Natt-tåget söderut

Dags för hemfärd och jag vaknar tidigt.

Äter Tinis otroliga frukost med gröt och nygräddat bröd.

Cyklar till Rots skans. Ligger på en träbro och lyssnar när skolbarnen tränar på “Den blomstertid nu kommer.”

Njuter liljekonvalj hela vägen tillbaka till Tre Björnar.

Längtar redan tillbaka fastän jag ännu inte åkt.

Packar. Städar.

När allt är klart hamnar jag än en gång i protokollen.

Nu klurar jag över vilka personer som behöver gestaltas innan de första förhören.

Måndagen den 12 juni

I går cyklade jag längs Rotälven till resterna av Långöns Liebruk. Härlig asfalt och nästan ingen biltrafik. Annorlunda är det nere i kyrkbyn. Trafiken längs bygatan är tät – men det värsta är de gamla “raggarbilarna” som kör runt på helgerna. I fredags låg det tjocka gummimoln långt efter att bilarna burnat i rondellen.

Nattetid dundrar de fram genom byn. Finns det ingen gräns för hur mycket det får låta?

Jag har så svårt att förstå ungdomarnas val, det är ju de som ska leva med miljökonsekvenserna? Försöker skärma av och lägga fokus på mitt skrivprojekt. Gång på gång läser jag utlåtandet från Lektören; “Vad som också är väldigt bra är att du, som vanligt, låter miljön bli en suggestiv faktor i texten som ackompanjerar och förstärker händelseförloppet. Även detta skapar en stor dynamik i texten.”

Och jag tänker att även om jag inte skriver så många ord så är inspirationen också en viktig del.

Söndagen den 11 juni

Ytan blir taggig när vattendropparna borrar sig ner i vattnet. Skorna drar jag av mig när jag kränger på regnbyxorna. Bestämmer mig för att det är bättre att bli blöt om fötterna n om skorna, så jag drar av strumporna också.

Så står jag där barfota och känner vattendropparna mot tårna, tacksam för båthusets skyddande tak. Tänk att det skulle börja regna just här – vid vasselmun – och att det fanns ett tak jag kunde skula under. Annars hade jag aldrig upptäckt den stora stenen. Stenen som sticker ut i vattendraget.

Spikarna övergår till växande ringar. Fåglarna kvittrar. Unga rönnbärsplantor och hallonris vajar. Regn eller vind vet jag inte.

Två svalor seglar nära vattenytan. Tallstammarna har samma färg som höstlöven på marken. En grå fjäril fladdrar i vassen.

Ytans många ringar försvinner. Här och där bildas större fiskringar. Regnet är över. Takdroppet avtar. Med skorna i handen går jag mot cykeln.

Marken är sank och täckt av lysande blåbärsris och mjuk mossa. Ändå sätter jag ner fötterna försiktigt, rädd för vad som lurar i mossan, känner skrovliga grenar under fötterna.

Stigen går över slipade rötter. Att cykla är lönlöst. Jag gör myrorna sällskap. Tallbarr sticker och jorden tränger upp mellan tårna, men det går snabbare att gå här än i blåbärsris och mossa.

Lördagen den 10 juni

Vattenporl och det är som om jag är tom på ord, men jag tänker på Toves flödesskrivande – det är väl vad jag ska göra. Sitta här och låta pennan utforska pappret.

Har jag producerat något hittills?

Vet inte – men jag har sovit – hittat ett skönt lugn – bara är.

En lång vandring blir det idag – minst en mil. Handla ska jag göra på tillbakavägen. När jag kommer till stugan ska jag göra yoga. Hoppas hitta Gullichs-Anna. Har ett fragment – hon iakttar världen med avund, vill betyda något. När hon hör om Erik blir hon nyfiken. Finns där paralleller med kvinnor som blir kära i terrorister?

 

Fredag kväll

Östermyckeläng

Östermyckeläng

Här vid stenen bygger jag Bond-döttrarnas stuga. En plats där livets torftighet drivs på flykt. En plats för skratten, för öl och gamman, för nära kroppar i mörka vrår.

Här vid stenen, vid smala rönnar ska jag fläta ord från svunnen tid.

Dessa kvinnor, vars liv i skuggan, var hårt och orätt, ska växa fram.

Här kan du läsa mer

Bond-Elin

Fredagen den 9 juni

Himlen är grå utanför fönstret. Orden kom med svårighet. Det var så mycket jag ville beskriva i de inledande kapitlen. Till slut bestämde jag mig för att skicka texten ofärdig till Lektören. Jag vill gestalta brevet som Länsman skrev den 22 maj 1668, berätta om skitsnacket som växte efter rannsakningen 1664 och plantera vad som hände vid tumultet i mars 1667. Kanske är det alldeles för mycket fakta för en inledande text.

Nu ska jag ge mig ut på promenad innan jag vilar middag.

I går höll Tini mig sällskap på promenaden. Vi följde gamla buförsstigar från Stop och förfärades över skogsmaskinernas framfart.

Vem ger människan rätt att skövla skogen? Varje träd bidrar till att rena koldioxidutsläpp. Borde inte rätten att andas frisk luft vara överordnad ekonomiska intressen? När vi satt jordens jämvikt ur spel borde vi snarast begränsa skogsavverkning internationellt.

Jag vill gestalta byarna mellan Åsen och Östermyckeläng; dvs Rot, Loka och Brunnsberg. Stop och Brindberg är hemfäbodar under Brunnsberg. Än idag kan du höra koskällor i skogen.

Hårda vindar från sydost

Man kan inte lita på SMHI (i söndags blev det regn i Laholm trots att SMHI på morgonen hade visat torrt väder hela dagen.)

När vi la upp nationaldagens cykelrutt valde vi ändå att utgå från SMHIs väderprognos om vind från sydost. Enligt cykelkartan har cykelspåret mellan Malmö och Hofterup en sydöstlig riktning. Därför tog vi tåget från Tågarp till Malmö. Det var i tid, cyklarna fick komma med – ändå kände vi oss missnöjda. 295 kr kostade enkel resa från Tågarp till Malmö. En tur som skulle kostat oss några tior med bil. 115 kr fick vi betala för cyklarna. (Senare fick vi veta att med Skånetrafikens nya app skulle det kosta 20 kr/cykel.) Mer om detta i ett kommande inlägg.

Jag hade läst om Malmö Garden Show – men eftersom jag fortfarande mår dåligt av att träffa folk valde vi att besöka Slottsträdgården när mässan var slut. Vilken plats! Jag vet precis vart jag ska flytta alla våra jättevallmo som självsår sig överallt.

I nummer 2 av Cykling (cykelfrämjandets tidning) listades Lund som Sveriges bästa cykelstad. Malmö kom på plats nummer 2. Jodå, det finns gott om cykelbanor och skyltningen inom Malmö är utmärkt. Däremot saknade vi en tydlig skyltning av “Cykelspåret” som enligt kartan skall passera utanför Malmöhus. Istället valde vi att följa vägvisarna mot Lomma.

I Lomma åt vi stekt sill i Fiskboden. Prisvärt och vällagat. Trots att det var mycket gäster var väntetiden kort.

Överlag upplevde vi Fjärilsleden som tråkig. Vi vill njuta av fågelsång och vårens dofter, inte känna bensinångor där samtalen överröstas av bilar. Nej, den här sträckan kommer vi inte cykla fler gånger.

Förutom Slottsträdgården och den goda maten i Lomma var det Plantskolan i Löddeköpinge som räddade Hemestern. Bilderna gör inte platsen rättvisa. Om du gillar trädgård är det ett måste med ett besök.

Vid Hofterup gav vi upp de markerade cykellederna. I Tågerup lyckades vi hitta grusvägar nästan omöjliga att cykla på – men utan biltrafik. Med vinden i ryggen vågade vi oss på uppförsbacken till Rönneberga – en av våra favoritnerförsbackar. Det var som om vinden förtrollat våra fordon till elcyklar.

 

Laholm – Knäred t o r

IMG_1198

Vippentorpet i Halland

Inställda tåg, försenade tåg – eller tåg som inte haft plats för cyklarna. Dålig kollektivtrafik får inte förstöra våra söndagar – därför lastade vi cyklarna i bilen när vi tog oss till Laholm. Vi hade fått tips om att Cykelspåret Hallands inland mellan Laholm och Knäred skulle vara södra Sveriges vackraste väg för cyklister.

Vi väntade oss inte att hitta några trevliga matställen på vägen så vi bunkrade upp med rökt sill, smörfisk och skagenröra på Rökeriet i Laholm.

Ut ur Laholm följer cykelleden bilvägen, men efter Ala går på smala skogsvägar där bilarna är få. Naturen vid Karsefors är dramatisk med klippblock. Över Hjörnerödssjön går vägen över ett smalt näs.

Vippentorpets kaffestuga är öppen från lördagar-söndgar i maj-augusti. (Under juli onsdagar-söndagar.) Alltid kl 12-17. Hemsida finns inte - men man kan ringa till ägaren 0705-797717.

Vippentorpets kaffestuga är öppen från lördagar-söndgar i maj-augusti. (Under juli onsdagar-söndagar.) Alltid kl 12-17. Hemsida finns inte – men man kan ringa till ägaren 0705-797717.

Mitt ute i ingenting överraskades vi en skylt “öppet”. Nyfikna cyklade vi dit och fick en trevlig pratstund med ägaren till Vippentorpets kaffestuga. Han berättade om en Snapphanegrotta som fanns i närheten. Tidigare hade sköldpaddsstenen (se bilden) visat vägen dit.

På vägen passerade vi även blommande rhododendron.

Mitt emot affären i Knäred beundrade vi en kreativ trädgård. Ägaren kom ut och erbjöd oss guidning. Vackra trädgårdar är cyklingens guldkorn. Tyvärr började det regna medan vi besökte trädgården. Att då behöva kolla kartan för att hitta spännande vägar gör inte cyklingen rolig, därför valde vi samma väg tillbaka. Nu fanns det en ny skylt längs vägen “Rhododendrondag”. Vi följde skylten och fick se ännu en fantastisk trädgård.

IMG_1199

Sjuhundra rhododendron fanns det i trädgården – sexhundra av dem hade han själv dragit upp genom avläggare. Den lila Catawbiense och den rosa Nova Zembla var enklast att få att gro. På våren skrapade han loss barken, knöt om blöt torvmull och tryckte ner grenen till marken med en sten. Efter ett år lyfte han försiktigt upp “paketet” med en grep och kollade om det kommit några rötter.

IMG_1202

Fullständigt genomblöta kom vi fram till Rökeriet i Laholm. Kläderna hängde vi på stolarna medan vi svepte in oss i torra fleecefiltar. Maten, miljön och servicen får högsta betyg!

Skärpning Skånetrafiken!

Resan till Ystad förlöpte bra.

Hudkliniken fick jag tips om att testa Reiki-massage för att återfå energi. Massören finns numera i samma hus som Hudkliniken och Nina kollade – jo, det fanns en tid. Jag hade inte en aning om vad Reikihealing innebar – och fattar väl egentligen fortfarande inte. Men det funkade. Sedan dess är en stor del av min trötthet borta. Direkt efter var jag “hög”  – ja, samma känsla som jag beskrev för Sydnytts reporter då för länge sen. “Det känns som om jag druckit en halv flaska champagne, men det har jag inte.”

Läkaren sa att hon inte trodde på det där med healing – men hon konstaterade att jag mådde bättre – den här gången forsade inte tårarna. Ny tid är inbokad på försäkringskassan – nu ska jag bara hitta orken att fixa fram arbetsträning. Jag vet vad jag vill… men sparar min energi. Det är helt underbart att inte gå omkring som en zombie.

Under sjukskrivningen har jag fått tid att tänka, lägga om mina vanor till ett mer klimatsmart liv. Därför kånkade jag omkring på en vattenflaska hela dagen i Ystad. Ändå bidrog jag till massor av skräp då jag köpte en sallad till lunch och en korv med mos att äta på tåget hem.

Trots healing fick jag ett smärre sammanbrott av tågresan.

Tåget av gick i tid – men tvingades vänta in två mötande tåg – vilket innebar att vi kom fram rejält försenade. Min stresströskel är fortfarande så låg att fastän jag inte hade några tider att passa dunkade stressen vid tinningarna och jag kan inte tänka på annat än det försenade tåget.

Av någon outgrundlig anledning hann jag ändå med tåget mot Helsingborg. I efterhand var det synd – för detta tåget hamnade bakom ett långsamgående tåg som gjorde det så försenat att jag inte hann med mitt nästa tåg utan fick vänta på nästa avgång.

Jag blir så in i HELVETE förbannad av förseningar. Respektlöst är bara förnamnet.

Vi behöver verkligen klimatsmarta transporter – se bara på motorvägarna! Men första steget för att folk ska välja tåget är att man kan lita på att tåget är punktligt. Ska det vara så himla svårt?

Eller är det bara min stresskänslighet som gör mig instabil. Som det är nu överväger jag att låna bil nästa gång jag ska till Ystad. Jag vet – ett klimatvidrigt agerande!

Från salladsbaren och korvkiosken

Från salladsbaren och korvkiosken

Rhododendron

Humboldt (i förgrunden) Old Port (i bakgrunden)

Humboldt (i förgrunden) Old Port (i bakgrunden)

I trädgården får jag distans till berättelsen. De nyplanterade rhododendron behöver vatten. Tomatplantor och all frösådd planteras ut. Snärjmåra och maskrosor tycks växa oberoende av vattenbrist.

Trädgården är min terapi och perfekt att varva med inläsning om 1600-talet.