Det blir titeln på min text om hur den mörkaste dagen i mitt liv blev till det bästa som hänt mig.
”Var försiktig med dina drömmar”, brukar Cykelhandlaren säga.
Länge hade jag drömt om att skriva. Som barn skrev jag ständigt berättelser. Under högstadietiden gick jag upp en tidigare för att hinna skriva en timme innan jag skulle åka till bussen. Sedan 2002 har jag skrivit i skrivböcker med hårda pärmar som jag förvarar i bananlådor.
”Kommer du någonsin titta i de där skrivböckerna?”, frågar Cykelhandlaren om antyder att det är dags att göra mig av med dem. Men hur skulle jag kunna göra mig av med något som rymmer hela mitt liv?
”Vill du verkligen att någon ska läsa dem?”, frågar han.
Jo, han har nog rätt. Ingen vill väl ta del av hur en förälder dejtar eller är förtvivlad över tillvaron. Kanske är det dags att jag eldar upp de där böckerna.
Att skriva har alltid varit en nödvändig del av mitt liv. Det har hänt att jag fått skrivabstinens och tvingats köpa nya pennor för att få ur mig orden. Det är genom skrivandet jag hanterat alla mina livskriser.
Antagligen hade jag fortsatt drömma om att bli författare om det inte vore för ett mail i februari 2012.