Guds olydiga revben

av Gunilla Thorgren

Detta är en bok som alla borde läsa. Med ett enkelt språk vänder och vrider författaren på självklara sanningar. Jag blir upprörd och får syn på strukturer som fortfarande präglar vår världsbild.

I det här inlägget sparar jag fragment från boken för att kunna återvända i skrivandet.

Hos sumerna var månen kvinnornas make och kvinnan var Moder jord. Mensblod kallades månblod.

Privat ägande och kvinnoförtryck kom samtidigt enligt Friedrich Engels

Abraham är patriark för

  • 2,18 miljarder troende kristna
  • 1,2-1,57 miljarder muslimer
  • 1,4 miljoner judar

Hemliga texter från tidig kristendom (s 84)

”I december 1945 hittade en bonde en lerkruka begravd i Nag Hammadi i öknen i Övre Egypten. Krukan innehöll 45 papyrustexter, som visade sig bestå av evangelier och andra hemliga texter från den tidiga kristendomen … Dessa texter ger en skärva av den ortodoxa kyrkan och betraktades som kätterska. Därför gömda i en lerkruka i öknen och återfunna nästan tvåtusen år senare. – Texterna i lerkrukan kallas gnostiska.”

Många gnostiker trodde … att den sanna gudomen kunde människan bara finna inne i sig själv. – Vissa gnostiker menade att människan bär fröet till gudomlighet inom sig. Om hon avsade sig den materiella världens fåfänga jakt och istället gick in i sig själv och sökte, då skulle hon uppnå Gnosis – insikt. Där fanns frälsningen.”

Mannens kamp för överhöghet i den gryende kyrkan

Det pågick en intensiv debatt hur man skulle tolka Jesu budskap. 85% av texterna från de kristendomens första tid är idag förstörda. Därför kommer vi aldrig få veta hur konfliktlinjerna såg ut. Maria från Magdala evangelium finns kvar, och är det enda av de bevarade texterna som är skrivet i en kvinnas namn.

”Texten börjar med att Jesus, efter döden, har kommit till lärjungarna. De frågar honom om syndens beskaffenhet. Han förklarar, förvånande nog, för dem, att det inte finns någon synd. Han uppmanar dem att söka frid i sina hjärtan: … ’för barnet till all mänsklighet finns inom er. Följ det! Den som söker skall finna. Gå ut och predika Gudsriket. Skapa inga andra regler än de jag har bestämt åt er, inte heller ska ni följa utfärdade lagar, för då blir ni underkastade dem.’ … barnet till all mänsklighet finns inom er!!!”

I evangeliet berättas också hur Maria från Magdala haft en uppenbarelse i mötet med Jesus. De sju demoner som förstör människans själ är mörkret, begäret, ignoransen, dödslängtan, köttets åtrå, köttets brist på visdom, vreden. Petrus ifrågasätter att Jesus skulle ha talat med en kvinna om så viktiga saker. Det uppstår ett gräl där Levi läxar upp Petrus. ”Petrus, nu ser jag att du strider mot kvinnan som fienderna gör. Men om Frälsaren gjorde henne värdig, hur kan du då förkasta henne. Säkert kände Frälsaren henne mycket väl. Det ä därför han älskade henne mer än oss. Vi borde skämmas.”

I Markusevangeliet berättas att Jesus hade drivit ut sju demoner ur Maria från Magdala.

Jesus menade att andens kraft inte särskiljer man och kvinna.

Den första kristendomen

I Jerusalem fanns en skriftlärd som förföljde judar. Hans namn var Paulus. Efter att ha fått en uppenbarelse övergick han till kristendomen och bodde två veckor hos lärjungen Petrus (ja, den Petrus som ifrågasatte om Jesus talade med kvinnor). Därefter blev Paulus handelsresande i kristendomen. Idag utgör hans brev hälften av Nya testamentets texter. Ett smart drag för att få gehör för den nya läran var att omtolka den så att den passade de styrande. När fler israeliska patriarker anslöt till kristendomen blev situationen svårare för kvinnan.

När kristendomen var förbjuden fanns inga kyrkor. Därför spelade kvinnorna en nyckelroll när de organiserade kyrkliga sammankomster i sina hem. Kvinnorna höll gudstjänster, agerade som profeter, präster, initiativtagare till tolkningar av budskapet. Kvinnor predikade, döpte och delade ut nattvarden. Detta finns bekräftat bl a i Paulus brev (se nedan)

Men vad hände med Maria från Magdala? Enligt fransk tradition flydde hon med båt över Medelhavet och landsteg på den franska Rivieran.

200-talet

Redan på 200-talet efter anas konflikten mellan män och kvinnor i bevarade dokument. På 400-talet hade Maria från Magdala fått så hög ställning och likställdes av påvarna med en synders.

Gnostikern Markus riktade böner till ”nåden, hon som är till före allt” och uppmanade kvinnor att profetera.

Biskopen i Lyon, Ireaneus (130-202 e Kr) upprördes över att så många kvinnor drogs till gnostikerna.

Tertullianus (160-225 e Kr), kyrkofader

”Vet ni icke att ni var och en är en Eva? … Ni är djävulens part, ni är inbjuderskan till det förbjudna trädet”

300-talet

år 313 – kristendomen blev laglig i romarriket efter att den romerska kejsaren Konstantin konverterat

år 325 antogs Nya testamentet i Nicaea

år 380 – kristendomen blev stadsreligion i romerska riket

Nu kunde kyrkan använda maktapparaten till att jaga kättare. Kvinnorna hade fråntagits allt inflytande.

Karpokraterna

En hemlig lära förmedlad av tre av Jesu kvinnliga lärjungar; Maria, Salome, Marta.

Montanisterna

Radikal profetisk rörelse ledd av Pricia och Miximilla

Gregorius, påve år 591 e Kr

Vid en offentlig ceremoni förvandlade påven Gregorius Maria Magdalena från apostel och lärare till ångerfull hora.

”Hon, som Lukas kallar den syndfulla kvinnan, som Johannes kallar Maria, tror vi är den Maria från vilken Jesus drev ut sju demoner. Och vad betyder dessa sju demoner, om inte sju laster … Bröder, det är helt klart att den här kvinnan tidigare använde särskilda oljor för att utföra kroppsliga, förbjudna handlingar. Sedan har hon på det mest skandalösa sätt skyltat med att hon offrat sig till Gud på det mest underdåniga sätt. hennes ögon hade eftertraktat det jordiska, men fylldes sedan av ångerns tårar. Hon skyltade med sitt hår och sitt ansikte, men nu torkar hon tårarna med håret. Hon hade talat stolt med sin mun, men när hon kysste Herrens fötter planterade hon sin mun på Jesu fötter. Därför, för varje gång hon kände glädje offrade hon sig i försakelse. Hon vände de omfattande förbrytelser hon begått till dygd för att kunna tjäna Gud.”

Medeltiden

Protesterna mot den korrumperade påverkyrkan växte och nya religiösa rörelser startade under 1100-talet. Många kvinnor anslöt sig till de nya lärorna.

Hildegard av Bingen (1098-1179)

Hon var en vis kvinna. I hennes värld hängde kroppen och själen ihop. Därför måste både kroppen och själen vårdas. Hennes två stora verk om medicin används än i dag av människor som vill leva ett sunt liv.”

Hildegard kanoniserades först år 2002. Antagligen ansåg påvar och prelater at hon på ett otillbörligt sätt fört in det förhatliga feminina i deras teologi,

Katarerna (albigenserna)

En teologisk rörelse som av den katolska kyrkan betraktades som kättare. Rörelsen drog till sig många kvinnor och fanns i södra Frankrike, Spanien, Italien, Tyskland, Rhenlandet och Nederländerna. ”De hämtade mycket av sitt idéarv från kristendomens gnostiska tankevärld”

”De hyllade ett liv i jämlikhet och enkelhet, och de var pacifister. – Hos katarerna var Eva oskyldig till syndafallet. Det var Satan som hade integrerat. De var också övertygade om att Maria från Magdala var hustru eller älskarinna till Kristus och de förnekade återuppståndelsen som fysisk händelse, men väl själslig.”

Katarerna såg inte någon skillnad mellan män och kvinnor. ”De missionerade och predikade två och två. Kvinnor och män hade samma status och båda kunde utföra den dopcermoni som genomfördes när en medlem nått ett visst stadium i sin religiösa utveckling.”

De levde i samboförhållande. Grundtanken var at det fanns en god och en ond Gud. Helvetet hade inrättats av den onde Guden och var det vi levde i på jorden. Den gode Guden var bara kärlek.

Gugliemiterna

En liten sekt som påverkade Europas väckelserörelser då de hade mäktiga medlemmar från Italiens överklass. De utmanade Bonifatius då de krävde kvinnligt ledarskap, både i himlen och på jorden, och dessutom en kvinnlig påve. De predikade om himmelriket som tvåkönat och menade att Bonifatius stod i vägen för världens frälsning.

Beginerna, startade i början av 1200-talet

”Beginerna var en informell rörelse av kvinnor. De var inspirerade av vita apostoica – att leva som de första kristna.” De gjorde egna informella utdrag ur Bibeln som de kopierade, lärde sig utantill och missionerade bland människor. ”De menade att varje individuell människa hade ljuset inom sig och var kallad att nå helighet. Det var en provokation mot kyrkan som menade att bara påven, präster, munkar, nunnor och andra som var anknutna till kyrkan var ’professionellt heliga’.

”Beginerna ville förändra religionens roll människors liv, men också förbättra de fattigas, de sjukas, de gamlas och barnens sociala villkor.” De arbetade för ett välfärdssamhälle inom ramen för vad som var möjligt.

Källor: The wisdom of the beguines. The forgotten story of a medical women’s movement av Laura Swan.

The beguines of medieval Paris av Tanya Stabler Miller.

Ingenstans finns ett samlat arkiv över beginerna. Varför?

Gunilla Thorgren tror att det beror på att ”de inte var organiserade i någon hierarki. De arbetade, liksom Hildegard hade tecknat himmelriket, i en cirkelformad arbetsordning, med omsorgen om individen i centrum. Ingen central organisation såg till att samla dess erfarenheter. Det är ett återkommande dilemma i olika icke-hierarkiska kvinnorörelser genom tiderna. Ingen tar ansvar för att spara och förvalta material och erfarenheter.”

”Beginerna levde tillsammans i små enheter, två och två eller tre och tre. Några fortsatte att bo hemma i sina familjer. Ibland bodde de kollektivt i beginhus, där alla hade sin egen lägenhet inom samma hus, sedan delade man måltider och ibland arbete. Det gemensamma var bönestunderna och mässan.”

Ingångarna till katolska kyrkor var prydda med de fyra evangelisterna. Kanske var ingången till beginerna prydda med aposteln Maria Magdalena, martyrerna Katarina från Alexandria och den heliga Agnes (båda dog martyrdöden unga på 200-talet) och abbedissan från Andenne Begga (abbedissa på 600-talet som ansågs som grundare till begenierna).

En mur skyddade det belgiska beginhusets medlemmarna från våldtäkter och oönskade intrång. I Belgien kunde den begin som hade ekonomiska resurser bygga sitt eget hus och leva där ensam eller med någon syster. Andra, som saknade eget kapital, kunde hyra in sig hos någon syster. Huset fick inte säljas till utomstående, men fick testamenteras till någon släkting som ville flytta in.

”Dessa beginsamhällen låg ofta i närheten av ett vattendrag. Därifrån kunde kvinnorna frakta varor som de tillverkat – det var allt ifrån vävda material till handarbeten, böcker som handskrifts, odlade kryddor eller vad de nu valde att tillverka.”

”Just det här beginhuset innehöll också en skola för barn, en sjukstuga och ett ålderdomshem. Alla verksamheter sköttes av beginerna själva. Där fanns också får, getter och kor för att tillgodose kollektivets behov av livsmedel.”

”Beginerna hade ofta ett aktivt stöd från de beslutande i trakten. Dessa kvinnor innebar nämligen en stabilitet för hela samhället, genom att de öppnade skolor för barnen, tog hand om gamla och sjuka. Dessutom engagerade de sig i och arbetade med de spetälskesjuka – människor som ingen annan i samhället ville befatta sig med. Eftersom de dessutom var skickliga i affärer och arbetssamma i handel, gav beginhusen en rejäl skatteinkomst till lokalsamhället.”

Om en begin blev gravid utanför äktenskapet fick kvinnan flytta ut ur beginhuset från det att graviditeten blev synlig tills barnet fötts. Sedan kunde hon flytta tillbaka med sitt barn och fortsätta sitt liv som begin. Beginerna tog hand om många prostituerade, ofta unga flickor från landsbygden som inte kunde hitta annan försörjning. Hos beginerna erbjöds de hem och utbildning.

I Paris bjöds lärare i filosofi, latin, teologi och matematik in till beginhuset för intellektuella samtal. Kvinnornas självständiga liv provocerade många.

”Alla dessa självständiga kvinnor måste ha varit en provokation för det patriarkala samhället. De var ständigt påpassade och anklagades ofta för att leva ett oanständigt liv. Påven förbjöd nunnekloster att ha någon som helst kontakt med dem. Forskningen visar dock att de kvinnliga klostren hade kontinuerlig kontakt med beginerna, också efter påvens förbud, och att de ibland också delade med sig av sin mark och finansierade byggnation av nya beginhus. ”

Många begynner förföljdes och anklagades av lokala präster för kätteri. Ibland gömdes de då av nunnorna i ett kloster.”

De var fria att resa (i Paris dominerade beginerna silkesindustrin handlade de in material, vävde och sydde). De kunde tala med vem de ville.

”Varje beginhus valde sin egen ledare. Ledaren var vald utifrån sin teologiska kompetens, i de frågor som beginerna ansåg viktiga. Ledaren kunde när som helst avsättas om gruppen var missnöjd med henne. Till sin hjälp hade ledaren en grupp av äldre systrar som fungerade som rådgivare. En gång i månaden hölls ett stormöte, där alla kunde komma med inspel.”

Det fanns en gemenskap med samtal, inbjudan gäster, musik, dans. Beginerna var mystiker med jungfru Maria och Maria Magdalena i centrum för tillbedjan. Kyrkomötet i Vienne (1311-12) tog upp frågan om beginerna. Redan tidigare hade de varit förföljda som kättare men nu intensifierades förföljelsen. Både präster och affärsmän kände sin auktoritet och ekonomi hotad av dessa modiga kvinnor. (sid 179-193)

Fler religiösa grupper där det var öppet för kvinnligt ledarskap:

valdensarna, klarissorna, humilitaria, fria själar,

Påven Innocentius III – år 1209 – korståg mot katarerna

1209-1210 slaktades 20 000 obeväpnade kvinnor, män, barn och gamla i franska Béziers och franska Minerve. Under 1230–40 angreps katarerna av korståg flera omgångar. År 1321 brändes den sista kataren på bål.

Genomförde förbud för abbedissor att predika, ta emot bikt och andra novislöften

Påven Gregorius IX inrättade inkvisitionen år 1230

Hela den inkvisatoriska processen finansierades av konfiskationer av egendom.

Påven Bonifatius VIII – 1298 påvliga skrivelsen Perculoso (Fara)

Texten var påvlig lag och krävde att alla nunnor skulle hållas inlåsta – alltid och att de inte fick ha någon kontakt med omvärlden. (sid 175)

”Tidigare hade respektabla kvinnor från omvärlden kunnat hyra in sig i ett nynnekloster under en begränsad tid. Ofta var det släktingar till nunnorna som på det sättet upprätthöll kontakten med dem. Detta förbjöds nu av Bonifatius. Därmed förminskade han också nunneklostrens betydelse i det kristna samfundet.”

Enligt Göran Hägg (författare till Påvarna) gick Bonifatius ”längre än någon annan påve, förr eller senare, att utnyttja den påvliga överhögheten. Han utfärdade bulla efter bulla, bland annat förbjöd han alla kyrkor att betala skatt till den sekulära makten.”

Jag snabb-bläddrar boken och stannar på sidan 264 – Reformationen Exemplet Martin Luther … men hans texter väntar jag med att fördjupa till boken Tron i Stegeborg.

Lämna ett svar