Munken som sålde sin Ferrari

Mina tankar är i utbildningsprogrammen. Hur skulle man kunna låta utbildningarna få växa fram här på nätet så att den mesta informationen skulle kunna ligga här? Så att mycket av kurslitteraturen skulle kunna bestå av länkar till bra sidor på nätet? Hur skulle vi kunna skapa en hållbar utbildning?

Så fyller jag på lite av mina tankar under ”Ledarskapsprogrammet” och tänker att jag kan skriva ner lite om boken ”Munken som sålde sin Ferrari”. Det är en bok som betytt väldigt mycket för mig!

Ledarskapsprogrammet bygger mycket på att läsa litteratur. Samtidigt kan vardagen vara sådan att tiden inte finns. Då vill jag skapa en genväg. Tänk om man via sin iPhone skulle kunna läsa igenom sammanfattningar och reflektera. Ibland är det själva reflektionen som ger mest.

När jag läste ”Munken som sålde sin Ferrari” andra gången skrev jag ner en sammanfattning. Den sammanfattningen återvänder jag regelbundet till för att påminna mig om klokskapen.

Jag ska börja med att citera en berättelse ur boken och sedan fylla på med de olika delarna som jag kommer att tidsinställa så att inte allt kommer på en gång. Det här är en bok som kräver reflektion.

”Du sitter i en fantastisk trädgård, full av de mest häpnadsväckande blommor du någonsin sett. Omgivningen är underbart tyst och fridfull. Njut av trädgårdens gåvor med alla dina sinnen och känn att du har all tid i världen att njuta av den här naturliga oasen. När du ser dig omkring upptäcker du en byggnad mitt i den magiska trädgården – en sex våningar hög, röd fyr som tornar upp sig över grönskan. Plötsligt bryts tystnaden av att dörren nere vid marken knarrande öppnas. Ut kommer en japansk sumobrottare, över två meter lång och flera hundra kilo tung, som planlöst vandrar vidare ut i trädgården.

Den japanske sumobrottaren är praktiskt taget naken. Han har bara ett tjockt rosa rep som döljer könsdelarna.

När sumobrottaren börjar gå omkring i trädgården hittar han ett tidtagarur i guld som någon har glömt där flera år tidigare. Han halkar på uret och landar med ett brak på marken. Fallet slår honom medvetslös, och han ligger där tyst och stilla. Precis när du tror att han tagit sitt sista andetag vaknar han, kanske återuppväckt av doften från de gula rosorna intill. Med ny energi hoppar han upp och tittar intiutivt till vänster. Genom buskarna längst ner i trädgården upptäcker han en lång, slingrande stig täckt av miljoner gnistrande diamanter. Någonting får honom att följa stigen, och den leder honom längs en väg av evig glädje och lycksalighet.”

Trädgården

Fyren

Sumobrottaren

Rosa bandet

Tidtagaruret

Rosorna

Diamanterna