Ibland är konflikter bara den enes fel

På senare tid har många av mina tankar handlat om varför det blir allt vanligare med djupa, långdragna vårdnadskonflikter.

Åse Persson är medlare på Skånsk terapicentrum. Tänk om alla föräldrar hade haft förmånen att träffa en medlar som henne!!!

Hon berättar att det är inte skilsmässan i sig som är skadlig för barnen – utan föräldrarnas sätt att hantera sina konflikter – oavsett om de lever tillsammans eller är skilda. Genom att berätta om anknytningsteorin får hon föräldrarna att förstå hur viktigt det är att de sätter barnets bästa först.

Enligt anknytningsteorin har vi – liksom alla andra däggdjur – behov av att omedelbart från födseln knyta an till någon annan för att överleva. Ofta är det mamman vi knyter an till – men båda föräldrarna blir vanligtvis viktiga anknytningspersoner.

Om anknytningen är trygg får barnet en organiserad anknytning (vilket ca 50 % har). Om barnet behöver anpassa sig efter föräldrarna för att få uppmärksamhet kan de antingen utveckla en ambivalent anknytning (blir stökig för att få uppmärksamhet) eller utveckla en undvikande anknytning (anpassar sig för att tillfredsställa föräldrarna).

Barn iakttar föräldrarna. Hur trygga de känner sig tar de med sig som en inre arbetsmodell som de har med sig när de går ut i llivet.

De organiserade, ambivalenta och undvikande ankntyningsmönstren är alla normala. Men det finns även ett onormalt anknytningsmönster som kallas desorganiserat.

Barn som inte kan förstå sina föräldrars reaktioner får desorganiserad anknytning. Detta ser man ofta hos barn till missbrukare eller barn som blivit misshandlade. Men även långvariga – för barnen oförståeliga – konflikter mellan föräldrarna leder till att barnen får en desorganiserad anknytning.

Åse Persson förklarar att du aldrig kan förändra den andre föräldern. Båda föräldrarna måste anpassa sig och hitta ett mittfält som fungerar. Medlare, socialsekreterare och advokater kan tillsammans hjälpa föräldrarna att skapa spelregler i mittfältet genom avtal.

Vid växelvis boende är det viktigt att föräldrarna delar med sig om information om barnen. Mobiltelefoner gör det enkelt att “slänga i väg” ett sms eller mail. Det är lätt att dessa meddelanden uppfattas som provocerande av den andre föräldern.

Åse Persson föreslår att rapporteringen sker i samband med skiftet, är kortfattad och bara innehåller följande information:

1) barnens hälsotillstånd (har de skadat sig, har de feber etc)

2) information om barnens skola

3) information om barnens kompisar

4) information om det kommer ske några förändringar under den närmaste tiden

Varför då denna rubrik? – Ibland är konflikter bara den enes fel. Rubriken är hämtad från en artikel av Michael Rangne som jag hittade på dagens juridik.

Vi är många advokater och domare som konstaterar att antalet vårdnadskonflikter ökar och att de dessutom är mer svårlösta och långvariga. Varför?

Svårlösta konflikter hos föräldrarna leder till otrygga barn som tar med sig sina föräldrars sätt att hantera konflikter in i sina egna relationer. Är det ett växande samhällsproblem?

Att arbeta med familjerätt är spännande – om än väldigt påfrestande. I mötet med parterna i konflikter blir deras beteenden ibland så tydliga. Som advokat kan du vara ett stöd på många olika plan.

På senare tid har jag vid ett flertal tillfällen skickat länkar till mina klienter. Därför skriver jag nu det här inlägget för att kunna hänvisa hit istället. Förhoppningsvis skall det kunna hjälpa mer än mina klienter!

Fysisk misshandel är lätt att se. Psykisk misshandel är svårt att sätta ord på och tar tid att upptäcka. På sidan “Det osynliga våldet” kan du läsa mer.

4 svar till “Ibland är konflikter bara den enes fel“

  1. Anna Larsson skriver:

    Artikeln här ovan är bra och tydlig. Dessutom enkel att läsa trots att ämnet kan vara svårt att sätta sig in i. Med sju års erfarenhet och mycket informationssökning vill jag å de varmaste rekommendera denna artikel och de fyra länktipsen. Personligen är jag negativ till lagändringen 2006 eftersom jag tror att mycket resurser på t ex socialförvaltningen nu går till “låtsastvister” som handlar om en förälder (ibland båda föräldrarna) ger sig in i en juridisk process bara för att försöka få bort den andre i hopp om att få lov att ha barnet för sig själv och slippa ta hänsyn till sin fd. partner. Egocentriskt tänkande. Jag tror att detta gör att resurser för barn som allra mest behöver hjälp (misshandel och missbruk) minskar. En annan sak jag funderat mycket på: hur mäter man (eller bevisas) en persons samarbetsförmåga? Om man inte vet det, hur vet man då om barnen påverkas så negativt att det är bättre att barnen förlorar sin ena förälder? Varken socialstyrelsen eller familjerätten verkar ha svar på den frågan. Om 15 år kommer vi kanske skaka på huvudet över alla de barn som från år 2006 fram till 2016? har blivit hårt straffade d.v.s. förlorat tillgången till sin mamma eller pappa på grund av en påstådd stor och djup konflikt och “samarbetssvårigheter”. Ibland verkar det räcka med att en socialsekreterare tror på den ene förälderns version om att den andre föräldern inte kan samarbeta. Får socialsekreteraren intrycket att även referenser (förskole- och skolpersonal) också upplever att samma förälder inte kan samarbeta blir detta en sanning. Denna “sanning” kan göra ett en socialsekreterare (läs: “utredare, åklagare och domare” på familjerätten) ger förslag (till domaren i tingsrätten) att barnet inte ska bo hos den förälder som blivit anklagad. Domaren i rätten verkar alltid följa socialsekreterarens förslag. Det skulle vara intressant att få kommentarer på detta jag skrivit. Min mening är inte att provocera. Detta är en analys av en helt vanlig mamma som i snart fyra år ofrivilligt behövt delta i en boende-och vårdnadstvist.

    1. Vad glad jag blir att höra att du tyckte artikeln var lättläst!

      Ja, det är ett mycket svårt ämne och jag delar din erfarenhet att det finns föräldrar som försöker “skapa” konflikter för att visa samarbetssvårigheter.

      Barnets bästa skall vara avgörande vid alla beslut – men tyvärr är de föräldrar som skapar konflikter ofta manipulativa och det är svårt för utredare och domstolen att se igenom.

      Ditt inlägg är mycket bra och jag kommer länka det här på Advokatbyråns Facebooksida!

  2. Anna Larsson skriver:

    Oavsett en mamma eller pappa följer denna ”checklista” tycker jag att föräldern starkt ska ifrågasättas vara en bra förebild för barn. En förälder som gör som nedan prioriterar sina egna behov inte barnets behov. Texten nedan syftar på en långdragen tvist där den ena beskyller den andra för dåligt samarbete.

    VILL DU VINNA EN VÅRDNADSTVIST? GÖR SÅ HÄR:
    Om barnens andra vårdnadshavare inte är alkoholist, knarkare, misshandlare eller våldsverkare – bestäm dig för en annan taktik – utnyttja reglerna som kom år 2006!

    Håll inne all information, svara inte på mail, blockera alla telefonnummer på dina telefoner och säg nej till all form av samarbete med ditt ex. Det tar bara ett år sedan kommer hon/han att bli frustrerad. Tala om för barnen att du är besviken på att deras mamma/pappa inte ringer.

    Under det första 1-2 åren måste du vara aktiv på förskola och skola. Hälsa på, följ verksamheten under några lektioner, stanna kvar en stund när du hämtar barnen, sitt och småprata lite om ditten och datten. Ring gärna till pedagoger och lärare på helgen och beklaga dig över ditt ex uppförande. Berätta en snyfthistoria, hitta på något bara, något ditt ex gjort som fått barnen att gråta.

    Be din advokat lämna in en stämning till tingsrätten; att du vill ha ensam vårdnad. Efter stämningen kommer någon socialsekreterare från socialförvaltningen att kontakta er för möten och utredning. Vägra gå på gemensamma möten på socialkontoret. Du måste överdriva och ”salta” din version om ditt ex och det kan du inte göra när hon/han är med på samma möte.

    Ring till socialsekreterare och personal på skolan för att säga att de måste arbeta snabbt med utredningen eftersom barnen far illa hos ditt ex. Det viktiga är att få folk omkring dig att tro att ni föräldrar har stora samarbetssvårigheter och att ni befinner er i en djup konflikt. När socialsekreteraren (som hört din version) besöker skolan och pratar med skolpersonalen (som också hört din version) får socialsekreteraren bekräftat allt det som du och advokaten påstått om ditt ex. D.v.s. när de två parterna: socialen + skolan möts blir din version du berättat för dem båda en sanning. Bingo!

    Det är nu du kan luta dig tillbaka och roa dig över detta skådespel som fortsätter exakt i den riktning du vill. Skolpersonal och socialsekreterare kommer att utföra jobbet åt dig. Alla kommer uppleva ditt ex exakt så som du beskrivit. Socialsekreteraren sammanfattar sedan hela utredningen i ett dokument som kallas yttrande. Yttrandet skickas till domaren i tingsrätten.

    När ni träffas i tingsrätten ber du och din advokat domaren ta interimistiskt beslut att barnen ska bo stadigvarande hos dig och varannan helg hos ditt ex. Domaren läser yttrandet (domarens beslutsunderlag) och där står tydligt att ditt ex är skulden till konflikten och bristande samarbete. Domaren kan inte göra så mycket annat än att besluta interimistiskt att du får boendet och ditt ex får träffa barnen varannan helg (ditt ex får umgänge). Bingo 2!

    Det är bara att fortsätta behandla ditt ex så här i ett par tre år, den du en gång älskat och har barn med, sedan har du goda chanser att bli vinnaren i ditt livs tävling.

    Precis innan huvudförhandlingen skickar du en orosanmälan till socialtjänsten. Det får din version att än mer framstå som sanning. (Om du vill ha vårdnaden måste du hitta på att ditt ex är hysterisk/desperat/psykiskt instabil eller våldsam/missbrukar/incest).

    Frågan är – hur upptäcker en socialsekreterare att denna förälder själv skapar en konflikt för att få barnen för sig själv?

    1. Nej, jag tycker heller inte att detta är rätt sätt.

      Du sätter fokus på en viktig fråga. Vad är sanningen? Vad är bäst för barnet?

Kommentarer är stängda.