Offer

”Gudinnedyrkan krävde att människorna levde på det naturen gav. Under nödår offrades av de egna – både barn och vuxna. Den nya religionens företrädare predikade däremot ”Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Härska över havets fiskar och himlens fåglar och över alla djur som myllrar på jorden.”

Ur Kvinnoporten av Gunilla Carlson

Hur sätter vi oss in i dåtidens världsbild? Tankesättet är helt annorlunda. Människan av avhängig naturen och när väder och vind var ogynnsamma fanns det bara ett sätt att rädda släkten – offra det bästa man hade till Moder Jord eller hennes väsen. Offret kunde bestå av skörden, fångsten, husdjuren och vid speciella tillfällen även av det egna folket. I Kvinnoporten beskrivs en människooffer genom Fadlans ögonvittnesskildring. (I inlägget om kroppsvätskor kan du läsa mer om Fadlans observationer.)

Någonstans har jag läst att i äldre tider sattes nyfödda barn ut i skogen eftersom man inte hade råd att mätta alla munnar. Fram till dess att barnet tagits upp i släkten räknades inte dess liv. Här måste vi tänka oss in i deras verklighet. Man var beroende av den mat man kunde hitta. Ju fler födan skulle delas mellan desto mindre blev det till var och en. ”Om det inte fanns någon mat var det bättre att modern överlevde, hon kunde vid ett senare tillfälle sätta fler barn till världen. Dog hon skulle barnen ändå dö med henne, eftersom de knappast kunde överleva ensamma i nödtider.”

I dag är det oetiskt att ens diskutera dagens folkmängd. Innan de patriarkala religionerna tror jag att inställningen var en motsats till det som är självklart idag.

Fram till 1920-talet fanns de i Fälleberga ett stort gravfält från järnåldern. Lantbrukaren avbröts i bortschaktandet och nedgrävandet av stenar. Därför blev den här stenen kvar som ett minne.

Det finns arkeologiska spår som visar att vid speciella högtider var det människor som var välfödda och hade kroppar som inte alls var nedslitna av hårt arbete som offrades. kanske var det godar eller gydjor – de främsta i släkten med ansvar för de religiösa riterna. 

”På gamla kultplatsers berghällar och stenar finns fortfarande ett otal skålgropar som antagligen var ägnade åt jordegudinnan.” De har använts ända in i modern tid genom att människor offrat i dem i syfte att få hjälp av makterna. Påbudet att inte spilla säden på hälleberget betydde antagligen att mannen varken skulle onanera eller på annat sätt rituellt avge sin säd i hällebergets skålgropar till Lilith och andra jordegudinnor. 

Gamla testamentet

Offertraditionen övertogs av kyrkan där vi än idag sägs äta av Jesu kropp och dricka hans blod. Detta var självklara ritualer för de första kristna. ”Offrat och ätit av offerköttet och druckit av offerblodet, det hade hon gjort under tusentals år. Den seden tog kyrkan hand om, omvandlade den och fick den till att bli en kristen rit och fick därmed slut på offrandet av djur och människor.”

I Kvinnoporten berättar författaren om altaret i Sankt Olofs kyrka som har en staty av Jungfru Maria, hennes mor Anna och Jesusbarnet. Detta var långt in på 1800-talet ett mataltare dit kvinnorna kom med matoffer. ”Särskilt i samband med kyrktagningen offrade de bröd, smör och kött. Det var mat som därefter delades ut till socknens fattiga.

Idag

Lennart Mattsson i Älvdalen har berättat att han fortfarande ”offrar” något (t ex en sten) när han passerar Baltzarjungfrun. Detta får mig att tänka på alla de brunnar jag slängt ett mynt i medan jag önskat något. Är det inte en kvarleva av samma offertradition som då?

Lämna ett svar