Bara älskar våra cykelturer!
Det har blivit en vana att ge oss ut några mil varje kväll. Fortfarande är luften ljum när klockan närmar sig nio. Vi njuter av solnedgången medan vi passerar tomma trädgårdar och fönster som det lyser ur.
Mitt liv är annorlunda nu. Hur andra lever sitt liv är deras beslut. Jag har inte för avsikt att döma, inte för avsikt att klandra andra i deras sätt att leva.
Men jag reflekterar utifrån mina erfarenheter.
Det tar tid att ställa om. Fortfarande har jag lång väg kvar.
På gräsmattan har jag ställt ut buxbomplantor och hortensia.
”Och?”
”Ja, jag tänkte gräva en ny rabatt.”
”Du menar ta upp grästuvor?”
”Ja…”
”Jag tycker du bara ska ta det lugnt. Plantera i de rabatterna du redan har. Unna dig att bara vara, sitt i solen och gör inte ett dugg.”
Tystnad.
”Ja, du har nog rätt.”
Det tar tid att varva ner. Det tar tid att börja lyssna på kroppen. När bruset runtomkring tystnar väcks många tankar.
På nätet googlar jag nya recept, gamla huskurer.
”Vad har du gjort på benet?”
”Vet faktiskt inte – du vet jag har hög smärttröskel.”
”Men du måste väl ha känt när du skadade dig?”
”Äsch, jag höll väl på med något – jag är inte så pjoskig….”
Men det är kanske just lite mer ”pjoskig” jag ska bli, tillåta mig att vara sjuk, tillåta mig att känna när det gör ont, ta hand om mig själv.
Nu är såret rejält svullet och jag ska testa omslag med groblad. Det borde fungera enligt en avhandling jag hittade. När jag googlade hittade jag recept om hur man mjölksyrar grönsaker. Värt att testa!