Byggmöte – ambassadör (86)

Byggmöte  Redigera inlägg

och just nu känns det bara ”HJÄLP – vad har jag gett mig in på????”

Inser att detta är STORT… och att antagligen inga av mina tidsplaner kommer att hållas.

Jag har dock stort förtroende för alla inblandade och jag är så tacksam för det lugn den kvalitetsansvarige, Per Håkansson, förmedlade. Han stöttade mig i de beslut jag hittills tagit.

Hm… men jag inser att de inblandade nog tycker att jag är mer än lovligt förvirrad. Så sent som igår gjorde vi vissa ytterligare justeringar – tja, inte så små… nu skall hela fastigheten bli kontor – men vaddå – det är inte så lätt att förutse framtiden och just nu känns det som att Teraxacums expansion kan gå betydligt snabbare än väntat!

 

Kommentarer

  • Heja dig, det är helt ok att verka lite förvirrad när man inte håller på det som man egentligen försörjer sig på, eller är det bara en klen tröst för min egen förvirring:)
    2010-09-21 kl 14:26          Gilla       Sluta gilla
  • Tack… Viktigt att vända och vrida och hitta de långsiktigt bästa lösningarna…
    2010-09-21 kl 14:29          Gilla       Sluta gilla         Ta bort
  • …man skall alltid ta till lite så säger min kloke man…och han har ofta rätt vid just dimensioner… lycka till Annika det kommer att bli toppen! / Eva i Burs
    2010-09-21 kl 23:36          Gilla       Sluta gilla
  • Ja, vi tar i… och det är nog klokt. Insåg att det kök vi tänkt ha för personal inte alls rymmer 7 personer (som vi dimensionerar kontoret efter). Jo, det är rätt att hela fastigheten skall vara kontor – men samtidigt ett stort beslut. Vi kommer få en superhäftig arbetsplats när det är klart! Och det stämmer ju egentligen med min vision. Vi försöker skapa bra mötesplatser för både klienter och personal. I mötena skapas något extra. I framtiden tror jag inte att det är den sista kronan i lönekuvertet som attraherar den bästa personalen utan stämning och omtanke – ja själva miljön! Dessa tankar fick jag när jag gick Advokatsamfundets ledarskapsprogram för Mona Odhnoff Sundström – och jag tror att det är rätt väg…