Inför författardebuten bjöd jag in andra författare till en bokmässa i Billesholms Folkets park den 27 juni 2020. Samtidigt som jag debuterade som författare spreds covidpaniken över världen, men envis som jag är ställde jag om istället för att ställa in.
Liksom mitt boksläpp blev digitalt fick bokmässan bli det. Kanske världens första digitala bokmässa.
”Du måste nischa dig”, sa dottern. Så kom Kvinnohistorier till.
Sedan dess har vi testat en massa olika koncept. Ja, jag har jobbat som en galning med detta, men i juni tappade jag greppet.
Sedan 2018 har jag jobbat med fortsättningen på bokserien Eldarna som handlar om det sk befrielsekriget 1520. (Min mening är att det för kvinnors del var motsatsen till befrielse. Genom den allt starkare statliga kontrollen skulle även kvinnan kontrolleras – men mer om det en annan gång.)
Nåväl, jag har skrivit om krig på djupet sedan 2018, utan att egentligen ha någon erfarenhet av det. När kriget i Ukraina började såg jag en anledning till att hitta research här. Högkänslig som jag är sögs jag in i den världen, berördes på djupet och tog den 22 mars emot familjen Ikonnykova. Natalia hade semester från sitt jobb i två månader och vi trodde båda att kriget skulle vara slut innan dess.
Nu blev det inte så och jag tog in alla deras känslor tills jag fullständigt tappade greppet. Ville göra allt för att än en gång rädda världen (fast den här gången rädda en familj, få döttrarna att må bra etc). Nu lyckades jag inte med det hur mycket jag kämpade och den yngsta dottern ville bara hem. Samtidigt kom kriget allt närmare Nikopol. Sedan några veckor bombar ryssarna ständigt staden. Nu tränar jag på att inte ta in. Liksom jag insett att jag inte kan göra allt. Det handlar om ett nytt förhållningssätt. Jag gillar det inte – men så är verkligheten. (Ja, familjen Ikonnykova bor kvar … det svenska regelverket tar ingen hänsyn till oss som ”öppnade våra hjärtan” men inte orkar i en evighet. Nu får vi utvärdera och planera för en långsiktig lösning.)
Om jag inte lär mig leva med min HSP-personlighet kommer jag inte att överleva …
Min historia är en av många oskrivna kvinnohistorier.
Ett tecken på att jag börjar bli återställd är att min vilda hjärna börjat leverera idéer igen. Men den här gången stämmer jag av allt med Cykelhandlaren och får hans ok innan jag går vidare. Dessutom är jag väldigt noga med vad som är min roll och vad jag förväntar mig av andra.
Den 15 oktober drömmer jag om att göra en cykeltur där jag kan berätta om Billesholm utifrån de här tre kvinnorna.
Kristina Gyllenstierna
I samband med Stockholms blodbad lär hon ha träffat Claus Bille.
Här kan du läsa mer om Kristina Gyllenstierna.
Beata Bille (1526-1605)
Beata Bille var dotter till Claus Bille och gift med Otte Brahe. Två av hennes barn blev riksråd men mest känd blev sonen Tycho Brahe.
Signe Jönsson
Hon var ogift när hon blev gravid 1941. Hur såg livet ut i Billesholm då?
Vill du veta mer?
Prenumerera på nyhetsbrevet i Upplev Billesholm så kommer det mer information när det är möjligt att boka platser på cykelguidningen. (Eller skriv en kommentar här)