En kvinna, en kris och en kajak

Gästblogginlägg av författaren Gunilla Cullemark som medverkar i Littera-turen den 4 september.

Från att gjort ett par skeva smörknivar i träslöjden till att bygga en kajak.

Mia blir övergiven av sin sambo och hamnar i en livskris. Hon tappar fotfästet, blir deprimerad och ser hur våren exploderar utanför hennes fönster. En dag när hon slösurfar hamnar hon på en hemsida där Jim från Australien lagt ut ritningar på kajakbyggen.

Ja, mitt i det där tillståndet som hon hamnat i så förvånar hon sig själv med ett beslut. Hon ska bygga en kajak! Kroppen vill inte vara med henne, tröttheten förlamar och hon har blivit en betraktare till livet. Men livet vill annorlunda. Något djupt där inom henne vill bli synligt. Hon behöver be om hjälp för sitt projekt som hon i sanningens namn inte vet om det blir något av. 

Mia träffar människor som hon aldrig skulle ha träffat i vanliga fall och i dessa möten möter hon också sig själv. Hon blir bekant med en hund också, om än motvilligt. Samtidigt som hon bygger kajaken bygger hon sakta upp sig själv.

Jag bestämde mig för att bli författare när jag var nio år. Då frågade min fröken om jag ville skriva en pjäs om stenåldern. Mitt hjärta slog dubbelslag. Pjäsen havererade i regiarbetet men skrivandet på min syrras reseskrivmaskin fortsatte. Fröet till historier finns överallt. Jag menar att det finns så mycket dramatik i vardagen, i var och ens liv. Våra liv inte bara är en berättelse, utan ett helt bibliotek.

I dagarna fick jag ut min pappas födelsejournal från Uppsala akademiska sjukhus. Han vägde 1050 gr när han föddes och gick sedan ner till 950 gram! Året var 1928 och nu försöker jag tyda anteckningarna från hans tidiga historia.

Om jag knyter tillbaka till Mia så har jag hämtat en bit av historien ur egen erfarenhet. Jag har, liksom Mia byggt en kajak som jag är omåttligt stolt över. Så det låg nära till hands att också låta henne anta den utmaningen. 

Att bryta mönster som sitter som berget är för mig det stora temat i boken. Det handlar också om längtan. Om modet att bekanta sig med sin längtan och se vad den står för. 

Om Gunilla

Gunilla Cullemark bor i Stockholm och debuterade 1993 med romanen Luskokarungen, inspirerad av en pjäs som hon skrivit och som handlade om tvätteriarbetarna i Haninge på 1920-talet. Pjäsen sattes upp av kulturföreningen RoJ som hon skrivit flera pjäser för.

Hon tycker också om att skriva kortare historier. Det har resulterat i noveller i fackförbundstidningar samt boken Vinddrake.

Tillsammans med en kollega åker hon runt i skolorna med berättande och föreställningar. Gunilla är också aktiv i Berättarnätet Öst. 

Lämna ett svar