Tanken slår mig när jag går över det kvadratiska torget som kantas av Rådhuset, Kristinekyrkans tegeltorn, huset där Gott & Reko ligger och kommunhuset. I hörnet mellan Gott & Reko ligger Dalarna design.
Falun har en central roll i mina böcker.
Att skriva en bok
Inte ett ord har jag skrivit i romanen, men jag tror det är påfyllning för min kreativitet. Så jag låter orden gro i mitt inre medan jag planlöst vandrar mellan platserna utan mening eller mål. Låter saker komma till mig i tillit till att allt har en mening.
Det var här landshövding Duvall bodde. Han som var högst ansvarig för häxprocesserna i Dalarna. En spännande människa som jag hoppas någon gång hinna skriva om (jo, han har fått en egen roman). Även Olof besökte Falun på sin resa hem mot Åsen i augusti år 1521. (Nej, Olof har inte funnits – men för mig har han blivit levande.) Då väljs Gustav Vasa till rikshövitsman i Vadstena. Det mesta av dalfolket tog sig hem redan efter slaget i Västerås i april 1520, men Olof kom att stanna.
När han stannar till i Falun skäms han. Källorna är otydliga, men som jag förstått det la Gustav Vasas upprorsmän beslag på både tyger och koppar innan de rustade hären för att slåss mot kung Kristians trupper. Det antyds att bergmännen stöttade Gustav Vasa eftersom Kristian II försvårat handeln med Hansan.
Vem vet, kanske träffar jag någon kunnig person som kan berätta mer om detta när jag besöker Släktforskningens dag på Faluns bibliotek i morgon.
En sak har jag lärt mig. Det handlar om att avsätta tid för skrivandet, men det innebär inte bara tiden man sitter vid datorn. Nej, mitt skrivande sker i mötet med människor och platser som inspirerar mig. Jag behöver den här tiden att vandra, känna landskapet, se nyanserna under dagen. Det där subtila som är svårt att läsa sig till i en bok.
Vill du veta mer om Faluns historia har jag skrivit om den vid mina tidigare besök i Falun.
Vill du ha reseinspiration hoppas jag du ska hitta det genom att följa andebark_cykelinfluencer på instagram.
