Timjan har alltid varit min favoritkrydda. När jag var liten växte den bakom farmors hönshus. Doften stannade kvar på fingrarna när jag drog handen genom den sticksiga busken. Ärtsoppan som puttrar på spisen får mig att minnas.
I matrummet vecklar hyacinterna ut sig. Tre gröna vasar på en bricka med mossa och kottar.
Ute regnar det.
Trevar efter ett nytt liv – ett liv utifrån vad jag själv vill. Ett liv där jag inte gör saker för att tillfredsställa andra.
På nätet googlar jag och hittar en länk om särbegåvning. Den får mig att känna hopp.
Visst finns det dagar när jag fortfarande rasar. Hos Cecilia Lindqvist upplevde jag något märkligt. Genom massage och djup avslappning fick hon de jobbiga bilderna att snurra i mitt huvud – snabbt, snabbt. Sedan dess är det som om jag kan släppa dem – de finns där – men hänger sig inte kvar.
Nu äntligen kan jag fokusera på det positiva. Jag är lyckligt lottad som får göra en nystart.