Kristina Gyllenstierna

Den här veckan kommer vi titta på Kristina Gyllenstierna, Kristian Tyrann och Gustav Vasa.

Här kan du läsa mer om karaktärerna i Vrede i Älvdalen

Litteratur

Kristina Gyllenstierna – Kvinnan som stod upp mot Kristian Tyrann av Marie-Louise Flemberg

Nådiga Fru Kristinas andaktsbok – möte med en bannlyst kvinnas fromhetsliv av Jonas Carlquist och Jan Carlquist

Sturarna – Makten, morden, missdåden av Bo Eriksson

Kristina Gyllenstierna och Stockholms blodbad av Gudrun Wessnert och Med Olsson Wannefors

SvT:s dokumentär om Stockholms blodbad – kampen om tronen

Sören Norby – ett medeltida äventyr av Kristian Tallroth

Vad vet vi om Kristina Gyllenstierna?

Familj och barndom

Kristina Gyllenstierna föddes in i svenska högadeln omkring 1494. Hennes mor hette Sigrid Eskilsdotter av ätten Banér och var gift två gånger. I första äktenskapet föddes dottern Cecilia som blev mor till Gustav Vasa. I andra äktenskapet föddes Kristina.

”Kristinas far, Nils Eriksson Gyllenstierna, hade större delen av sin släkt kvar i Danmark där släkten är kända sedan mitten av 1300-talet. Dess förste kände medlem var riddaren och riksrådet Niels Eriksen Gyldenstierne till Aagaard och hade sönerna Nils och Erik, två namn som senare hela tiden används i släkten.”

”Kristinas far Nils skrev sig till Fogelvik … en egendom där han var född och som han senare också ärvde efter sin morfar kung Karl Knutsson, som i sin tur hade ärvt den år 1429. Nils Gyllenstierna var svenskt riksråd från år 1481. Han blev senare (år 1485) också hövitsman å Kastelholms slott på Åland och från 1491 på Viborgs slott, på det Karelska näset inne i Finska viken. Under dessa år uppehöll han sig mestadels på Åland och i Finland men ibland gjorde han resor till Sverige, vilket vi kan följa genom brev och dokument. Var hans hustru Sigrid under tiden uppehåller sig framgår inte, men eftersom ingenting tyder på att hon följde honom i tjänsten tror jag att hon rörde sig mellan familjens gods i Uppland och möjligen Sörmland.”

”Ett brev utfärdat av ärkebiskop Jakob Ulfsson visar att Kristinas far Nils befann sig i Uppsala i juni 1494 men ingenting säg om hur lång vistelsen var. Möjligen kan han väl ha varit i Sverige just på grund av barnets födelse. Han återvände till Karelen och där dog han året efter. Kristina kan alltså inte haft några minnen av honom. Om Kristinas tidiga barndom vet man just ingenting. Troligen tillbringade mor, dotter och de två bröderna de närmaste åren på Venngarn, som då var betydligt mindre än i dag.”

Citat ur Marie-Louise Felmbergs bok Kristina Gyllenstierna – kvinnan som stod upp mot Kristian Tyrann

Nyfiken på Kristina Gyllenstiernas ättlingar? På den här sidan hittar du mina anteckningar.

Förlovning och giftermål

När Kristina Gyllenstierna var 11 år förlovades hon med den danske riddaren Nils Gedda som var hövitsman på Kalmar slott. Tre år senare (1508) dog Nils Gedda. Året därefter förlovades Kristina Gyllenstierna med riksföreståndarens son, Sten Svantesson Sture – systerson till Nils Gedda. Nils Gedda stödde unionstanken (och kung Hans) medan Svante Nilsson Natt och Dag (Sten Stures far) företrädde självständighetssidan. Detta hoppande mellan stridande falanger är ganska typiskt för tiden Kristina Gyllenstierna växte upp i och kan förklara några av hennes beslut senare i livet.

Den 21 oktober 1509 förlovades hon med Sten Svantesson (som kallade sig Sten Sture dy) och den 16 november 1511 ägde bröllopet rum i Stockholms bykyrka.

Följande citat är hämtat från Marie-Louise Flembergs bok om Kristina Gyllenstierna:

Kristina och Sten ”var i det närmaste jämnåriga till skillnad från många andra par i statsledande ställning. De var unga och hade inte varit gifta särskilt länge när Sten Sture, genom fadern Svantes plötsliga död, kom till makten. Till skillnad från alla de äktenskap där en drottning kom från ett annat land, med ett annat språk och okunnighet om det nya landets politik och kultur, så kom Kristina och hennes make från samma kretsar och med samma bakgrund. Utan att veta hur det faktiskt var kan man säga att deras förutsättningar att vara ett någorlunda jämställt par som var lika insatta i politiken var ovanligt gynnsamma. De hade ansedda, starka och förmögna ätter bakom sigoch var väl förankrade i det politiska och sociala livet i Sverige.”

Kristina Gyllenstiernas bönbok finns bevarad. I den skriver hon om barnens födelser.

Nils född den 21 november 1512

Iliana född den 8 juni 1514 men dog redan som spädbarn enligt Marie-Louise Flemberg

Magdalena född den 8 januari 1516 (avliden i Blå Torn – enligt Tallroth januari 1522 – men jag väljer att tidigarelägga detta).

Svante född den 1 maj 1517

Anna född den 14 december 1518 ((avliden före blodbadet enligt Tallroth)

Samt en son som begravdes med sin far, troligen född i september 1520. (Gustav enligt Kristian Tallroth hette Gustav och avled i augusti 1520).

”Familjen bodde ofta på Stockholms slott och där är flera av barnen födda. Men man vistades också på Hörningsholm som Sten Sture d y ska ha ’förnyat och förskönat’ efter tidigare härjningar. Riktigt vad det innebär är inte känt.”

”Kristina hade också tillgång till en fastighet i Stockholm, alltså bortsett från slottet som väl får sägas vara något som följde med riksföreståndarskapet. Huset jag tänker på är inte bevarat men platsen för det fortlevde länge i namnet Hörningsholmstomten på Riddarholmen. Där ligger nu ett hus benämnt som det Stenbockska palatset, i nära anslutning till Riddarholmskyrkan.” Genom arv (via Svante Sture och Magdalena Sture) samt giftermål (Magdalena gifte sig med Erik Stenbock som lät bygga om huset) fick fastigheten namn efter Stenbock.

Kristina Gyllenstierna och Stockholms blodbad

Den 3 februari 1520 blev Kristina Gyllenstierna änka efter att Sten Sture omkommit efter skadorna han fått i striden med Kristian II.

Den 6 mars 1620 hyllade större delen av adeln Kristian II som kung i Uppsala. Fram till hösten 1520 försvarade Kristina Gyllenstierna Stockholm mot dansken. I september kapitulerade hon efter övertalning av Hemming Gadh (som varit Sten Stures närmaste man) och Kristina Gyllenstierna utlovades amnesti för henne, maken och alla deras medhjälpare. Hon gavs även ekonomiska garantier. Efter att Kristian II krönts till kung visade sig dessa löften värdelösa.

Fångenskapen

Fram till början av 1524 hölls Kristina Gyllenstierna fången, först i Stockholm sedan i Köpenhamn. I januari 1524 återvände hon till Sverige. Marie-Louise Flemberg uppger att hon färdades över havet via Kalmar medan Kristian Tallroth menar att hon färdades i släde via Helsingborg. Hur det gick till lär vi aldrig få veta. I romanen anländer hon till Kalmar.

Återtagandet av egendom

Det jag imponeras av är hennes styrka att ta tillbaka sin egendom och jag är nyfiken på vad som egentligen hände mellan henne och Sören Norby. De brev som Kristina Gyllenstierna skrev gällande en förlovning och sonen Nils väcker ytterligare nyfikenhet. Vem var denna kvinna? Vilka avväganden låg bakom hennes agerande.

Sören Norby

Av bevarade handlingar framgår att Sören Norby förutsatt att han skulle ingå äktenskap med Kristina. Som bekräftelse av ingångna avtal skulle Kristina ha skickat gultavlor till honom.

I ett brev från Kristina till Knud Pedersen Gyllenstierne, länsman på Aalholm och riksråd. 

I Danmarks Riges Krønike. (Fredrik I’s Historie, 1597. Tryckt 1977 sid 120-122.) finns ett brev bevarat från Kristina till riksrådet Knud Pedersen Gyllenstierne, länsman på Aaholm

Citat ur Flemberg sid 134

”Brevet handlar om frieriet och löftena till Norby, och är det enda från hennes egen hand om saken. Frågan är hur frivilligt brevet skrevs. I brevet förnekar hon att hon sagt ja till Norby, men hon tillstår att hon sagt till honom att om hon skulle gifta sig igen skulle Norby ’vara den hon skulle sätta tro till’. Hon medger också att hon skickat gåvor till honom, nämligen en guldring och en guldtavla, men att detta var mer som ett tack för hjälp när hon satt fången i Danmark. Hon skriver också att hon vill att Knud Pedersen skall be länsman på Kalundborg, Hans Krafse, att förmedla till Norby, att hon inte vill gifta sig med honom.”

Brevet är daterat Vadstena den 29 december 1525.

Johan Turesson (av ätten Tre Rosor)

Julen 1526 trolovades Kristina med Johan Turesson och de gifte sig på Lindholmens slott sommaren 1527.

På Gustav Vasas kröning i Uppsala februari 1528 dubbades Johan till riddare. 1531 födde Kristina en son som fick namnet Gustav.

Kristinas fortsatta liv är sparsamt dokumenterat, men hon tycks inte ha varit politiskt aktiv efter sitt andra bröllop, på wikipedia finns en kortare sammanfattning.

Råd
huset i Vadsten där Kristina Gyllenstierna passerade
I december 1525 skrev Kristina Gyllenstierna ett brev från Vadstena. Att Kristina Gyllenstierna har passerat rådhuset i Vadstena triggar min fantasi.

Religionen

Nådiga Fru Kristinas andaktsbok – möte med en bannlyst kvinnas fromhetsliv

Två som läst i bönboken är Historiekullan och Amanda som driver sidan Vansinniga Vasa. Du kan läsa deras reflektioner via länkarna nedan

Historiekullan

Vansinniga Vasa

Historiekullan konstaterar att tre uppslag är mer slitna än övriga sidor. Bönerna som finns på dessa uppslag har i Carlquistarnas bok nummer 14, 19 och 27. För att lätt hitta till dessa böner när jag skriver lägger jag in texterna här.

Bön nr 14

Den som läser följande bön, Jesu Kristi namn till ära, och han är i en dödssynd eller på fördömelsens väg, då förvandlar Gud, i sin nåd, den synden till en pina i skärselden, så att han ej blir förtappad, och därtill ger Gud honom frist att i sitt liv bättra sig.

O gode Jesus. O sötaste Jesus. O Jesus, Jungfru Marie Son, full av nåd och mildhet. O sötaste Jesus, förbarma dig över mig i den misskundsamhet. O mildaste Jesus, jag beder dig att du, för ditt vördnadsvärda blods skull, det som du lät utgjuta för mänskligheten, att du ville avtvå alla mina synder och orättfärdighet. Så nådeligen till mig, arma synders, som beder och åkallar ditt heliga namn Jesus.

O aller käraste Jesu namn. O allra sötaste Jesu namn. Jesus är ett milt namn. Jesus är ett löftesrikt namn. Vem är Jesus om inte vår Frälsare? Därför beder jag till dig, o aller mildaste Jesus, att du frälser mig genom samma ditt heliga namn, och att du ej tillsätter att jag blir förtappad i det som är din skapelse. O Jesus, som skapade och återlöste mig från djävlulen, låt ig ej heller bli förtappad för mina mångahanda synders skull.

O mildaste Jesus, förbarma dig över mig nu medan din barmhärtighetstid ännu råder. Fördöm mig inte i din stränga dom. Vad gagnar det människosläktet om jag blev förtappad, då ju de som är förtappade i helvetet aldrig lovprisar dig?

O gode Jesus. O milde Jesus. O barmhärtige Jesus, låt mig få gå in i himmelriket med dina utvalda vänner. O Jesus, som frälser alla dem som tror på dig. O Jesus, som hugsvala dem som flyr till dig. O Jesus, som älskar alla dem som hoppas på dig. O Jesus, som mildeligen förlåter alla människor deras synder, om de har tro och vilja att bättra sig. O Jesus, Jungfru Marie Son, ingjut i mig din nåd, din visdom din kunskap, din kärlek, din ödmjukhet, ditt saktmod och din bittra pinas innerliga åminnelse, så att jag må fullkomligt älska, hedra, lovprisa och ära ditt heliga namn, så ock min sanne Gud, som är alltings skapare. Låt mig älska och glädjas i dig med alla dem som älskar ditt aller sötaste namn som är Jesus. Du som lever och regerar till evig tid. Amen.

Bön 19

Den människa som gärna läser följande bön inför Jungfru Maria, hon förvärvar då avlösning från alla sina synder.

O Maria, alla änglar de hedrar dig, alla helgon i himmelriket de lovar och ärar dig, i det att de alla säger: ”Hell dig Maria, välsignad och full av nåd är du!” O Jungfru Maria, vi beder dig ödmjukast, att du för din nådefulle Sons, Jesu Kristi, blodiga sår och skador, som du såg på honom (Och som han fått) för våra synders skull, ville be för oss till honom, på det att vi må bli värdiga att få se dig i himmelriket i all evighet.

Bön 27

Här följer några böner ägnade den vördnadsvärda frun och modern Sankta Anna.

Lovad och välsignad vare du, heliga fru Sankta Anna, för den stora bedrövelsen som du erfor när Sankt Joakim blev utvisad från templet därför att han var ofruktsam. För den smäleken och bedrövelsen ber jag dig att du må bedja för mig till din kära dotter Jungfru Maria, på det att hon tillsammans med dig må be för mig till sin allra käraste Son, Jesus Kristus, som är din dotterson, så att jag aldrig kommer att göra en sådan gärning eller begå en sådan synd, kroppsligen eller andligen, att min själ blir förtappad.

Lovad och välsignad du heliga fru Sankta Anna för den smäleken och (här saknas ett blad i handskriften).

I det följande finns många heliga och gudeliga böner med vilka varje människa må förvärva nåd och misskund från Gud samt sina synders förlåtelse. Så kan ske eftersom åtskilliga påvar givit dessa böner en myckenhet av avlat. Denna första bön ska läsas om morgonen, den heliga Treenigheten till ära. ”O heligaste, mäktigaste, ärofullaste och oåtskiljbara Treenighet, jag arma ovärdiga, syndiga människa böjer ödmjukast hela mitt sinne, min själ och mitt samvete inför din allra största makt. Jag faller på knä inför din obegripliga och aller mäktigaste Gudom. Jag anbefaller nu till dig, i din besvärjelse, mildhet och barmhärtighet

Rosenkransen

”Rosenkransbönen förenar den muntliga med den inre eller betraktande bönen. Under det man med sin mun läser Ave Maria och Pater noster, betraktar man samtidigt huvudhändelserna i Kristi och Jungfru Marias liv. I tanken ska man stanna upp inför lidandet och förhärligandet för att i sitt hjärta uppväcka motsvarande fromma känslor och dygdeakter samt fatta goda föresatser.

Alltefter de hemligheter man betraktar kallas Rosenkransen den glädjerika, den smärtorna eller den ärorika. För var och en av de fem hemligheter man ämnar betrakta, läses en gång Pater noster och tio gånger Ave Maria. ”

Den glädjerika Rosenkransen – Oremus

  1. Vilken du, o Jungfrun, har undfått av den Helige Ande
  2. Vilken du, o Jungfrun, har burit till Elisabet
  3. Vilken du, o Jungfrun, har fött
  4. Vilken du, o Jungfrun, har framburit i templet
  5. Vilken du, o Jungfrun, har återfunnit i templet

I Kristinas bönbok handlar mycket av reflektionen över moderns förhållande till sonens lidande.

Ave Maria

Det hörde till gott skick att be denna bön tre gånger när aftonklockan ringde.

Ave Maria, gratia plena, Dominus tecum, benedicta tu in muralieribus, et benedictus, fructus ventris tui. Ihesus Christus. Sancta Maria, ora pro nobis.

Hell dig, Maria, full av nåd; Herren är med dig; välsignad är du ibland kvinnor, och välsignad är din livsfrukt, Jesus Kristus. Heliga Maria, Guds moder, bed för oss syndare, nu och i vår dödsstund. Amen.

Mer om radband/rosenkransen

Reformationen

Elin, som är katolik, ställer några viktiga frågor.

När betalade Kristina för själamässor?

När hon kommit till Sverige beger hon sig till Vadstena kloster, sätter sig in i den politiska situationen och förhör sig om möjligheten att köpa själamässor. Därefter uppsöker hon Hans Brask och förhandlar om sina gods.

Interdiktet

I maj 1517 sände Kristian II en flotta mot Stockholm under Gustav Trolles ledning. Vid hans sida stod Sören Norby och 3.000 man. Stegeholm sattes i brand och 200 personer brändes inne. Sten Sture mötte dansken vid byn Vädla (dagens Djurgårdsbron).

I november 1517 drev Sten Sture fram ett beslut som innebar att Gustav Trolle förklarades som förrädare och avsattes från ärkebiskopsstolen. Dessutom beslöt man att Almare Stäket skulle förstöras.

Gustav Trolle låstes in på Västerås slott medan Almare Stäket förstördes.

Vid midsommar 1518 belägrade Kristian II Stockholm på nytt, Vid Brännkyrka besegrade Sten Stures trupper dansken i slutet av juli 1518. I samband med en fredsförhandling ingick bl a Hemming Gadh och Gustav Vasa i gisslan, men fördes svikligen till dansk fångenskap.

På vintern 1519 anfölls Västergötland. Under sommaren 1519 stormade legoknektar Borgholm på Öland. ”Ärkebiskopen i Lund och biskopen i Roskilde bannlyste Sten Sture och hans anhängare och lade Sverige under interdikt. Den planerade invasionen fick därmed status av ett heligt krig. I januari 1520 samlades en värdig armé av knektar i Halland.”

Citat ur Dick Harrisons Sveriges medeltid.

I ”Kristina Gyllenstierna – Kvinnan som stod upp mot Kristian Tyrann” (sid 59 ff) har Marie-Louise Flemberg utvecklat de kyrkliga intrigerna bakom Gustav Trolles avsättning.

I december 1517 resignerade (dvs avgick) Trolle från ärkebiskopsämbetet. Sten Sture kallade till ett rådsmöte i januari 1518 för att diskutera ärkebiskopsvalet. Biskop Brask meddelade att han inte tänkte komma för han hade ont i halsen. I ett brev till Sten Sture menar han att ärkebiskopsvalet är kyrklig rätt som Sten Sture inte ska lägga sig i. I den fortsatta korrespondensen ger Brask uttryck för att resignationen inte är giltig efter som den kanoniska rättens krav inte är uppfyllda.

Trots kritiken mot Trolle inom kyrkan håller kyrkan ihop och gav inte Sten Sture någon hjälp att lösa problemet på juridisk väg. Sten Sture var medveten om de juridiska tveksamheterna i Trolles resignation och lämnade till domkapitlet att välja ny ärkebiskop.

Vid disatingen i Uppsala år 1518 samlades rådet igen och domkapitlet meddelade att man valt biskop Mattias i Strängnäs till ny ärkebiskop. Men även han förhalar processen. ”Biskop Mattias hänvisade också till ett väntande gudomligt svar på frågan om han skulle acceptera eller inte.”

”Sten Stures hållning igenom hela denna procedur är entydigt att kyrkan själv ska lösa frågan men utan att dra ut på den. Han visar tydligt att han inte tänker gå in och sätta sig över kyrkans självbestämmanderätt men han vill ha en lösning snarast möjligt. Problemet var Gustav Trolle.

Vad som sedan hände, eller inte hände, i Västerås med den fängslade Trolle är oklart. Trolle själv sade att han blev utsatt för ett mordförsök. Vid sin stora anklagelseakt strax före blodbadet visade han upp skador som han ska ha fått vid mordförsöket. Han hävdade att någon slagit honom i huvudet.

När meddelandet om händelserna nådde Kristian tog han det som en välkommen förevändning att bege sig till Sverige för at undsätta Trolle.”

”Sten Sture försökte i efterhand få till stånd ett godkännande från påven av avsättningen och rivningen av Stäket. En påvlig legat, Johannes Angelus Arcimboldus, hade tillsammans med sin bror Antonello kommit till Sverige våren 1518 med två påvliga uppdrag. Det ena var att försöka ena de stridiga viljorna här uppe i Norden och det andra vara att sälja avlatsbrev till byggandet av Peterskyrkan.” Här såg Sten Sture en möjlighet att utnyttja legatens kontakter. Om han övertalade påven att acceptera avsättningen av Trolle skulle Arcimboldus bli ärkebiskop.

Kristians mor, Dorotea, var den som arbetade intensivast för att misskreditera Sten Sture. ”År 1517 hade Kristian låtit den danske ärkebiskopen Birger i Lund bannlysa Sten Sture. Någon större effekt fick inte bannet den gången, bland annat för att Arcimboldus ingrep och fördröjde åtgärden.

Arcimboldus drog genom sina avlatspredikningar in stora summor, i reda pengar, i guld och silver men i brist på annat också i varor som gick att omsätta i pengar. I gengäld utdelade han fina titlar till det svenska prästerskapet, bland annat till Peder Jakobsson. På hösten 1518 anlände Arcimboldus till Stockholm och fick logi på Gråbrödraklostret. Söndagen veckan efter kom Kristina Gyllenstierna dit i sällskap med stadens präster och munkar och andra framstående män för att hälsa honom välkommen. De förde honom i procession först till Storkyrkans högmässa och därefter tillbaka till klostret. Det är av ett visst intresse att det var Kristina som ledde välkomnandet och processionen. Sten Sture var inte i staden. Man hade kunnat tänka sig att en biskop eller stadens borgmästare hade kunnat ersätta Sten Sture men det blev Kristina. Man kan säga att hon är fullgjorde en uppgift som motsvarade det en drottning skulle ha gjort i samma situation. Det var inte självklart så att en riksföreståndares hustru representerade landet eller staden. Jag ser det som ett uttryck för Stures stora förtroende för henne.

Vid ett möte i Arboga i december 1518 sökte man få till en lösning. Arcimboldus fick alla akter om avsättningen av Trolle. Handlingar formulerades till påven med en begäran om att Arcimboldus skulle utses till ny ärkebiskop. På vägen till Rom stoppades han av Kristians utsända som även passade på att konfiskera det mesta av de avlater som legaten samlat ihop i Norden.”

Kristian och hans mor skickade sedan ner olika anklagelseakter till påven som försämrade Arcimbolus möjligheter till utnämning.

”Arcimboldus hade försökt häva bannet som lagts över Sten Sture. Men Trolle klagade vid kurian och ärendet togs upp vid den påvliga domstolen. År 1519 kom ett nytt bann vilket innebar att man i Sverige varken fick hålla gudstjänst eller förrätta bröllop, dop eller begravning. Det kyrkliga livet i det ännu katolska Sverige stannade helt enkelt av vilket naturligtvis satte en stark press på riksföreståndaren.”

”Den bannlysning som tidigare riktats mot Sten Sture från Lundabiskopen hade aldrig riktigt fungerat. Nu lyckades Kristian få ett brev från själve påven där denne hotade Sture och alla som hjälpte honom med bannlysning. Dessutom föreskrev han en bot på 100 000 dukater om inte Trolle dels sattes på fri fot och återinsattes i sitt ämbete, dels ersattes för den skada han lidit. Stäket skulle dessutom återuppbyggas. Men dessutom lades nu ett interdikt över hela Sverige. Längs med den väg som den danska hären tog slogs nu också bannlysningen upp på alla kyrkdörrar för att kunna läsas av alla och envar. Det skedde för övrigt också på kyrkportar i Lübeck.”

Hur upphörde interdiktet?

Underlaget till följande text är hämtat från Olle Larssons bok om Gustav Vasa.

I november 1520 kröntes Kristian till Sveriges kung av Gustav Trolle, som återinsätts till ärkebiskop och därmed hävs interdiktet.

När Gustav Vasa valdes till riksföreståndare 1521 lovade han att så länge han levde försvara och bevara den heliga kyrkans privilegier, personer och ägodelar. Även kungavalet i Strängnäs 1523 följde katolsk ceremoni.

Gustav Trolle och de biskopar som utsetts av Kristian II hade flydde till Danmark. När Gustav Vasa ville utse en ny biskop krävde påven att Gustav Trolle skulle återinsättas. Vid ett möte i Söderköping i oktober 1523 avvisades påvens krav. ”Påven vägrade emellertid att ändra sig med motiveringen att ingen ny ärkebiskop kunde tillsättas i Sverige så länge Gustav Trolle var vid liv. Däremot kunde han gå med på att Johannes Magnus fick fungera som vikarie på ärkebiskopsstolen. Han ville heller inte bekräfta valen av de andra biskoparna. Denna gång hade Gustav fått nog. Han skulle aldrig mera skriva till påven i Rom.”

Gustav Vasa behövde vigda biskopar för att kunna krönas till kung och ingå äktenskap, men Hans Brask motsatte sig alla förslag på hur detta skulle gå till. ”Så länge han inte var krönt och smord var hans ställning svag. I maj 1524 vigdes Vadstenamunken Peder Månsson till biskop för Västerås stift av påven i Rom och därmed var den apostoliska successionen hjälpligt säkrad. Det behövdes emellertid tre vigda biskopar för att en kröningscermoni skulle kunna hållas.”

Laurentius Andreae och Olaus Petri kallades från Strängnäs till Stockholm. Den 11 februari 1525 bröt Olaus Petri celibatet. Den som borde ha förhört Olaus Petri var ärkebiskopen, men den som agerade var Hans Brask som hävdade att Olaus Petri genom sitt agerande satt sig själv i bann. Gustav Vasa skrev att han inte kunde se någon anledning till att Olaus Petri skulle bannlysas när de präster i Sverige som höll sig med älskarinnor, i strid mot celibatet, klarade sig undan. Gustav Vasas stöd till Olaus Petri visar att han senast 1525 stödde reformationen.

En ordkamp inleddes där Hans Brask spred skrifter från tryckeriet i Söderköping fram tills dess att Gustav Vasa införde censur.

Det rådde hungersnöd i landet. Skatterna hade lett till uppror, bl a i Dalarna våren 1527. Gustav Vasa sammankallade till en riksdag i Söderköping, men pga oroligheterna i Dalarna flyttades den till Västerås.

Kungen anlände med ett 250 man starkt beväpnat följe (även kanoner). I kallelsen hade han befallt adelsmännen infinna sig med uppbåd av bepansrade ryttare. Tanken var troligen både skydd och påtryckningsmedel.

Vid prästerskapets möte bakom stänga dörrar förklarade Brask att ”det borde stå klart för alla och envar att kungen hade för avsikt att göra dem fattiga ’som andra bondepräster och taga ifrån dem deras ränta, slott och fäste, sådant de hade’. Några biskopar förklarade emellertid att de tänkte finna sig i att vara så rika eller fattiga som kungen ville att de skulle vara. Biskop Brask blev rasande och beskyllde dem för att ha blivit galna. Att kungen med våld kunde ta deras egendomar ifrån dem var en sak men att frivilligt lämna sina ägodelar ifrån sig var något annat. Detta stred mot allt som påven i Rom förespråkade.”

Vid riksdagen som inledes i dominikanerkonventet förde kanslern Laurentius Andreae kungens talan.

Landets finanser var dåliga, de medel som fanns ryckte inte för att lösa rikets problem. ”Kungen konstaterade att flera av biskoparna var betydligt rikare än han själv. Även adeln var fattig, vilket berodde på att adelsmännens förfäder genom ’prästers och munkars falska lärdom’ övertalats att skänka gods och guld till kyrkor och kloster. Den ekonomiska situationen i riket förbättrades inte heller av det faktum att påven ständigt krävde att pengar skulle sändas till kurian för varjehanda ändamål.”

”Kungen ansåg att en del av rikets ekonomiska bekymmer skulle kunna lösas om delar av kyrkans egendomar drogs in till kronan, liksom en del av de inkomster som kyrkans män uppbar.”

”Ture Jönsson (Tre Rosor) bad att kungen skulle besinna sig och lyssna på vad de hade att säga. Sedan kungen lovat att höra på dem steg biskop Brask fram och förklarade att det andliga ståndet lovat påven trohet och att detta var ett löfte som de inte hade för avsikt att svika.”

Gustav Vasa förklarade att ha inte längre tänkte vara rikets konung. Kungen lämnade lokalen och Laurentius Andreae uppmanade de församlade att noga fundera över sitt agerande.

I tre dagar var situationen låst. Borgare och bönder förklarade att de var beredda att stödja kungen.

I samband med riksdagen i Västerås disputerades det om den rätta läran. Hans Brask ville inte ha någon disputation. Han menade att det inte fanns någon anledning att diskutera den lutherska läran då den fördömts av kyrkan, men hans protester hjälpte inte.

Den 24 juni fattades följande beslut:

  • de som orsakade oro i landet skulle bestraffas
  • kyrkans rikedomar skulle användas för att lösa rikets ekonomiska problem
  • biskoparnas slott skulle dras in till kronan
  • biskoparnas följen skulle begränsas och delar av deras inkomster dras in till kronan
  • adeln fick rätt att kräva tillbaka de gårdar som skänkts till kyrkan efter 1454
  • fortsättningsvis skulle landets kloster förvaltas av adeln
  • frågan om läran och kyrkobruken sköts på framtiden
  • fortsättningsvis skulle Guds ord predikas på svenska

Detta kan tolkas som att riskmötet inte tog ställning för eller emot katolsk eller luthersk mässa så länge prästerna höll sig till Guds ord. Prästerna hade inget annat val än att godkänna riksdagens beslut.

I en ordinantia (förordning) reglerades kyrkans relation till kronan

  • den andliga domsrätten upphörde
  • tiggarmunkarnas möjlighet att verka utanför klostren begränsades kraftigt

Man undvek att fatta beslut som skulle leda till en oåterkallelig bryggning med påven i Rom. Ändå förlorade kyrkan det mesta av sin ekonomiska och politiska makt.

Besluten i Västerås gav Gustav Vasa möjlighet att påverka kungaeden. Ur Kristinas synvinkel tror jag inte att hon såg förändringen komma annat än i samtalen med Ture Jönsson.

Men när kungakröningen ägde rum hade ärkebiskopen Johannes Magnus och biskop Hans Brask lämnat Sverige.

Hur reagerade Kristina på reformationen?

Det enda beslut i Västerås 1527 som påverkade religionsutövningen var att latin skulle ersättas med svenska. Alla andra beslut handlade om kyrkans ekonomi och beslutanderätt. Med tanke på allt annat som hände i Kristinas liv tror jag inte att detta var något som berörde henne vid den här tidpunkten.

Hon var på väg för att förbereda sitt bröllop med Johan Turesson. Hennes son Nils var på flykt – levde han ens?. Hennes son Svante fanns kvar i Danmark. Följande text hittade jag i Marie-Louise Flembergs bok

”I juni 1527 skriver Gustav ett öppet brev om en nyligen gjord överenskommelse med fullmäktige från Dalarna om att man bör få Daljunkern att komma till Västerås där en riksdag skulle hållas i slutet av juni. Där skall han inför kung och råd inspekteras. Om det visar sig att ’then goda quinna ffrw Christina’ erkänner honom som sin son ska han få förlåtelse och kungen skall ’thaga honom till venskap igen’, i annat fall skall honomingen orätt ske ’vthan thet godemen finna ath lagh oc retth vthuisa’, varmed säkert förstås ett gruvligt straff.”

”Några dagar senare utfärdar kungen en lång framställning till rikets ständer där han bland annat tar upp frågan om Daljunkern igen, nu i forma av förebråelser mot dalfolket som han menar skyddar en tjuv. Kungen brer här på lite om Daljunkerns bedrifter och anklagar honom för att ha tagit upp kungens skatt och avrad och dessutom skinnat och gripit hans tjänare. Frågan om Daljunkern upptar en tämligen stor plats i framställningen. Kanske kan man undra över att den mäktige Gustav oroade sig över en tonårig pojkes framföra, men värt att hålla i minnet är att Gustav själv bara varit 27 år när han valdes till kung.”

Vadstena kloster

Högtider och ceremonier

Kvinnorollen

Moderskapet

Sexualiteten

Trädgårdar

Hemming Gadh tillbringade flera år i Rom. Kunde han ha påverkat Svante Nilsson att börja anlägga en renässansträdgård på Hörningsholm?

På bloggen har jag börjat samla information om renässansträdgårdar.

Här hittar du det sammanfattande inlägget om människorna i Vrede i Älvdalen. (Där finns även fler länkar om Kristina Gyllenstierna.)

Uppdatering utifrån Kristian Tallroths bok

sid 93 -Blodbadet

Onsdagen den 7 november (kröningsfestens tredje dag) kallades Kristina Gyllenstierna, några rådsherrar och stadens tre borgmästare till festsalen. Kristina hade troligen tagit paus från festligheterna och begett sig till huset på Gråmunkeholmen.

sid 103

”Då Sten Stures änka fängslats hade hon av kung Kristian – som egentligen velat avrätta henne men besinnat sig tack var Norbys förböner – förklarats som ’död för världen’ och skulle aldrig så länge han satt vid makten släppas ut ur sin fångenskap hade Kristian Tyrann svurit.”

sid 145 – Brevet 14 juni 1521

Den 14 juni 1521 bjöd Gustaf Trolle Gustav Vasa till ett riksmöte i Stockholm. Gustaf Trolle utlovade förlikning och straffrihet. Han varnade även för konsekvenserna om Gustav Vasa inte la ner vapnen. ”För at förstärka sina krav förmådde han Kristina Gyllenstierna och Gustav Vasas egen mor Cecilia Månsdotter Eka att samtidigt från sitt fängelse skriva ett brev där de uppmanade Gustav till fred och försoning och att detta var enda sättet att rädda såväl honom själv som de själva (det vill säga adelsdamerna i Stockholm slotts fängelseceller) till ett grymt öde.

”Kristian II hade nämligen en kort tid dessförinnan sänt ett brev till Didrik Slagheck i vilket han föreslog idén att genom Gustav Vasas fångna mor och halvmoster försöka påverka upprorsmakaren till att lägga ner motståndet och , i bästa fall, komma åt honom och oskadliggöra honom för gott … I samma brev beordrade han att adelsdamerna på Stockholms slott snarast möjligt skulle föras till Köpenhamn och spärras in i det fruktade Blå Tornet på Köpenhamns slott.”

sidan 163 – transporten till Danmark

Sigrid Banér lär ha rest i slutet av juli. I slutet av augusti eller början av september smugglades de förnäma kvinnorna ut ur slottet. Utan att bli upptäckta lyckades skeppen smita ut på Östersjön. Dagarna efter flydde även Gustav Trolle, hans far och Jens Bldenak till Danmark.

10 svar på ”Kristina Gyllenstierna”

  1. Du är som en hel historiebok Annika. Det är så kul att läsa och som du själv skriver, det triggar min fantasi.

    1. Visst gör det!

      Därför känns det helt fantastiskt att mina böcker kommer ligga som grund för Tidsresor med Tidsresebyrån.

  2. Ronnie skriver:

    Mycket intressant läsning. Historiska personer som Kristina är extra intressanta. även det vi inte vet men kan ana om.

    1. Ja, älskar att leta pusselbitar och sedan fylla historiens bärande väggar med fantasi. Stort tack för att du vill gästblogga i morgon!

  3. ååååhh, så spännande! Och intressant. Så himla kul att du delar med dig av allt det här – snacka om att suget efter att läsa dina böcker ökar. När kommer nästa egentligen?

    1. Tack! Vrede i Älvdalen släpps den 21 mars 2022. Releaseresan är redan planerad. Det blir en kvinnohistoriska frukostar och berättarkonserter med Anna Vild. Biljetterna kommer säljas via Tidsresebyrån – såå mycket enklare en första releasen.

  4. Intressant läsning!
    Min fantasi spårar i väg här och även om jag ännu inte kommit på att skriva historiska romaner får jag en känsla av att vilja göra det när jag läser detta.

    1. Åh, tack. Jag är med i en FB-grupp som heter Historiska romanförfattares gille – kanske en början för dig också för att inspireras?

  5. En riktig historielektion, tack! Spännande med dessa råa tider, tur man lever nu!

    1. Ja, men också intressanta att se hur samhällsstrukturer fortfarande finns kvar. Letar ofta mänskliga likheter mellan då och nu.

Kommentarer är stängda.