Kvinnohistorier från ”Platsen” i Bjuv

*** Tidsresebyrån ***

Gårdagens tidsresa gick via en uppsats i etnologi med namnet ”Kvinnors liv och arbete – en studie av kvinnorna på Platsen 1920-40” och fotohäftena ”Billesholm från svunnen tid” av Hasse Persson och Lasse Olsson. Flertalet av bilderna är tagna vid mina tidigare besök på Bjuvs gruvmuseum som du hittar mer information om via Bjuvs kommuns hemsida.

”Platsen” byggdes av gruvbolagen när gruvdriften startade i Bjuv omkring 1875. ”Området bestod av 26 hus som var fördelade på

41 lägenheter med 2 rum och kök

70 lägenheter med 1 rum och kök

81 vindsrum

Till vindsrummen fick pensionärerna flytta, men även änkor som förlorat sina män i gruvolyckor. Livet var hårt för gruvarbetarnas familjer.

Tvårummslägenheterna var avsedda som bostäder för förmännen.

En fd gruvarbetare beskrev förhållandena så här:

”De som jobba på Höganäsbolaget, de våga aldrig yttra sig om någonting. De kan aldrig få dom till att /säga/ nånting om det är dödsolyckor i gruvan. Det vill dom inte, Det hänger över dom ännu. De var ju allenarådande.”

”Arbetet i gruvan var riskfyllt och varje år inträffade flera dödsolyckor. De efterlevande änkorna fick ersättning från bolaget i form av en otillräcklig änkepension. Änkan fick inte bo kvar i lägenheten utan hänvisades till ett vindsrum.”

Uppsatsen bygger på intervjuer med människor som bodde på Platsen och jag har valt att citera några av dessa.

Hur var det att bo på ”Platsen”?

”man hade köket och så hade man vardagsrum, finrum och sovrum, där vardagsrum, finrum och sovrum var ett”

Vindsrummen bestod av ett enkelrum med kokmöjligheter i form av en spis som fanns ute på vinden.

1939 såldes husen till arbetarna, men innan dess saknade de alla bekvämligheter.

”Vatten fick man hämta vid en pump utomhus, och avloppet bestod av en zinkvask och så avloppet det var så långt /ung ca 0,5 meter/ och under ja där hade man en annan spann, en slaskspann helt enkelt, så bar man ut det vattnet som blev över, och så tömde man det i, där fanns brunnar mellan husen”.

1920 fick man elektriskt ljus. Värmen fick man från köksspisen för kolen räckte sällan till att elda i kaminen i rummet. Kol köptes till reducerat pris från gruvan i form av ”lönekol”. Men kvinnor och barn gick också på slagghögen och plockade små kolbitar som kasserats av kolhuggarna.

På golven låg trasmattor över de ohyvlade brädorna.

”I ett sånt rum som detta hade de tre sängar /…/ där hade de ett mata, mataskänk hette det där, man satte in mat och sånt, de hade ju bara den, den var både garderob, skafferi och skrubb och allting, och sen hade de då en soffa där de hade två små fönster, de hade inte sånt stort och sen hade de en sån lång säng /…/ Sen hade de då en byrå och en … ja vi kalla det piedestal en sån där … klädskåp eller sånt där man hängde in sina läder och sen hade de henne vis spisen, ett sånt litet bord och på det bordet stod en spann med vatten och under bordet stod en spann med vatten och under bordet ena spann till, som man hällde slasken i.”

Sängarna upptog en stor del av lägenhetens yta (det vanliga var att man hade sex-sju barn).

Ibland fanns även en symaskin som betraktades som en möbel, en statussymbol.

Maten och dess förvaring

Det fanns gemensamma bakstugor där det bakades bröd. De fem bakstugorna utnyttjades av invånarna i turordning ”de fick inte baka när de ville utan det sattes upp en lista när de skulle baka och det var ungefär var 14:e dag”.

I samband med löneutbetalningen var 14:e dag var det torgdag. Sill köptes i låda av ”Sillafridorna” och saltades in, främst på höstarna. I några familjer åts det dagligen sill.

Frysbox fanns inte.

De flesta odlade frukt och grönsaker på kolonilott och hade en hushållsgris som slaktades till jul. Grisen slaktades hemma, köttet röktes, saltades ner eller blev korv. Kotletter kunde konserveras, liksom frukt och grönsaker. Till lägenheterna hörde en källare som höll en temperatur mellan sex och åtta grader.

Tvätt och städning

En gång i månaden tvättade man i någon av Platsens fem tvättstugor. Tvätten tog en hel dag i anspråk.

”Då börja jag kl 4. Mellan 3 och 4 på en tvättstuga och sen så stod jag där till 10 halv elva på kvällen innan man fick detta färdigt som jag skulle göra. Så börja man på morgonen kl 7 /…/ och höll på till kl var 3 den andra dagen och då hade man ändå inte manglat det. Så fick man alltid mangla det dan efter /…/ Först och främst skulle man lägga det i blöt allt detta här, och det var ett skapt medel man tog så det kunde ju bara ta med en pinne och klina på tvätten. För det var så skapt så man kunde ju inte röra vid det med bara händerna. Ja så la man det i blöt, sen fick man stå och skura det på en bräda. Vi hade såna stora brädor som man la tyget på och skura därpå. Ibland la man det på en filebräda och när man så skura på handduken blev den rutig i bägge ännar innan det blev rent för det var ju så smutsigt med allting. Det var ju inte sånt lätt tvättat som nu. O inte bytte de om så ofta heller /…/ och sen när man tvättat av allt det här en gång sen sköljde man det så skulle det ligga i träckelut och så fick man kika lutan och hälla varmt på i dessa karen och så skulle det stå över natten, och sen fick man börja fila en gång till för att det skulle bli rent, och man koka /det/ igen och sköljde det, så det var ett farligt arbete med tvätt”

Golven sopades och skurades.

Kvinnors förvärvsarbete

Många kvinnor tog extra arbete t ex på gårdarna i bygden med bethackning etc.

En av de intervjuade hade kört sillakärran för Konsum i Gunnarstorp. Betalningen var 1.50 om dagen. De körde klockan sju på morgonen till middagstid. Blev det sill eller fisk över till middag fick de behålla den.

En av de intervjuade berättade att hon arbetade i serveringen på sommar-restauranger i Ödåkar och Klöva hallar dit hon cyklade. Hon hade även sålt ost och smör på torget för ett företag i Mjölby som hon fick kontakt med via en tidningsannons.

Från 1940-talet erbjöds många kvinnor arbete på Findus.

Ogifta mödrar, barnbegränsning och otrohet

Andelen ogifta mödrar i Bjuv var högre än för landet i genomsnitt. Uppsatsens författare spekulerar i om detta kan ha berott på att många ogifta män sökte arbete i gruvan.

”för det första så blev de flickorna inte värda så väldigt mycket /…/ De kunde inte komma någonstans de hade liksom ingen rätt någonstans.”

Enligt uppsatsen föddes och uppfostrades barnen hemma hos moderns föräldrar. Hon kunde också föda barnet på fattiggården.

Följande citat är hämtat från uppsatsens författare:

”Bjuv under gruvepoken var ett typiskt manssamhälle, det var mannen som hade mest att säga till om. Det ansågs vara kvinnans skyldighet att föda barn.”

”Jag skulle vilja se den på det året som hade anmält sin man för våldtäkt /…/ Det var väl bara det att dom fick akta sig, det var det enda. Hon hade aldrig något att säga till om utan det var kvinnans skyldighet.” Hon hade frågat sin far varför de var så många syskon som svarat ”att man hade ju inget roligare. Man hade ju inte råd att gå på biografen, man hade inte råd till nånting”.

När det gällde otrohet har en kvinna kommenterat det så här:

”jo det var de väl också. Så blev de väl okompanes och så gick de till andra och många gånger tror jag att fruntimren gick till såna som hade pengar för att få till bröd”

Torgdagar

Den 6:e och den 21:a i varje månad hölls det torgdag i samband med att gruv- och fabriksarbetare fick lön.

”De blev gärna hemma den dan, det var lite festdag den dan /…/ vet inte varför dom inte skulle jobba när det … Nej dom sa ’det är torgdag idag'”

Mösskräddare, karamellstånd, trädgårdsmästare, osthandlare och ölhandlare. Både folk från Bjuv och utifrån satte upp sina stånd.

En av de intervjuade mindes hur torgdagen varit speciell som barn:

”Men då fick man ju alltid då det var torgdag /…/ ja så fick man alltid något nytt. Mor han sydde ju till mej alltid men jag fick alltid … ett hårband t ex.”

Barnen kunde också tjäna pengar t ex genom att spänna av hästar och leda dem till stallet vilket betalades med 25 öre.

”Förr då skulle ju gubbarna ha en liter också, för dom skulle ha lite roligt. Oh ja det var dom ibland som var så fulla så dom, ja men dom ofredade ingen.”

I fotodokumentationen ”Billesholm från en svunnen tid” hänvisas i många sammanhang till hur männen spelade kort och drack öl.

Fritiden

Både i Bjuv och Billesholm var föreningslivet rikt, kanske pga den stora inflyttningen.

”Du vet att människor kom hit, de kände ju faktiskt inte varandra, för att få den mänskliga gemenskapen så bildade man små föreningar av olika slag”

”Det kom mycket folk från andra håll hit. Här var ju arbeta. Här var många som fick heta t ex smålänningen och blekingen och sånt där.”

Männens arbete

Som regel slutade männen sitt arbete kl 2 och när de kom hem skulle middagen vara klar sedan skulle de ta en middagslur.

”I vanliga fall här på Platsen, så fort de kom hem ifrån gruvan och de sovit middag, för det var ett typiskt manssamhälle /…/ ja han bestämde allt egentligen mannen, och han skulle aldrig hjälpa till.” Män som intervjuades instämde i att husligt arbete var ingenting som männen någonsin utförde. De samlades på kolonilotterna.

”I parken bredvid torget, den sk Gröningen, låg männen när det var fint väder, spelade kort och drack. Några av våra informanter har berättat om hur kvinnorna gick ut till sina män och bad att få pengar, innan han hade spelat eller druckit upp alla pengarna … Många informanter tog i samband med spriten upp gruvarbetarnas arbetsvillkor och manade, att det var förståeligt, att de drack. De hade inget annat nöje.”

”En fullgod arbetare va, som gjorde sin plikt hade ju 3 liter i månaden på bok /…/ ja, ja, men det var många om den /…/ ibland kunde det gå /för långt/ kunde det bli för mycket man, ja men med ett sånt arbete …”

Under arbetstid drack männen inte pga olycksriskerna. ”Kvinnorna drack över huvudtaget inte. Det bedyrade alla våra informanter, inte heller rökte de.”

Hotellet i Billesholm som låg mitt emot järnvägsstationen

Res hit

Gruvmuseet i Bjuv

Följ KladdoHoj som presenterar DinoHoj 2023 och förhoppningsvis bidrar till fler tidsresor i framtiden.

Lämna ett svar