Vilken dag! – ambassadör (184)

Vilken dag! Redigera inlägg

I morse var jag så fullständigt fokuserad på uppgiften att jag totalt glömde allt omkring mig – t o m att jag skulle vara i tingsrätten kl 15. Nu gick det väldigt bra ändå 🙂 Men just den där känslan att så fullständigt uppslukas av uppgiften och känna att man verkligen är effektiv är underbar!!!

I kväll har vi för första gången använt vår lokal för seminarium… kan dock konstatera att vi nog bör begränsa antalet åhörare till 20.

Det var ett ambassadörsuppdrag för Arbetsförmedlingen där jag talade för ca 25 personer – de flesta på väg att starta företag.

Min tid att förbereda har varit knapp och jag bestämde mig för att försöka fånga upp åhörarnas frågor och tala ganska fritt utifrån företagets utveckling. Målet var att inspirera – men inte dölja att det innebär väldigt mycket arbete att starta företag. Samtidigt ville jag dela med mig av mitt sätt att tänka i målbilder. Och så ville jag vara personlig och bjuda på mina erfarenheter.

Det var en härlig känsla att i nästan 1,5 timme med stolthet få prata om det jag byggt upp och mina visioner!

Ibland kan jag sakna tips när jag planerar mina föredrag (det är inte samma sak att prata om mig själv som att hålla vanliga föredrag). Delar därför med mig av inledningen till andra ambassadörer;

Visst är det ett fantastiskt hus?!!

Och ni ska veta att detta är uppbyggt från ingenting.

2002 blev jag sjukskriven med diagnosen utmattningsdepression. Precis som så många andra juristtjejer var jag superambitiös. Började läsa juridik direkt efter gymnasiet. Blev klar på mindre än fyra år.  Fick tingstjänstgöring i Kristianstad. Sedan ville jag bli advokat här på Österlen. I 10 år sökte jag tjänst som biträdande jurist – men under den tiden anställdes det inte en enda biträdande jurist i Ystads domsaga. Istället arbetade jag på bank – först med familjerätt sedan som företagsrådgivare.

En kombination av privatlivet och arbetsuppgifter som nog inte passade min personlighet ledde till sjukskrivningen i februari 2002. I augusti erbjöds jag arbetsträning på Ernst & Young i Malmö. En sån där riktig drömtjänst… ni vet… den fina karriären… Men efter några månader hade jag insett att det inte var det livet jag ville leva. Under sjukskrivningen hade arbetsgivaren ordnat så att jag fick gå till duktiga psykologer.

Under min sjukskrivning hade jag börjat skriva dagbok. Dagligen gav jag mig ut på långa promenader med skrivboken i fickan. Satte mig under ett träd, eller på stranden och skrev. Där var tankarna fria och jag skrev bara av lust. När jag läste de här skrivböckerna såg jag att det fanns en dröm om att starta företag. Jag utgick från mina drömmar om framtiden och såg tre ben. Jag ville arbeta med juridik och jag ville ha möjlighet att skriva och hålla föredrag. Det var min vision.

Våren 2003 gick jag på Nyföretagarcentrums starta eget kväll… och så började tankarna på att starta företag ta form…

Mer om det senare – men först tänkte jag lämna över till Lennart Månsson, arbetsförmedlingen, näringslivssekreterarna i Tomelilla och Simrishamns kommuner som hjälpt mig mycket.

Kommentarer

  • avatar     Anonymous
    Annika! Jag har följt dina inlägg i över ett år nu – och jag är jättenyfiken på dig! För att vara ärlig så har du ibland verkat galet energisk. Men här om dagen var jag inne på din webbsida och läste om företaget, dina anställda och era tjänster, och det är imponerande vad du byggt upp. Häftigt, lycka till i fortsättningen! /Hälsar Margret som numer står utanför programmet men fortfarande följer bloggarna.
    2011-05-05 kl 07:37          Gilla       Sluta gilla
  • avatar     Anonymous
    Hej Annika! Vill tacka dig för en bra kväll som säkert inspireade flera av de arbetslösa mötesdeltagarna att våga ta steget och starta eget. Får de bara hälften av din entusiasm och energi (som jag tror du smittade av till dem) så kommer de säkert ha goda förutsättningar att lyckas som företagare. Lennart Månsson Arbetsförmedlingen Simrishamn
    2011-05-05 kl 12:01          Gilla       Sluta gilla
  • Margareta, mm… kan förstå att du tycker jag är lite galen 😉 2008 gav jag företaget fem år – då tycktes det omöjligt att nå visionen – men jag gillar tuffa utmaningar … att göra det omöjliga möjligt 😉 Lennart, stort tack själv. Ja, det blev verkligen en härlig stämning. Jag tror att vi behöver mer av det här för att få liv i landsbygden. Det är min förhoppning att jag ska kunna inspirera andra att våga!