Vårdagjämning på Ales stenar

Tillsammans med Anna Vild förflyttar vi oss till en magisk bubbla. Det har hänt förr – så vi börjar vänja oss. Ändå förvånas vi varje gång över med vilken lätthet och skärpa vi ser nya strukturer, känner in platser och kläcker nya idéer.

Efter att ha anlänt till Kåseberga gårdshotell igår tog vi en promenad upp till Ales stenar. För ovanlighetens skull var det alldeles vindstilla och det låg en förväntan i fuktmättad luft. Över oss seglade svalorna och och det var som att de förflyttade oss till en annan tid. För mitt inre såg jag hur folket vandrat hit i tusentals år inför vårdagjämningen. Och plötsligt gick det upp för mig att det inte handlar om skeppssättningen. Nej, det handlar om platsen. En plats som varit helig i tusentals år, men utformats på olika sätt utifrån den rådande kulturen. Kanske användes stenarna ursprungligen i en stendös. Kanske fick stendösen så småningom skålgropar när offrandet kom på modet. Liksom vi idag vill begrava våra döda på heliga platser (läs så nära kyrkan som möjligt) önskade våra förfäder begrava sina döda på de heliga platserna.

Vad var då Ales stenar? En solkalender eller gravplats?

Jag tror att Ales stenar var allt på samma gång. Platsen, med sitt läge med hav på tre sidor, var en helig plats där folket samlades för att möte solen när ljuset återvände, för att ta avsked från solen på hösten. Här – på denna plats – ville så klart de som kunde få sin sista vila. Att bygga ett monument krävde stor arbetsinsats. Genom att samtidigt använda de kunskaper som förvärvats om solen och dess bana kunde platsen göras än heligare. Varför inte bygga in det samtidigt?

Svaret lär vi aldrig få veta, men kanske är det just utrymmet för fantasin som tilltalar mig. I vart fall spinner jag iväg. Färdas med fantasins hjälp genom årtusenden där jag tycker mig spana längs kusten för att få syn på människor som likt myror ringlar på väg mot den heliga platsen för att under några dagar mötas i ceremonier till solens ära.

Vårdagjämningen är den tid på våren då jordens syd- och nordpol exponeras exakt lika mycket mot solen. Jorden står helt rakt upp – syd- och nordpolen står helt lodrät mot varandra i jordens omloppsbana runt solen – och det infaller i morgon förmiddag. Och jag är nyfiken på hur solen stiger upp i förhållande till Ales stenar.

Ur boken ”Kvinnolandets död – Sveriges födelse” av makarna Liljeroth hämtar jag följande citat:

I viet fanns inte bara människorna och deras andliga diser och avlidna hudarebor. Djuren och växterna samt hela naturen ingick i den helhetsgemensakp, som här sammanfogats till en enda kropp. – Ingen var hög och ingen var låt. Därför fick kultplatsen bära namnet Vi, vilket markerade att jaget vid inträdet här uppgick i vi. Några som helst offer av människor och djur, som förekommer i patriarkatsreligionerna, var ett otänkbarhet här.

Hur kan du vara med oss under vårdagjämningen?

Du kan hänga med både digitalt och fysiskt (obs håll avstånd – naturen är öppen för alla).

*** Instagram ***

*** Facebook ***

Program

05.15 Samling vid parkeringen nere i Kåseberga

05.30 Anna Vild kular från Ales stenar och Marie Bech svarar från parkeringen. Så inleds vandringen upp till Ales stenar där vi möter solen kl 06.06.

14-tiden kular Anna Vild från Höjehall (Skånes högsta punkt)

19.00 kular Anna Vild från Kullaberg

Länkar

Sammanfattning av #Annas Skåneresa (200822)

Bronsålderskulturen på Österlen (200806)

Inför tidsresan (200813)

Lämna ett svar