Gästblogginlägg av Emma Steinwall
Jag har ovanligt mycket tur i livet. Jag vet faktiskt ingen som har sådan tur som jag, som gång på gång får kärlek, glädje, framgång och fantastiska upplevelser.
Tur får man genom att fånga möjligheterna när de kommer, även när det inte passar så bra. En utmaning, om man också släpar på rädslor, ångest och ett överdimensionerat kontrollbehov. Men värt det. Så jag gör det.
Jag har mycket otur också. Mitt liv har varit fullt av felval och misslyckanden, sorg och besvikelser. Det kommer på köpet när man fångar möjligheter.
Men på mitt kontor finns ett citat av Fredrik Backman, förstorat till decimeterhöga bokstäver som limmats direkt på väggen: Det finns bara ett enda sätt att inte få kritik, och det är att aldrig göra någonting. Skapa ingenting. Försök inte. Bry dig inte. Jag är tacksam varje dag för denna insikt som inte bara är ett life hack. Den blev också ett avgörande steg på min långa väg mot författarskapet.
När jag var yngre hade jag inga drömmar. Min värld var liten och jag visste inte att valmöjligheterna var oändliga och endast begränsade av min brist på nyfikenhet och mod. Jag visste inte vart jag ville eller vad det var för mening med alltihop.
Det där sista vet jag fortfarande inte riktigt. Men det andra, det hittade jag när jag fann mitt livs passion: Att formulera mina tankar och min verklighet i ord, och genom det kunna beröra andra på riktigt.
Om man skriver behöver man aldrig vara ensam och aldrig ha tråkigt. Det går att hitta på människor, och bli så fäst vid dem att man hellre umgås med dem än med verkliga människor. Längtan växte; jag ville berätta en hel historia om hela människor som skulle få bli lika verkliga för dig som för mig. Jag var helt enkelt tvungen att utsätta mig för kritik, att försöka skapa något. Sen hade jag turen att få min berättelse publicerad, i min debutroman Det röda året. Tur, igen. Tur som i att fånga möjligheten och vägra släppa den.
Kärlek och sorg har båda haft avgörande plats i mitt liv och det präglar mycket av det jag skriver. Tjugosex år gammal förlorade jag min man och kärlek, och den förlusten förändrade mig som människa. Den gav mig också mer tur, för jag blev bättre på att fånga möjligheter. Jag fascineras av människor som har mod att förändra sin tillvaro, som vågar göra om och göra rätt. Eller fel. Som dem vill jag vara, och om dem vill jag skriva. Jag vill också inspirera till öppenhetgenom att vara generös med min värld. Vill man vara öppen krävs det att man vågar se på sig själv med kritiska ögonvarje dag, och även låter andra göra det. Man måste göra en Backman helt enkelt.
Ibland belönas jag med bekräftelse, och det är härligt. Vilken märklig stackare behöver inte bekräftelse? Vilken kock älskar att laga mat som ingen ska äta? Vilken musiker vill skriva låtar som ingen ska lyssna på? Jag vägrar hymla om det; jag blir obeskrivligt stolt och glad när någon blir berörd av det jag skriver. Att du gråter eller skrattar av mina ord.
Men jag skulle skriva oavsett. Det är det som skiljer passion från drömmar.
/Emma Steinwall
Min blogg, och mer om mitt författarskap, hittar du på www.emmasteinwall.se