Förra veckan var jag på resande fot.
Med tåg.
Där i tågets entoniga lunk händer det något. Alltid.
Därför har jag block och penna till hands. Skriver ner det som flimrar förbi utan att värdera eller fundera. En stor del av resan ”flummar jag bort”, låter blicken vila i landskapet som passerar förbi utanför, blundar och färdas i tid och rum. Och där i denna intighet dyker saker upp som är svåra att få tag på. Det handlar om att skriva ner, exakt de bilder jag ser.
Det var så Carl Sparre växte fram. På mitt instagramkonto andebark_forfattare kommer jag dela med mig av hans och hans omgivnings historia.
En annan insikt som klarnade var tidsresorna. I dem finns allt samlat som jag älskar att göra; berätta, historia, teaterapan, hållbara upplevelser … listan kan göras hur lång som helst.
Vis av alla misstag jag gjort sedan 2020 ska jag inte försöka driva något framåt utan bara vänta in. Saker blir som det blir och de flesta blir stressade av min energi och tempo. Nya frön är sådda, nu väntar jag på att de ska gro.