Hur många sömnlösa nätter har vi företagare? Redigera inlägg
När jag lägger mig är det som om jag har tändstickor under ögonlocken. Egentligen borde jag vara trött, ja – jag är trött – och ändå… kan absolut inte sova.
Det finns dagar som är så där helt underbart fantastiska (och det är de flesta) – men så kommer det dagar då allt djävulskap händer… dagar då jag tvivlar på mina visioner.
I går var det en sådan dag… Egentligen borde jag väl skriva det här i min dagbok och sedan elda upp den. Men när jag vaknar omkring kl 4 funderar jag på om jag kan hitta något positivt i detta. Då kommer jag på att det där svarta kanske behövs som motvikt till allt det ljusa som händer nu. Och så tänker jag att det kanske inte är mer än rätt och riktigt att jag delar med mig av den oro jag har nu… annars ger jag ju egentligen inte en riktig bild av företagande. Målsättningen här på ambassaden har ju främst varit att spegla företagarens vardag – inte att skönmåla den!
I grunden är jag positiv… men nu skriver jag ur mig allt som hållit mig vaken i natt!
1) För 10 dagar sedan gick min htc i sönder. I augusti hade jag mycket slarvigt tappat min iPhone i toaletten. Min nya htc vårdade jag som en bebis. Den kom inte i närheten av vatten. Jag tappade den inte en enda gång. Det var en vanlig söndag och jag skulle ut och springa – telefonen i handen. Och ja – jag blir svettig när jag springer – men ingenstans hade jag hört talas om att man inte skulle kunna ha en telefon i handen. Det ringde och jag gick och talade i telefonen när den plötsligt la av. Nu påstås det att telefonen är fuktskadad. Helt sjukt! Så där en 5000 kr rakt ut i luften för ingenting!!! Så – htc Sensation rekommenderar jag inte!!!
2) Ett av mina ledord är att hjälpa. Vi vill ha en dialog med universitetet och jag vill hjälpa människor in på arbetsmarkanden. Sophia är min högra hand och vi håller på att bygga upp ett helt nytt arbetssätt. Sophia har varit sjukskriven bl a för migrän i många år – men jag hoppas och tror att vi kan hitta ett arbetssätt som fungerar för hennes migrän. I går skulle vi ha det första riktiga mötet med studenter som skulle handleda mig i att bli en bättre ledare för juristerna. Vi skulle träffas fem gånger innan december. Jag prioriterade verkligen det här i min redan överfyllda agenda. De visste från början att Sophia kanske inte skulle kunna vara med pga sin migrän. Men när de får veta att hon har migrän vägrar de att komma. Jag hade avsatt tid – tänkt igenom frågor som var viktiga för mig att resonera om. Nu tvivlar jag på hela grunden för mitt företagande. Min coach har många gånger sagt mig att det tar för mycket tid av mig att hjälpa andra. Studenterna tar av min tid – men samtidigt kan jag se att det skulle kunna ge oss så mycket. Att hjälpa människor in på arbetsmarknaden vill jag verkligen – samtidigt ger det en osäkerhet i hela organsiationen – att inte riktigt kunna lita på något. I min plan ingick att erbjuda ytterligare två personer en väg in på arbetsmarknaden. Jag har bestämt mig att bara anställa de absolut bästa juristerna – men i servicebolaget skulle vi kunna hjälpa männiksor att växa. Jag tror på mångfald… vill verkligen bidra… – 2002 fick jag diagnosen utmattningsdepression – att ta mig in på arbetsmarknaden var verkligen en kamp. Jag minns hopplösheten jag kände… jag vill så innerligt gärna hjälpa andra ur det helvete som de befinner sig i… Samtidigt – jag kan inte ha en osäker situation som påverkar mig … och kan jag över huvudtaget fortsätta projektet med studenterna … kommer det att gå att få in i tiden?
3) Personal är också så svårt – det är som om allting landar i mitt knä… som om det bara finns små öar av tid där jag får utrymme att koncentrera mig på det som drar in pengar. I går förmiddags hade jag några sådana timmar – och jag bara älskar det… När jag får sitta ostörd och arbeta är jag oslagbar… jag har verkligen flyt… I advokatbyrån är det jag och tre biträdande jurister. Alla har mer än fullt upp att göra. I helgen skadade sig Johan och är nu gipsad. Det innebär att han inte kan skriva på datorn – vi måste hitta lösningar. – Jag har under oktober lagt upp ett helt nytt arbetssätt som innebär att Caroline eller Emma skall vara med vid alla mina klientmöten som inte handlar om brottmål. De får driva fram ärendet. De skall se till att någon av dem alltid är på plats. Min målsättning var fria arbetstider – men jag ser att det inte fungerar…. Jag vill inte – men inser att vi måste ha mer struktur… Frågan om jag kan ta ärendet ensam skall inte ens komma – den skall lösas av Emma och Caroline – för varje gång frågan kommer till mig så måste jag börja förhandla med mig själv… kan jag göra detta? Och det kan jag ju – jag gör ju allt enklast själv… men ska jag få loss tid att handleda juristerna måste jag också ha en avlastning – och framförallt måste vi ta tillvara alla tillfällen där de lär sig och utvecklas… Det är inte enkelt – min målsättning har varit att bygga något nytt… men just nu tvivlar jag på min förmåga…
4) Jag kan garantera att min timlön är lägst på hela kontoret! Antalet arbetstimmar är många… och har så varit i väldigt många år… Ett mail angående lön gör mig så ledsen… Hela tiden sätter jag de anställda först. Erbjuder tjänster som inte alltid är bäst för företaget… medverkar till för tidig lönehöjning i tron att det skall hjälpa den anställde. Jag inser att jag måste ändra perspektiv… Min vision har varit att skapa världens bästa arbetsplats där vi alla tillsammans arbetar för företagets vision i första hand – att vi tillsammans bygger upp något inte först och främst utifrån egenintresse. Som jag så ofta återkommer till – jag skulle antagligen haft den bästa timlönen om jag inte haft någon anställd – om jag suttit ensam och skött mina ärenden hemifrån…Men jag har haft en vision av att skapa arbetstillfällen i Hammenhög – bygga något som kan hjälpa människor. Jag ville bygga ett företag med en annan värdegrund… därför blir jag så himla ledsen när det inte känns som det jag gör uppskattas…För jag gör faktiskt en himla massa saker som jag inte skulle behövt göra… och jag blir så himla ledsen när det vänds emot mig…
5) Likviditeten är fortfarande ångestframkallande. Vi träffade bankerna för någon vecka sedan och Anja jobbar med budgeten. I våras gjorde jag det alla sa var omöjligt – anställde tre biträdande jurister som skulle handledas… och ja – så klart har det påverkat resultatet negativt så här långt… det egna kapitalet som fanns har ätits upp av löner. Enligt mina beräkningar skulle det emellertid ha arbetats in nu och vi skulle vara på plus… nu vet jag inte längre… Administrationen har tagit så oerhört mycket tid… Klödd med skatteverket och massor av tid att leta upp gamla kvitton på reparationer mm. Kan säga att detta också lett till sömnlösa nätter under tidig höst… mer om detta också när det är klart…
6) Landsbygdsstödet har också varit världens mest komplicerade historia. Vi har fått kontakta entreprenörerna och begära in nya fakturor. Detta har så klart kostat mig massor av pengar för att betala arvode till konsulten som hjälpt oss. Dessutom har den långa handläggningstiden från Länsstyrelsen inneburit massor av räntekostnader… när stödet är utbetalt kommer jag berätta mer om detta… men just nu försöker jag bara skjuta tanken ifrån mig…
… och att vara advokat är ju inte lätt… ärendena är många och svåra… Jag vill alltid prestera på topp – sköter min hälsa miinutiöst, lever EnergyManagement fullt ut för att ge mig bästa möjliga förutsättningar… tränar tankekontroll och försöker fokusera på det positiva… Ändå… det finns stunder när jag inte lyckas… när omgivningens krav blir för höga…
Hemma har jag två tonåringar som alltid bor hos mig… Inte heller helt lätt… Tränar på att inte ta på mig den skuld som de försöker lägga på mig… Som tur var hade jag en helt underbar kväll med dem igår. Så kloka samtal med dottern… en harmoni med sonen. Det gäller att hitta något positivt att fokusera på när det känns tungt. Just nu är mina barn det som kan få mig att känna störst tacksamhet, glädje och stolthet! Dottern och jag konstaterar skrattande att jag ofta är som en förvirrad professor när jag är hemma… igår gjorde jag återigen en sån där idiotgrej som bara jag gör när jag går i mina tankar. Dottern och jag har likadana linsbehållare. Först när jag tvättat linsbehållaren en stund under rinnande vatten insåg jag att jag just tvättat ut hennes engångslinser… -som inte tål vatten:(.. Nåväl… nu när jag skriver ner vad som tynger mig inser jag ju att det inte är så konstigt…
Och så känner jag en så stor tacksamhet för mina vänner… jag vet att det finns människor runt mig som tycker om mig för den jag är och inte för vad jag presterar. Just nu betyder de så mycket!!! Påminner mig själv om att aldrig glömma mina vänner. För hur det än är – företaget kan gå upp och företaget kan gå ner… vi vet inte något om morgondagen… Det ligger ett dåligt samvete här att jag kanske glömt vissa av mina vänner… samtidigt… riktigt goda vänner finns där och har förståelse för att det finns perioder när man inte har så mycket tid och ork… Skjuter det dåliga samvetet ifrån mig och fokuserar på den tacksamhet för de vänner som finns där oberoende av vad jag gör – för att de älskar mig för den jag är och kan ha överseende med mina fel och brister…
Livet är inte alltid lätt – det är viktigt att hitta de där guldkornen att glädjas över… I mina mail har jag en ”guldkornsmapp” där jag spara mail som får mig att må bra. Bra att läsa en dag som idag.
Och så har jag mitt mentala skafferi. Jag brukar tänka mig att jag går ner för källartrappan och kommer ner till farmors matkällare. Där står glasburkar i perfekta rader med prydliga handskrivna lappar. När livet känns så där fantastiskt brukar jag tänka att jag har en glasburk med mig som jag fyller med den där underbara känslan. Sedan skruvar jag på locket och skriver en etikett med min allar vackraste handstil. Burken sätter jag på hyllan i min mentala källare. När livet känns så här tungt eller när jag behöver prestera på topp – då går jag ner i min källare. Där läser jag på alla de vackra burkarna; ”Tingshuset maj 2007 – mötet där ’Ja till Österlen- nej till skifferbrytning’ bildades” (mitt allra bästa muntliga framträdande – stämningen var obeskrivlig), ”Ystad 28 november 2007- besked att Bergsstaten avslagit ansökan om undersökningstillstånd” (en större seger är svår att tänka sig – enligt lag och rättspraxis skulle det vara omöjligt att få avslag på ett undersökningstillstånd. Min envishet, mina skrivelser och hela bygdens engagemang gjorde det omöjliga möjligt), ”Advokatdagarna 2011” (advokater från hela landet var imponerade av det vi skapat – först då insåg jag att vi faktist på några år skapat något unikt i Hammenhög), ”Disneyland Paris 2008” (en upprymd glädje med barnen och deras kompisar i attraktionerna … den där barnsliga glädjen som bara kan upplevas). Burkarna är många – när jag gläntar på locket kommer doften av känslan emot mig.
I ”Munken som sålde sin Ferrari” står det att man bara kan ha en tanke i huvudet samtidigt. Om man kan fokusera på det positiva tränger man undan de negativa tankarna. Klockan är 5.28 – jag ska ge mig ut på min morgonpromenad. Fokus på det positiva – fyll på kroppen med de där glada känslorna. Lyft fram den kärlek och tacksamhet jag känner för mina barn!