Vad gör konflikter med oss?

När jag länkade upp förra blogginlägget blev jag ju så klart nyfiken på de andra tävlingsbidragen och klickade på några länkar. Där hittade jag det här inlägget om sorgen efter en separation.

Ja, det är märkligt hur länge den sorgen sitter i – oavsett om du är den som blir lämnad eller den som tar initiativet till skilsmässan.

I sommar är det sex år sedan jag och barnens far gick skilda vägar. Eller kanske rättare sagt – sedan jag gick. För det var egentligen vad som hände.

För barnens skulle ville jag att förändringarna skulle vara så små som möjligt. Hemmet skulle kännas orört, de skulle fortsätta umgås med de gemensamma vännerna utan mig – jag drog mig bara undan – drack te och läste böcker under äppelträdet.

Ändå blev det år fyllda med konflikter.

Fortfarande gör det så ont i mig när jag tänker på drömmen om den lyckliga familjen som krossades. Hade det funnits andra vägar?

Antagligen är det tankar som jag delar med många andra som separarat. Kanske kommer de alltid att finnas där.

I blogginlägget läser jag även om Facebook. Tyvärr är de nya kommunikationsformerna en grogrund för förvärrade konflikter. Det är lätt att slänga iväg ett mail, ett sms eller ett meddelande på Facebook. De där korta orden kan lätt misstolkas.

När jag arbetade som advokat kunde jag se ärenden där parterna baktalade varandra genom Facebook. Det är inte bra för någon! Att bara läsa om den andres liv kan så klart också vara oerhört smärtsamt.

Det är en ny värld med nya sorters konflikter. Tulpan

Sociala media

Mail, sociala media, sms – idag är det lätt att nå ut med sitt budskap till många. Sedan länge har vi sett en utveckling där antalet vårdnadskonflikter ökar. Vilken betydelse har våra nya kommunikationsvanor?

Några ord lösryckta ur sitt sammanhang ger stort utrymme för misstolkningar. Den här filmen som delas på FB är ett bra exempel på det.

Nu börjar vi också se en del rättsfall där domstolarna dömer ut skadestånd till dem som utsätts för trakasserier på nätet. Men rättspraxis spretar.

Att många kränkningar inte ens anmäls är uppenbart!

Idag lever ungdomar i sociala media. Det är väldigt enkelt att skriva något “om någon annan” och på det sättet sprida klandervärd information på ett sätt som förr inte var möjligt.

Att i en chatt säga “sanningar” är inte samma sak som att säga saker ansikte mot ansikte. Egentligen är det samma sak som att prata bakom ryggen på någon.

Nedanstående checklista kan vara klok att gå igenom innan du skickar iväg.

20140114-213703.jpg

En berättelse om separation

När jag fick nedanstående mail kände jag att det kunde hjälpa andra. Brevskrivaren har gett ok på att jag publicerar det avidentifierat. Tyvärr är det många barn och föräldrar som mår dåligt av segslitna konflikter.

Åh, Annika, jag råkade hamna på din hemsida av en slump och kunde inte slita mig ifrån den. Äntligen kände jag att någon där ute faktiskt förstod det verkliga problemet. Jag kände att jag ville dela med mig av min historia, läs om du orkar, radera om du vill.

Mina erfarenheter av rättssystemet:

Jag minns det fortfarande som igår… Det var på våren, den där allra första våren. Frost låg på knopparna på magnolian i trädgården.Viktor låg och sov så vi spenderade förmiddagen i sängen, när Viktor som nu var 10 månader vaknade, gick vi upp och åt en frukost. Sedan åkte Peter iväg för att hjälpa sina föräldrar att flytta. Det var fredag och eftersom Peter skulle vara ledig hela helgen passade jag på att gå och handla fin mat som jag tillagade.

Han kom hem på kvällen när jag stod och öppnade en flaska vin. “Maria, jag vill separera”… Jag satte försiktigt ner korken i vinflaskan igen, lät orden sjunka in. Men Viktor tänkte jag… Hur gör vi med honom, han är ju bara en bebis.

Föräldraledig och arbetslös i grunden hade jag inga möjligheter att ta hand om huset. Jag fick packa det som fick plats i bilen och ta med Viktor till min far. Tårarna rann längs med kinderna… Här gällde det att ta en dag i taget.

Det blev inget med det… På omvägar hörde jag att Peter hade flyttat in till sitt ex och lämnade en stämning att han skulle ha boendet på Viktor som då var dryga året. Efter det följdes ÅR av processande, och jag skäms av att erkänna det, men jag var inte alltid bästa barnet. Men som tur var började jag på juristutbildningen. Helt plötsligt insåg jag vilket destruktivt beteende vi höll på med. Jag skämdes när jag läste rättsfall vilka anklagelser föräldrar kastade på varandra. Från den dagen bestämde jag mig för att JAG minsann inte skulle sjunka en gång till ner till den sandlådenivån som rådde mellan oss.

Tyvärr blev övergreppen grövre. Utan min vetskap togs Viktor på polisförhör. En utredning startades utan min vetskap. Peter nya sambo hade anmält mig för misshandel. Jag filmades, alla myndigheter som gick kontaktades och försäkringskassan kom på besök. Jag anklagades för att vara psykiskt sjuk, manipulativ, en dålig mor och trakasserades och hotades via mail och sms. Målet var att jag skulle må så dåligt som möjligt så jag hamnade på psyket.

Jag vägrade låta mig dras ner i den neråtgående spiralen och när han stämde mig igen fick vi möjlighet att delta i ett projekt om försoning. Jag sa att jag var villig att utöka umgänget om vi kunde lösa konflikten nu en gång för alla. Peter lovade dyrt och heligt att han minsann skulle visa mig att han menade allvar. Socialsekreteraren trodde honom. Jag var misstänksam. I rätten himlade socialsekreteraren med ögonen och hotade att ta boendet ifrån mig om jag inte gick med på alla Peter krav. Jag gick med på det… Det hade ju ändå varit lugnt ett tag.

De tog tre veckor, domen vann laga kraft. Då kom första mailet. Där HON, numera hans fru, berättade för mig vilken hemsk och obehaglig person jag är. Hur Viktor skulle hata mig när han blev äldre och hade möjlighet att välja bort mig. Mailen fortsätter komma då och då. Jag svarar inte. Läser dem, tycker synd om Viktor som uppenbarligen tvingas bo i all det där hatet. Peppar mig och tänker att de kanske inte drar in Viktor. Hjärtat sjunker när Viktor kommer hem och säger att “Lena hatar dig och säger att du ska dö!” Tänker att det blir väl bättre.

Den överenskomna kontakten Viktor skulle få ha med båda föräldrarna försvinner när han vistas hos sin pappa. Peter menar att Viktor frågar inte efter det. Men vi kom överens om att vi skulle verka BÅDA TVÅ för att han skulle få ha kontakt med båda föräldrarna. Han har slutat svara om jag ringer… Kontakten är bruten.

Fem år med tvistande… Och vi är på ruta 1 igen…

Han ringde för några veckor sedan. Nu handlade det om julen.

Jag kallades för idiot och psykfall och nu visste han vilken grym och elak människa jag är. Att jag inte fattade hur viktigt det var med Viktors SYSKON! Det var ingen mening att påpeka att Viktor hade en mamma och en familj på min sida, kusiner och släkt som han också har rätt att träffa. Det tar konfliken ytterligare ett steg djupare… Och mitt emellan står Viktor som älskar både sin mamma och sin pappa, och förtjänar inget av detta. Och jag kan inget göra. För samarbete bygger på frivillighet från båda föräldrarna. Och jag kan inte tvinga någon… Bara försöka stötta Viktor så mycket det går i situationen och alltid hålla mitt huvud högt. Tror att när han blir äldre så kommer han att uppskatta att han inte fick höra något elakt om sin pappa från mig. Att hos mig tilläts han älska båda sina  föräldrar.

Lycka till med ditt viktiga arbete.

MVH

Maria

 

Barnens bästa

Hittills har jag inte kommit igång med jobbet – skall förbereda en boende, umgänges och vårdnadstvist där vi har förhandling i morgon förmiddag… Sedan skilsmässan mår jag inte bra när jag jobbar med dessa ärenden. Det gör så ont när jag tänker på barnen. Å andra sidan – om jag skulle bli riktigt duktig på det här så skulle jag ju kunna bidra till något väldigt viktigt – att minska konflikterna kring barnen…

Det jag är mest stolt över sedan jag startade företag var en mamma som något år efter umgängestvisten tackade mig för att jag fått föräldrarna att kunna börja prata med varandra och därigenom skapa en god relation som barnet mådde mycket bättre i. När jag kom in i ärendet stod de ute och skrek åt varandra på gatan och kunde över huvud taget inte ha någon dialog.

Ibland tror jag att det är viktigt att gå utanför juridiken och prata mer utifrån hur man skall agera utifrån barnets bästa…

Hur delar vi upp julen?

Barnen kommer till mig redan på lördag. De gillar inte när vi ändrar i dagarna – de vill ha framförhållning. Samtidigt tycker jag att det är bra när vi kan vara flexibla. Den första advent kan de t ex följa med sin far på traditionellt julbord även om de egentligen skulle ha varit hos mig. Det stora problemet just nu är julen.

I lördags var vi och mina syskon hemma hos mina föräldrar på gåsmiddag (fast vi åt kalkon). Sedan tidigare har det varit bestämt att vi skulle fira lillejulafton som julafton med mina föräldrar och att barnen skulle fira julafton med med sin far.

I lördags visade det sig att min bror och hans fru skulle fira julen hos mina föräldrar. De skulle komma dit efter jobbet på lillejulafton. Därför föreslog min mor att vi inte skulle ha helt julbord utan nöja oss med lutfisk, prinskorv och köttbullar.

”Då får vi ju aldrig fira med tillsammans allihop”. Han ville vara själv och somnade efter en stund.

Helst hade jag önskat att barnen alltid finge fira julafton med mig och övriga helgdagar med sin far.

Hittills har han inte accepterat det. Själv mår jag illa av de standardiserade varannanårslösningarna som vi jurister skriver.

Som jag ser det blir det så mycket saknad. Varför inte låta barnen ha årliga traditioner. Julen med mig, nyår och trettonhelg med sin far, Långfredag med mig och övriga påskdagar med sin far – eller midsommar.

Kanske är jag egoistisk, men jag tror att det är bra med viss struktur…och varför skall barnen behöva avstå från etablerade traditioner för att vi skiljer oss?

Växelvis strul

Livet känns fortfarande helt underbart… trots klädstrul på morgonen… Det här har varit en väldigt lärorik period. Tidigare ägnade jag inte de praktiska problemen med växelvis boende en tanke. Nu inser jag att det verkligen krävs att föräldrarna kommer överens och kan prata med varandra. Sonen har fläckar på joggingbyxorna, inga jeans har kommit med, finbyxorna vill han inte ha för de är inte sköna – och det finns inte ett enda ytterligare byxpar här!!!

Vi sätter båda in pengar till barnens klädkonto så att vi kan ta ut där när vi handlar. Eftersom barnen inte ville ta hit några kläder här när jag flyttade köpte jag av egna medel på mig en basgarderob. Kläder som jag ansåg kunde stanna här så att här alltid fanns något.Barnen blev irriterade – menade att det inte var rätt… och efter att ha pratat med kloka människor kände jag mig ”gniden”. Nåväl – de har fått flytta kläder hur de vill – och nu har de inte kläder här – igen!!! Vinterjackan är kvarglömd och det finns bara en uppsättning idrottskläder här… trots att jag köpte extra idrottskläder med förhoppning att de kunde stanna här… och Sonen har endast de byxorna han har på sig…

… nu känns livet inte underbart längre… har pratat… det negativa tar sig igenom alla telefonledningar och fortplantar sig i min kropp…Så – egentligen är ju livet ännu mer underbart!

Tänker på alla föräldrar som är riktigt ovänner och processar med advokater. Hur i helsike tänker den parten som förespråkar växelvis boende????

Vårdnadskonflikter

Hur kan jag hjälpa människor i vårdnadskonflikter utan att gå in i de långa destruktiva konflikterna?

1. dela information (på bloggen finns redan flera länkar)

2. erbjuda juridisk vägledning som i kombination med mallar på hemsidan kan hjälpa föräldrarna att lösa sina konflikter i sämja på ett tidigt stadium

3. utveckla nya metoder för konfliktlösning (jag har en massa idéer – men de får vänta – nu är det fokus på att bygga grunden för det nya och jag har lovat mig själv, Eva och min älskade att INTE sätta igång med några fler projekt)

Det är inte ovanligt att pappor särbehandlas av de sociala myndigheterna. Här finns en intressant länk där du förhoppningsvis hittar mer information. (Obs – jag tar inte något ansvar för sidans innehåll.)

Kan vårdnadskonfliter förvandla föräldrar till monster?

Många med mig har upprörts över mordet i Dalarö där en trebarnspappa tände eld på huset med avsikt att döda sina barn. I tidningarna har det skrivits att föräldrarna låg i en vårdnadskonflikt.

Det får mig att tänka på alla de klienter som uttalat sin oro för vad den andre föräldern ska göra med barnen. Som advokat lyssnar du och försöker göra din egen bedömning. Hur ska du agera? Är det här ett verkligt hot där ni måste agera omgående? Kan ett agerande vara till klientens nackdel i vårdnadsprocessen?

Det är svåra frågor att ta ställning till.

Många klienter vittnar om hur konflikter fullständigt slukar din energi. De påverkar oss negativt.

Mordet i Dalarö väcker minnen till liv.

En sommardag för många år sedan hade jag och dottern varit på Netto och handlat. På glasdörren satt ett A4 papper med en efterlysning. Dottern reagerade omedelbart när hon såg bilden:
– Mor, var har vi sett henne?

Jag stannade upp och tittade på bilden av kvinnan som varit försvunnen i några dagar. Jo, det var något bekant över ansiktet – men jag kunde inte dra mig till minnes om var jag sett henne.

Långt senare fick jag veta att den försvunna kvinnan varit med på en övernattning vi gjort med Frilufsarna. Vi hade pratat länge den kvällen – hon och jag. Hennes uppbrott hade varit påfrestande och det pågick en konflikt kring barnen.

En dag orkade hon inte längre utan gick ut och somnade i skogen.

Konflikter kostar samhället stora pengar varje år. Domstolspersonal betalas av skattepengar. Ibland beviljas parterna rättshjälp. Men framförallt kostar konflikterna i lidande. I bland är priset på lidandet så högt att människor blir sjuka.

Alla inser att det är ett fruktansvärt brott att beröva sina barn livet. Ännu är det inte brottsligt att beröva barnen en lycklig uppväxt.

Jag önskar att det fanns ett bra sätt att lösa konflikterna mellan föräldrar. Samarbetssamtal och vårdnadsutredningar löser tyvärr sällan konflikterna.

Hur kommer vi överens om barnen?

Åren som advokat har gett mig många tankar om nya sätt att lösa konflikter. Det är sällan ett bra alternativ att gå till huvudförhandling. Jag har också sett att med bra ombud på båda sidorna kan många konflikter lösas.

Här kommer några tips till dig som står inför en skilsmässa

1. Försök lösa bodelningen så snabbt som möjligt. Om det finns oenighet kring bodelningen påverkar det ofta möjligheterna att hitta lösningar gällande barnen.

2. Sätt er ner och prata. Försök komma överens och formulera ett avtal. Här hittar du ett förslag till avtal som du kan använda som utgångspunkt för era egna diskussioner. Försök hitta en lösning som passar ert liv. Det är bra med tydlighet för att undvika diskussioner (de kommer ändå). Det bästa är om hämtning och lämning kan ske på skola/fritids för att undvika konflikter.- Tänk på att vid växelvis boende utgår inte något underhållsbidrag. Lös frågan om barnbidrag och klädinköp till barnen. Ett alternativ kan vara att öppna ett bankkonto där båda föräldrarna sätter in pengar och den som handlar kläder tar ut beloppet och redovisar enligt kvitto. Ett annat – dyrare – alternativ är att barnen har en hel uppsättning kläder hos varje förälder.

3. Om ni inte kan hitta en lösning – ger er inte in i ändlösa diskussioner. Boka snarast en tid för samarbetssamtal. Ring till din kommun så kan de koppla dig rätt.

4. Om ni inte hittar någon lösning i samarbetssamtalen – vänta inte – anlita omgående vars ett ombud med erfarenhet av vårdnadsmål. Hör dig för i din omgivning – det finns tyvärr advokater som driver upp konflikterna istället för att fokusera på att hitta lösningar. Var lyhörd för din advokats råd och försök hitta lösningar. Glöm inte att barnens bästa skall vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge (FB 6:2a). Att inte hitta lösningar är att spela ett högt spel. Läs även inlägget om anknytningsteorin.

5. Att stämma den andre föräldern är en sista utväg. Ibland är det ändå klokt att inte vänta för länge med stämningsansökan. Ju längre konflikten pågår desto djupare blir den. Ibland behövs “pressen” från rätten för att föräldrarna skall kunna komma fram till lösningar.

 

Vårdnaden om barnen i skilsmässor

Alltför ofta ser jag hur barnen blir lidande i långa vårdnadskonflikter.

Om föräldrarna inte kan komma överens behövs en vårdnadsutredning för att domstolen skall kunna döma i målet. En vårdnadsutredning tar minst sex månader. Under tiden händer det att konflikten eskalerar. Barnen blir schackpjäser i föräldrarnas strategiska spel.

Föräldrabalken 6 kap 5 § andra stycket lyder:

Vid bedömningen av om vårdnaden skall vara gemensam eller anförtros åt en av föräldrarna skall rätten fästa avseende särskilt vid föräldrarnas förmåga att samarbeta i frågor som rör barnet. Rätten får inte besluta om gemensam vårdnad om båda föräldrarna motsätter sig det.

 

Lagtextens formulering har gett föräldrar som vill ha ensam vårdnad anledning att tydliggöra konflikter och inte sällan skuldbelägga varandra.

De stora förlorarna är barnen.

Finns det några strategier för att hitta lösningar?