Så länge jag kan minnas har jag haft min barnatro. Jag vet inte var den kom ifrån. Kanske var det söndagsskolan.
I Lund knäppte jag händerna över tentan och bad Fader vår innan jag ögnade igenom frågorna. Det fungerade och jag trodde att jag fick hjälp av någon. Jag har nog alltid känt det som att någon finns med och beskyddar mig, hjälper mig.
Idag lever jag nära naturen och har börjat fundera över vad människor trodde på innan kristendomen kom, ja innan asatron.
Det finns arkeologiska fynd som tyder på att ”Moder Jord” tillbads och vördades.
Nu har jag begärt utträde ur svenska kyrkan. Första Mosebok 1:26-31 var det avgörande:
Gud sade: ”Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. De ska härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden.” Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem. Gud välsignade dem och sade till dem: ”Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg en under er. Härska över havets fiskar och himlens fåglar och över alla djur som myllrar på jorden.”
Gud sade: ”Jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med för i sin frukt; detta skall ni ha att äta. Å markens djur, åt himlens fåglar och åt dem som krälar på jorden, allt som har liv i sig, ger jag alla gröna örter att äta.” Och det blev så. Gud såg att allt som han hade gjort var mycket gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den sjätte dagen.”
Kristendomen, Judendomen och Islam – alla har de en gemensam skapelseberättelse.
Naturreligionerna vördar naturen. Där är människan inte överordnad, inte satt att härska. För att komma tillrätta med miljöförstöringen måste vi ändra vår grundläggande syn på människans roll.
Mina dagar tillbringar jag i naturen, i trädgården, med jorden. Dofter, ljud – känslan av att vara en del av universum. Inte bättre, inte klokare än humlan som pollinerar. Inte vackrare, starkare än koltrasten som letar maskar.
Har jag någon religion? Behöver jag någon religion?
Att lämna svenska kyrkan kändes naturligt för mej också; det är många år sen nu.
Man kan fundera på det där med att tro på något och vad det egentligen betyder. Den här artikeln har en del intressanta uppslag:
http://www.dn.se/insidan/hur-sekulariserade-ar-vi-egentligen/
Efterhand som vi blir sekulariserade blir det också oklart om vi ser något som heligt. Jag vet inte om vi behöver något som är heligt och okränkbart men det är något vi haft med oss under lång tid – förmodligen längre än alla kända religioner. Finns det något som är heligt för dej?
Det tål att fundera på. Tror att växande är heligt – naturen – men har svårt att sätta ord på det.