Trädgårdstankar

I september 2014 gick jag skrivkurs för Mats Söderlund och Susanna Alakoski. Fortfarande går jag tillbaka till mina anteckningar.

Löjtnantshjärtan och tulpaner den 18 maj 2017.

Löjtnantshjärtan och tulpaner den 18 maj 2017.

“Svinalängorna tog 13 år att skriva. Skrivkurser, nattsömn. Avgörande var envisheten och disciplinen att vägra sluta.”

“Observatoriet, 2013, tog 10 år att skriva. De första raderna skrevs 2001.”

Orden tröstar när det känns som om jag hela tiden går tillbaka, ändrar, fördjupar. Gång på gång intalar jag mig att jag är sjukskriven, att skrivandet är min terapi.

Trés chick heter den vita liljeblommande tulpanen. Foxtrot den dubbla rosa.

Trés chick heter den vita liljeblommande tulpanen. Foxtrot den dubbla rosa.

När jobbiga saker händer är det skrivandet jag flyr till, som jag förr flydde in i arbete. Det får mig att slippa tänka, slippa vara i smärtan. Fortfarande klarar jag inte av att tänka tillbaka, men jag bearbetar genom skrivandet. Känslor som smärtar, som när människor pratat skit, kan jag bearbeta genom Marit. Om henne påstods det att hon varit i Blåkulla. De mörka ögonen som förföljer mig i mardrömmarna placerar jag på Pastor Elvius. I en annan värld klarar jag av att möta dem.

“Det är fruktbart att kunna bottna i den känslan du beskriver.”

Vita rabatten med massor av smultron och myskmadra. (Trés chick heter liljetulpanen.)

Vita rabatten med massor av smultron och myskmadra. (Trés chick heter liljetulpanen.)

Den mesta tiden tillbringar jag i trädgården. Tankarna på Marit får landa, jag bearbetar mitt förflutna. Men ibland händer det att jag faller handlöst ner i gropen. Det är så svårt för omgivningen att förstå min sjukdom – ja, även för mig själv. Läkare och psykologer har förklarat att jag är så tömd på energi att jag inte har de reserver som behövs för att klara jobbiga situationer. Jag överreagerar, och tömmer mig på den lilla energi jag har. Då är Älvdalen min tillflykt. Det är där jag hämtar kraft, flyr in i 1600-talet, lever genom Marit. Den 7 juni åker jag. Den här gången ska jag bo i Britas koja.

“Att slutföra ett projekt kräver jättemycket.”

Det är bara att acceptera – jag är inte där. Jag är inte heller redo för några långa skrivutbildningar. Susannas råd att gå kurser på Folkhögskolor har jag följt. I snart ett år har jag längtat tillbaka till Capellagårdens magiska stämning. Den 25 juni är det dags.

IMG_1165 2

 

Cykling på Hallandsåsen

Sol och små vägar som slingrar över Hallandsåsen. Kan livet bli bättre?

Skottorps slott

Chokladkaka på Skottorps slott

När jag såg skylten till Skottorp kom jag att tänka på Karl XI. Varför valde han att gifta sig mitt ute i ingenstans? Med cykel är det enkelt att ändra rutten och vi gjorde en avstickare. Slottet hade byggts om på 1800-talet, men omgivningarna var de samma som när Karl XI fick sin danska prinsessa.

Varför han valde denna plats kan ni läsa i nedanstående länkar. Mina tankar dröjde sig kvar i bröllopet på Skottorp resten av söndagen. Vem vet – kanske dyker bröllopet upp i seriens sista bok.

Länkar om Skottorp

Skottorps slott

Om slottet

Karl XI och Ulrika Eleonora av Danmark

Ulrika Eleonora

Dick Harrisson

 

Liljekonvaljens tid

I trädgården gömmer liljekonvaljens blyga knoppar sig bland bladen. Till skolavslutningen kan man plocka de första liljekonvaljerna i Älvdalen.

1668 styrdes livet av Bondepraktikan. Nedanstående förteckning grundar sig på en älvdalsk runstav från 1644 som jag kompletterat med uppgifter från andra källor.

1 januari Nyårsdagen

6 januari Trettondagen

7 jan Knut

13 jan

19 jan Henrik

25 jan Pauli omvändelse

2 febr Kyndelsmässa

3 feb Blasius

15 feb Sigrid

24 feb Mattias

12 mars Gregorius

söndagen den 20 mars 1668 inföll Påskdagen enligt släktingar.se

25 mars Marie bebådelse

14 april Tiburtius

(Påsk – fullmåne)

23 april Georg

25 april Markus

1 maj Valborg

3 maj Korsmässa

10 maj 1668 inföll Pingstdagen enligt släktingar.se

Pingst= 50 dagar efter påsk. Hänryckningens tid, religiöst präglad glädje (kyrkorna pryddes med lövruskor och ljus). I äldre tradition är pingsten en offerhögtid med erotiska inslag där flickorna gick runt i stugorna med kransar i håret.

15 maj Halvard

18 maj Erik – Ersmäss (korna fördes till hemfäboden)

22 maj “Jag kan Eders Vällachtigheet undertiänstl icke förmält låta nämna att hur med jäntan som värdige Fadern och Kyrkoherden skrev därom bekänner mycket ynckeligen så att håren resas på huvudet…” Undertecknat av Lendsman Lars Olofsson den 22 maj anno 1668

25 maj Urbanus  (ansågs som första sommardagen då vårbruket skulle vara avklarat – dock ej i Älvdalen)

29 maj 1668  “då jag med Herr Domaren vill överlägga vad tid Herr Domaren kunna lägligast finna, denna rannsakning att företaga, vilket jag menar kunna ske Midsommartiden, då hela menigheten är hemma, men efter Persmässodagen reser Allmogen till sina ängar mannegrant, och då är besvärligt att hålla ovan benämnda personer där uppå förvaring. Begär allderföre ödmjukligen Ers Nådes goda och Nådige betänkande härom, hur jag med dessa personer mig skall förhålla.”

Enligt “Livet går vidare” sid 310 gifte sig Gullichs-Annas bror i början av juni 1668 “Det var en vecka före det första protokollförda förhöret, under vilket Gertrud Svensdotter skulle komma att utpeka Gullichs Anna och hennes småsyskon som Blåkullafarare.”

7 juni 1668 – Tredje söndagen efter trefaldighet

“Anno 1668 den 11 Juni, då jag Befallningsmannen Johan Arfvetason höll ordinarie fjärdingsting med Elfdals Socken…” (Enligt BGL sid 18 hölls Fjärdingstinget den 14-16 juni 1668.)

14 juni 1668 – Fjärde söndagen efter trefaldighet

17 juni Botulf

24 juni Midsommar (“Historia om de nordiska folken” från 1555 berättas det att ”på den helige Johannes döparens afton … plägar allt folk utan åtskillnad till kön och ålder samlas i skaror på städernas torg eller ute på fria fältet, för att där glättigt tråda dansen vid skenet av talrika eldar, som överallt tändas.”)

29 juni Petrus Paulus – Persmäss befinner sig allmogen på ängarna (se ovan 29 maj)  (Om regn på midsommardagen sågs som gift, så sägs regn på Petrusdagen (”permäss”) som en välsignelse. En västgötapräst beskriver i slutet av 1700-talet att regn på permässan ”är hugneligt, när regn faller, ty det hålles för att vara det bästa över hela sommaren, och som gödsel för all säd på alla åkrar”.)

2 juli Marie besökelse

14 juli

22 juli Maria Magdalena

25 juli Jakob

29 juli Olof

10 aug Lars

15 aug Marie himmelsfärd

24 aug Bartolomeus

(29 augusti korna till hemfäboden)

1 sept Egidus

Adhis o Jesu!, Anno 1668 den 3 september hölls Extraordinarie ting i Elfdalens sockenstuga.”

6 september 16 post Trinitatis (16 söndagen efter trefaldighet enligt släktingar.se)

”Den 6 september, som var en Söndag, om aftonen gick Pastor, He Anders, Befallningsman, några av nämndemännen till Blån – eller Look-Anna, för att försöka få henne på på sanningens väg igen. För att med större lämpa och fog umgås med henne avtalades att Pastor och He Anders först skulle gå in, då man trodde att de genom Guds hjälp skulle få ur henne en god bekännelse. Sedan skulle vi inkomma såsom starka vittnen och höra hennes tal. 

När nu Pastor och He Anders hade vid gott pass en timme talat med henne, och intet kunnat uträtta hos henne, gick de ut och mötte oss på gården. Vi ville gå in och vi följdes åt in.”

8 sept Marie födelse

14 sept korsmässa (dom meddelas)

21 sept Matteus

29 sept Mikael (Mikaelidagen är en kyrklig högtid till ärkeängelns Mikaelis ära.) Dagen räknades som vinterhalvårets första dag och var en av de viktigare högtiderna på året. Det var då man åter fick tända ljus om kvällarna. Nu skulle skörden vara bärgad och boskapen tas hem från fäbodarna. De pryddes med blommor, färggranna tofsar och vallpigorna blåste vallåtar i hornen.För att inte väcka de övernaturliga väsendena, till exempel maran, måste djuren föras in i ladan under tystnad. Om maran märkte att djuren kom in i lagården, fanns det risk att hon red djuren så att de blev sjuka och dog. Människor föreställde sig att maran var ett väsen som kunde rida både djur och människor om natten och göra dem sjuka. Härav kommer uttrycket ”mardröm”. Även skogsrået ansågs hotfullt mot djuren.

Dagen ansågs också vara bra för att ta väderspådomar och den kommande vintern kunde förutsägas: Om vinden blåser från ett visst väderstreck, kommer vinden också under vintern blåsa i samma riktning. Vädrets karaktär denna dag förutspådde även fodertillgången: Blåser den bort, blir det foderbrist. Om man vill förutsäga fodertillgången kan man lägga en halmviska utomhus.

Dagen är också känd som höstens stora marknadsdag.

4 okt Frans

6 okt Eskil

7 okt Birgitta

13 okt Kalixtus

21 okt Ursula

28 okt Simon, Judas

1 nov Alla helgons dag

2 nov Alla själars dag

11 nov Martin

12 nov

23 nov Klemens

25 nov Katarina

30 nov Andreas

4 dec Barbara

6 dec Nokolaus

8 dec marie avelse

9 dec Anna

13 dec Lucia

21 dec Tomas

25-31 Julhelgen

1753 övergick Sverige från den gamla (julianska) kalendern till den nya (gregorianska). Det skedde genom att de 11 sista dagarna i februari togs bort. Onsdagen den 17 februari 1753 följdes av torsdagen den 1 mars.

Om vi antar att Fjärdingstinget ägde rum som BGL skriver (den 14-16 juni) så skulle bröllopet ägt rum den 7 juni enligt den gamla kalendern, dvs den 27 maj enligt den nya kalendern. Enligt Tini blommar inte liljekonvaljerna så tidigt. Och då ska man betänka att 1600-talet kallades lilla istiden. Lennart Mattsson i Älvdalen skriver så här “Bara på de sista 20 åren har vi fått 1 månad kortare vinter,på 1850-60 talet nån gång när missväxtåren/nödår kom så var det snö över gärdesgårdarna till midsommar.”

I min berättelse vill jag ha liljekonvaljer den 7 juni – för de är sommar för mig. Det känns enklast att bara strunta i kalenderbytet. I mitt huvud blommar liljekonvaljerna i början av juni – varför inte låta dem göra det även i berättelsen?

Research på bloggen

Förra veckan hände något märkligt. Jag var på väg från Ystad till Malmö. Klockan var omkring åtta. Solen sken från klarblå himmel. Trafiken på motorvägen var lugn, men tät. Plötsligt ser jag fyra vildsvin pressa sig under räcket på motsatt körbarna. Jag bromsar in. Vildsvinen fortsätter under mitträckena, det dunkar i plåten och passerar min körbana precis framför bilen. Återigen dunkar det i plåten när de trycker sig ner under vägräcket och ut på åkern.

Darrande trycker jag ner gaspedalen och ökar farten.

Öppna böljande fält så långt ögat når – på båda sidor. De enda vildsvin jag tidigare sett var på Christinehof och Skånes djurpark.

Varken skog, skymning eller gryning. Fyra vägräcken passerade de. Hela händelsen känns märklig.

Hela Malmö är en enda röra pga vägarbete och jag väljer att parkera vid Triangeln. På väg till mitt möte passerar jag Sök & Finn. Hela händelsen med vildsvinen var så märklig och jag bestämmer mig för att gå in och köpa “Djurens språk” på tillbakavägen.

Redan innan jag betalt slår jag upp ordet “Vildsvin”;

“Lär känna dig själv och din fulla kraft för att kunna leva din dröm här och nu i kärlek. Min gåva till dig är allt! 

Gåvan kommer ur uttrycket – allt eller inget. Med andra ord – gå inte på illusionen om att du inte skulle klara av allt/få allt/ lyckas med allt osv. Det gäller bara att medvetet använda dig av din egen kraft. Lätt eller hur!”

Orden väckte tankar i mig. De senaste veckorna har jag varit irriterad utan att kunna förklara varför. Kanske över insikten att depressionen orsakat bestående skador på hjärnan (som ökad stresskänslighet, dåligt närminne).

Helenas mail och kommentarer får mig att se ljust på framtiden. För kanske har depressionen även lett till något gott. Gång på gång läser jag hennes kommentarer:

“Självklart är orden direkt riktade till dig och de gäller din text, som jag tycker är unik. Jag menar precis allt jag skriver. Jag har ju fått fördelen att följa med dig i ditt skrivande sedan vi träffades tack vare förstakapitel-analysen på Skriv2016 – och därför känner jag mig väl insatt i hur du skriver och den stora förmågan att skapa bra text som du har….. Lita på din förmåga! Du är en otroligt duktig författare och jag är helt säker på att det här kommer bli inte bara en bok utan en riktigt bra sådan! (Några hundraprocentiga garantier för att boken ska bli utgiven kan man ju som lektör aldrig ge, eftersom det ofta beror på vad förlagen letar efter just då, men jag skulle bli mycket mycket förvånad om din bok inte blev utgiven!)”

Min utmaning är att hitta ett hållbart sätt att leva, att inte pressa mig, att anpassa mitt liv efter den hjärna jag har – och inte den kapacitet jag en gång hade.

Bloggen är min anteckningsbok. Här samlar jag min research. Då blir skrivandet meningsfullt utan att jag behöver pressa mig att bli klar, utan att jag behöver pressa mig att det ska bli bra. Skrivandet är min tillfriskningsprocess.

På Facebook har jag hittat andra historienördar i följande grupper:

Historiska romanförfattares gille

Stormaktstiden i bilder

Stormaktstiden

De grupperna har inspirerat mig att lägga upp en litteraturlista.

Synopsisgenomgång

Bronsåldershögar i Rönneberga

Bronsåldershögar i Rönneberga

Mellan åtta och tio timmar i veckan tillbringar vi på cyklarna. På söndagarna är tempot lugnt och jag ser detaljer i naturens skiftningar. Vi kommer till platser vi inte visste fanns, där fantasin triggas igång. Som de här bronsåldersgravarna.

I mitt huvud kommer bilder, berättelser, karaktärer. Men jag har lovat mig själv att lägga all fokus på Marit, inte förirra mig iväg i nya historier, nya projekt. Göra klart.

Efter fredagens utlåtande från Helena filade jag på mitt synopsis och skickade in det till henne. Idag fick jag hennes kommentarer. Återigen prickade hon in mina tveksamheter, ställde frågorna som fick mig att vända på stenarna.

Vinterskolan (Skriv en roman på tio veckor) gav en bra grund. Att fortsätta arbetet med Helena är det bästa jag gjort för mitt skrivande. I henne har jag någon att diskutera projektet med, någon som är engagerad – och dessutom har så otroligt mycket kompetens. Det märks verkligen i det hon skriver.

Än en gång – TACK Helena för att du finns!

En ny vår

Vitsippor

I skogen fryser vitsipporna som snöflingor i vinden. I trädgården har tiden stannat. Vårknoppar kraftsamlar för den explosion som ska komma. Vi behåller underställ och dubbla hjälmmössor på våra cykelturer.

IMG_0847

Det blir inte många ord skrivna, ändå utvecklas texterna när vi cyklar i längs slingrande skogsstigar. Där hänger dofterna likt spindelnät mellan träden. Medan vi cyklar genom gran-, tall- eller blandskog ser jag Marit gå över mossan och funderar över vilken scen som passar i den miljön.

Igår fick jag utlåtandet av min lektör, Helena Hansen. (Känns lite kaxigt att skriva min lektör. Jag anlitar Helena för att komma framåt i skrivandet fastän jag är långt ifrån klar. Eftersom jag fortfarande inte har ork att gå längre skrivkurser har jag skapat min egen skrivutbildning. Jag skriver utan deadlines, skickar in och får utförliga textkommentarer som jag verkligen utvecklas av.)

Hur många gånger jag läst utlåtandet vet jag inte, men det är många. Vid dagens genomläsning markerade jag förbättringspotential med rött och positiva kommentarer med fetstil.

Helena har verkligen förmåga att lyfta fram utvecklingspotential som får mig att må bra. Bästa boosten bara!!! Som det här:

“Vad jag saknar lite i ”Marit måndag” är den prosalyriska tonen som du är så bra på att skapa. Jag får intrycket att du glömt bort den lite grand här och att du i stället fokuserat på att skildra storyn/relationen mellan Marit och Hindrik och därför låtit det prosalyriska hamna i skymundan. Försök därför att trycka hårdare på det prosalyriska även när det gäller textpartier som handlar om beröring.” 

Gång på gång betonar hon  “i slutändan är det självklart du som bestämmer hur du vill göra med din text”.

Totalt är utlåtandet på 7 sidor (därtill kommer många kommentarer i de texter jag skickat in där meningar markerats med ord som “jättebra”, “Här briljerar du”.). Nästan tre sidor handlar om struktur (med länkar och lästips där jag kan lära mer). En sida handlar om språk och stilnivå: “På vissa ställen funderar jag till exempel lite över ordföljden och om den inte borde moderniseras något lite mer (se mina kommentarer i manuset). Här skiljer sig nämligen texten åt från de övriga texterna. Denna ofta gammeldags och omvända ordföljden gör att flytet i läsningen stoppas upp något. Vad har du själv för tankar kring detta?” Här sätter hon fingret exakt på den fråga som jag funderar mest på. När jag läser hennes kommentar lossnar knuten.

En halv sida handlar om gestaltning. “Försök tänka genomgående på vad som ska gestaltas och på vad som ska skildras via skrift – och tänk på att inte upprepa samma sak utan gör skillnad på det du berättar så att skriften blir ett komplement till gestaltningen och vice versa. Berätta till exempel inte samma sak två gånger. På sidan 16 kommer även den skrivna texten in lite abrupt – och här tror jag texten skulle vinna på om du infogade gestaltning före det skrivna. (Förmodligen har du redan själv tänkt på det eftersom skriften föregås av en markering.)”

Nästan två sidor handlar om karaktärsskildring. “Anledningen till att jag skriver detta med ”slitna uttryck” är för att de sticker ut från den övriga texten – och för att jag vet vilken skicklig författare du är. Det bör du visa även i dessa partier – och det är jag helt säker på att du kan göra. Se texten som ett första utkast som du kan arbeta vidare med.” 

Orden markerar jag med fet stil, förstorar dem till 14. Ingen kan förstå hur mycket de betyder för mig. I flera år har jag känt mig totalt värdelös. Ilskan över att min ork är försvunnen, att jag inte är tillräckligt bra på någonting. Att alla mina kurser och utbildningar känns överflödiga för den arbetsträning jag själv utvecklat (laga middag och plocka undan).  Frustrationen när min hjärna lägger av vid minsta stresspåslag. Men Helena skriver att hon vet att jag är en skicklig författare. Det är inte tomma ord – för hon har verkligen erfarenhet av texter. Och jag struntar fullkomligt i vilken pepp hon ger till alla andra. De här orden (och väldigt många andra) är bara till mig och jag kommer inte en sekund tillåta mig tvivla på dem.

Och det kommer mera. De två sista områdena är den här gången väldigt kortfattade.

“Miljöskildring

Som vanligt är du väldigt skicklig på att skildra miljön som det handlar om. Du låter karaktärerna använda miljön så att det blir mer än just en beskrivning – och detta är jättebra! Samtidigt förstärker miljön stämningen, till exempel det sensuella i situationen i ”Marit söndag” och här lyckas du väldigt bra. (Varför inte, som sagt, göra på samma sätt och låta naturen förstärka stämningen i ”Marit måndag”?) Miljöskildringar har du sammanfattningsvis väldigt bra grepp om och här briljerar du som författare. 

Berättarperspektiv

Det märks även att du arbetat med berättarperspektivet – det känns nämligen nära och bra. Ingenstans svajar det i texten. Jättebra! Här har du verkligen koll. “

Det viktigaste i hela utlåtandet är sammanfattningen. Här visar Helena vilken skicklig lektör hon är.

“Sammanfattning

Tack igen för att jag fått läsa mer av din intressanta och välskrivna roman! Det är väldigt spännande att se hur din text utvecklar sig – och det märks att du har både arbetat mycket med och funderat över storyn och de olika komponenterna som ingår i skapandet av en bok. Det här kommer att bli riktigt bra! Vad du först och främst bör fundera på nu är strukturen. Var kommer vändpunkter och vilka (eventuellt) fler konflikter kan du få med och förstärka i storyn? Fundera även på vad du ska skildra i skriven text (ur till exempel notariens och/eller Häradsskrivarens perspektiv) och på vad du ska gestalta och tänk på att inte skildra saker dubbelt utan låta de båda typerna av text komplettera varandra. Ibland behövs texten även moderniseras lite på sina ställen för att flytet i läsningen ska gå lättare. Som jag ser det så är den text (av de jag nu läst) som du behöver arbeta mest med ”Marit måndag”, där du på vissa ställen använder uttryck som skulle kunna upplevas som något slitna och nära klichéer. Försök att hålla fast vid den komplexitet som du lyckas skapa så fint i början av texten – det vet jag att du kan. Ofta briljerar du nämligen som författare. “

Och nej, Helena har ingen aning om att jag skriver det här. Hon vet att jag är nöjd med henne. Det har jag varit enda sedan jag fick en gratis Kapitel1 analys i samband med Skriv2016.

Och nej, jag delar inte det här för att skryta. Jag delar för att jag vet att väldigt många som skriver tvivlar på sig själv och verkligen skulle behöva en peppande Helena.

Om det blir någon bok vet jag inte, men det här är min terapi tillbaka till livet. Istället för att skriva det som fick min tillvaro att rämna väljer jag känslor jag upplevt och förlägger dem till en annan tid och plats. På så sätt blir skrivandet en bearbetning en väg mot tillfrisknande. Utan skrivandet hade jag fortsatt känna mig värdelös – oavsett hur många psykologer jag hade gått till, oavsett hur mycket läkemedel jag käkat.

Och – ja, jag vet – jag behöver fortsätta jobba med mitt bekräftelsebehov, men tittar man på FB och instagram är vi många som har det behovet.

 

“Hyr in någon som kan skriva klart så vi får läsa.”

Ja, det tar en evinnerlig tid för mig. Medan vi cyklar är mina tankar i Älvdalen. I granskogen ser jag Marit gå med hinkar. Vad är det i hinkarna frågar jag mig. Hur mossan känns mot bara fötter vet jag.

Idag skickade jag nya texter till Helena Hansen. Henne är jag verkligen tacksam för. Hon får mig att tro på det jag gör, känna att det är värdefullt, att det kan bli en läsvärd bok.

När texterna var skickade tog jag upp min “To-do-list” och insåg att flera punkter kunde plockas bort. Jag har verkligen trängt in i 1600-talets juridik. Lånekort är fixat på universitetsbiblioteket och jag har besökt Linda Oja i Uppsala.

Jo, saker tar tid. Men det går faktiskt framåt.

Men nu ska jag ut bland de tusentals blommande vårlökarna.

Pingstliljor 2016

Pingstliljor 2016

Modiga människor och feghetens ansikte

I Stockholm har vi fått se vad verkligt mod innebär; poliser, sjukvårdspersonal, brandmän och frivilliga som trots hotande faror räddat medmänniskor. Idag har polisen äntligen hyllats som de hjältar de är!

Även fegheten har fått ansikte – män som bakom skyddande plåt kör in i folksamlingar.

I Göteborg har återigen människor maskerat sig för att kasta sten på modiga poliser. Lika fegt som att köra in lastbilar i folksamlingar.

Inom vissa kulturer är människor är beredda att begå brott för att “skydda familjens heder”. När jag studerar 1600-talets trolldomsprocesser hittar jag många paralleller till hederskulturen. På 1600-talet var det viktigt att visa mod.

När jag läser att uttalandet av den fege föraren att han “kört på otrogna” ställer jag mig frågan vad religionsfrihet är. Det är dags att vi börjar diskutera de religiösa ledarnas roll.

 

Skrivtid

Middagsdisken står kvar på bordet medan jag uppslukas av gruppen “Historiska romanförfattares Gille” på Facebook. Det är ju PRECIS vad jag har saknat!

I går var jag i Lund. Förutom kvalitetstid med dottern försjönk jag i rättshistoriska läroböcker på Juridicum. Det var helt underbart att vistas i studiemiljön – så det lär bli fler besök till Lund.

Efter en vecka i trädgården (med plantering av Sparris och biväxter) är jag återigen inspirerad att skriva. Vaknade tidigt i morse, svepte morgonrocken om mig och tassade in till kakelugnen där jag kröp upp i soffan. Äntligen hittade jag bokens första scen.

“När får vi läsa din bok?”

“Blir du aldrig klar?”

Jag har ju precis börjat skriva, och researchen kan ta mer än 10 år skulle jag vilja svara. Men det säger jag inte. “Det får ta sin tid”, svarar jag. “Det är inte ens säkert att det blir något. Det här gör jag bara för mig själv.”

För det är faktiskt så. Skrivandet är BARA för mig själv, för att jag tycker det är så otroligt spännande att leta svar på de frågor som dyker upp.

Skulle det inte bli någon roman så lovar jag istället dela med mig av texterna här. Men där är vi inte än. Just nu njuter jag av att fördjupa mig i 1600-talet.