När klockan ringer har jag redan varit vaken länge. Idag bor det en rastlöshet i min kropp. Den värsta förkylningen är borta. Redan i måndags kände jag kraften återvända i steget på morgonpromenaden.
I går frågade dottern om jag ville hänga med henne på kick-boxning på Friskis. Om det inte vore för att jag hoppats på den frågan i flera år så skulle jag tackat nej. Med förkylning i kroppen borde jag ta det lugnt. För jag känner mig själv. Det är svårt för mig att göra saker lagom. Jag ger järnet oavsett om det handlar om att starta företag eller träna.
Innan vi gick in förmanade dottern mig. ”Slå nu inte så hårt. Koncentrera dig på tekniken- att slå rätt. Annars ger träningen inte så mycket och du får bara ont i onödan.” Jag nickade och lovade. ”Behöver jag ha långtröjan på när jag parerar dina slag?”. ”Du kommer att bli varm.”
Jo, varmt blev det. Att hålla de där blå kuddarna i rätt läge medan hon slog var minst lika svårt som att slå. ”Håll emot!”. ”Backa, ge efter!”. ”Högre.”
Knytnävarna svischade förbi rakt framför näsan och smockade till de blå kuddarna jag höll upp. Hennes min koncentrerad. Det var inte utan att jag tänkte på höstens diskussioner. Kanske var det hit vi skulle ha gått och pucklat på varandra istället för alla ord där vi ändå hade olika åsikter …
Men ärligt – just då och där finns inte en annan tanke än att räkna hennes slag och koncentrera mig på att hålla emot. När det är min egen tur är all klokhet borta. Ett, två, tre slag har jag full koncentration på hur jag ska göra. Sedan bara slår jag och dotter stönar. ”koncentrera dig på tekniken”. Och Gud du ska veta att jag försöker …men det är svårt -och så härligt att få ut all energi ur kroppen efter den långa förkylningen.
Plötsligt kan jag förstå hur det känns att slå, i den där situationen laddad med ilska och frustration. När ett- två slag har gått iväg måste det vara svårt att stoppa. Tänker på alla misshandelsmål jag lyssnat på sedan jag blev jurist.
Jo, det här vill jag göra fler gånger. Dottern konstaterar dock att jag får hitta en annan partner. Jag var urusel på tekniken. Både att hålla kudden och att slå/sparka. Så känner du någon som vill träna boxning på friskis i Ystad – be dem höra av sig. Nästa gång får det dock bli box-pass 1 tills jag har lärt mig tekniken.