryckte ner necessären i ryggsäcken som fortfarande var packad med manus och dator sedan jag kom. Jag började bli orolig för min hälsa – riktigt rädd faktiskt. Började det inte göra ont där bak i ryggen – eller var det inbillning.

Provtagningen gick snabbt, men det skulle ta en timme innan svaren om blodprovet skulle komma. En timme gick, kanske två. Här någonstans kände jag hur febern började stiga, hur ryggen började värka, som att det var bråttom. Susanne hade observerat att jag hade blått band om handleden vilket tycktes betyda att det var ett lågprioriterat ärende. Något vatten hade jag inte fått med mig och jag började bli yr. När jag bad om vatten kom de med en sån där liten plastmugg som de har på toaletterna. Jag kunde få lägga mig på en brits i en större sal med andra som väntade.

När jag bad om mer vatten fick jag en kanna och jag släpptes in på ett eget rum. Strax därefter kom läkaren. Hur många timmar jag väntat har jag ingen aning om  – men det var som jag fruktat. Det hade spridit sig till en njurbäckeninflammation. Varför lär jag mig inte känna igen symptomen för en urinvägsinfektion? Kanske var det ett tecken för att det varit lite för mycket omkring mig den senaste tiden.

Penicillin och ingen träning.

Men framförallt – mycket lärdom.

Jag är en arbetsnarkoman som triggas av projekt på samma sätt som alkoholisten triggas av alkohol.

Från byvandring i Åsen den 18 maj 2019. Foto Annika Andebark

Söderåsdagen – aldrig mer engagera mig i ideellt arbete

Söderåsdagen var något jag hade tänkt ägna någon timme i veckan. Jag såg det som en praktik för att närma mig arbetsmarknaden. Det gick helt åt fanders.

Hjärnan sprutade idéer som aldrig förr. Jag tog på mig saker som ingen bett mig göra, och inte behövde göras. När kommunens kvarnar malde oändligt sakta under hösten (vi väntade från augusti-januari utan att Destination Söderåsen kunde säga att vårt förslag på dag – den 3 augusti – var ok för dem) kämpade jag på, försökte hålla ångan uppe. När gruppen med representanter från företag mm under flera veckor inte diskuterade annat än om det skulle kosta 200 kronor eller 500 kronor att få en länk till sitt företag på hemsidan deltog jag i diskussionen. (Förstår folk inte att bara den administrativa kostnaden för att lägga upp länken, ta kontakt med företagen, skicka faktura och bokföra överstiger 500 kronor).

Och jag letade nya vägar.

Möte med Söderåsjournalen och en fantastisk deal med hela mittuppslaget med Söderåskarta. Möjlighet att nå ut till alla hushåll i Klippan, Perstorp, Bjuv, Svalöv och Åstorps kommun för en kostnad som motsvarar annons i endast Klippan och Perstorps kommun. Och jag tänkte att det här är för bra för att vara sant. Det här erbjudandet måste väl alla företag jubla över och nappa på direkt.

Förutsättningarna för att finansiera denna större upplaga och hela mittuppslaget för kartan var att kommunerna köpte vars en helsida och att vi lyckades sälja två helsidor annonser.

Lätt som en plätt tänkte jag och berättade att jag kunde hjälpa till med annonsförsäljningen fram till dess att jag skulle åka upp till Älvdalen.

Trolldomsprocesser Häxprocesser Älvdalen Dalarna häxor trollkona trolldom
Gertrud klår upp Lissle-Mats medan getterna rymmer till Lissle-ön. Bilden är från Byavandringen i Åsen den 18 maj 2019. Foto: Annika Andebark

Det var inte alls lätt. Först träffade jag en av medlemmarna i Smaker från Söderåsen som tycket att annonskostnaden var alldeles för dyr. Sedan hade jag mailkorrespondens med en restaurang i området som inte ansåg att de behövde annonsera under sommaren för att de hade så mycket gäster då ändå. Ingen tycktes förstå att det inte bara handlade om annonsen utan att företagen tillsammans bidrog till en utvecklad besöksnäring. Många skulle spara tidningen eftersom den innehöll den unika kartan och dessutom kom att ligga ute på ställen folk passerar under hela sommaren.

Den enda som omedelbart nappade på annonsförslaget var Cykelhandlaren som tecknade en helsida omgående.

Det var den enda annons jag lyckades sälja innan jag lämnade Skåne. Ett stort nederlag – och jag ser nu hur mycket tid jag lagt på detta helt i onödan vilket troligen bidrog att trigga igång min arbetsnarkomani och de där idéfloderna igen.

När jag låg där i feberyran bestämde jag mig. Aldrig mer ideella projekt.

Här, vid Hommans äng, vadade Gertrud över älven för att hämta några förrymda getter. Det blev upprinnelsen till att tre hundra personer avrättades. Foto: Maggan Eriksson, 190518

Här i Älvdalen är allt så annorlunda. I mars träffade jag Marit och Tobbe en lördageftermiddag. Vi satte ihop helgens program. Marit marknadsförde det så framgångsrikt att vi redan fått följande publicering.

Fredagen den 17 maj 2019

Nästan helsida i Dalarnas tidning med hela helgens program

7.45 direktsändning i P4 Dalarna (lyckas dock inte lägga in länken här så det får bli den kortare varianten som kom med på nyheterna Intervju på P4 Dalarna )

Intervju med Svt Dalarna

Inslag om trolldomsprocesserna i eftermiddagssändningen på P4 Dalarna (2.10.30 in i sändningen)

Lördag den 18 maj 2019

Under lördagens ringde Svt eller Radio Dalarna och frågade varför jag påstod att trolldomsprocesserna började i Älvdalen och inte i Lillhärdal. Jag är ganska nöjd med min förklaring. För den som tror på Blåkulla började trolldomsprocesserna i Älvdalen. Men om man tror att processerna orsakades av psykologiska fenomen och sociala kontakter då började det i Älvdalen eftersom den rättegången ägde rum före den i Lillhärdal (som dessutom fick protokollet från rannsakningen i Älvdalen).

Radioinslaget plockades upp i P4 Dalarnas nyhetssändning. 

Söndagen den 19 maj 2019

Mora tidning var på plats vid minnesceremonin.

Svt Dalarna visade inslaget om trolldomsprocesserna i kvällssändningarna.

Efter minnesstunden kom en åhörare fram och lämnade en bok om Civilkurage. Han sa att det var vad jag talade om. Idag upplever jag att älvdalsbornas är stolta över den historia jag tagit fram ur mörkret. Foto: Maggan Eriksson

Bokutgivningen

Jodå, jag signerade avtalet från Hoi förlag när jag vaknade feberfri fredag morgon. Äntligen kallar jag mig författare – och det var i rättan tid. Två timmar senare var jag med i direktsändning i Radio Dalarna. Så mycket enklare att använda titeln författare än att börja förklara att jag håller på med research till en bok som inget förlag varit intresserade av än, men jo, den är klar, men jag vet inte när den kommer ut … eller om den kommer ut.

När?

Del 1 – Det stora oväsendet i Elfdahlen – 1668-1669

Boksläpp mars 2020 i Älvdalen

När jag åker söderut stannar jag gärna längs vägen för att berätta om trolldomsprocesserna och signera böcker. Skriv en kommentar om du är intresserad av att arrangera ett författarmöte hos dig.

Del 2 – Gustaf Erikssons äventyr i Dalarna – 1520- 1527

Boksläpp september 2021 i Älvdalen

Del 3 – troligen om Näftåget och erövringen av Särna

Boksläpp mars 2023

Jag gillar femårsplaner. Nu har jag mitt fokus.

Infektionen lärde mig att jag inte klarar av några spontana projekt. Det krävs planering och avgränsning för allt som kan trigga igång mitt beroende av arbete. Därför kommer jag inte åka land och rike runt för att hålla föredrag. Inte fara som ett jehu för att tillfredsställa andras önskemål. Min träning går ut på att säga nej utan att jag behöver motivera.

Min hälsa är skör. Oerhört skör för alla konflikter och stress.

Penicillinen var en stark sort som slagit ut alla bakterier i kroppen. Så snart kuren är klar börjar en lång återhämtningsperiod för att bygga upp kondition och tarmflora, det vet jag av erfarenhet. En period där sjukdom ständigt hotar runt knuten pga det dåliga immunförsvaret.

Efter minnesceremonin fortsatte diskussionerna i smågrupper. Kanske var detta mitt sista “föredrag”. Skillnaden är stor mellan att tala om en bok eller diskutera researchen. I fortsättningen vill jag inte behöva diskutera detaljer. Det är en ny tid. Foto: Maggan Eriksson

Föredrag

Det är med varm hand jag lämnar över föredrag och dramatiseringar till Rockdale. De har förstått det där med win-win. Kontakterna har varit oerhört smidiga. Vi träffades 1-2 timmar i mars och satte ihop ett tredagarsevenemang. Genomslaget i massmedia imponerar (trots att inte en enda krona spenderades på marknadsföring – däremot måste Marit Norin spenderat många timmar). De olika evenemangen besöktes sammanlagt av 200-300 personer.

Att delta Åsens släkt- och hembygdsföreningen byvandring var helt underbart. Här är en förening som bygger på generositet och delaktighet. Lurblåsning, kulning, fiolmusik, sång och korta scener ur Gertruds liv sprängdes in med faktafyllda föredrag av Anders Bergman. Han visade oss platsen där Gertrud vadade över till Lissleön, brunnen där hon hämtade vatten och inte minst ett jorddragningshål. Hur många känner till var dessa fanns i naturen?

I fem år har jag letat ett nytt sammanhang. I helgen hittade jag min livsuppgift. Jag tror aldrig de som var med kommer förstå hur mycket det här betydde för mig. Jag är så fylld av tacksamhet till så många.  Kvinnan som jag träffade på sopplunchen, som föreslog att jag skulle komma till Katarinasalen – och som även var med på helgens evenemang. Lurblåsaren som tackade mig – men där jag är större tack skyldig. Det var han som spelade Tägt-Johannas vallåt på mitt första föredrag om trolldomsprocesserna. Då när en av Tägt-Johanna ättlingar började sjunga på älvdalska. Maggan som spred evenemanget till alla i sin adressbok och sedan agerade fotograf genom hela helgen. Tini och Lennart som stöttat mig alla år. Marit och Tobbe som är lika tokiga som jag och direkt nappade på mina idéer … och många många fler. Jag är så oändligt tacksam! Började jag se på mig själv med stolthet igen.

Tack alla som ställde upp och arrangerade helgens evenemang!

Och tack alla som kom!

Efter att ha levt i fem år med de trolldomsanklagade var helgens evenemang en svårslagen upplevelse. När jag tänker på hur nära det var att jag inte hade kunnat medverka inser jag att hälsan måste prioriteras ännu högre. Jag har sex böcker kvar att skriva – och nu vet jag att ni är många som vill läsa dem!

Tankens kraft

För ett år sedan var dödsångesten så stark. Kontakten med Iris Rönnqvist räddade mig.

“Livsviljan är förstås a och o. Att veta att man behövs likaså. Att vara tacksam och glad varje dag man vaknar till och planera för den är positivt. Att oroa mig för cancer på nya ställen gör jag inte utan säger till min hjärna att nu får det räcka med den jag har. Säga att jag har fullt upp med att hålla koll på den. Hitta ett sätt att leva som innefattar en bra diet och bra tillskott parallellt med cytostatikan är positivt för kropp och själ. Jag nöjer mig med att hålla cancern under kontroll – i väntan på att den tröttnar och ger sig av. Kronisk? Möjligen? Men så är ju andra sjukdomar också. Varför är man rädd för cancer? Dör man? Finns det annat som kan innebära att man dör? Är man rädd för smärtor, läkarbesök, sociala förändringar? Jag är inte rädd! Att komma över rädslan gör man genom att analysera sig själv och sin situation. Komma fram till att man måste leva här och nu så länge man kan och orkar! Allt ordnar sig till sist! Cancer, cancer, cancer… ordet är inte farligt! Jag förgyller min tillvaro med trevliga möten, restaurang och caf’ebesök med trevliga vänner. Ältar inte cancer hemma – här finns den inte. Vi kan väl ses i Ystad och ta en fika Annika?” – Iris Rönnqvist

Tacksamhet

För ett år sedan tog jag de här bilderna. Då trodde jag att döden var nära.

Här kan du läsa inlägget som jag skrev efter beskedet att ett födelsemärke innehöll Malignt Melanom. 
Om du klickar på “Hudcancer” ovan under rubriken frå du upp fler inlägg om hudcancer.
Narciss Cassata

Den 6 maj 2019 besökte jag hudläkaren Kerstin Öhrsmark igen. Den här gången hittade hon inga misstänkta förändringar. Vi tog bilder på de födelsemärke vi ska vara observanta på. (Jag lägger dem längs ner så jag hittar dem.)

Vänta inte med att kolla dina födelsemärken. Malignt Melanom utvecklas snabbt. Jag hade tur!

Nu undersöker vi våra kroppar var sjätte månad (inte oftare för då reagerar man inte på förändringarna).

Den liljeblommande tulpanen Ballerina doftar.

I år är Cassata och Ballerina redan överblommade. Parallellerna mellan klimatkrisen och Malignt Melanom är skrämmande.

Här Ballerina tillsammans med Spirea

Hittade en länklista med bra trädgårdsbloggar. 

Mina födelsemärke

Jag tillhör dem som inte brydde mig.

Jag älskade solen och brände mig ofta. Det händer inte mig.

Men det hände mig. Och jag hade tur. Idag har jag förändrat hela mitt liv – kosten, sättet att vistas i solen – allt. Det är märkligt att det skulle behöva ett cancerbesked för att jag skulle göra den förändringen.

190506 – födelsemärke på höger sida fram, ungefär där revbenen slutar. Kanten är oregelbunden, jag ska vara observant på eventuella förändringar. (ca 9 mm)
Malignt melanom
190506 – ryggen vänster sida, ca 9 mm. Även här ska jag vara observant på förändringar. Växer det? Ändras färgen? Ändras kanterna?
Malignt melanom
190506 Det här födelsemärket sitter invid ärret från det bortopererade. Även detta är ca 9 mm. (Ärret anas till höger)