Sören Norby

Via facebook-gruppen Historiska romanförfattares gille fick jag veta att Ronnie Lundin skriver på en bok om Sören Norby. Det var så jag kom på idéen att bjuda in honom att gästblogga.

Här hittar du en presentation av Ronnie Lundin med länkar till hans hittills utgivna böcker.

Sören Norby

När jag skrev min Fåröroman Hamarsmans ättlingar (2015) var det meningen att Sören (Severin) Norby och hans tid på Visborgs slott skulle vara med. Men förlaget tyckte att det föll lite utanför ramen så jag fick stryka de kapitlen. Men då Norby var  intressant som person fanns han med i tankarna tills jag förra året började skissa på en roman med honom som huvudperson.

Vem var då Sören Norby?

Sören Norby föddes på Fyn i Danmark cirka 1580, exakt födelseår är inte känt, och föddes in i en lågadelsfamilj med en bror och en syster. När hans farbror gifte in sig i släkten Frille höjdes släktens anseende. Sören Norbys bror övertog familjens gods medan Sören fick söka sin lycka på annat håll. Inte mycket är känt om hans barndom och unga år men troligen fick han en tjänst vid hovet och blev där bekant med kronprinsen Kristian (II). År 1501 tjänade Norby i alla fall i den danska flottan under kung Hans. 

Krigarkarriär

Sören Norby deltog i de ständiga krigen mellan Danmark och Lübeck eller mot Sverige där han utvecklade sin kaparteknik. När han äntrade ett svenskt skepp genom att hoppa från märsen till fiendeskeppets märs,  gav det honom ett rykte som en modig man.

1504 gick han oväntat i svensk tjänst och deltog i ett fälttåg i Finland men redan 1507 var han tillbaka i dansk tjänst och fick i det följande kriget befäl över nio skepp som främst kapade svenska skepp  i den östra delen av Östersjön. Kung Hans ska ha varit så nöjd med honom att han. fick Börringekloster som förläning. 

Under de följande årens stridigheter steg Norby allt mer i aktning och ära. 1512 blev han länsherre på Haraldsborgs slott. Året därpå efterträddes kung Hans av Kristian II.

England tjuvfiskade runt Island och Norby fick 1514 uppdraget att som hövitsman över Island stoppa engelsmännen. 

Kristina Gyllenstierna

År 1517 blossade det åter upp konflikter mellan den svenske riksföreståndaren Sten Svantesson Sture och Kristian II. Kristian behövde en duglig sjökrigare och Norby kallades hem. I sjökrigen utmärkte sig Norby medan det gick sämre på land för Kristians knektar. År 1520 lyckades Danmark i alla fall grundligt slå svenskarna och Sten Sture stupade. En lång belägring av Stockholm började där Sten Stures änka, Kristina Gyllenstierna, försvarade staden. När Stockholm till sist gav upp och Kristian II stod som segrare dubbades Norby till riddare och fick den stora äran att bära spiran vid kungens kröning. 

Där träffade han den vackra Kristina Gyllenstierna och de verkar ha fattat tycke för varandra. Hur inblandad Norby var i blodbadet som följde vet vi inte, men Norby och några till såg med fasa på omfattningen och räddade några adelsmän och deras tjänare ombord på sina skepp som de senare seglade till Kalmar med. Troligen var han också drivande för att adelsdamerna inte skulle avrättas.

Norby fick även transportera de kvinnliga fångarna till Köpenhamn där han fick flera tillfällen att samtala med Kristina.

Länsherre i Kalmar

Som belöning för sina insatser fick Norby Gotland som pantlän men också Kalmar slott och några finska län. Norby stod på sin höjdpunkten av sin makt. Han satt på Kalmar slott medan upproren mot danskarna började i Småland. Främsta orsaken var att Kristian ville avväpna bönderna vilket de vägrade. Norbys knektar fick kriga mot bönder som nyttjade skogarna som skydd. Kristians Eriksgata fick avbrytas i Jönköping efter våldsamt motstånd mot honom medan Norby tvingades förskansa sig i Kalmar. 

Sören Norby var  våghalsig, gjorde oväntade utfall i underläge vilket ofta lyckades. 

Modigt sammankallade han Smålandsbönderna där han frågade om han behandlat dem illa. Bönderna svarade att det hade han inte och de ställde sig gärna bakom Norby men inte kung Kristian.

Lojal riddare

Norby var inte bara en riddare i ordets rätta bemärkelse, han var också obrottsligt lojal mot sin kung och välgörare, så stridigheterna fortsatte. Med Gustav Eriksson som ledare för upprorsgrupperna blev det allt svårare för danskarna att försvara slott och borgar. Gång på gång fick Norby rycka ut men i längden blev det omöjligt när även Stockholm belägrades. Norby hade tidigare fått en son med sin frilla på Visborgs slott men när svenskarna blev starkare skickade han dem i säkerhet till Köpenhamn. Det skulle ta tio år innan han träffade sonen igen. 

Norbys syster Cecilia skulle segla till Stockholm från Finland men skeppet hon färdades på sjönk och hennes barn dog. Ett rykte spreds att svenskarna hade dränkt dem och andra med vilje vilket fick Norby att för evigt hata kung Gustav.

Sören Norby blir sjörövare

När Kristian II avsattes 1522 var Norby fortfarande lojal mot sin kung medan många andra gick över till den nye kung Fredrik I. När först Öland och sedan Småland inte längre gick att försvara flyttade Norby till Visby där han kapade  svenska tyska och danska skepp. Han lovades ständigt stöd från den avsatte Kristian men inget hände. Som kapare på Gotland störde han handeln på Östersjön kraftigt och snart ville alla ha bort honom.

Flera försök gjordes att med fagra löften lura bort Sören Norby från Gotland. 1524 övertalades de flesta av hans runt 1000 knektar att överge honom. Än en gång agerade Norby som bäst i underläge och med 200 ryttare som han i hemlighet fick fram till Visby återvände knektarna skamset tillbaka till honom. 

Svensk invasion av Gotland

Samma år invaderade Gustav Vasa Gotland, men mycket gick fel. Sören Norby erövrade kanonkulorna och svenskarnas skepp förstördes när deras brännare råkade segla på dem. 

Norby hade under belägringen fått en dotter med en ny frilla och svenskarnas befälhavare, tysken Berent von Mehlen, en gammal bekant från Danmark, bjöds in som dopvittne. 

Under Malmö recess samma höst bestämdes det att Norby måste bort till varje pris. Men först fick svenskarna  skamset dra sig tillbaka.

Norby, som var allt mer trängd, förstod att han satt på lånad tid och satsade allt på ett kort. Det var upprorsstämning i Skåne och det utnyttjade han. Med hjälp av de flesta knektarna under hans befäl invaderades Blekinge. Snart var nästan hela Skåne i hans våld med hjälp av bönderna. Men Kristians utlovade hjälp uteblev. 

Gotland erövras av Lübeck

Lübeck gick bakom ryggen på Danmark och anföll överraskande Gotland. De lyckade  inta själva staden förutom slottet, som Norbys män lyckades hålla. Kung Fredrik blev både arg och oroad över Lübecks falskspel och även om Norby trycktes tillbaka tvingades kungen göra en uppgörelse med honom om att han skulle segla till Visby i Fredriks namn och överlämna slottet till Danmark mot att han fick Blekinge. Norby kände sig tvingad att göra så och seglade med en dansk flotta dit. Danskarna spelade under bordet med Lübeck, som ville se Norby död. Han fängslades av lübeckarna som tänkte avrätta honom. På slottet krävde man Norbys närvaro för att ge upp så han fick släppas igen. Slottet kunde återtas av Danmark och Norby fick segla till Blekinge där han fortsatte kapa svenska skepp.

Brevväxling med Kristina Gyllenstierna

Under hela tiden hade Norby och Kristina Gyllenstierna skrivit brev till varandra. Norby friade till henne och hon besvarade det med välvilja och gåvor. Norby såg kanske möjligheten att han skulle få bli Riksföreståndare under kung Kristian med Kristina vid sin sida medan Kristina kan ha haft som mål att med hjälp av Sören Norby sätta sin egen son Nils på tronen. Men de båda hade troligen också fattat tycke för varandra. När Kristina trolovades med Johan Turesson Tre rosor 1525 grusades Norbys bröllopsplaner. (Johan Turesson hade varit med på fälttåget på Gotland.)

Sören Norby reser till Moskva

Läget i Blekinge blev 1526 sämre för Norby och han sökte sig till Moskva för att där få stöd. Istället plundrades hans skepp medan Sören Norby tillsammans med knektarna hamnade i husarrest hos den ryske tsaren. 1529 frigavs han tack vare inflytelserika vänner och han reste till de tyska rikena för att söka tjänst hos både kejsare och andra furstar. Här träffade han sin tioårige son som nu var en främling för honom. Efter att förgäves försökt få träffa Kristian övergav Sören Norby sin forne kung.

Slutet i Italien

År 1530 tog Sören Norby tjänst i Italien där han vantrivdes. Samma år mötte han döden i en skyttegrav utanför Bologna.

Faktaböcker.

Sören Norby, ett medeltida äventyr. 2019 av Kristian Tallroth

Sören Norby. Sjökrigare i Östersjön på 1500-talet. 1995

Uppdatering från Kristian Tallroths bok

I slutet av juli 1520 kapitulerade Kalmar slott efter en belägring av Sören Norby. Sören Norby godtog kapitulationsvillkoren från Anna Bielke och hennes styvson Måns Johansson Natt och Dag. (Dessa både skulle senare räddas av Sören Norby i samband med Stockholms blodbad. Senare skulle Måns ansluta till Sören Norby under en tid för att senare desertera till Gustav Vasas här. Så småningom blev han en av Sveriges rikaste män). (sid 83)

”Det är inte helt klart hur mycket Sören Norby, som alltså inte var på plats i salen under rannsakningen, visste om kungens och Gustav Trolles planer, men förmodligen visste han till en början ingenting alls. Han fick senare under kvällen av kungen en lista över dem som skulle tas till förvar och order att hämta dem för att föra dem till fängelsecellerna i slottet. En av skildrarna av blodbadet beskrev senare hur de två nydubbade riddarna Sören Norby och Claus Bille med ganska många beväpnade soldater kom in i salen bärande på facklor och bloss, och de såg sig om i den svagt upplysta lokalen och letade upp dem som skulle bortföras.” (sid 95)

Sören Norby upprördes över den alltmer okontrollerade situationen och försökte stoppa avrättningarna. (sid 99). Norby lär upprivet ha vädjat till kungen att inga kvinnor skulle dödas i blodbadet, särskilt inte de högättade adelsdamerna. ”Adelsdamerna blev kvar i sin fångenskap i tornet på Stockholms slott medan flertalet av deras män och närmaste släktingars huvuden rullade nere på Stortorget.” Sören Norby räddade även svenskar genom att de fick gå ombord på hans skepp.

”Lördagen den 10 november 1520 klingade kyrkklockorna i hela Stockholm” (sid 100). ”Det ropades ut i gränderna att en själamässa för de avrättade skulle hållas.” Samtliga de avrättades ägodelar skulle beslagtas och tillföras kronan. Soldater marscherade till de avrättade borgarnas familjer där de beslagtog allt av värde.

sid 105

Norby fick behålla Visborgs slott. Fick överta Kalmar slott. Han fick även i uppdrag att segla till Grönland där man trodde det fanns en dansk koloni. Norby var således länsherre över Gotland, Småland och Öland. Även Stegeholms slott och Borgholms slott ingick i Norbys län.

Norby förhandlade med det nya riksrådet gällande vapen som beslagtagits från honom. I slutet av november 1520 seglade Norby till Kalmar och anlände till Kalmar den 1 december. Med på skeppet var Måns Natt och Dag och hans fostermor Anna Bielke. (Norby hade belägrat Kalmar slott tre gånger). Måns fick trots att han endast var 20 år föra befälet för rytteriet i Kalmar.

I Småland hade bröderna Kyle (som lyckats fly från Stockholms blodbad) organisera ett motstånd mot danskarna. Bröderna hade tidigare arbetat för Kristina Gyllenstierna.

Kung Kristian beordrade Norby att bidra till kungens eriksgata genom förnödenheter och sold som skulle samlas in från lokalbefolkningen. Detta ledde till ökat motstånd och flera sammanstötningar med småländska bönder.

I mitten av januari återvände Norby till Kalmar slott.

Kungen avbröt sin eriksgata, men istället för att bekämpa det småländska upproret flydde han till Köpenhamn under vårvintern.

Norbys största skepp hette Kravelen och var tänkt att segla som amiralsskepp i den flotta som planerades till Grönland.

Den 25 mars 1521 hölls ett möte vid Dörbys tingsplats. Norby förklarade för tingsrådet att han alltid försökt vara allmogen välvillig och brusande de svenska lagarna. (sid 125). Bönderna erkände Sören Norby som en god länsherre,

I april 1521 blossade upproren på nytt upp i Småland. Samtidigt fick Gustav Vasa igång en kaparverksamhet på Östersjön. Norby undsatte vid flera tillfällen danska fästen längs kusten, bl a Stegeholm där Berend von Mehlen var länsherre.

17 juni 1521 reste kung Kristian till Nederländerna och återkom inte förrän i slutet av augusti 1521.

I Nyköping samlades 10.000 man (enligt Norby). Deras talesman förklarade för Norby att de kunde tänka sig vara underdåniga Norby personligen, men dock vägrade de att godta kung Kristian II.

I mitten av juli 1521 skickade Lübeck skepp till Sverige med omkring 60 kompetenta legoknektar som anslöt sig till skepparen Steffan Sasse (tidigare en av Kristina Gyllenstiernas närmaste medarbetare).

I början av augusti 1521 beordrade Norby sin flotta att ge sig på jakt efter Sasse. De lyckades ta två av Sasses största skepp som krigsbyte. Det ena kallades efter detta för Sasses. Det andra var ett kärt återseende för Norby då han genomfört många sjöstrider.

Den 18 december 1521 gav hövitsmannen Berend von Mehlen upp Stegeborgs slott och övergick till Gustav Vasa. Detta kände inte Sören Norby till när han seglade norrut för att fira jul hos sin gode vän Berend von Mehlen. Ett bakhåll hade organiserats och flera av Norbys män avled. En ordväxling finns bevarad från slaget sid 174 i Tallroths bok. Troligen insåg han att läget för hans herravälde över Östersjön var allvarligt.

April 1522 fick Norby i uppdrag att resa till Stockholm och sedan till Finland. (Tallroth sid 182). Flottan bestod av ca trettio fartyg som i slutet av månaden stävade in till Stockholms skeppsbryggor. I Stockholm bytte Norby mat mot fyra kartoger (de största och slagkraftigaste kanonerna) två halvkartoger, en slanga samt fyra falkonetter. Därutöver fick han 17 skepp som var lastade med 300 järnklot, bly och fem läster krut. (Den största flotta han någonsin fört befäl över.)

Länkar

Sören Norbys skånska uppror