Det blev inte något gympapass utan jag prioriterade COPE utbildningen. (COPE utbildning erbjuds alla föräldrar i Ystads kommun. Vid varje lektion utgår man från filmscener med vanliga problemsituationer och diskuterar sedan i smågrupper hur vi själva skulle hantera liknande situationer med den egna tonåringen.)
(Men efter värmande ord om mina bilder – och eftersom texten blev lång delar jag med mig av några av helgens många bilder som jag inte publicerat tidigare.)
Förra gången hade det handlat om problemlösning utifrån PAPPU-modellen
P= problem A=alternativ P=planera P=pröva U=utvärdera
Jag citerar kurshäftet: ”Första steget är att bestämma tid och plats för problemlösningen. Båda parter definierar vad de menar med Problemet så att det är klargjort att man talar om samma sak. Att formulera ett mål (Vad vill vi uppnå) kan vara ett bra sätt att komma vidare. Båda parter brainstormar kring lösningsAlternativ och skriver ner alla dessa. Skriv för varje exempel ner de fördelar respektive nackdelar Ni kommer på med just den lösningen.
Ta summan fördelar och dra ifrån summan nackdelar i varje exempel, så får ni en totalsumma, som mått på hur bra varje lösning är. Välj ut och sätt en ring runt den bästa lösningen. Planera/besluta vem som ska göra vad och när. Skriv gärna ett kontrakt som båda parter skriver under. Pröva lösningen under en bestämd tid.
Sätt också upp en tid för Utvärdering då ni följer upp hur det gått och om så behövs brainstormar ytterligare lösningsalternativ.
Kvällens föreläsning handlade om att stå emot krav från tonåringen. Vi fick följande tips;
1) Våga säga nej och ge en kort motivering ”Jag tycker inte att… för att…” Du behöver inte motivera och gå in i diskussion. Ha ett genomtänkt svar och stå fast vid ditt beslut utan att ge dig in i några diskussioner. Avlägsna dig från platsen om tonåringen fortsätter att ta strid (bortse från negativt beteende. Du behöver inte diskutera med den unge om vad man får och inte får varje gång – även om du måste göra det ibland.
2) Om svaret är nej – var beredd på att den andre vill ha ett ja och att det kan bli en kamp. (Ställ konsekvensfrågor till dig själv – Vad skulle hända om jag gav med mig? Vad lär jag mitt barn genom att inte ge vika? Vilket budskap ger jag mitt barn?)
3) Fatta inte för snabba beslut. ”Kräver du ett svar nu så blir det nej. Får jag betänketid kan det hända att svaret blir ett annat.”
Jag citerar även arbetshäftet när det gäller Att ställa krav
”Här är en modell du kan använda om du ogillar något som den andra gör.
* Beskriv vad personen gör (eller inte gör) istället för hur du upplever hur han eller hon är. Om du är konkret är det lättare för den andra personen att ta emot det. Säg t ex – ”Du stiger upp så sent om morgonen att du inte hinner…” Istället för ”Du är en lat person!”
* Att beskriva hur du känner och upplever situationen är ett bra sätt att få den andre att förstå varför du ställer ditt krav. Använd ordet jag tillsammans med din känsla (jämför med aktivt lyssnande), t ex – ”Jag blir stressad av att aldrig veta om..”, – ”Jag känner mig oroad av hur det ska gå för dig i framtiden när…”
* Att ge ett konkret förslag på förändring genom att tala om vad du vill är ytterligare ett bra sätt att underbygga ett krav du ställer.””
Föreläsarnas exempel ”Jag ser att du är trött på morgonen. Det får mig att känna oro för hur du skall klara skoldagen – därför föreslår jag att du lägger dig tidigare om kvällarna. Om du vill kan jag hjälpa dig genom att påminna dig om att komma i säng.”
Jag har uppdaterat länklistan här på bloggen med bra länkar för tonårsföräldrar som behöver stöd i föräldraskapet eller bara en medmänniska att prata med.