Cykling på Bjärehalvön

När jag växte upp var Mårtensfirandet en lika viktig tradition som julfirandet. Till Mårten skulle betorna vara uppe. För min del kan det lika gärna vara stekt kyckling som gås. Det viktiga är rödkålen, brysselkålen, äppelmos och katrinplommon.

När jag växte upp var Mårtensfirandet en lika viktig tradition som julfirandet. Till Mårten skulle betorna vara uppe. För min del kan det lika gärna vara stekt kyckling som gås. Det viktiga är rödkålen, brysselkålen, äppelmos och katrinplommon.

På Bjäre pågår projektet “Aktiv Livsstil Båstad Bjäre”. Efter en cykelhelg med utgångspunkt från Båstad kan vi intyga att det är fantastiskt att cykla på Bjäre även i början av november.

Det behövs bättre skyltning av cykellederna. Vi cyklade vilse, enligt google-maps hamnade vi i väglöst land.

Det behövs bättre skyltning av cykellederna. Vi cyklade vilse, enligt google-maps hamnade vi i väglöst land.

Lördag morgon lastade vi cyklarna i bilen och körde till Förslöv. Vi kunde ha tagit tåget – men då Skånetrafiken flera gånger visat sig opålitliga (både med inställda tåg, att man inte fått ta med cyklarna, ersättningsbussar som inte alltid tar med cyklar osv) kan vi inte riskera att förlora värdefull upplevelsetid på irritation över Skånetrafiken.

Enligt cykelkartan passerar cykelleden “Bjärehalvön runt” utanför Förslöv. Tyvärr är inte cykelleder skyltade, men med hjälp av kartan hittade vi rätt – till en början. Så småningom hamnade vi helt vilse och fick cykla tillbaka på dåliga underlag. Asfalt är det bästa underlaget – men även grus kan fungera. Det är stor skillnad på grus och grus – stora stenar är helt hopplös cykling, eller i vart fall en stor utmaning för de flesta.

Vi följde gamla riksvägen mellan Köpenhamn och Oslo och stannade vid informationsskyltar där vi läste om postrånet 1757 och Milstenen i Tvehöga innan vi rullade ner för Hallandsåsen till Östra Karup. Exakt vilka vägar vi körde lär vi aldrig få veta – men det var fantastisk cykling, särskilt genom reservatet Hallandsåsens nordsluttning.

Vi hamnade i Malen och cyklade massor av vilse, stannade vid porlande bäckar, rullade nerför underbara backar och kämpade oss uppför innan vi insåg att vi nog fick ta en stor väg tillbaka till Förslöv och hämta bilen innan det blev mörkt. I Nöttebacken uppskattade jag att cykeln har många växlar, för att inte tala om hur bra det skulle ha varit med en elcykel.

Skånsk äppelkaka på Pensionat Enehall i Båstad

Skånsk äppelkaka på Pensionat Enehall i Båstad

Enehall väntade varm bastu innan gåsmiddagen. Någon har beskrivit Pensionat som en sorts hotell fast lägre standard. Jag håller inte med. Maten var vällagad och sängarna sköna. Här fick vi en av de bästa frukostarna vi ätit; ost från Skottorp, skinka från Heberlein. Vi värdesätter lokala kvalitetsprodukter framför ett gigantiskt utbud. Hela stället hade en lugn och gemytlig atmosfär.

Men det allra bästa var ändå bastun efter en lång dags cykling. Jag vet inte om det var alla uppförsbackar, den stora gåsmiddagen, den sköna sängen eller bastun – men sov som en stock gjorde jag!

Någon som vet vad detta är! Doftade ljuvligt och vi såg blommande buskar på två olika ställen i Båstad.

Någon som vet vad detta är! Doftade ljuvligt och vi såg blommande buskar på två olika ställen i Båstad.

Redan vid niotiden satt vi på cykelsadlarna. Vi följde stigarna längs havet till Kattvik. Fantastisk utsikt och bilfritt. Båstad ligger som i en gryta och det var alldeles lugnt.

I Båstad hade löven ännu inte blåst av. Vilka färger!

I Båstad hade löven ännu inte blåst av. Vilka färger!

Cyklingen från Kattvik till Haga krävde rejäla benmuskler och balans i uppförsbackar och genom gyttja. Gyttjan tillhör inte vanligheterna – och med en elcykel skulle även den otränade klara rundan.

I november är bilarna få - vilken njutning med slingrande - nästan bilfria - asfaltvägar.

I november är bilarna få – vilken njutning med slingrande – nästan bilfria – asfaltvägar.

Efter gårdagens steniga underlag prioriterade vi asfaltsunderlag före den kustnära Skåneleden längs havet. Istället gjorde vi avstickare ner till Gröthögarna via en härlig nedförsbacke. (Hovs hallar har vi besökt tidigare – men miljön där är ett måste för förstagångsbesökaren.)

Cykling på Bjäre innebär många pauser där vi bara står och beundrar utsikten.

Cykling på Bjäre innebär många pauser där vi bara står och beundrar utsikten.

Bjärehalvön skulle verkligen vinna på ordentlig skyltning för cyklister. Jag har aldrig sett något namn på den cykling vi gör. Det handlar inte om landsvägscykling som ska gå så snabbt som möjligt, inte om mountainbike som är ute i skogen. Nej, vår cykling handlar om att njuta. Det bästa är om du slipper läsa kartan och kan följa vägskyltar. Bjäre är perfekt för vårt sätt att cykla. Det är aldrig långt mellan matställena, det finns många smala asfalterade vägar och i lågsäsong går det att hitta prisvärda boenden.

Via Västra Karup nådde vi Salomonkrog. Deras buffé är den bästa jag vet! Massor av kreativa grönsaksrätter, ägg, lax, kallskuret – och efteråt ett dignande dessertbord. I går kostade brunchen 155 kr/person. Atmosfären är avslappnande – och det är bara några trevliga böcker och tidningar som fattas vid brasan för att göra upplevelsen komplett.

Medan vi åt började det regna och vi tog den kortaste vägen ner till Båstad genom Sinarpsdalen – en av våra absoluta favoritsträckor!!! Det är sååå vackert att jag bromsar bara för att hinna njuta av utsikten!

Totalt blev det 10 mil fördelat på två dagar – så mycket upplevelse till så lite klimatbelastning. (Med en fungerande kollektivtrafik skulle det ha blivit ännu bättre.)

Tips till “Aktiv Livsstil Båstad Bjäre” och andra cykeldestinationer

1. Skylta cykelleder med Skåneledens fungerande skyltning som förebild

2. Ta fram “skötselplan” för cykelstigar med råd om vilka material som ska väljas för att det ska bli lättcyklat.

3. En fungerande kollektivtrafik med möjlighet att boka cykelbiljett så att du är säker på att få ta med cykeln.

4. Låt cykellederna utgå från kyrkorna. Kyrktornen är lätta att ta sikte på.

5. Ta fram vägskyltar med avståndsangivelser till större orter och gör det lättare för cyklister att använda småvägar.

I Ängelholm finns vägskyltar som visar hur långt det är till olika ställen. I Danmark har cykelvägarna nummer – enkelt att följa och man vet slutdestination.

Alghero, Sardinien

För att förebygga depressioner tankar jag solljus. Efter en solfattig sommar bokade vi en sista-minuten-resa till Alghero (efter att tågresa till Bodensjön visade sig så komplicerat).

Vi hyrde våra cyklar på www.cicloexpress.com

Vi hyrde våra cyklar på www.cicloexpress.com

Säger bara WOW – hit återvänder jag gärna! Alghero har vita sandstränder mitt i stan, strandpromenad för gående och cyklister, en gammal stad med gränder och stadsmur – och framförallt cykelvänliga omgivningar.

Utanför Alghero cyklar många MTB i naturområdena. Från uteserveringarna kan du njuta av solnedgången över Capo Caccia.

Utanför Alghero cyklar många MTB i naturområdena. Från uteserveringarna kan du njuta av solnedgången över Capo Caccia.

Men att hyra cykel ska vara så dyrt! För 1.500 SEK kan du hyra bil i en vecka. Vi betalade 90 EUR/cykel för våra trekkingcyklar (www.cicloexpress.com). Men det var det värt!

28 september 2017

Att hitta bra cykeluthyrare är inte lätt. Vid småbåtshamnen hittade vi Cicloexpress som hyr ut massor av olika cyklar, men även elbilar. Ägaren var kunnig och servar cyklarna mellan uthyrningarna.

Första cykeltur gick via Fertilia – en sovande stad som med sin närhet till flygplatsen vore perfekt för ett cykelhotell. Vi följde kusten och njöt av utsikten mot Capo Caccia och resans bästa pizza från El Faros poolbar.

Mirador hade fantastisk utsikt men usel mat.

Mirador hade fantastisk utsikt men usel mat.

På kvällen valde vi restaurang efter utsikten utan att kolla tripadvisor. Det var ett misstag, och via Tripadvisor hittade vi ett ställe med bättre recensioner. Varför inte testa efterrätten innan vi tar en hel meny? Vi frågade personalen på Nautilus om det gick bra att bara beställa efterrätt. Och det gjorde det givetvis – men med 5 EUR i kuvertavgift – för en efterrätt – valde vi att inte återvända för att pröva deras övriga rätter.

29 september 2017

Fredag: Kustvägen Alghero-Bosa: 46 km Slingrande, nästan bilfria, aslfaltsvägar längs havet. Först massor av uppförsbackar - men rullningen ner till Bosa var obeskrivlig.

Fredag: Kustvägen Alghero-Bosa: 46 km
Slingrande, nästan bilfria, aslfaltsvägar längs havet. Först massor av uppförsbackar – men rullningen ner till Bosa var obeskrivlig.

Med minimal packning gav vi oss ner till Bosa. Längs vägen finns flera fina sandstränder med små matställen. Vi köpte bröd, ost och skinka i en butik och åt nere vid floden som går genom Bosa.

Färgglada hus och slingrande gränder.

Färgglada hus och slingrande gränder.

I Bosa fann vi en sagostad. Utanför den gamla staden fann vi en grönskande gavel och kollade hotellet via TripAdvisor.

http://www.palazzosapischedda.it

http://www.palazzosapischedda.it

Personalen var extremt vänlig och hotellet kändes lyxigt efter vårt sunkiga lägenhetshotell i Alghero.

Bosa- sagostaden vid floden

Bosa- sagostaden vid floden Temo

Bosa borde platsa på UNESCOs världsarvslista.

Bästa brödbutiken hittade vi i Bosa

Bästa brödbutiken hittade vi i Bosa

IMG_0219

Under medeltida valv säljs färsk pasta och konstnärliga bakverk

Kommersen var intensiv. Många Bosa-bor tycktes ha förbeställt pasta. Mellan kunderna passade “bagaren” på att bjuda oss på kakor.

IMG_0216

Brödkonst

Många hus var i behov av underhåll - ändå var Bosa hänförande.

Många hus var i behov av underhåll – ändå var Bosa hänförande. Här en slingrande vinranka.

IMG_0209

Slingrande gränder upp till borgruinen.

IMG_0210

Skulle kunna skriva hur mycket som helst om Bosa – men tänker att bilder säger mer än ord.

IMG_0211

Det är något speciellt med vatten. Gamla staden ligger en bit in i landet – men Temo rinner utanför.

IMG_0214

Till vänster – gamla garverier. Till höger gamla stan.

30 september 2017

En sak har vi lärt oss – att fråga den som inte cyklar om sevärdheter är meningslöst – hur hjälpsam hen än vill vara. I hotellreceptionen fick vi information om tåg på Sardinien och valde vägen till Macomer.

Bosa - Macomer: 30 km Inledningsvis slingrande väg, men efterhand tråkiga raksträckor med intensiv biltrafik.

Bosa – Macomer: 30 km

Inledningsvis slingrande väg, men efterhand tråkiga raksträckor med intensiv biltrafik.

Inledningsvis slingrande väg, men efterhand tråkiga raksträckor med intensiv biltrafik.

Macomer - en stad där biltrafiken dominerar.

Macomer – en stad där biltrafiken dominerar.

Vi var i god tid till tåget och frågade oss fram till en Supermercati där vi köpte bröd, ost, vatten och tonfiks att äta på tåget.

Tåg på Sardinien.

Tåg på Sardinien.

Det stod några lokförare på perrongen som hjälpte oss lösa biljetter. Det gick att välja engelska som språk i automaten – men för cykelbiljett fick man lösa i en annan automat. Nåväl, tågresan gick smidigt när väl cyklarna var upphängda på tågväggen. (Dvs packningen fick tas ur cykelkorgen.)

Runt Sassari odlades kronärtskockor - men butikerna var dåliga på att märka upp lokalodlad mat. Trots att granatäpplena mognade på träden - hittade vi granatäpple från Peru i en butik.

Runt Sassari odlades kronärtskockor – men butikerna var dåliga på att märka upp lokalodlad mat. Trots att granatäpplena mognade på träden – hittade vi granatäpple från Peru i en butik.

När vi kom till Sassari var det siesta. Vi vilade på bänken vid kyrkan och bestämde oss för att cykla tillbaka till Alghero efter att ha läst om hamnstaden Porto Torres i guideboken.

Sassari-Alghero: 34 km Resans tråkigaste cykling. Raka vägar. Aggressiv biltrafik.

Sassari-Alghero: 34 km
Resans tråkigaste cykling. Raka vägar. Aggressiv biltrafik.

1 oktober 2017

Efter tråkig cykling längs trafikerade vägar behövde vi vila. Jag ville ha lyx och hittade ett hotellrum med frukost runt tusenlappen på El Faro via booking.com. Jag övertalade min älskade att vi skulle cykla via Nuranghe-folkets ruiner Palmavera.

Besök på en historisk plats gör resan komplett. Den här gången fick det bli Nuraghe mellan Alghero och Capo Caccia.

Besök på en historisk plats gör resan komplett. Den här gången fick det bli Nuraghe mellan Alghero och Capo Caccia.

Ca 1.500 f Kr byggdes det första kalkstenstornet. Fram till ca 800 f Kr utfördes förbättringar och tillbyggnader.

Ca 1.500 f Kr byggdes det första kalkstenstornet. Fram till ca 800 f Kr utfördes förbättringar och tillbyggnader.

I timmar kan jag gå omkring och fantisera om hur det en gång såg ut.

I timmar kan jag gå omkring och fantisera om hur det en gång såg ut.  Och ja – du ser rätt. Det är molnigt på bilden. Faktiskt den enda dagen på resan när himlen inte var klarblå.

Tyvärr var de mindre rummen bokade när vi kom fram till El Faro. (Av det lärde vi att boka rummen i förväg.) Eftersom det ingick en timmes SPA (och vi verkligen behövde vila) bokade vi ett rum med egen solterrass. Resans absolut lyxigaste boende och vi njöt i fulla drag. Jag varvade bastu med långa simturer i havet. (Eftersom jag redan skrivit omdöme om lunchen gick det inte att skriva om boendet – men det skulle blivit full pott.)

Bästa hotellvistelsen! SPA och närheten till havet. Vi lärde oss att kroppen behöver vila var 4:e dag och sov bort massor av tid på detta avkopplande hotell.

Bästa hotellvistelsen! SPA och närheten till havet. Vi lärde oss att kroppen behöver vila var 4:e dag och sov bort massor av tid på detta avkopplande hotell.

Middagen åt vi i hotellets restaurang – gott – men inget som imponerade.

2 oktober 2017

Närhet till havet och lyxig miljö - ändå lockade cyklingen. Därför blev det inget morgondopp.

Närhet till havet och lyxig miljö – ändå lockade cyklingen. Därför blev det inget morgondopp. Dagens första mål var Capo Caccia – klippan nästan mitt i bilden. 14 km enligt google.maps.

Vägen till Capo Caccia går längs havet. Under lågsäsong är det inte mycket biltrafik.

Vägen till Capo Caccia går längs havet. Under lågsäsong är det inte mycket biltrafik.

Vi hyrde trekkingcyklar med 21 växlar och utan fotbroms. En sjuväxlad cykel är inte att rekommendera om du ska ge dig utanför Alghero.

Vi hyrde trekkingcyklar med 21 växlar och utan fotbroms. En sjuväxlad cykel är inte att rekommendera om du ska ge dig utanför Alghero.

Väl uppe på Capo Caccia var trappan till Neptunusgrottan avstängd och turister vände och körde därifrån. Det visade sig emellertid att grottans nedgång började bakom en servicebyggnad.

Uppförsbackarna och sedan 646 trappsteg ner till Neptunusgrottan fick det att darra rejält i benen.

Uppförsbackarna och sedan 656 trappsteg ner till Neptunusgrottan fick det att darra rejält i benen. För den som inte orkar finns båtalternativet.

Sardiniens mest spektakulära grotta enligt Berlitz. Jag lyckades inte fånga dess skönhet på bild - men gå in på instagram och sök "grottadinettuno" så förstår du.

Sardiniens mest spektakulära grotta enligt Berlitz. Jag lyckades inte fånga dess skönhet på bild – men gå in på instagram och sök “grottadinettuno” så förstår du.

Miljöbanditer! Vi åt vilade benen i skuggan och åt melon när vi kom upp ur grottan. Tyvärr förpestades luften av turistbussar som höll och väntade med motorn igång.

Miljöbanditer!
Vi åt vilade benen i skuggan och åt melon när vi kom upp ur grottan. Tyvärr förpestades luften av turistbussar som höll och väntade med motorn igång.

Bilar tar plats. Vägen upp till grottan ockuperades av bilar. Tänk så många cyklar som skulle ha fått plats på samma yta.

Bilar tar plats. Vägen upp till grottan ockuperades av bilar. Tänk så många cyklar som skulle ha fått plats på samma yta.

Efter misstaget att inte boka rum på El Faro bokade jag ett nytt boende innan vi lämnade hotellets wi-fi. På Agriturismo Cuile de Molino erbjöds övernattning med frukost för 51 EUR (så genomsnittspriset för turen blev bra).

Vi passerade många skyltar om agriturismo längs vägen, däremot inte så många butiker eller matställen. Men värdarna improviserade en välsmakande kvällsmat.

Vi passerade många skyltar om agriturismo längs vägen, däremot inte så många butiker eller matställen. Men värdarna improviserade en välsmakande kvällsmat.

Vi frågade om vi fick smaka vindruvorna - och de skar ner en hel klase. Vilken efterrätt!

Vi frågade om vi fick smaka vindruvorna – och de skar ner en hel klase. Vilken efterrätt!

IMG_0290

Enorma rosor och pelargoner – bara älskade att ströva runt på gården.

IMG_0291 2

Höns, katter, hundar, kor, får och grisar. Här finns det mesta. Svärdottern talade bra engelska och berättade att de förädlade gårdens produkter för att bjuda gästerna på egenproducerad mat som ost, marmelader, kakor och frukt.

Jag hade planerat en cykeltur på 38 kom från Capo Caccia till boendet – men troligen blev det betydligt längre. Det var inte mycket trafik, men vägarna var spikraka. Vi föredrar slingrande vägar även om de innebär uppförsbacke. Därför bestämde vi oss från att avstå från att besöka Stintino (som bara ligger 23 km från Cuile de Molino).

3 oktober 2017

Det finns säkert de som skulle säga att frukosten på Cuile de Molino var dålig; bröd direkt från bageriet, hembakta kakor, smör, hemgjorda marmelader och frukt från gården. Kaffe/te.

Det finns säkert de som skulle säga att frukosten på Cuile de Molino var dålig; bröd direkt från bageriet, hembakta kakor, smör, hemgjorda marmelader, ost och frukt från gården. Kaffe/te.

Vi kunde inte fått en bättre frukost. Vindruvor, granatäpple, valnötter, hasselnötter och mandel odlade på gården. Som alltid dricker vi bara vatten till frukost.

Vi kunde inte fått en bättre frukost. Vindruvor, granatäpple, valnötter, hasselnötter och mandel odlade på gården. Som alltid dricker vi bara vatten till frukost.

IMG_0300 2

Lärdom: köp en ordentlig karta. Det är inte alltid internet fungerar när man som bäst behöver det. Jag gjorde en enkel kartskiss över vägen tillbaka. 35 km till Alghero.

"Farmor" berättade att de hette Molino, och att familjen bott på platsen i många generationer. De äldre husen fanns kvar. Vi tog med oss en klase vindruvor och gick för att titta.

“Farmor” berättade att de hette Molino, och att familjen bott på platsen i många generationer. De äldre husen fanns kvar. Vi tog med oss en klase vindruvor och gick för att titta.

Nedanför de äldre husen låg fruktlunden. På träden hängde spruckna granatäpple och små fikon som inte plockats. Vilken lyxa att få plocka direkt från träden.

Nedanför de äldre husen låg fruktlunden. På träden hängde spruckna granatäpple och små fikon som inte plockats. Vilken lyxa att få plocka direkt från träden.

Nästa gång vi reser till Italien kommer vi söka boenden på www.agriturismi.it. Att äta av det området producerar istället för importerade varor är ett mer klimatsmart sätt att resa. Dessutom blir det mer på riktigt.

"Farmor" berättade (med teckenspråk) att hon själv planerat dessa imponerande rosor. Ett besök hos familjen Molino kan varmt rekommenderas!

“Farmor” berättade (med teckenspråk) att hon själv planerat dessa imponerande rosor. Ett besök hos familjen Molino kan varmt rekommenderas!

Söderut fann vi asfalterade vägar med ytterst lite trafik. Härlig värme. Vackra omgivningar - men tyvärr alldeles för raka vägar. Längs vägen låg enstaka hus - men vi passerade inte några byar. Däremot hittade vi en grönsaksförsäljare längs vägen. Piel del Sapo för 1 EUR/kg. Och jag som tyckte affärens 1,19 EUR/kg var urbilligt (antagligen levererade från samma ställe).

Söderut fann vi asfalterade vägar med ytterst lite trafik. Härlig värme. Vackra omgivningar – men tyvärr alldeles för raka vägar. Längs vägen låg enstaka hus – men vi passerade inte några byar. Däremot hittade vi en grönsaksförsäljare längs vägen. Piel del Sapo för 1 EUR/kg. Och jag som tyckte affärens 1,19 EUR/kg var urbilligt (antagligen levererade från samma ställe).

I Fertilia kompletterade vi lunchen på Supermercado. Nere i hamnen fann vi ett bord i skuggan.

I Fertilia kompletterade vi lunchen på Supermercado. Nere i hamnen fann vi ett bord i skuggan.

MTB och landsvägscykling har blivit stort - men vårt sätt att cykla hör man aldrig något om.

MTB och landsvägscykling har blivit stort – men vårt sätt att cykla hör man aldrig något om.

 

I Fertilia kompletterade vi lunchen på ett Supermercado och hittade ett bord i skuggan nere i hamnen.

Sista kvällen valde vi en restaurang för dess mysiga valv och recensionen på TripAdvisor. Jag har redan glömt vad stället hette. Jag tog en pizza med svamp – men det var burksvamp. Maten var inte direkt dålig – men vi konstaterade att den resans godaste mat var det vi köpt i butikerna och ätit ute på våra cykelturer.

 

Solnedgång från murarna i Alghero

Solnedgång från murarna i Alghero

Alghero är verkligen mysigt, med smala gränder, gamla hus och små torg. Ett extra plus för cykelvägarna i centrum! Just nu var hela Alghero dekorerat med cyklar för att hylla Giro d'Italia av någon anledning.

Alghero är verkligen mysigt, med smala gränder, gamla hus och små torg. Ett extra plus för cykelvägarna i centrum! Just nu var hela Alghero dekorerat med cyklar för att hylla Giro d’Italia av någon anledning.

4 oktober 2017

Fritidsresor skulle ha 500 SEK för transfer. Om du köper bussbiljett på busstorget kostar bussen till flygplatsen 1 EUR/person. Den går varje hel timme från flygplatsen till Alghero där den vänder och går tillbaka till flygplatsen.

Planet skulle gå 21.15 och vi räknade med att behöva ta bussen 18.30 för att hinna i tid.

Efter de raka vägarna i norr ville vi ha slingrande utmaningar. Vi beräknade att det skulle vara ca 2,4 mil till Villanova- men rejält mycket uppförs-lut. Vad kan passa bättre när man sedan ska sitta resten av dagen?

När vi checkade ut fick vi veta att det var marknad i Alghero. Och vilken marknad!

Massor av mandlar och frukt från Sardinien. I Alghero verkar de bofasta handla det mesta på marknaden.

Massor av mandlar och frukt från Sardinien. I Alghero verkar de bofasta handla det mesta på marknaden.

De rökta ostarna som skulle "hänga" hittar du i de flesta affärer. På Sardinien föredrog vi dock den kokta skinkan framför den rökta.

De rökta ostarna som skulle “hänga” hittar du i de flesta affärer.

Meter efter meter med ostar. Sarderna tycks verkligen älska ost i alla dess former. Och det förstår jag, har nog aldrig ätit så mycket ost som den här veckan.

Meter efter meter med ostar. Sarderna älskar ost i alla dess former. Och det förstår jag, har nog aldrig ätit så mycket ost som den här veckan.

Vi fick ta en tur tillbaka till bagage-rummet för att packa ner nötter och färska fikon från Sardinien innan vi började klättringen upp till Villanova.

Resans bästa cykling - trots uppförsbackarna. Med vars en PET-flaska på pakethållaren klarade vi oss även om dricka-pauserna blev många i värmen.

Resans bästa cykling – trots uppförsbackarna. Med vars en PET-flaska på pakethållaren klarade vi oss även om dricka-pauserna blev många i värmen.

Uppskattade verkligen skuggan under korkekar.

Uppskattade skuggan under korkekar.

När det går uppför hinner man verkligen beundra omgivningarna som är olika i varje dal.

När det går uppför hinner man verkligen beundra omgivningarna som är olika i varje dal.

Två timmar och 15 minuter tog det upp till Villanova! Jag var rejält trött innan vi var uppe. Min älskade hade fått strul med växlarna och trampade på av bara ilskan. Han som alltid brukar komma på efterkälken i uppförsbackar.

Två timmar och 15 minuter tog det upp till Villanova! Jag var rejält trött innan vi var uppe. Min älskade hade fått strul med växlarna och trampade på av bara ilskan. Han – som alltid brukar komma på efterkälken i uppförsbackar – kom först upp!

I Villanova fick vi sällskap av en hungrig katt när vi skulle äta vår medhavda baguett och tonfisk. Därför valde vi att äta melonen på vägen ner. Vi lärde oss att det är klokast att ha nödproviant med i bagaget. Siestan gör att det kan vara svårt att hitta mat och dryck i småbyarna.

I Villanova fick vi sällskap av en hungrig katt när vi skulle äta vår medhavda baguett och tonfisk. Därför valde vi att äta melonen på vägen ner. Vi lärde oss att det är klokast att ha nödproviant med i bagaget. Siestan gör att det kan vara svårt att hitta mat och dryck i småbyarna.

Långt där nere kunde vi se Capo Caccia. Inför nedförsbackarna var jag laddad med endorfiner som efter något av de alla löpar-lopp jag deltog i innan jag träffade min cykelälskande själsfrände.

Långt där nere kunde vi se Capo Caccia. Inför nedförsbackarna var jag laddad med endorfiner som efter något av de alla löpar-lopp jag deltog i innan jag träffade min cykelälskande själsfrände.

Cyklingen på Sardinien gav mersmak!

Cyklingen på Sardinien gav mersmak!

Den perfekta cyklingen - slingrande asfaltvägar med vacker utsikt och nästan bilfria.

Den perfekta cyklingen – slingrande asfaltvägar med vacker utsikt och nästan bilfria.

Det bästa med uppförsbackar är att det alltid kommer en nedförsbacke efteråt. Här började 9 km nedförsbacke, där jag bara behövde trampa en kort bit när det planade ut. Det röda huset är en kvarleva från bilarnas barndom då huset var bemannat för att kunna hjälpa till vid bilproblem. Då fanns det även möjlighet att övernatta och få en bit mat.

Det bästa med uppförsbackar är att det alltid kommer en nedförsbacke efteråt. Här började 9 km nedförsbacke, där jag bara behövde trampa en kort bit när det planade ut. På 45 minuter var vi nere i Alghero igen.
Det röda huset är en kvarleva från bilarnas barndom då huset var bemannat för att kunna hjälpa till vid bilproblem. Då fanns det även möjlighet att övernatta och få en bit mat.

I cykelsadeln får man tid att tänka. Efterhand som vi cyklade insåg vi nyttan med TripAdvisor och jag delade allt fler bilder på instagram. På FB skrevs kommentaren “Du säger ju att man ska undvika att flyga” – och någon gång i framtiden ska jag skriva mer om den frågan och hur jag tänker kring att “kompensera” för flygresan. Men inte nu.

På instagram fick jag frågan om hur vi hade planerat resan och insåg hur lite information jag hittar om cykelsemester.

Biltrafik kräver stort utrymme. Tänk så mycket bättre semestern skulle bli om fler bytte bil mot cykel. Kanske kan jag inspirera fler att cykla på semestern.

Cykelsemester är klimatsmart

Cykelsemester kan – men måste inte vara – lågbudget. Varför inte cykla mellan lyxhotell?

Jämför en flygresa till Sardinien med boenden på agriturismo med en flygresa till Karibien för att kryssa mellan öarna. Vilken resa ger störst klimatavtryck?

Cykelsemester är frihet

Med cykel hittar du alltid parkering. Du tar dig fram i smala gränder. Och du tar dig med lätthet fem mil om dagen (om du är lite tränad).

Cykelsemester är upplevelser

Om du ska sitta i en plåtlåda och uppleva omgivningen genom fönstret kan du lika gärna sitta hemma framför skärmen och titta. Med cykel får du motion samtidigt som du ser, hör och känner även tillvarons minsta nyanser.

Ofta är det inte särskilt långt mellan upplevelserna på semesterorten.

Se till att ha med dig en sarong och badkläder om du hittar en trevlig badvik eller ett hotell du gillar.

Jag har sååå många fler superlativ om cykelsemester. Men redan nu är inlägget alldeles för långt enligt min dotter. Så jag nöjer mig här och hänvisar till vad jag skrev när jag var på Sardinien.

instagram “andebark”

tripadvisor

 

Helena Hansen – en av de viktigtigaste i mitt liv just nu

Skrivkurser, skrivretreat, FB-grupper – där kan jag möta andra skrivande människor.

I dag fick jag mail från en kursare från Capella. Hon berättade att hon nu skickat sitt manus till Helena Hansen och frågade hur mitt samarbete med Helena såg ut.

Här är delar av mitt svar:

Vad roligt att höra att kontakten med Helena fungerar!

Helena har blivit en av de viktigaste personerna i mitt liv. Hon lyfter mig och får mig att börja tro på mina egna förmågor.

Helena är så mycket mer än en lektör för mig. Vår kontakt började i samband med Skriv2016 då deltagarna erbjöds en gratis kapitel 1 analys. Helena gick då på lektörsutbildningen. Jag träffade henne i samband med skrivkonferensen och köpte ytterligare utlåtande. Därefter anmälde jag mig till Vinterskolan – en skrivkurs på nätet där det ingick 10 sidor lektörsläsning. Jag hade så svårt att färdigställa texter, tror bara jag skickade iväg 2-3 sidor – men Helena sa att jag kunde skicka in resten när jag ville.

Idag har vårt samarbete utvecklats. Ca en gång i månaden skickar jag in några sidor, samtidigt kommer vi överens om datum när jag ska skicka in nästa text. Antalet sidor jag skickar in är olika och Helena tar betalt per sida. Ofta har jag någon specifik fundering som hon fördjupar sig extra i. Av hennes utlåtande har jag lärt mig så otroligt mycket. Man skulle kunna beskriva det som en skrivkurs där jag styr över ämnena och helt kan ägna mig åt mina egna texter. Genom Helena får jag en gräddfil in i alla de utbildningar hon gått. (Bl a har hon gått Författarlinjen på Lunds universitet – en utbildning jag skulle vilja gå men som jag nog aldrig kommer orka ta mig igenom.)

Helena har en förmåga att uppmärksamma mig på förbättringsmöjligheter utan att jag känner mig ”dålig”. Hon hittar också oslipade diamanter i texter som jag själv tycker är jättedåliga.

Min berättelse bygger på protokoll från den första stora trolldomsprocessen i Dalarna. Vid ett tillfälle bad jag Helena särskilt titta på karaktärerna. I utlåtandet kunde jag se hur karaktärerna fått liv genom mina ord – det var helt fantastiskt!

Förutom utlåtandet får jag tillbaka mina egna texter med hennes kommentarer.

Du har verkligen något att se fram emot!!!

Sedan Capella har skrivandet fått ta allt större del i mitt liv. Trädgården, cykling, yoga har blivit som öar av kreativitet där metaforer kommer till för att sedan formuleras till ord vid datorn. I fredags skickade jag in ca 10 sidor till Helena. Den 11 september skickar jag nästa text – hur många sidor eller vad det blir vet jag inte. Men bara det att ha en datum när jag skickar vad jag har hjälper mig att skriva.

Flykt in i 1600-talet

Vildhallonen måste ha varit välkommen sötma på 1600-talet. Undrar om stoppade direkt i munnen eller bevarade dem för vintern på något sätt.

Vildhallonen måste ha varit välkommen sötma på 1600-talet. Undrar om stoppade direkt i munnen eller bevarade dem för vintern på något sätt.

Utanför regnar det. Efter en veckas kliande knottror på fötterna håller jag på att bli tokig. Min hud är som en varningsklocka. Förr gav stressiga situationer prickar på fingrar och händer.

Funderar på vad som utlöste prickarna på fötterna. Nedsatt immunförsvar efter hostan? Samtalet med Försäkringskassan som drog upp det gamla? Tillbakablickande genomgången med psykologen förra veckan då journalen skulle uppdateras? De konstiga inläggen på min FB? Eller kanske ett hopkok av alltihop.

Jag vet inte.

Det enda jag vet är trolldomsprocesserna blivit min tillflykt. Jag flyr in i dem så som jag en gång grävde ner mig i arbete när jag mådde dåligt. Fast inte på samma sätt. Orken räcker endast kortare stunder.

Återigen funderar jag över Gullichs-Anna. I Helenas genomgång av karaktärerna skriver hon bl a så här;

“Fundera dock över scenen där Anna sitter vid bordet med Anders och de andra (i dokumentet Början). Här är det nämligen något svårt att förstå vad som händer. Att de skojar med varandra är klart, men har Anna verkligen berättat att hon varit i Blåkulla? När jag sedan läser dokumentet Gullichs-Anna förstår jag bättre att det faktiskt är så. Jag funderar dock på hur logiskt detta är. Hon som är så religiös, har hon verkligen berättat att hon varit i Blåkulla? Och är det inte farligt att berätta något liknande i den situation hon befinner sig? I ditt mejl (och senaste dokument) bekräftar du att det faktiskt är så, att hon även enligt protokoll angett att hon åkt till Blåkulla. Här tror jag du bör försöka få fram orsaken till detta lite tydligare, så att det här inte framstår som allt för ologiskt. Fundera på hur du kan göra det. Kan du rent av ange en orsak i någon replik i texten? Har hon blivit ”medtvingad”? “

Anna förhördes en hel dag. Gång på gång läser jag förhöret. Skriver ut det. Markerar stycken, letar bra citat. Försöker förstå. Vissa delar känns summariska, som en uppräkning. Det finns likheter med åklagarens sakframställning i dagens rättegång.

På bloggen samlar jag information som jag hittar om trolldomsprocesserna.

I trolldomsprocessen var det Länsmans uppgift att förbereda brottmålen och han fick referera vad som förekommit inför tinget.

År 1668 tillämpades inte någon omedelbarhetsprincip. Hur rättegången exakt gick till är svårt att utläsa eftersom de styrande inte lyckats enas om nya lagar. Karl IX hade förvisso låtit trycka upp Kristoffers Landslag (en omarbetning av Magnus Erikssons landslag från omkring 1350) så nu tillämpade alla domstolar samma lagtext (till skillnad från före 1609 då lagtexternas avskrifter kunde ha olika lydelse).

När vi är ute och cyklar brukar jag “spela upp” olika scener. Särskilt i motvind och långa uppförsbackar är det bra att förflytta sig till ett annat rum. I helgen ska jag låta förhöret av Gullichs-Anna spelas upp. Vilka delar av protokollet är hennes ord. Vad är Länsmans och Pastorns återberättade historier? Hur väl stämmer de överens med Annas verklighet?

Mitt liv är märkligt. Fortfarande är kontakten med människor så tröttande att jag undviker social samvaro. Istället umgås jag med personer ur det förgångna.

Till lektören

Under åren har jag investerat mycket i min hälsa; yoga, psykologsamtal, reikihealing, massage, trädgårdstid. Just nu är lektörsutlåtandena det som ger störst effekt. Efter veckor av totalstopp i skrivandet skickade jag iväg en liten text igår. Även om jag inte skrivit så mycket så känner jag mig nöjd och längtar tills jag får utlåtandet i början av nästa vecka.

Känner tacksamhet för dem finns runt mig och stöttar skrivandet. Framförallt Helena och Tove. Men även människor jag aldrig träffat, som Maria på museet i Dalarna.

IMG_1631

Kvällsmaten består fortfarande av körsbär och hallon. Nytt på menyn är mogna krusbär.

Kärlek

IMG_1615

9 liter hallon i hinken, minst en halv liter i magen – och massor av körsbär från vilda och planterade körsbärsträd. I kväll fick jag vara tyst när vi plockade. Rösten är borta.

Det är märkligt vilket genomslag FB har. Tack för alla värmande meddelanden! Mindre än ett dygn låg de obehagliga kommentarerna där. Ändå var ni många som såg, som stöttade. Och jag sparar orden här som Guldkorn. För det märkliga är att det i slutändan blev något positivt av det inträffade.

“du har så lätt att kritisera dig själv. Men se istället hur snabbt leden kring dig slöts upp. Denna Eva blev bara pinsam.” 

Kanske var det en fejk-profil. Kanske ångrade sig individen och raderade sin profil, för jag lyckas inte se den bland våra “gemensamma vänner” längre.

Ändå ligger de där orden och gnager. Högfärdig – vad är det egentligen? Jag vet inte, men jag inser att människor kommer att reta sig på mig oavsett vad jag gör, vad jag säger – så varför springa runt och försöka vara andra till lags. Det kommer alltid finnas den som hittar fel på mig oavsett hur mycket jag anstränger mig. Det viktigaste är att jag älskar mig själv – och där hjälpte verkligen era ord mig att hitta tillbaka till kärleken som jag fann på Capellagården.

“Jag ser dig som en väldigt intressant person. Ödmjuk, intelligent och framåtsträvande.”

“Stå på dig Annika, låt inte någon belackare tysta dig.”

IMG_1627

Tacksam!!!

IMG_1556

Sonen ringer och frågar hur jag mår. Han var en av alla dem som reagerade på inlägget, som brydde sig, som stod upp för mig. Och jag känner mig SÅÅÅÅ tacksam!

Nu ska jag skaka av mig obehaget. Jag har fått mycket av vad jag “känt” bekräftat. Ibland är det bättre än den subtila känslan som man inte kan ta på. Personen är blockerad, konversationen på FB borttagen – men jag låter inlägget finnas kvar här ett tag till. Funderar på om jag borde dölja det.

Bloggen är min anteckningsbok, en plats där jag samlar tankar, bokideér, textfragment. Det finns så många böcker i mitt huvud som jag vill skriva, men lyder Mats Söderlunds råd att bara fokusera på ett skrivprojekt – sålla bort allt annat.

Från en företagarvän får jag följande meddelande: “Blir så beklämd, det är den här typen av människor som gör att man som arbetsgivare bränner ut sig.”

På måndag beger jag mig till Universitetsbiblioteket igen för att fortsätta researchen om Dalarnas sommarvägnät. Böckerna jag beställde i måndags har kommit. Det är en ny tid nu. Arbetsgivare blir jag aldrig igen. Idag har jag insett vilken rik erfarenhetskälla jag har att ösa ur för framtida böcker.

Det förflutna

I går delade jag cykelfrämjandets film och skrev "Det behövs säkrare cykelvägar."

I går delade jag cykelfrämjandets film och skrev “Det behövs säkrare cykelvägar.” Här en bild från en cykelbana den 18 juli.

På Capella hände det saker i mig som fick mig att tro att jag lämnat det som varit bakom mig. Efter kommentarer på FB igår inser jag att det som varit för alltid kommer att förfölja mig.

När jag skrev att det behövs säkrare cykelvägar skrevs kommentaren “Hur vet du det?” av “En av dina förre anställde när du chappa från Hammenhög”.

Inser att där ute i verkligheten finns det människor som inte vill mig väl, som tycker att jag borde hålla tyst, försvinna, som kanske t o m gärna hade sett att jag lyckades ta mitt liv. Och jag funderar på om det är mig det är fel på eller om konstiga personer av någon anledning dras till mig.

Jag funderar på om jag borde “upphöra” i sociala medier, om jag borde hålla tyst med mina tankar. Men inom mig ljuder Susanna Alakoskis ord. “Som författare behöver man vara väldigt modig. Fråga inte om lov. Implementera djärvhet. Tänk fritt.”

Kanske ska jag vara tacksam, se kommentarerna som en träning. Lära mig att inte bry mig om vad folk säger om mig.

Jag har två alternativ; gömma mig, leva i min trädgård, dra mig undan eller stå för den jag är nu och skita i vad folk tänker, tycker och säger. Ibland ställs saker på sin spets. “Anninka är en stor jävla skit högfärdig. Som fan”. Kanske borde jag vara tacksam när folk är tydliga med vad de tycker och tänker.

Eva

För oss högkänsliga är det värre med den där känslan som ligger i luften som man inte kan ta på. Nu finns något konkret att jobba med hos psykologen nästa gång.

Funderar på om jag är högfärdig. Jag har aldrig känt mig högfärdig. I olika personlighetstester har det framkommit att jag är extremt drivande. När jag har ett mål framför mig fokuserar jag helt på det. Ju mer jag behöver anstränga mig för att nå målet ju mer tunnelseende blir det.

Sedan februari 2014 har jag tvingats skärma av allt för att orka återvända till livet. Självklart kan många uppfatta mig som högfärdig för att jag inte hör av mig. Men jag har försökt att finnas för de allra närmaste, ta ett steg i taget. Dagligen känner jag tacksamhet för kontakten med mina barn och min syster.

Veckans guldkorn var ett mail från min lektör, Helena Hansen; “Så roligt att läsa den fina responsen du fick på kursen! Stort grattis till den! Vi är många som tror på dig och din text!”

Ska jag begränsas av vad människor säger om mig? Vad kan bli värre än att inte vilja leva längre?

Kommentarerna slungar mig tillbaka till en februaridag. Den natten hade jag bestämt mig. Det var bäst för alla om jag tog mitt liv, men jag skulle vänta till söndagen. Det gav mig lite tid att tänka. När jag kom till kontoret sa den anställde något – vad minns jag inte, men sättet det sas på fick mig fullständigt att rasa. Jag gick upp på ovanvåningen, testade hållbarheten i olika föremål genom att hänga sakerna över bjälkarna och vila min tyngd. Jag orkade inte en dag till. Den anställde hade sagt att hon skulle på läkarbesök klockan 14. Tack vare att min älskade blivit orolig efter vårt samtal på morgonen ringde min mor mig. De hämtade mig innan jag hunnit verkställa mina planer. Jag hann aldrig skriva avskedsbrevet som jag skulle lägga vid ingången, inte lappen där jag skulle uppmana den anställde att inte gå in utan bara ringa polis och meddela att ett självmord hade begåtts.

Antagligen är det många av mina tidigare anställda som tycker att jag är en stor skit. Men oavsett vad de tycker om mig så vet jag att jag trodde gott om människor, att jag gav många en chans in på arbetsmarknaden.

“Du hade haft ett bättre liv som anställd” sa den kloke Sonen för en tid sedan. Och han har helt rätt! Jag är full av beundran för småföretagare som har ork att anställa människor i Sverige. Någon gång ska jag skriva om dessa erfarenheter – men inte nu.

Jag nöjer mig med att skriva tack till er som finns där även om jag är en “högfärdig skit” som aldrig hör av mig. Jag uppskattar er – JÄTTEMYCKET!!! Och nej, jag kommer inte sluta skriva, inte göra FB-sidan privat. På Capellagården och i Älvdalen får jag vara den jag är – och det räcker för mig.

Nytt år

Några av de 185 gratulationerna på FB innehöll en önskan om “Gott nytt år”. Om jag tittar tillbaka så har jag ofta förändrats i samband med min födelsedag, som årsringar – lite olika.

Idag är det 23 år sedan jag gifte mig.

Födelsedagen 2008 firade jag och barnen i Övraby. Ut hade jag flyttat några dagar tidigare – men nu blev det konkret även för barnen.

1918215_102539346333_6882126_n

2009 firade jag att jag satte skylt på huset. Under flera år har jag förträngt allt som varit, kände att jag slösat bort mitt liv på fel saker. Tack vare meditationerna på Capella känns åren inte längre bortslösade.

IMG_2241

2012 vaknade jag på födelsedagen med en romanidé som bara krävde att få komma ut. Kvällen innan hade jag utövat yoga för första gången i mitt liv. Helgen tillbringades med Annica och Anki och när de kom för att gratulera mig satt jag redan vid datorn och skrev.

2015 firades födelsedagen i barndomshemmet i Övraby. Nu är gården såld. Tack vare Tove Folkessons meditationer på Folkhögskolan i Skurup flödade orden som aldrig tidigare. Det var på Skurup de första fragmenten i bokserien skrevs.

2016 firade jag en magisk födelsedagen på Capellagården.

IMG_1392 2

Förra veckan la jag till en avgörande livshändelse på FB. Och det var tur – för nu kan jag gå tillbaka och påminna mig om hur det kändes just då, kan göra orden till min sanning. Efter en vecka i sjuksängen saknar jag energin från Capella. För första gången i mitt liv har jag varit sjuk på födelsedagen. Trots alla försök att hålla mig på avstånd blev jag smittad av någon märklig influensa när jag kom hem. Så i år gladde alla gratulationer på FB mer än någonsin – TACK!!!!

Återigen funderar jag på om jag inte skulle avsätta en daglig stund av tacksamhet enligt Bobs förslag och då även kolla FB och skicka gratulationshälsningar.

Nytt år – nya vanor. Förutom att hålla kvar goda vanor (som t ex regelbunden cykling och yoga, undvika socker, äta sunt, fortsätta skriva) kommer jag lägga till följande;

  1. Varje måndag: reflektera över vad jag undvikit att göra under veckan som gick och skriva några rader i responsgruppen från Capellagården.
  2. Daglig stund av tacksamhet.
  3. Tre sidor flödesskrivande om dagen.
  4. Återuppta morgonpromenader – kanske inte varje dag – men minst 2 dagar i veckan. På promenaden ska jag göra Bobs 5-minuters-meditation.
    1. Andningsfokus (fyra korta inandningar följda av fyra korta utandningar).
    2. Några minuters tacksamma tankar. Vad är jag tacksam över.
    3. Visualisering av var jag vill vara om 10 år. (Vilken dag vill jag vakna upp till om tio år?)
    4. Vad är min vision för dagen (jag skulle vilja må så här, jag skulle vilja skriva det här. (Det vi gör idag är en del av framtiden, som en graviditet.)
    5. Pep-talk “Vila i att det här är djävligt bra”, “Jag har något unikt att berätta”.

På Capellagården har jag årligt utvecklingssamtal med Tove Folkesson om mitt skrivande. Kanske kan jag se födelsedagen som ett tillfälle för årligt utvecklingssamtal med mig själv.

Hur blir man en skrivande person?

Läser min beskrivning på FB.

“Fd egenföretagare och advokat som tappade fotfästet. Idag odlar jag mina grönsaker och funderar på hur jag ska bära mig åt för att förverkliga drömmen om att bli författare.”

Det känns som om jag vet hur jag ska bära mig åt för att bli en skrivande person.

  1. Gå skrivkurser för Mats Söderlund och Susanna Alakoski för att lära dig gestalta och få tips om hur du gör för att ta skrivandet på allvar.
  2. Avsätt tid för skrivande – både dagligen och längre perioder (som skrivretreaten på Tre Björnar i Älvdalen).
  3. Gå kurser för Tove Folkesson och Bob Hansson för att hitta det magiska flödet.
  4. Fortsätt skriva.
  5. Gå skrivkurs för Veronica Grönte för att lära mer om den dramaturgiska kurvan och karaktärsutveckling.
  6. Fortsätt skriva.
  7. Skaffa en lektör att skicka dina texter till. Kom överens om deadlines med lektören och skicka det du har på överenskommen tid utan att värdera, ändra eller stryka.
  8. Fortsätt skriva.