Lämnar skärgården

image

Det är som om himlen alltid varit grå när jag lämnat Ön. 2003 var min första kontakt med skärgården och jag blev störtförälskad. Vattnet, öar likt slumrande dinosaurier i vattnet, slingrande stigar, bergknallar. Här fyller jag på mina energireserver.

Christina är så mycket mer än en vän… Mer som den storasyster jag alltid önskade mig. Vi träffades på en kurs med Jusek 1998 och fann varandra direkt. Visst är det märkligt med sådana möten där allt stämmer – som om vänskapen är så självklar. Trots avstånd både geografiskt och i ålder blir vänskapen bara starkare för varje år.

Hon har alltid funnits och stöttat mig med goda råd. När jag var villrådig om min framtid efter att ha blivit sjukskriven för utmattningsdepression 2002 var det hon som föreslog att jag skulle återvända till juridiken. Hon upprepade att jag var en duktig jurist tills jag själv började tro på det. Hon var en av få människor som stöttade mig i det stora beslutet att starta eget företag.

Ja, utan Christina hade jag antagligen inte blivit advokat.

Riktigt goda vänner som man kan prata med allt om, som är ärliga och uppriktiga, kloka – och som vill en väl betyder mycket för att ha en hög energinivå. Christina är en av de personerna som har betytt allra mest för mig.