Upprättelse för de häxanklagade

Igår tog Kulturnyheterna upp frågan om upprättelse för de häxanklagade. Kyrkoherden Kerstin Wimmer vill att Svenska Kyrkan gör en ”vit bok”. Frågan är om upprättelsen kan göras i samförstånd, utan att det ska bli en konflikt mellan olika åsikter.

*** Här kan du se inslaget i Kulturnyheterna ***

När jag 2014 fick höra talas om att häxprocesserna började i Älvdalen förvånades jag över att det inte fanns någon information om vad som hände. När jag grävde i historien framkom att man i kommunledningen diskuterat ett minnesmonument för att ge upprättelse åt de häxanklagade men att projektet röstades ner efter att vissa politiker uttryckt att de skämdes för historien.

*** Minnesmonument i Älvdalen ***

Vem tände bålen?

Då – i maj 2014 – hittade jag tre skönlitterära böcker om häxprocesserna: Häxornas försvarare av Jan Guillou (Piratförlaget)

Vägen mot Bålberget av Therése Söderlind (Wahlström & Widstrand)

Dit du icke vill av Ulla Isaksson (Alba förlag)

Emellertid upplevde jag inte att någon av dem svarade på frågan HUR det kunde hända? Vad var orsaken till att omkring 300 personer avrättades mellan 1668 – 1676 anklagade för trolldom? Frågan kokade jag så småningom ner i frågan ”Vem tände bålen?” vilket blev till bokserien Eldarna.

Jag ville hitta strukturerna bakom dödssiffrorna. Se sammanhangen. Därför behövde jag förstå juridiken, något jag skriver om här.

På den här sidan har jag sammanställt litteratur som jag använt mig av.

Början på upprättelsen i Älvdalen

Min målsättning var att det skulle arrangeras minnesevent i Älvdalen i september 2018 med anledning av att det var 350 år sedan den första rannsakningen i det stora oväsendet ägde rum. Lättare sagt en gjort – visade det sig. Något brett engagemang i frågan fanns inte. Resultatet blev tre föredrag, tre youtubefilmer, en massa blogginlägg – men framförallt blev jag bjuden på Soewattn av Marit Norin, hennes mor och moster. Då visste ingen att de var ättlingar till Gyris-Marit. Släktforskningen började de med hösten 2020 efter att Marit Norin arrangerat minneseventet den 19 maj 2019 och tagit fram en vandring i de häxanklagades fotspår.

*** Vandring med Gyris-Marits ättling till avrättningsplatsen ***

*** I augusti 2021 arrangerar Tidsresebyrån den första resan i de häxanklagades fotspår ***

*** Den 3 september 2018 (första inlägget i minnesserien) ***

*** 19 maj 2019 – minnesvandringar i Älvdalen ***

Istället för stora event skapade jag tillsammans med min dotter tre vloggar och tre kortare föredrag för allmänheten. Men det viktigaste av allt var att jag träffade Marit Norin.

Mötet med Anna Vild

I november 2019 kom jag i kontakt med Anna Vild. Hon hade redan startat rörelsen Nordic Noise Movement #nnm. Vi hade samma målsättning – att ge de häxanklagade upprättelse. Anna blev ansvarig för att organisera influensers, namninsamlingar för att få till stånd minnesmärken och presskontakter. Jag fortsatte mitt grävande efter svaren på hur det kunde hända. Den 21 mars 2020 möttes vi fysiskt för första gången. Anna anlände till min bokrelease på Porfyrmuseet 14.55, hämtade gitarren medan jag började läsa efterordet till Oväsen i Älvdalen.

Mötet ledde till ett fördjupat samarbete där Anna Vild grävde vidare efter en historia före de patriarkala religionerna. När alla våra framträdanden ställdes in pga folkhälsomyndighetens restriktioner började vi skapa digitalt material tillsammans med min dotter, Cissela Larsson.

*** Sidan Trolldomsprocesser (fakta för ungdomar) ***

*** På youtube hittar du fyra olika serier med mig eller Anna ***

*** Kvinnohistorier från dåtid till nutid ***

*** Tidsresebyrån ***

*** Den nationella minnesdagen för det stora oväsendets offer ***

Det senaste året har jag fördjupat mig i den fruktbarhetskult som fanns innan de patriarkala religionerna. Författaren Gunilla Carlson skriver i Kvinnoporten att diplomatisk list och medling var viktigare än heroiskt vapenbruk (och ger exempel på detta som du kan läsa här.) Från min tid som advokat vet jag hur mycket energi som går åt vid konflikter. Varför polarisera frågan om upprättelsen för de häxanklagade? Är det inte bättre att vi lägger energin på att skapa engagemang i frågan?

Nedan är min sammanfattning av hur jag skulle vilja se utvecklingen för att få tillstånd en långsiktig upprättelse för de häxanklagade.

Trolldomsprocesser i Norden

Tillsammans med forskare har vi hittat processer både före 1668 och efter 1676. Det finns många fler processer än jag i min vildaste fantasi kunnat ana. Ofta ger de bevarade protokollen en spännande inblick i de anklagades liv.

Tänk om församlingar i Svenska kyrkan kunde starta upp studiecirklar tillsammans med lokala nätverk för att dokumentera häxprocesser i närområdet. Vilka anklagades? Finns platser som omnämns i protokollen kvar?

Min resbudget för 2020 blev till sidan Trolldomsprocesser. Kanske skulle vi kunna bilda en ekonomisk förening som söker projektmedel för att vidareutveckla sidan? Anna Vild har läst in delar av Oväsen i Älvdalen som audioguide. Förhoppningsvis ska audioguiden inspirera till att besöka platserna. Samma sak kan göras på andra ställen i Sverige. Kanske skulle det kunna bli ett Leaderprojekt där Svenska kyrkan är med och delfinansierar?

När materialet finns kan det omvandlas till guidningar. Goda exempel på detta är Marit Norin och Håkan Sjöbergs guidningar. I sommar kan du resa i tiden till Älvdalen, men redan nästa sommar hoppas vi kunna erbjuda tidsresor till fler platser.

Sidan Trolldomsprocesser skapades för att kunna användas i historieundervisningen på grundskolan. Tillsammans med Niklas Sahlén i Älvdalen har jag varit med på en temadag. Resultatet var över förväntan.

*** Trolldomsprocesser ***

*** Tidsresebyrån ***

De skrivna och oskrivna kvinnohistorierna från dåtid till nutid

När jag grävt i historien ser jag att häxprocesserna inte handlar om kyrkan, det handlar om patriarkala strukturer med en betydligt längre historia och som påverkar oss än idag.

Med ledordet #viställerinteinviställerom arrangerade jag Sveriges första digitala bokmässa tillsammans med min lektör Helena Hansen. Den första bokmässan gästades vi bland annat av

Agneta Nyholm, författare till Där mörker möter ljus (2016)

Carina Karlsson, författare till Märket (januari 2019)

Johanna Willmark, författare till Dödsblommeört (december 2019)

Under hösten 2020 utvecklade Helena Hansen digital skrivkurs och digitala författarmöten på temat Kvinnohistorier. Vi håller på att utveckla webb-butiken där du i framtiden kommer kunna ladda ner ljudböcker, filmer men även köpa föreställningar som berättarkonserten Oväsen.

Tack vare samarbete med Helena, Anna Vild, Digitala moderatorer och Crealevant kan kvinnohistorier erbjuda digitala upplevelser utöver det vanliga. Kanske kan Svenska kyrkan bidra finansiellt för att erbjuda digitala författarsamtal på temat trolldomsprocesser? Samtalen skulle kunna filmas och finnas kvar på Trolldomsprocessers youtubesida.

Eldens Eko

Anna Vild har under flera år uppmärksammat hur vi gör saker utan att veta varför. När Anna besökte Billesholm i mars kallade Göran Lambertz till pressträff för att diskutera skillnaden mellan kladda och tafsa. Detta väckte minnen i mig och blev till samtalsserien Eldens Eko. Just nu skriver Anna på föreställningen med samma namn. Premiär den 14 april 2022. Denna föreställning kommer kunna köpas i flera olika format. Tänk om ärkebiskopen skulle vilja vara gäst i Eldens Eko och diskutera häxprocesserna tillsammans med mig eller Anna? Ett sådant samtal tror jag skulle nå betydligt större spridning än en vit bok.

Förlåtelsecermonier

Sedan 2014 har jag blivit kontaktad av flera medium som framfört olika budskap. Ett har handlat om att vi inte får glömma männen. Jag har tolkat det som att även Maktens och Kyrkans män var offer för strukturerna.

När vi höll det första minneseventet i Älvdalen den 19 maj 2019 betonade jag just detta. Som jag ser det skulle kyrkan kunna bidra till upprättelsen genom att ställa kyrkorum till förfogande för minnesgudstjänster eller medverka i minnesceremonier där namnen på de häxanklagade läses upp. Tänk om man i samband med detta även skulle kunna göra filmer liknande den här.

Upprättelsen

”Efterhand som jag trängde allt djupare ner i materialet insåg jag att många av de strukturer som ledde till häxprocesserna är lika aktuella än idag. Parallellerna mellan det som hände då och dagsaktuella konflikter är många” (ur efterordet till Oväsen i Älvdalen).

Låt oss inte göra frågan om upprättelse till en konflikt. Istället hoppas jag att det skapas dialog för att hitta den upprättelse som passar platsen. Häxprocesserna handlade om att hitta syndabockar för missväxt och fattigdom. Om grannens ko mjölkade bättre kunde det bero på att de hade bäror i granngården. Att fortsätta leta syndabockar och kräva offentlig förlåtelse förändrar inte några strukturer.

Av protokollet från rannsakningen i Älvdalen i december 1668 framgår hur byborna krävde att statsmakterna tog itu med barnaförandet. I Gävle vägrade pastor Fontelius läsa häxbönen. Där drevs häxprocesserna av borgmästaren som såg till att få Fontelius fru dömd att mista livet.

I efterordet skrev jag:

”Boken är mitt bidrag till att ge de trolldomsanklagade upprättelse … Det viktigaste tacket vill jag framföra till Dig som valt att följa med på min tidsresa. Genom att diskutera häxprocesserna kan vi lära oss av historien. Låt inte de häxanklagade ha lidit förgäves.” (21 november 2019)

Sedan efterordet skrevs har flera stora förlagen börjat ge ut böcker om häxprocesserna. När de stora förlagen ger ut böcker finns betydligt större muskler för att nå ut i media. Kanske är det en av anledningarna till att det skrivs allt mer om häxprocesserna.

Den liderliga häxan, av Åsa Bergenheim, Carlson förlag januari 2020

Häxmodern av Marko Lamberg, Natur och Kultur januari 2021

Orkansäsong av Fernanda Melchor, Tranan förlag februari 2021

Brinn av Sisela Lindblom, Norstedts april 2021

I del två i bokserien Eldarna (boksläpp den 21 mars 2022) letar jag efter en förlorad historia. Du kan ta del av researchen här.

Tillsammans med Tidsresebyrån och Kvinnohistorier görs en releaseresa som du kan läsa mer om här.

Lämna ett svar