Vilken egendom skall tas upp i bouppteckningen?

När en person avlider skall det göras en bouppteckning eller en dödsboanmälan.

I bouppteckningen skall den dödes tillgångar och skulder antecknas sådana de var vid dödsfallet. På skatteverkets hemsida finns en handledning om hur egendomen värderas.

Efterlevande make (Ärvdabalken 20 kap 4 § st 2)

Var den döde gift skall båda makarnas tillgångar och skulder  antecknas var för sig. Det gäller även om den efterlevandes tillgångar var enskild egendom.

Efterlevande sambo (Ärvdabalken 20 kap 4 § st 3)

Om en efterlevande sambo begär bodelning skall samboegendomen antecknas särskilt. Skulder med säkerhet i samboegendomen skall också antecknas. I vissa fall skall all den efterlevande sambons tillgångar och skulder antecknas.

Att hjälpa någon med ekonomin

Varje lagbok börjar med “Sveriges Rikes lag gillad och antagen av riksdagen år 1734, stadfäst av konungen den 23 januari 1736.” Systemet med balkar är kvar sedan den tiden – även om de flesta lagarna förändrats. Men fortfarande finns det rester av ursprungslagen som fortfarande tillämpas.

Handelsbalken 18 kap 9 § är en sådan lag;

“Var som å sysslomans förrättning tala vill; göre det lagligen inom natt och år, sedan vid sysslan skildes, och redo och räkning är av honom, eller av hans arvingar, eller där han död är. Haver man laga förfall; njute samma tid därefter.”

Vad betyder det här då?

Om du hjälper någon med ekonomin är det viktigt att redovisa uppdraget när det avslutas. Därefter har den du hjälpt ett år på sig att väcka talan om det skulle vara något fel.

Det innebär att om ett barn hjälpt en förälder sköta ekonomin och syskonen anser att det försvunnit pengar kan de väcka talan ett år efter att uppdraget avslutats och redovisningen gjorts.

Hur gör man redovisning efter kanske tio års hjälpande?

Bra fråga – därför kan det vara klokt att istället förordnas som god man. Som god man skall du årligen avge redovisning till överförmyndaren.

 

Nya strukturer för boutredningar

Inte sällan får vi in pärmar med handlingar för att göra boutredning efter en person. Att gå igenom alla handlingar tar tid.

Vi vill alltid se specifikationen i den senaste självdeklarationen, men det är inte någon garanti för att vi hittar alla tillgångar.

Om någon tillgång inte tagits upp i bouppteckningen skall tilläggsbouppteckning upprättas

Ärvdabalken 20 kap 10 §; ”Blir en ny tillgång eller skuld känd efter det att bouppteckning har förrättats eller upptäcks annan felaktighet i bouppteckningen, skall tilläggsbouppteckning innehållande tillägg eller rättelse förrättas inom en månad.”

Det är bouppgivaren som svarar för att alla tillgångar och skulder kommit med i bouppteckningen. De gode männen svarar bara för att värderingarna följer reglerna för bouppteckningar.

Under många år har jag funderat på hur man skulle kunna effektivisera boutredningar. Under hösten har jag samlat ihop flera års erfarenhet av boutredningar och tagit fram en ny struktur som jag kommer att presentera under våren. Första föredraget är redan inbokat.

Att ändra arbetssätt tar tid – därför kommer vi inledningsvis endast åta oss enklare boutredningar.

Vad betraktar vi som enklare boutredningar?

Ja – boutredningar där det inte är brist och inte är tvist. Mer om det i framtida inlägg.

Särkullbarnen vill inte ge mig fullmakt att företräda dödsboet. Vad ska jag göra?

Det kommer in allt fler frågor från bloggen. Tyvärr har jag inte någon möjlighet att besvara enskilda frågor. Men om du avidentifierar din fråga så att jag kan lägga upp den på bloggen och besvara den här så gör jag det i mån av tid. Då har andra också möjlighet att få hjälp med sina frågor.

Från mars finns det möjlighet att boka tid för juridisk vägledning hos mig i Hammenhög igen. Mer om det på www.advokatbyran.nu.

Min man har avlidit. Vi hade inte några gemensamma barn, men han hade två egna barn. De vill inte ge mig fullmakt att företräda dödsboet.

Det blir svårigheter för mig när det börjar droppa in fakturor, vet inte ens om jag ska/får öppna kuverten.

Ärvdabalken 18 kap 1 §

Har inte särskild dödsboförvaltning anordnats enligt 19 kap skall efterlevande make eller sambo, arvingar och universella testamentstagare (dödsbodelägare) gemensamt förvalta den dödes egendom under boets utredning.

Särkullbarn är dödsbodelägare. Det innebär att varje dödsbodelägare har en vetorätt. Om dödsbodelägarna inte kan enas kan någon av dem ansöka om att tingsrätten utser en boutredningsman. Boutredningsmannen får då företräda dödsboet.

Här kan du läsa mer!

Hur gör man med fastigheten om dödsbodelägarna inte kommer överens?

I ett dödsbo har varje dödsbodelägare vetorätt. Det innebär att egendom inte kan säljas utan att alla delägarna är överens.

Om dödsbodelägarna inte kan komma överens kan de ansöka om boutredningsman.

En boutredningsman får fatta beslut för dödsboet. Däremot får boutredningsmannen inte sälja fastigheter utan dödsbodelägarnas samtycke.

Ärvdabalken 19 kap 3 §

Fast egendom eller tomträtt må ej av boutredningsmannen överlåtas utan att delägarna skriftligen lämna sitt samtycke eller, där det ej kan erhållas, rätten på ansökan tillåter åtgärden. Vad nu är sagt länder dock ej till inskränkning i den förfoganderätt som kan tillkomma boutredningsmannen enligt lagakraftvunnet testamente.

Om ett dödsbo har flera delägare kan det därför vara klokt att från början ansöka om boutredningsman. Förfarandet hos tingsrätten kan ta några månader. Det är boutredningsmannen som ansöker om tillstånd att försälja fastigheten. Även denna fråga skall behandlas av tingsrätten.

I NJA 2009 s 90 har Högsta Domstolen prövat vad som krävs för att rätten skall tillåta en försäljning av en fastighet.

Rättsfallet kan sammanfattas så här:

Om fastigheten behöver säljas för att kunna betala förfallna skulder ger rätten sitt tillstånd.

Om fastigheten inte behöver säljas för att betala förfallna skulder krävs det starka skäl för att rätten skall tillåta en försäljning.

Om en dödsbodelägare har vilja och förmåga att överta fastigheten och inte försäljningslikviden behövs för att betala förfallna skulder skall fastigheten i första hand fördelas mellan dödsbodelägarna genom ett arvskifte.

Halmstads tingsrätt förordnade den 17 september 2007 att dödsboet efter V.K., Hishult, avliden den 14 december 2006, skulle avträdas till förvaltning av boutredningsman. Genom beslutet utsågs advokaten R.L.-A. till boutredningsman.

R.L.-A. ansökte om rättens tillstånd att försälja den dödsboet tillhöriga fastigheten L.

Fem av de sju delägarna i dödsboet lämnade R.L.-A. fullmakt avseende en avyttring av fastigheten.

De två återstående dödsbodelägarna J.K. och U.R. förelades att yttra sig över ansökan men efterkom inte föreläggandet.

Tingsrätten (tf. rådmannen Anna Trulsson) anförde i beslut den 19 juni 2008:

 

Skäl för beslutet

Av praxis framgår att tillstånd för en boutredningsman att enligt 19 kap. 13 § första stycket ÄB överlåta en fastighet utan delägarnas samtycke förutsätter att starka skäl talar för en överlåtelse. Vidare framgår att i de fall en snabb försäljning inte är påkallad för att skapa likvida medel till avveckling av förfallna skulder krävs underlag för rättens bedömning i form av uppgifter om pris och övriga försäljningsvillkor, som boutredningsmannen tänkt sig eller redan uppnått i förhandling med en tilltänkt köpare. Enbart en upplysning om att försäljningen skall ske till högstbjudande efter anbudsförfarande har inte ansetts som tillräckligt underlag för att tillstånd skall kunna lämnas. Slutligen framgår att i de fall en av dödsbodelägarna vill överta fastigheten en försäljning inte bör ske utan fastigheten ingå i arvskiftet. En förutsättning för detta är dock, som ovan anförts, att inte likvid för fastigheten behövs för betalning av skulder eller kostnader samt att dödsbodelägaren som vill överta fastigheten har vilja och förmåga att fullfölja förvärvet till ett marknadsmässigt pris (se NJA 1983 s. 802 och NJA 1994 s. 141).

R.L.-A. har anfört att J.K., som nu bor på fastigheten, vill bo kvar men saknar ekonomisk möjlighet att lösa ut övriga dödsbodelägare eftersom han uppbär sjukpension. Enligt henne skall fastigheten, som betingar ett värde av cirka en miljon kronor, försäljas på den öppna marknaden. Uppgifterna om de ekonomiska förhållandena står oemotsagda eftersom J.K. och U.R. inte har efterkommit tingsrättens föreläggande att yttra sig. Detta förhållande kan dock inte medföra att kraven på ansökan efterges.

Som ovan anförts krävs starka skäl för att tillstånd till försäljning av fastighet skall ges i strid mot någon dödsbodelägares vilja. Detta krav torde enligt tingsrättens mening särskilt göra sig gällande när, som i förevarande fall, fastigheten utgör bostad för en dödsbodelägare som motsätter sig försäljning. Inget har framkommit som tyder på att en snabb försäljning av fastigheten är påkallad för betalning av förfallna skulder eller kostnader. Närmare upplysningar om pris eller övriga försäljningsvillkor vid en kommande överlåtelse har inte lämnats. Sådana uppgifter framstår här som särskilt betydelsefulla för att närmare kunna avgöra frågan om huruvida J.K. har förmåga att förvärva fastigheten för motsvarande villkor. Mot bakgrund av vad som nu anförts lämnas ansökan utan bifall.

 

Beslut

Ansökan om tillstånd till försäljning av fastigheten L lämnas utan bifall.

 

Hovrätten för Västra Sverige

R.L.-A. överklagade i Hovrätten för Västra Sverige och yrkade bifall till sin begäran om tillstånd till försäljning av fastigheten Laholm Ågård 1:20.

Hovrätten (hovrättsråden Ulla Kragh Munck och Christer Ranch samt tf. hovrättsassessorn Sara Norman) anförde i beslut den 16 juli 2008:

R.L.-A. har i hovrätten åberopat i huvudsak samma omständigheter som i tingsrätten. Anledning till annan bedömning än den tingsrätten gjort föreligger inte.

Hovrätten avslår överklagandet.

Högsta domstolen

R.L.-A. överklagade och yrkade bifall till sitt yrkande om tillstånd till försäljning av fastigheten.

J.K. och U.R. bestred ändring.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, rev.sekr. Ulf Melchior, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: HD fastställer hovrättens beslut.

HD (justitieråden Johan Munck, Torgny Håstad, Ella Nyström, referent, Gudmund Toijer och Stefan Lindskog) meddelade den 20 februari 2009 följande beslut:

 

Skäl

För att en boutredningsman skall få överlåta en i dödsboet ingående fastighet krävs som huvudregel enligt 19 kap. 13 § första stycket ÄB att delägarna skriftligen samtycker eller, om samtycke inte kan erhållas, att rätten på ansökan tillåter åtgärden.

R.L.-A. är förordnad som boutredningsman i dödsboet efter V.K. I dödsboet, i vilket V.K:s sju barn är delägare, ingår fastigheten L. R.L.-A. har under åberopande av bestämmelsen i 19 kap. 13 § ÄB begärt rättens tillstånd till försäljning av fastigheten. Som skäl för sin begäran har hon anfört att två av delägarna, J.K. och U.R., inte lämnar sitt samtycke till att fastigheten säljs, varför hon utan rättens tillstånd saknar möjlighet att avsluta sitt uppdrag och upprätta arvskifte efter V.K.

Av handlingarna framgår att fastigheten är en mindre jordbruksfastighet med ett taxeringsvärde om 899 000 kr. J.K. har sin bostad i en byggnad på fastigheten. J.K. och U.R. har motiverat sin ståndpunkt med att J.K. bör få bo kvar i det hem han haft hela livet. Enligt J.K. bör boet, i enlighet med V.K:s önskan, skiftas på så sätt att J.K. tillskiftas fastigheten medan V.K:s bankmedel fördelas mellan övriga dödsbodelägare. Av en ingiven bouppteckning framgår att dessa medel uppgick till ca en miljon kr. R.L.- A. har oemotsagd uppgett att J.K. saknar ekonomiska möjligheter att överta fastigheten.

I förarbetena till den bestämmelse som nu återfinns i 19 kap. 13 § första stycket ÄB anfördes att överlåtelse av fast egendom intar en särställning som motiverar en inskränkning i boutredningsmannens allmänna befogenhet att företa alla för boets utredning erforderliga åtgärder. Det hänvisades till uppfattningen att en fastighet är en tillhörighet mera för släkten än för den enskilda individen och att ett hem bör bevaras om betingelser för detta föreligger. För att genomdriva åtgärden mot delägares samtycke borde därför krävas att starka skäl talar för en överlåtelse. (NJA II 1933 s. 263 f.)

I rättsfallet NJA 1983 s. 802 uttalade HD att, i vart fall när en snabb försäljning inte är påkallad för att skapa likvida medel till avveckling av förfallna skulder, rättens tillstånd bör förutsätta att underlag för rättens bedömning finns i form av uppgifter om pris och övriga försäljningsvillkor som boutredningsmannen tänkt sig eller redan uppnått i förhandlingar med en tilltänkt köpare.

Såvitt framgår är V.K:s dödsbo, som saknar skulder, inte i behov av att genom en snabb försäljning av fastigheten erhålla likvida medel. Underlaget för rättens bedömning av en tilltänkt försäljning består av boutredningsmannens uppgifter om att hon avser att ge en fastighetsmäklare vid LRF-konsult i Laholm i uppdrag att sälja fastigheten och att beräknat försäljningsvärde är 1 500 000-1 800 000 kr.

Vad som i 1933 års lagförarbeten anfördes som motivering till kravet på starka skäl för att mot en delägares vilja tillåta en fastighetsförsäljning har numera minskat i betydelse, något som talar för en mindre restriktiv tillämpning av bestämmelsen om rättens tillstånd. Vissa av de betänkligheter som tidigare anförts mot att ett sådant tillstånd lämnas kan motverkas genom att ett tillstånd förenas med villkor. Å andra sidan måste beaktas att boutredningsmannen i stället för att överlåta fastigheten kan genomföra ett skifte på så sätt att ideella andelar i fastigheten läggs ut på de olika delägarnas lotter, något som sedan länge torde ha varit fast praxis vid motsättningar mellan delägarna (jfr NJA 1987 s. 943, särsk. Advokatsamfundets yttrande s. 952). En sådan ordning är ägnad att möjliggöra en snabb avveckling av dödsboet och är väl förenlig med huvudregeln i 23 kap. 3 § ÄB att envar delägare vid arvskiftet äger njuta lott i varje slag av egendom. För det fall motsättningarna mellan delägarna kvarstår kan försäljning på offentlig auktion enligt lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt eller lagen (1989:31) om förvaltning av vissa samägda jordbruksfastigheter därefter aktualiseras. Reglerna för det förfarandet innebär en avvägning mellan delägarnas intressen bl.a. genom att delägare kan begära att rätten bestämmer ett lägsta pris för fastigheten samt få frågan om försäljning vilandeförklarad i avvaktan på att en ansökan om fastighetens klyvning behandlas.

Det nu anförda leder till bedömningen att det som förebringats i målet inte bör godtas som tillräckligt underlag för ett beslut om tillstånd till försäljning av fastigheten. Ansökan skall därför, som domstolarna funnit, avslås.

 

HD:s avgörande

HD fastställer hovrättens beslut.

 

Boutredning och Bouppteckning

De senaste dagarna har jag fått många allmänna frågor gällande dödsbon. Istället för att svara i enskilda ärenden försöker jag ge ett allmänt svar på hemsidan.

Frågor om dödsbon är något som berör. Ofta är situationen känslig och grälen från sandlådan som aldrig blev lösta flyter upp till ytan. Nu blir det ibland en sista drabbning där barndomens konstellationer finns kvar.

Min vision är att kunna hjälpa människor att på ett enkelt sätt hitta svaren. Helst skulle jag vilja skriva om juridiken så att en femtonåring kan förstå.

När jag skrev insåg jag hur mycket juridiska ord jag slänger mig med. Dödsbodelägare, boutredningsman, universell testamentstagare, bristbo, efterarvingar, lagakraftbevis, dödsboanmälan…. Jag hoppas hinna förklara några av dessa ord i helgen.

Hemsidan ser jag som min fritidssysselsättning. I kväll har jag lagt in texter på Boutredning och Bouppteckning Jag lovar att det är betydligt mer tankar kring detta projekt än produktiv skrivtid.

Därför är jag tacksam för alla kommentarer om de två nya sidorna! (Och så klart även det här inlägget – fortfarande försöker jag hitta “tonen”).