Klimatsmart skrivande

 

Magnolia

Diskussionen med tjejerna väckte tankar. Innan har jag ju alltid sagt att mitt livsändamål vara att hjälpa. Var blev den hjältemodiga visionen av?

Kanske hade jag mer fokus på att hjälpa andra än att ta hand om mig själv och mina relationer. Som advokat jobbar du med andras konflikter – jag var troligen för engagerad – hade svårt för att stänga av.

Skulle jag kunna hjälpa andra utan att bränna ut mig själv?

Min dröm har ju alltid varit att skriva. Nu har jag ju den här bloggen – varför inte skapa strukturer så att bloggen blir som att läsa en bok? Då skulle jag kunna hjälpa alla dem som söker kunskap inom ämne som jag har erfarenhet av.

Under rubriken skrivande har jag börjat skissa. Gå gärna in och titta och kommentera hur jag skulle kunna göra för att göra det enkelt att hitta. Vilka frågor skulle du vilja ha svar på?

En berättelse om separation

När jag fick nedanstående mail kände jag att det kunde hjälpa andra. Brevskrivaren har gett ok på att jag publicerar det avidentifierat. Tyvärr är det många barn och föräldrar som mår dåligt av segslitna konflikter.

Åh, Annika, jag råkade hamna på din hemsida av en slump och kunde inte slita mig ifrån den. Äntligen kände jag att någon där ute faktiskt förstod det verkliga problemet. Jag kände att jag ville dela med mig av min historia, läs om du orkar, radera om du vill.

Mina erfarenheter av rättssystemet:

Jag minns det fortfarande som igår… Det var på våren, den där allra första våren. Frost låg på knopparna på magnolian i trädgården.Viktor låg och sov så vi spenderade förmiddagen i sängen, när Viktor som nu var 10 månader vaknade, gick vi upp och åt en frukost. Sedan åkte Peter iväg för att hjälpa sina föräldrar att flytta. Det var fredag och eftersom Peter skulle vara ledig hela helgen passade jag på att gå och handla fin mat som jag tillagade.

Han kom hem på kvällen när jag stod och öppnade en flaska vin. “Maria, jag vill separera”… Jag satte försiktigt ner korken i vinflaskan igen, lät orden sjunka in. Men Viktor tänkte jag… Hur gör vi med honom, han är ju bara en bebis.

Föräldraledig och arbetslös i grunden hade jag inga möjligheter att ta hand om huset. Jag fick packa det som fick plats i bilen och ta med Viktor till min far. Tårarna rann längs med kinderna… Här gällde det att ta en dag i taget.

Det blev inget med det… På omvägar hörde jag att Peter hade flyttat in till sitt ex och lämnade en stämning att han skulle ha boendet på Viktor som då var dryga året. Efter det följdes ÅR av processande, och jag skäms av att erkänna det, men jag var inte alltid bästa barnet. Men som tur var började jag på juristutbildningen. Helt plötsligt insåg jag vilket destruktivt beteende vi höll på med. Jag skämdes när jag läste rättsfall vilka anklagelser föräldrar kastade på varandra. Från den dagen bestämde jag mig för att JAG minsann inte skulle sjunka en gång till ner till den sandlådenivån som rådde mellan oss.

Tyvärr blev övergreppen grövre. Utan min vetskap togs Viktor på polisförhör. En utredning startades utan min vetskap. Peter nya sambo hade anmält mig för misshandel. Jag filmades, alla myndigheter som gick kontaktades och försäkringskassan kom på besök. Jag anklagades för att vara psykiskt sjuk, manipulativ, en dålig mor och trakasserades och hotades via mail och sms. Målet var att jag skulle må så dåligt som möjligt så jag hamnade på psyket.

Jag vägrade låta mig dras ner i den neråtgående spiralen och när han stämde mig igen fick vi möjlighet att delta i ett projekt om försoning. Jag sa att jag var villig att utöka umgänget om vi kunde lösa konflikten nu en gång för alla. Peter lovade dyrt och heligt att han minsann skulle visa mig att han menade allvar. Socialsekreteraren trodde honom. Jag var misstänksam. I rätten himlade socialsekreteraren med ögonen och hotade att ta boendet ifrån mig om jag inte gick med på alla Peter krav. Jag gick med på det… Det hade ju ändå varit lugnt ett tag.

De tog tre veckor, domen vann laga kraft. Då kom första mailet. Där HON, numera hans fru, berättade för mig vilken hemsk och obehaglig person jag är. Hur Viktor skulle hata mig när han blev äldre och hade möjlighet att välja bort mig. Mailen fortsätter komma då och då. Jag svarar inte. Läser dem, tycker synd om Viktor som uppenbarligen tvingas bo i all det där hatet. Peppar mig och tänker att de kanske inte drar in Viktor. Hjärtat sjunker när Viktor kommer hem och säger att “Lena hatar dig och säger att du ska dö!” Tänker att det blir väl bättre.

Den överenskomna kontakten Viktor skulle få ha med båda föräldrarna försvinner när han vistas hos sin pappa. Peter menar att Viktor frågar inte efter det. Men vi kom överens om att vi skulle verka BÅDA TVÅ för att han skulle få ha kontakt med båda föräldrarna. Han har slutat svara om jag ringer… Kontakten är bruten.

Fem år med tvistande… Och vi är på ruta 1 igen…

Han ringde för några veckor sedan. Nu handlade det om julen.

Jag kallades för idiot och psykfall och nu visste han vilken grym och elak människa jag är. Att jag inte fattade hur viktigt det var med Viktors SYSKON! Det var ingen mening att påpeka att Viktor hade en mamma och en familj på min sida, kusiner och släkt som han också har rätt att träffa. Det tar konfliken ytterligare ett steg djupare… Och mitt emellan står Viktor som älskar både sin mamma och sin pappa, och förtjänar inget av detta. Och jag kan inget göra. För samarbete bygger på frivillighet från båda föräldrarna. Och jag kan inte tvinga någon… Bara försöka stötta Viktor så mycket det går i situationen och alltid hålla mitt huvud högt. Tror att när han blir äldre så kommer han att uppskatta att han inte fick höra något elakt om sin pappa från mig. Att hos mig tilläts han älska båda sina  föräldrar.

Lycka till med ditt viktiga arbete.

MVH

Maria

 

Barnens bästa

Hittills har jag inte kommit igång med jobbet – skall förbereda en boende, umgänges och vårdnadstvist där vi har förhandling i morgon förmiddag… Sedan skilsmässan mår jag inte bra när jag jobbar med dessa ärenden. Det gör så ont när jag tänker på barnen. Å andra sidan – om jag skulle bli riktigt duktig på det här så skulle jag ju kunna bidra till något väldigt viktigt – att minska konflikterna kring barnen…

Det jag är mest stolt över sedan jag startade företag var en mamma som något år efter umgängestvisten tackade mig för att jag fått föräldrarna att kunna börja prata med varandra och därigenom skapa en god relation som barnet mådde mycket bättre i. När jag kom in i ärendet stod de ute och skrek åt varandra på gatan och kunde över huvud taget inte ha någon dialog.

Ibland tror jag att det är viktigt att gå utanför juridiken och prata mer utifrån hur man skall agera utifrån barnets bästa…

Vårdnadskonflikter

Hur kan jag hjälpa människor i vårdnadskonflikter utan att gå in i de långa destruktiva konflikterna?

1. dela information (på bloggen finns redan flera länkar)

2. erbjuda juridisk vägledning som i kombination med mallar på hemsidan kan hjälpa föräldrarna att lösa sina konflikter i sämja på ett tidigt stadium

3. utveckla nya metoder för konfliktlösning (jag har en massa idéer – men de får vänta – nu är det fokus på att bygga grunden för det nya och jag har lovat mig själv, Eva och min älskade att INTE sätta igång med några fler projekt)

Det är inte ovanligt att pappor särbehandlas av de sociala myndigheterna. Här finns en intressant länk där du förhoppningsvis hittar mer information. (Obs – jag tar inte något ansvar för sidans innehåll.)

Kan vårdnadskonfliter förvandla föräldrar till monster?

Många med mig har upprörts över mordet i Dalarö där en trebarnspappa tände eld på huset med avsikt att döda sina barn. I tidningarna har det skrivits att föräldrarna låg i en vårdnadskonflikt.

Det får mig att tänka på alla de klienter som uttalat sin oro för vad den andre föräldern ska göra med barnen. Som advokat lyssnar du och försöker göra din egen bedömning. Hur ska du agera? Är det här ett verkligt hot där ni måste agera omgående? Kan ett agerande vara till klientens nackdel i vårdnadsprocessen?

Det är svåra frågor att ta ställning till.

Många klienter vittnar om hur konflikter fullständigt slukar din energi. De påverkar oss negativt.

Mordet i Dalarö väcker minnen till liv.

En sommardag för många år sedan hade jag och dottern varit på Netto och handlat. På glasdörren satt ett A4 papper med en efterlysning. Dottern reagerade omedelbart när hon såg bilden:
– Mor, var har vi sett henne?

Jag stannade upp och tittade på bilden av kvinnan som varit försvunnen i några dagar. Jo, det var något bekant över ansiktet – men jag kunde inte dra mig till minnes om var jag sett henne.

Långt senare fick jag veta att den försvunna kvinnan varit med på en övernattning vi gjort med Frilufsarna. Vi hade pratat länge den kvällen – hon och jag. Hennes uppbrott hade varit påfrestande och det pågick en konflikt kring barnen.

En dag orkade hon inte längre utan gick ut och somnade i skogen.

Konflikter kostar samhället stora pengar varje år. Domstolspersonal betalas av skattepengar. Ibland beviljas parterna rättshjälp. Men framförallt kostar konflikterna i lidande. I bland är priset på lidandet så högt att människor blir sjuka.

Alla inser att det är ett fruktansvärt brott att beröva sina barn livet. Ännu är det inte brottsligt att beröva barnen en lycklig uppväxt.

Jag önskar att det fanns ett bra sätt att lösa konflikterna mellan föräldrar. Samarbetssamtal och vårdnadsutredningar löser tyvärr sällan konflikterna.

Hur kommer vi överens om barnen?

Åren som advokat har gett mig många tankar om nya sätt att lösa konflikter. Det är sällan ett bra alternativ att gå till huvudförhandling. Jag har också sett att med bra ombud på båda sidorna kan många konflikter lösas.

Här kommer några tips till dig som står inför en skilsmässa

1. Försök lösa bodelningen så snabbt som möjligt. Om det finns oenighet kring bodelningen påverkar det ofta möjligheterna att hitta lösningar gällande barnen.

2. Sätt er ner och prata. Försök komma överens och formulera ett avtal. Här hittar du ett förslag till avtal som du kan använda som utgångspunkt för era egna diskussioner. Försök hitta en lösning som passar ert liv. Det är bra med tydlighet för att undvika diskussioner (de kommer ändå). Det bästa är om hämtning och lämning kan ske på skola/fritids för att undvika konflikter.- Tänk på att vid växelvis boende utgår inte något underhållsbidrag. Lös frågan om barnbidrag och klädinköp till barnen. Ett alternativ kan vara att öppna ett bankkonto där båda föräldrarna sätter in pengar och den som handlar kläder tar ut beloppet och redovisar enligt kvitto. Ett annat – dyrare – alternativ är att barnen har en hel uppsättning kläder hos varje förälder.

3. Om ni inte kan hitta en lösning – ger er inte in i ändlösa diskussioner. Boka snarast en tid för samarbetssamtal. Ring till din kommun så kan de koppla dig rätt.

4. Om ni inte hittar någon lösning i samarbetssamtalen – vänta inte – anlita omgående vars ett ombud med erfarenhet av vårdnadsmål. Hör dig för i din omgivning – det finns tyvärr advokater som driver upp konflikterna istället för att fokusera på att hitta lösningar. Var lyhörd för din advokats råd och försök hitta lösningar. Glöm inte att barnens bästa skall vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge (FB 6:2a). Att inte hitta lösningar är att spela ett högt spel. Läs även inlägget om anknytningsteorin.

5. Att stämma den andre föräldern är en sista utväg. Ibland är det ändå klokt att inte vänta för länge med stämningsansökan. Ju längre konflikten pågår desto djupare blir den. Ibland behövs “pressen” från rätten för att föräldrarna skall kunna komma fram till lösningar.

 

Vårdnaden om barnen i skilsmässor

Alltför ofta ser jag hur barnen blir lidande i långa vårdnadskonflikter.

Om föräldrarna inte kan komma överens behövs en vårdnadsutredning för att domstolen skall kunna döma i målet. En vårdnadsutredning tar minst sex månader. Under tiden händer det att konflikten eskalerar. Barnen blir schackpjäser i föräldrarnas strategiska spel.

Föräldrabalken 6 kap 5 § andra stycket lyder:

Vid bedömningen av om vårdnaden skall vara gemensam eller anförtros åt en av föräldrarna skall rätten fästa avseende särskilt vid föräldrarnas förmåga att samarbeta i frågor som rör barnet. Rätten får inte besluta om gemensam vårdnad om båda föräldrarna motsätter sig det.

 

Lagtextens formulering har gett föräldrar som vill ha ensam vårdnad anledning att tydliggöra konflikter och inte sällan skuldbelägga varandra.

De stora förlorarna är barnen.

Finns det några strategier för att hitta lösningar?

Ibland är konflikter bara den enes fel

På senare tid har många av mina tankar handlat om varför det blir allt vanligare med djupa, långdragna vårdnadskonflikter.

Åse Persson är medlare på Skånsk terapicentrum. Tänk om alla föräldrar hade haft förmånen att träffa en medlar som henne!!!

Hon berättar att det är inte skilsmässan i sig som är skadlig för barnen – utan föräldrarnas sätt att hantera sina konflikter – oavsett om de lever tillsammans eller är skilda. Genom att berätta om anknytningsteorin får hon föräldrarna att förstå hur viktigt det är att de sätter barnets bästa först.

Enligt anknytningsteorin har vi – liksom alla andra däggdjur – behov av att omedelbart från födseln knyta an till någon annan för att överleva. Ofta är det mamman vi knyter an till – men båda föräldrarna blir vanligtvis viktiga anknytningspersoner.

Om anknytningen är trygg får barnet en organiserad anknytning (vilket ca 50 % har). Om barnet behöver anpassa sig efter föräldrarna för att få uppmärksamhet kan de antingen utveckla en ambivalent anknytning (blir stökig för att få uppmärksamhet) eller utveckla en undvikande anknytning (anpassar sig för att tillfredsställa föräldrarna).

Barn iakttar föräldrarna. Hur trygga de känner sig tar de med sig som en inre arbetsmodell som de har med sig när de går ut i llivet.

De organiserade, ambivalenta och undvikande ankntyningsmönstren är alla normala. Men det finns även ett onormalt anknytningsmönster som kallas desorganiserat.

Barn som inte kan förstå sina föräldrars reaktioner får desorganiserad anknytning. Detta ser man ofta hos barn till missbrukare eller barn som blivit misshandlade. Men även långvariga – för barnen oförståeliga – konflikter mellan föräldrarna leder till att barnen får en desorganiserad anknytning.

Åse Persson förklarar att du aldrig kan förändra den andre föräldern. Båda föräldrarna måste anpassa sig och hitta ett mittfält som fungerar. Medlare, socialsekreterare och advokater kan tillsammans hjälpa föräldrarna att skapa spelregler i mittfältet genom avtal.

Vid växelvis boende är det viktigt att föräldrarna delar med sig om information om barnen. Mobiltelefoner gör det enkelt att “slänga i väg” ett sms eller mail. Det är lätt att dessa meddelanden uppfattas som provocerande av den andre föräldern.

Åse Persson föreslår att rapporteringen sker i samband med skiftet, är kortfattad och bara innehåller följande information:

1) barnens hälsotillstånd (har de skadat sig, har de feber etc)

2) information om barnens skola

3) information om barnens kompisar

4) information om det kommer ske några förändringar under den närmaste tiden

Varför då denna rubrik? – Ibland är konflikter bara den enes fel. Rubriken är hämtad från en artikel av Michael Rangne som jag hittade på dagens juridik.

Vi är många advokater och domare som konstaterar att antalet vårdnadskonflikter ökar och att de dessutom är mer svårlösta och långvariga. Varför?

Svårlösta konflikter hos föräldrarna leder till otrygga barn som tar med sig sina föräldrars sätt att hantera konflikter in i sina egna relationer. Är det ett växande samhällsproblem?

Att arbeta med familjerätt är spännande – om än väldigt påfrestande. I mötet med parterna i konflikter blir deras beteenden ibland så tydliga. Som advokat kan du vara ett stöd på många olika plan.

På senare tid har jag vid ett flertal tillfällen skickat länkar till mina klienter. Därför skriver jag nu det här inlägget för att kunna hänvisa hit istället. Förhoppningsvis skall det kunna hjälpa mer än mina klienter!

Fysisk misshandel är lätt att se. Psykisk misshandel är svårt att sätta ord på och tar tid att upptäcka. På sidan “Det osynliga våldet” kan du läsa mer.

Underhåll till barn efter äktenskapsskillnad

Jag får ett ilsket mail som jag efter avsändarens medgivande väljer att citera;

Så meddelar idioten till exman att han inte längre vill betala mer för barnen, kläder, fritidsavgifter etc. Är man skild så är man och då delar man och det har inte med inkomst etc att göra. Det har en jurist upplyst honom om. Är det verkligen så? Det måste ju ändras. Det kan du blogga om. Här är man hemma o tar hand om barn o förlorar karriär o utveckling o inkomst o sen ska man betala hälften. När han ha kunnat satsa på sin karriär och tjänar tio gånger så mycket som jag.

Enligt 7 kap 2 § Föräldrabalken skall en förälder betala underhållsbiddrag till barnet om

1. föräldern inte har vårdnaden om barnet och inte heller bor varaktigt tillsammans med barnet

2. föräldern har vårdnaden om barnet gemensamt med den andra föräldern men barnet varaktigt bor tillsammans med endast den andra föräldern.

Det innebär att vid växelvis boende betalar inte föräldrarna underhållsbidrag.

Visst kan det tyckas orättvist. Det är viktigt att känna till det här innan man väljer att gå ner i tjänst för att ta hand om barnen. Om en av föräldrarna väljer att vara hemma med barn bör man diskutera en kompensation. Kanske kan föräldrarna skriva avtal om underhållsbidrag för det fall de skulle välja att gå skilda vägar i framtiden. Om jag minns rätt har jag sett ett rättsfall med ett sådant underhållsbidrag (ska leta vid tillfälle).

Frågan väcker tankar. Ger äktenskapsbalken utrymme för underhållsbidrag i den här situationen?

Äktenskapsbalken 6 kap 7 § stycke 1 och 2 lyder; “Efter äktenskapsskillnad svarar varje make för sin försörjning.

Om den ena maken behöver bidrag till sitt underhåll under en övergångstid, har den maken rätt att få underhållsbidrag av den andra maken efter vad som är skäligt med hänsyn till denna makens förmåga och övriga omständigheter.”

Tankarna får ligga till sig. Nu ska jag jobba med några andra bodelningsärenden.

Det är riskabelt att strida om barn!

 

När jag får ett nytt mål om barn brukar jag börja med att läsa Föräldrabalken 6 kap 2 a§: “Barnets bästa skall vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge. Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet skall det fästas avseende särskilt vid… barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna.”

Det bästa för barnet är om föräldrarna kan samarbeta.

Flera advokater har märkt en trend att konflikterna om barnen blir allt djupare.

Jag citerar Karnovs rättsfall från idag;

Konflikt mellan två lämpliga föräldrar föranleder ensam vårdnad

Hovrätten anser, i vårdnadstvist, att båda föräldrarna är lämpliga som vårdnadshavare eller boendeförälder. Det råder emellertid konflikt mellan föräldrarna i framförallt frågan om hur umgänget ska planeras och genomföras. Domstolen anser att en möjlig lösning på konflikterna kring umgänget är att den gemensamma vårdnaden upphör. Eftersom mamman synes vara den förälder som bäst kan tillgodose barnets behov av att kontakten med den andra föräldern får nödvändig struktur och förutsebarhet finner domstolen att mamman ensam ska anförtros vårdanden om barnet.
När två lämpliga föräldrar inte kan komma överens om barnet blir det lite av ett lotteri!
Det bästa vore så klart om föräldrarna kunde enas i frågor som rör barnen. Att inte lägga sina stridigheter åt sidan för att försöka nå lösningar som är bäst för barnet kan leda till att en av föräldrarna mister vårdnaden. Vilken av föräldrarna som “vinner” vårdnaden kan inte förutses!